Yxmän och andra böghatare

När en galning går in på RFSL:s kontor i Stockholm och knackar en människa i huvudet med en yxa, eller när homosexuella i Moskva förvägras rätten till demonstrationsfrihet för att borgmästaren tycker att de är sataniska - då måste vi både som enskilda och nation ropa: RÖR INTE MIN KOMPIS!

Det är fullt möjligt och acceptabelt att se homosexualitet som ett funktionshinder. Det är fullt möjligt och acceptabelt att anse heterosexuella relationer som det mest eftersträvansvärda för dem som kan välja (bisexuella, alltså). Likaväl som man kan ha högst artikulerade synpunkter på lämplig grad av släktskap eller åldersskillnad utan att fördenskull odla fobier och förakt - eller förmena människor att til syvende og sidst själva bestämma vem de vill ha en relation med.

Men det är inte acceptabelt att förakta och förfölja människor för att man ser dem som funktionshindrade eller anser att de skulle ha valt partner annorlunda. Och det är inte acceptabelt att förhålla sej passiv när andra förföljer eller uttrycker förakt.

Att yxmannen i Stockholm bör fällas för hatbrott förefaller uppenbart med ledning av hans egna medgivanden. Och att Ryssland värnar de mänskliga rättigheterna uselt har sedan tidigare varit blott alltför tydligt. Nu läggs ännu ett skrämmande fall till raden. Vi protesterar!

Leve det kalla majvädret

Vad skönt att det är mulet och kallt! Säger jag, läraren, som försöker tvinga eleverna och sej själv att komma till några lektioner till. Hade det fortsatt som i söndags (22 grader och syrendoft...) hade det närmat sej tortyrstadiet - nu har dom ju ändå inget annat för sej!

Att jobba på Annandag Pingst är i alla händelser bedrövligt (se förra inlägget), men när man nu ändå gör det lindras eländet helt klart av att regnet strilar mot fönsterrutorna.

OK då, i morgon är det bal för 3:orna. Så vi släpper några lektioner ur schemat och önskar dom vackert väder till kvällen åtminstone. Vi fortsätter väl med bara 1:orna på fredag...

Och lagom till skolavslutningen - då må SOMMAREN komma! Det brukar vara så tajmat och bra i Lule, så varför inte även här i Bollnäs?

Glad Pingst!

Och låt oss få tillbaka Annandagen fr.o.m. 2008. Lägg nationaldagsfirandet på midsommarafton istället.

Tack, Karlskrona!

Det är inte kul att det finns en del högerextremister i Karlskrona till vardags. Men Karlskrona ska ha all heder av att man - trots kritik från lokalt socialdemokratiskt håll - lät sverigedemokraterna ha sin kongress i stan.

Hur skulle det annars ha sett ut? Sd bortjagade till Danmark av hot- och stenkastarvänstern?Ja, inte vore det precis bättre än det omvända: att sd hotat bort ultravänstern till Danmark!

Som sagt: "Jag avskyr dina åsikter men är beredd att dö för att du ska få framföra dem." Var det nån som sa. Voltaire typ. Fast det är ju lätt att säga - och hylla - men svårare att praktisera.

Nä, nu tar vi sverigedemokraterna enligt vanlig hederlig icke-vålds-metod. De hade ju ärligt talat inte särskilt mycket substans att visa upp i Karlskrona. En partikongress som utnyttjar debattiden så dåligt har jag sällan läst om...

Samvetsröstning i riksdagen?

För någon vecka sedan diskuterade några medlemmar i mitt parti, Barbro Westerholm och Birgitta Ohlsson, möjligheten av att tillåta s.k. "samvetsröstning" i svåra etiska frågor, vare sej det gäller vapenexport eller äktenskapslagstiftning.

Min replik till detta är: vi har redan möjlighet till samvetsröstning. I oktober 1980 röstade Tore Nilsson (m) mot den borgerliga regeringen. Han hade då nyligen bott hemma hos oss i Luleå och frågan om utbyggnaden av Sölvbacka strömmar i Ljungans älvdal berörde honom starkt. Att rösta med oppositionen var ett svek mot både partiet och regeringen, och partiledaren Gösta Bohman m.fl. vredgades. Men älvräddaren Tore Nilsson kunde inte rösta bort älvsträckan för sitt samvetes skull.

