lördag 31 januari 2009

Statsminister Johanna

Det var inte oväntat att isländske statsministern Geir Haarde skulle få kasta in handduken. Inte heller att det nu blir en mer vänsterbetonad regering som tar över fram till det aviserade nyvalet. Inte heller att det nu blir en kvinna, Johanna Sigurdardottir, och, nota bene, knappast heller att hon är öppet homosexuell. Skulle svenske Andreas Carlgren en dag bli centerledare och statsminister skulle få här i Norden höja på ögonbrynen. Och skulle Fredrik Reinfeldt en dag "komma ut" som homosexuell skulle få bli särskilt grundligt förvånade. Vi börjar vänja oss vid att folk är eller upplever sej vara både på det ena och det andra sättet i sexuellt avseende, hur vi än personligen värderar olika former av samliv och familjekonstellationer, och vi bortser som regel från dessa när vi väljer politiska företrädare.

Men internationellt sett är det fortfarande något av en sensation att man kan bli statsminister samtidigt som man är öppet homosexuell. Och Johanna uppges vara den första statsminister i världen som är det (öppet alltså). Hur irrelevant man än anser att s.k. läggning är eller bör vara i detta fall, kan man inte undgå att applådera den nordiska och isländska fördomsfriheten i detta stycke. Den känns som själva essensen i ett liberalt samhälle att om inte i alla så åtminstone i politiska sammanhang kunna bortse från mindre relevanta olikheter för att enas kring de stora, för alla gemensamma, riktlinjerna. Idealet vore att även en heteronormativ person skulle kunna rösta på Johanna som sin bästa statsministerkandidat - och att även en homosexuell skulle kunna rösta på en person som är moderat heteronormativ (som t.ex. i första hand, allt annat lika, vill erbjuda ett adoptivbarn både en far och en mor) men som har ogrumlad blick för allas lika värde och mänskliga rättigheter.

fredag 30 januari 2009

Att äta sej mätt

Efter fredagsmys med barnen med diverse onyttigheter läser jag att fler och fler människor nu måste lägga sej hungriga. Mycket har ändå verkat gå åt rätt håll under de senaste åren, men tydligen har mycket av matprisökningen förra året blivit bestående.

Det är bara att erkänna att kosthållning och blivit en världspolitisk fråga. Det handlar både om utsläpp och klimat men kanske framför allt om mättnad och solidarisk användning av jordens resurser. Om över en fjärdedel av västvärldens mat slängs (!) kan man ju fundera över vår hushållning (=ekonomi) i bred bemärkelse. Jag har hittills nöjt mej med att komposten blivit näringsrikare när resterna blivit för många - men bör nog då istället ifrågasätta hela min mathantering. "Se över rutinerna" som det brukar heta. "Många bäckar små..."

Dagen-skribenten Thomas Österberg jämför på ett tänkvärt sätt hanteringen av finanskrisen med hanteringen av matkrisen. Nog för att sunda finanser är en förutsättning för sunt bistånd - men varför var våra finanser så osunda att vi måste stoppa miljarder i stora hål på hemmaplan istället för att bidra till finansiering av goda idéer som människor i andra länder, inte minst kvinnor, arbetar med att förverkliga?

Obamas (och Sveriges) trevliga och mindre trevliga sidor

Jag hör, som framgått, till dem som applåderade mentalt vid Obamas presidentinstallation. (Se rubrikerna Snart är det Obama och Nu är det Obama!). Det innebär inte att jag ser den amerikanske presidenten, ens om han är svart, som en påve, ofelbar "ex cathedra". Men jag uppskattar som socialliberal (inte nyliberal!) mycket av hans socialpolitiska ambitioner. Jag hoppas också mycket på Barack Obamas möjligheter att bidra till en fredligare utveckling i mellanöstern. (Det är i det avseendet inte fel att han heter Hussein!). Företrädaren George W Bush gjorde en fatal missbedömning genom att, faktiskt, starta ett blodigt krig. Saddam Husseins ovedersägliga brott rättfärdigade, menar jag, inte metoden och de enorma förlusterna i människoliv.