Och för det ställdes han till svars av sitt parti. Med rätta. Det kan inte vara rätt att "tillåta" samvetsröstning hit och dit, lika lite som det är rimligt att tillåta s.k. civil olydnad i andra sammanhang. Regler måste finnas, liksom påföljder när man bryter dem. De som för sitt samvetes skull verkligen måste bryta mot reglerna gör det ändå, men förhoppningsvis bara de. Blir de "samvetsömma" tillräckligt många kanske vi till slut får en opinion för att ändra reglerna och legalisera de hittillsvarande övertrampen. Bra eller dåligt? Ja, det beror ju på vilken regel det gäller och vilka värderingar vi själva har.

Dilemmat är att just i samvetsfrågor kan partierna sällan glatt bevilja fri röstning, eftersom frågorna ofta är så betydelsefulla och ideologiskt "tunga". Däremot borde, tycker även jag, riksdagsledamöter kunna uppmanas att rösta lite friare i lite smålarviga och ideologiskt betydelselösa frågor, som t.ex. huruvida Annandag Pingst eller 6 juni ska vara helgdag. Ett regeringsförslag som faller i en sådan bifråga kan knappast ge verklig anledning till några misstroendeomröstningar.

I farten igen

Magsjuka är inte kul. Staffan och jag har lidit svårt.

Men blåbärssoppa och buljong är faktiskt ganska gott. Längtar dock häftigt till palt och annat tuggmotstånd...

Folknykterhetens dag

...är ju även Kristi Himmelsfärds dag. Kan man då vara riktigt nykter om man tror att Jesus faktiskt dels uppstod efter korsfästelsen, dels ändå till slut "försvann" på ett märkligare sätt än någon annan?

Jag tror det. Men jag tror inte heller att man behöver vara aspackad för att förundras över vårens återkomst och livets mysterium. Eller tankens och viljans mysterium - att min blotta vilja kan styra handens senor och kött så att handen vinkar. (Om man nu inte på allvar tror att det egentligen är handen och diverse elektroner som viftar på sin ägare). Att Gud som världens Skapare skulle kunna transformera sej mellan den himmelska världen och vår fysiska är naturligtvis ingen omöjlighet i sej, vi bara vet för lite om hur det går till och vad det innebär.

Och vi behöver naturligtvis inte tro på det alls. Man äger ej snille för det man är galen - det ena stora, allmänna miraklet gör inte att vi måste tro på och acceptera alla andra föregivna, mer eller mindre enstaka, underverk. Men en viss öppenhet för en eventuell Skapares eventuella förmågor kan nog ändå vara på sin plats. Om universum inte är en av slumpen "uralstrad" parentes mellan två intigheter kan mycket mer än vi tror vara tänkt och planerat. Och tvärtom: om universum verkligen är en slumpartat "uralstrad" parentes mellan två intigheter kan ju tydligen precis vad som helst inträffa - t.o.m. nya världar ibland!

Grattis, Serbien!

Jag hörde endast ett par bidrag i gårdagens "schlagerfinal" - men ett av dem var faktiskt det som senare visade sej bli vinnarlåten! En skön brud med Helle Klein-look och Sahlene-röst gjorde en insats så långt från strippshow eller Lordi-vrål man gärna kan tänka sej. Kul att man fortfarande kan vinna genom att helt enkelt - sjunga!

Så grattis, Serbien! Sight-seeingen genom Östeuropa fortsätter. Mej stör det inte att Västeuropa får "vila på lagrarna" några år. Öst har mycket kul att ta igen. Och jag tror att melodifestivalen betyder väl så mycket för den europeiska integrationen som allsköns beskäftiga EU-projekt.

Serbien kan dessutom behöva lite positiv uppmärksamhet efter allt 1900-talselände. Belgrad nästa, alltså!

Apropå det där med porr och biblar på hotellrummen

Kanske det trots allt finns en likhet mellan bibelläsning och porrtittande på Scandics hotellrum. Nämligen att bådadera troligen ofta sker lite i smyg. Och att bådadera antagligen skulle minska om man måste gå ner till receptionen för att bekänna sina behov...

Utan alla jämförelser i övrigt.

Lär dej krypa, lär dej gå

I går, den 11 maj, lärde sej vår yngste son Staffan, 7 månader, att krypa. Tidigare har han mest ålat sej fram, alternativt "kastat" sej fram, men ständigt hamnat på mage. Nu använder han verkligen "alla fyra", och det är ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Staffan.

Vilken frihet! Vilken upptäckarglädje! Precis som när Jonatan dagen dessförinnan för första gången klarade av att ta sej upp i vår oxel ("klätterträdet") utan stege, alldeles på egen hand. Till det skojigaste med att vara förälder hör det medupptäckande som förunnas oss, den medglädje och det medintresse som barnen väcker.

Och - så här inför Bönsöndagen - den gemenskap i bön och sång som vi får ha tillsammans med de små. Den lilla stunden med gemensamma bön- och tackämnen på sängkanten efter en lång dag. Stillheten (nåja!) vid helgmålsbönens tända ljus. Och Lars-Åke Lundbergs klassiker "Uppstått har Jesus, hurra, hurra!" på hög volym i bilstereon!

Europahymnen i olika varianter

Vid en invingning av en internationell ungdomsgård på Usedom i Tyskland i mars 2005 sjöng vi Europahymnen på olika språk. Jag och medföljande elever från Edsbyn kunde ingen svensk text, så jag försökte mej på en liten översättning från tyska. Det blev så här:

Glädje, du vår gudaflamma,
himladotter, skön och klar,
eld och lågor vi tillsammans
når din boning underbar.
Öster, väster, norr och söder
nås av din förtrollning här,
alla människor blir bröder,
när din mjuka vinge bär.

Sjungs den här sången på svenska någonstans i Sverige någon gång under året? Den 9 maj vore ju annars ett lämpligt tillfälle, kan man tycka.

För ett decennium sedan, när det blev klart att Sverige skulle gå med i EU, skrev jag högtidlig till mods följande vers till samma "An die Freude"-melodi och satte upp på kylskåpet i studentkorridoren. Det patetiska har också sin plats här i livet...

Vi är födda till Europa,
härjat sköna aftonland,
men nu vill vi allihopa
trotsa mörkret hand i hand!
Ljuder klar och stark den sången
från Atlanten till Ural,
ser vi efter solnedgången
stjärnor le i tusental!

Fisketur med barnen

Nu har jag och barnen provat meta med räkor på kroken. Vi fick dock lika lite fisk som i höstas. I somras fick pappa men inte Hanna fisk på kroken, vilket kändes lite fel med tanke på vem som blev mest förtjust.

Men det är mysigt att stå på en brygga vid Björktjärn och se ankorna simma omkring. Nästan kontemplativt, om det inte vore för att bryggan vickade så fort någon rörde sej. Närmast andaktsfullt betraktade barnen det guppande flötet. Vi kom nära skapelsen och Skaparen på ett särskilt sätt, även om han aldrig är långt borta från någon enda av oss.

Efter en halvtimme ungefär skuttade vi iväg till lekparken och lämnade fiskarna ifred för den här gången.

Gravskändning i Tallinn?

Jag vill med kraft instämma i utrikesministerns och hela EU:s stöd till Estland i den påkomna konflikten med Ryssland. Estland har rätt till självbestämmande och får flytta vilka monument och gravar de vill. Estland ockuperades, inte befriades, av en Sovjetunion som på ett förskräckligt sätt gjorde upp med Hitlertyskland om Östeuropas delning. Att Hitler bröt överenskommelsen gör inte Stalin ädlare.

En annan sak är förstås vad som är moraliskt lämpligt att flytta. Monument är väl en sak för sej - dessa kan ju t.o.m. skrotas, även om jag som historiskt intresserad gärna vill ha dem kvar någonstans, inte minst de "värsta". Men gravar är dock en lite annan sak, och jag har faktiskt viss förståelse för ryssarnas upprörda känslor (däremot inte för vissa reaktioner på både gatugängs- och regeringsnivå). Det är faktiskt inte självklart vist och klokt att bryta gravfriden på det sätt som nu skett, även om en krigskyrkogård onekligen låter som en ganska lämplig slutdestination för de ryska soldatkropparna.