Barack Obama och George W Bush står dock båda två - än så länge - bakom systemet med dödsstraff. Som jag anser vara ytterst dubiöst ur sekulär synvinkel (förråande, ineffektivt och extremt irreparabelt, om än straffrättsligt inte inkonsekvent eftersom alla straff innebär ett "övergrepp" mot brottslingen). Och ur kristen synvinkel anser jag det vara än mer entydigt förkastligt: vi kan inte, om vi är öppna för en tillvaro hinsides, på detta grymma sätt avbryta den tid en person har kvar att försonas med Gud och människor. (Ett argument som, tror jag, borde gå att utveckla även i en muslimsk eller buddhistisk kontext). Jag hoppas fortfarande på Obama i detta fall - och att den nya församling han enligt uppgift söker sej till ska förmå honom att inse ovanstående; att han ska verka för dödsstraffets upphörande lika tydligt som han verkar för Guantanamos stängande.

Olyckligtvis öppnar Barack Obama för dödande även i livets början, och i det fallet av individer som inte på långt när befunnits skyldiga i någon rättegång. Följande något snuttiga kortfilm gör säkert inte rättvisa åt hela hans resonemang, men idén om att lämna hela ansvaret till kvinnan känner jag igen som autentisk härifrån Sverige - men genomförs betydligt konsekventare av Obama, eftersom kvinnans s.k. rätt till sin egen kropp (dit man då även, fastän oegentligt, räknar fostret) rimligen borde gälla HELA (eller så mycket som möjligt av) graviditeten och inte som i Sverige bara HALVA. Jag har själv lekt med tanken att vi borde HÖJA abortgränsen istället för att SÄNKA den, för att det ska bli mer uppenbart att vi ALLA är "fanatiska abortmotståndare" jämfört med vissa. I vikingabondens ögon är t.o.m. Obama en fanatiker, som inte tillåter honom att sätta ut en nyfödd i skogen.

Kortfilmen gör inte heller rättvisa åt fostrets öde, som naturligtvis är mycket blodigare och smärtsammare än de tecknade bilderna antyder. Nå, detta gör ju samtidigt att filmen alls är "tittbar", i motsats till de abortfilmer som Janne Josefsson kallade vidriga och omöjliga att visa i Svt:s "Debatt" i höstas. Och att den är möjlig att fundera vidare kring. Inte minst i relation till att vi i Sverige sedan några år tillbaka har en effektiv utsorteringsdiagnostik kring foster med Downs syndrom (av en typ som i Danmark snabbt halverade antalet födda med Downs), och i relation till att vi just för foster med Downs syndrom tillåter provocerade aborter även EFTER att s.k. normala barn fridlysts i vecka 18.



Någon ska alltså utföra det här, inte bara i extrema nödsituationer, då vilken läkare som helst kan behöva göra det, utan när än en kvinna vill ha bort det s.k. "livmoderinnehållet"! Men vill verkligen Obama att det ska vara tillåtet, bara för att kvinnor ska ha så många valmöjligheter som går? Jag hoppas - precis som i dödsstraffsfrågan - att Obama ändrar sej. Eller, om han nu står fast vid en konsekvent tillåtande lagstiftning, p.g.a. en pragmatisk bedömning kring illegala aborters större farlighet, att han ändå tydligt kan visa motvilja mot åtminstone stora delar av den legala abortpraxisen (den del som filmen visar t.ex.). Lagen och samhället behöver ju inte gilla eller ens visa upphöjd likgiltighet inför allt den tillåter. Och opinionsbildning, s.k. moralisering, är ju tillsammans med sociala stödåtgärder faktiskt enda alternativet till lagstiftning (om man av skilda anledningar vill undvika sådan).

Är slutförvarsfrågan verkligen löst?

När nu även kristdemokraterna, liksom mitt folkparti, går åt det kärnkraftsvänliga hållet, finns det på nytt anledning att fråga:

Är uranbrytnings- och slutförvarsfrågorna verkligen lösta på ett tillfredsställande sätt?

Alltsedan min tid i Storuman, där befolkningen fick rösta (mot) slutförvar i kommunen, har jag grubblat över hur i all världen man kunde få tillstånd att starta kärnanläggningar utan att först ha gjort klart vart avfallet skulle läggas.

Och frågan kvarstår, menar jag.

Bygg vindkraftverk i stor skala, till lands och till havs - men framför allt: stoppa energislöseriet!

onsdag 28 januari 2009

Problemet med Kristna liberaler

Ibland är det rätt viktigt om man använder stor bokstav eller ej. Se t.ex. rubriken ovan! Jag finner det inte problematiskt att kristna är liberaler, tvärtom tycker jag att det är mycket positivt. Nätverket Kristna liberaler kan jag däremot känna mej rätt skeptisk till. Om jag är starkt emot att förtroendevalda i Svenska kyrkan organiserar sej efter politiskaparti-tillhörighet (socialdemokrater, moderater, folkpartister o.s.v.) borde jag väl i rimlighetens namn även vara skeptiska till att människor organiserar sej efter religionstillhörighet i ett politiskt parti?

Frågan blev aktuell just idag, eftersom jag tillfrågades att stå som kontaktperson för sagda nätverk. Kristna liberaler - ja, det låter ju något! Men då ser jag också framför mej nätverk av muslimska liberaler, hinduiska liberaler, agnostiska liberaler, ateistiska liberaler o.s.v. - och undrar om detta verkligen var vår vision när vi blev liberaler? Blev vi det inte för att tillsammans, tvärs över konfessionella gränser, arbeta för ett anständigt samhälle där vi alla får en rimlig plats?

Ja, jag har problem med Kristna liberaler. Det är väl bra att de enligt ordf. Ann-Cathrine André vill värna allas lika värde och de fattigas rättigheter. Men det trodde jag att alla (social-)liberaler ville. Så varför finns Kristna liberaler? (Med stort K, alltså).

Därmed har jag inte sagt att kristen tro mer än andra livsåskådningar är ett problem eller en privatsak. För dem som tycker så kan Channel 4-dokumentären "The Trouble with Atheism" med Rod Liddle vara värd att begrunda.

lördag 24 januari 2009

Snart är jag hemma igen!

Om ni inte visste det kan jag avslöja att jag de senaste två veckorna har campat vid Moälven i Mellansel utanför Övik i Ångermanland. Ner till minus 19 har jag klarat utan att vakna av kölden. (Fast natten när temperaturen gick ner mot minus 30 sov jag faktiskt hos en kursare i Österbillsjö). Fräscht och friskt på många sätt, men sedan i gårkväll har jag faktiskt rum på Mellansels folkhögskola, där jag går någon slags kantorsutbildning på distans.

Roligt att vara här, men nu längtar jag hem något alldeles fruktansvärt. Det är visserligen lite spännande och skoj att prata med äldsta flickan i telefon, men det är inte särskilt roligt att prata med sin fru när man inte får kramas eller ens hålla handen.

Vi får se hur det går att ta sej vidare från Harmånger dit jag får skjuts med en kursare (det är inte alldeles enkelt att resa härifrån på söndageftermiddagar).

Jag hör av mej från Bollnäs! Trevlig helg!

tisdag 20 januari 2009

Nu är det Obama

Snart är det Obama!

Om en halvtimme heter USA:s president Hussein. Barack Obama är på G. Och då spelar somliga svenska radikalers hyckleri mindre roll. Jag menar, Obama är ju troende kristen och har bett den konservative pastor Rick Warren leda bön under installationsceremonin - och Obama är för dödsstraff och mot homoäktenskap. Men han heter inte George W Bush och då är det OK (eller?). Socialdemokrater som stämplar Reinfeldt och Borg som högermän aktar inte för rov att känna sej andligen och politiskt förbundna med Obama. Som dock rimligen måste anses stå långt till höger om de "nya moderaterna".

Nå, jag håller med om att Obama verkar ha en vettig inriktning i det stora hela (stäng Guantanamo, ja!!!). Med reservation för tendenser till alltför gränssättande protektionism och alltför gränslös abortliberalism. Men i vilket fall som helst är det hur kul som helst att en svart (nåja) man från typ ingenstans (från oss! ropar kenyanerna glatt) kunnat göra den livsresa vars mål vi nu kan se på tv. Hans blotta uppenbarelse på podiet denna stora dag är ett tal så starkt som något.