Ockupanter? Javisst. Men också unga, beklagansvärda offer för kriget mot Hitlertyskland - och allierade till Storbritannien och USA...

Plikt och rätt - lag och evangelium

I samband med debatten kring folkpartiet förvånas jag över alla överord om "kravhöger" m.m. Varje vettig människa, och särskilt varje förälder, vet väl att alla utan undantag behöver både kärlek och tydliga regler, både kram och krav. I kristna sammanhang talar man ofta om lag och evangelium, och det diskuteras ofta, just nu inom EFS (Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen) hur proportionerna bör vara. Det är närmast komiskt att jämföra med diskussionen inom folkpartiet liberalerna, där ledarskiktet också anklagats för att vara alltför "lagiskt".

Evangelium i egentlig mening är ju det glada budskapet om Jesus och frälsningen genom tron på honom. Och det ligger i den meningen utanför politikens område. Men i överförd bemärkelse kan man nog tala om ett "politiskt evangelium" - där man försöker hjälpa människor främst genom gåvor och förmåner av olika slag, och en "politisk lagiskhet", där man försöker hjälpa människor främst genom tydliga krav och gränssättningar. I bästa fall har de båda sidorna kombinerats på ett hälsosamt sätt, där man betonat både "rättigheter och plikter".

Även jag vill nog hävda kärlekens, de goda gåvornas och "evangeliets" primat. Det är där vi har själva växtkraften, glädjen och energin - både i andlighet och samhälle. Men just politiken handlar ju mycket om lagar och regler. Och vi kommer aldrig undan nödvändigheten av krav - och t.o.m. ibland straff (eller "påföljder" om man vill använda ett mindre laddat ord). För att tukta och beskära sådant som växt in på andras utrymme, eller med andra ord rikta om energi som kanaliserats fel. Människan är nog bättre skapt än den "svarta pedagogiken" tänkte sej, men delar av oss behöver absolut hållas efter på olika sätt. I kombination med kärlekens förtroenden, från både vår Herre och från våra medmänniskor.

Ja, vem har sagt att det skulle vara lätt? (Somliga folkpartikritiker, möjligen...)

Konstiga protester mot nationella prov i 9:an

Man kan naturligtvis - som alltid - diskutera om skolminister Jan Björklund och folkpartiet håller en alltför hård linje i skolfrågor. Men många av protesterna mot fler nationella prov i 9:an (alltså i fler ämnen än svenska, engelska och matematik) tycks utgå ifrån att det kommer att bli mer prov totalt under 9:an och därmed en ökad stressituation.

Det där anser jag vara mycket osannolikt. Känner jag oss lärare rätt, så tar vi inte på oss mer dubbelarbete än nödvändigt. Får vi ett färdiggjort prov i t.ex. samhällskunskap, så inte kör vi vår egen variant dessutom. Det blir nog mycket att rätta ändå.

En annan sak är frågan hur likriktad undervisningen i t.ex. samhällskunskap är och bör vara. Risken finns naturligtvis att nationella prov gör undervisningen i vissa ämnen alltför stereotyp. Å andra sidan beror det på hur proven utformas och hur stor del av kurserna de bedöms täcka. Och ökade jämförelser mellan olika skolor och landsändar tror jag inte är någon nackdel.

Men den sistnämnda diskussionen bör absolut tas. Både i och utanför skolan.

Vetenskapen stillastående?

En gammal metodiklektor jag hade på Lärarhögskolan i Ume påstod att man om 2 maj brukade skalda: "Vetenskapen stillastående / på grund av illamående."

Hoppas verkligen att det inte är så illa! På något sätt känns det ju ändå ganska fräscht med arbetarrörelsens demonstrationståg 1 maj. Frisk luft och motion. En bra "återställare" efter en kanske väl sen valborgsafton. I år slapp ju socialdemokraterna dessutom demonstrera mot sej själva, vilket måste ha känts som en lättnad. (Det är ju inte lätt att regera hela tiden).

En liten fråga dock: Är socialdemokratin socialistisk längre? Och om inte - när övergavs den ideologin till förmån för - tja, socialliberalismen? (Ungefär som vi länge frågat oss om vänsterpartiet är kommunistiskt och när man slutade vara det).