Fast Obama vill nog säga med Churchill: "It's not the end. It isn't even the beginning of the end. But maybe it is the end of the beginning."

måndag 19 januari 2009

Du får gärna hälsa på i kyrkan, statsministern!

Ja, Reinfeldt är välkommen till kyrkan. Men han ska inte styra över den.

söndag 18 januari 2009

Gud nåde den som rör Barack Hussein Obama

...ja, nu syftar jag naturligtvis inte på dem som skakar hand med tillträdande presidenten - eller som kritiserar honom. Han är inte Guds Smorde eller på något sådant sätt oantastlig. MEN - jag syftar på den obehagliga vanan de har borta i Staterna att knäppa en och annan populär politiker (åjavars, vi har ju lärt oss ett och annat här hemma också...), och både jag och en kompis jag samtalade med drömde halvvakna mardrömmar om skott mot Obama. (Undrar varför - och sedan jag skrivit ovanstående får jag veta att det är Martin Luther King-dagen imorgon!).

Nåväl, ingen av oss är kända för att vara sanndrömmare, så vi hoppas att Obama får 4 (och kanske 8?) lugna år som president. Lugna i fysiskt avseende åtminstone. För turbulent lär det bli; situationen är ingen dröm frånsett att det kanske bara kan bli bättre framöver. Kanske...

Som sagt: Måtte Barack Hussein få en chans att förverkliga (de flesta av) sina visioner.

Och måtte Dawit Isaak snart släppas fri av Eritreas skurkdiktator - nu har vi svenskar och framför allt Dawits familj sannerligen väntat länge nog! Ingen ny sviken och försvunnen Wallenberg, tack!

lördag 17 januari 2009

Vi måste få bort statskyrkan

Inget ont om Svenska kyrkan. Men varför är den fortfarande statligt styrd? Varför dominerar fortfarande de stats- och kommunpolitiska partierna i kyrkomöte och de flesta stiftsfullmäktige? Vad är det vi håller på med? Och varför verkar ingenting hända före årets kyrkoval (20/9 2009)?

Varför är alla överens om att systemet är sjukt och borde bort - utom sverigedemokraterna som vill återinföra statskyrkan på allvar - men låter bli att ens lyfta ett finger för att bilda nya, kyrkligt motiverade nomineringsgrupper tvärs över de gamla partigränserna?

Varför ställer ateistiska och agnostiska partimedlemmar upp på att partiets namn missbrukas i val till ett trossamfund? Varför protesterar inte troende och otroende högt och gemensamt? Varför blir inte kyrkovalet 2009 årets händelse - dagen då vi tillsammans avskaffar statskyrkan på riktigt?

Varför?

Varför inte!

måndag 12 januari 2009

Var det inte det jag trodde - vi lever med genier!

Är det inte underbart: The Brunswick Street Gallery i Melbourne ställer ut målningar av 22-åri... förlåt, 22-månadiga konstnären Aelita Andre? Är det inte det jag alltid har sagt: vi föräldrar med förskolebarn lever vardagsliv med oupptäckta genier!

lördag 10 januari 2009

Legitimt självförsvar - eller kontraproduktivt övervåld?

Jag kan ibland undra varför vi är så många utrikespolitiska amatörer som framträder som något slags experter i just palestinafrågan. Vad Marocko gör i Västsahara skiter vi t.ex. högaktningsfullt i. Inte heller är vårt engagemang för kurdernas sak påfallande utbrett. Men OK, nu gör alltså även jag ett försök till amatöranalys av den aktuella konflikten.

En sak är klar: naturligtvis kan inte Israel låta Hamas fortsätta skjuta raketer in på israeliskt territorium, mot civila mål dessutom, utan att slå tillbaka med kraft. Och det visste Hamas (se förra inlägget).

Och sätter Hamas i system att bädda in militärt i civilt, d.v.s. offra sina egna med vilje, är det inte konstigt att dödsoffren blir orimligt höga. (Det är knappast bara den militärt starkare sidan som begår krigsförbrytelser i så fall - är det sant att Hamas använder den egna befolkningen som levande sköldar, så är detta verkligen ett kriminellt övergrepp mot de palestinska familjerna).

Ändå, och som sagt: när motståndarna uppenbarligen tigger om stryk och vill få hjälp med martyrproduktionen, så är väl frågan i vilken utsträckning man måste bönhöra dem. Stärks Hamas´ ställning i Gaza - liksom Hisbollahs i Libanon 2006 - är väl inte särskilt mycket vunnet från Israels synpunkt sett? Hamas som, i motsats till Fatah, inte erkänner Israel utan tvärtom vill utplåna det.

Å andra sidan: Hisbollah slutade faktiskt skjuta mot Israel från Libanon efter Israels militära aktion sommaren 2006. Så helt resultatlös var den inte, även om den ohyggliga demoniseringen av Israel knappast upphörde i vare sej Libanon eller de palestinska områdena - snarare förstärktes.

Ja, det är inte lätt. Måtte våldet upphöra och båda parter erkänna varandras legitima krav på en stat inom tryggade gränser! Det måste förstås bli slut på den "immunitet" mot rannsakan och dom som USA ger sej själv och Israel. FN-resolutioner och internationell rätt måste naturligtvis gälla lika för alla. Det innebär att vi varken bör försvara eller angripa Israel på andra grunder än vi försvarar/angriper andra länders handlingssätt. Jag tänker definitivt inte bojkotta Israel förrän vi börjar bojkotta Ryssland (Tjetjenien) och Kina (Tibet). Israel är till själva sin existens långt mer hotat av Iran och dess hejdukar i Palestina än vad Ryssland eller Kina är hotat av sina grannar och gränsbor. Det ursäktar inte vad som helst. Men det förklarar faktiskt en hel del.

Förfärliga gemensamma intressen för Israel och Hamas?

Det som pågår i Gaza är utan tvivel fruktansvärt, fasansfullt. Även om jag liksom vägrade ta in det under jul- och nyårsfirandet, i en känsla av maktlöshet och behov av ostörd julfrid för egen och familjens del. (När vi nu har chansen: Kära vänner, trots lågkonjunktur och finanskris har vi faktiskt inte KRIG!!! Det kan bli jobbigt ändå, men kära vänner: vi har faktiskt FRED!!!).

Det mest fruktansvärda med Gazakonflikten är, tycker jag, det som antyddes för mej i en DN-artikel häromdagen. Att både Hamas och Israel ville komma till en militär konflikt innan USA får en tydlig ledning igen. Att Hamas försöker provocera fram ett krig som ska ge Hamas´ nya sympatier bland palestinier och världsopinion - och att Israel försöker krossa Hamas militärt i ett krig som ska ge Israels regering chansen att vinna valet om några veckor.

Kan det vara möjligt? Jag tänker på en novell av Chesterton i boken "Mr Ponds paradoxer", där det berättas om två parter som är fullkomligt ense - om att slåss!

torsdag 1 januari 2009

Liten väderrapport

Sedan vi i måndags kväll kom hem till Hälsingland från julfirandet i Lule - som avslutades med flera dagars töväder på hela Nordkalotten! - har vi bara haft rejält kalla vinterdagar. Det var 15,9 minusgrader när vi kom hem och 15,6 minusgrader på morgonen därpå. Så har det fortsatt - en del sol på dagarna men bister kallt.

Fast nyårsafton - igår alltså - var det relativt milt: temperaturen steg upp mot -2,5 grader Celsius innan den vände neråt igen för att under morgonen och dagen ligga på omkring -12. Ikväll ytterligare fyra grader kallare. Rejäl vinter här i Hälsingland alltså - det ska vi inte klaga på. Gumman Tö, låt bli vår snö!

Gott nytt år - med lagom med tid och pengar

Gott Nytt År 2009, allihop!

Tror jag ska börja det nya året med att länka till kirunabrorsans blogginlägg om tid och pengar - de dyker inte precis upp stup i kvarten men det är ju desto skojigare när de kommer!

Brorsans blogginlägg, alltså.

(Jaja, pengarna också ;o).