Glöm aldrig David Kato

På Förintelsens minnesdag (då vi tänker på framför allt judar men också romer, Jehovas vittnen, homosexuella och mentalt handikappade tyskar) nådde oss budet att David Kato, ledande hbt-aktivist i Uganda, blivit mördad. Han hörde till de 100 homosexuella som hängts ut i den ugandiska tidningen Rolling Stone med rubriken "Häng dem!"

Att chefredaktören nu beklagar mordet med motiveringen att han ville ha David Kato hängd av myndigheterna, inte attackerad av mobben, klingar verkligen så ihåligt att jag bara mår illa. Homofobin regerar i Uganda, även om dödsstraffslagen ännu inte gått igenom. Men det myndigheterna inte gör kan ju enskilda lynchare ta hand om.

Så bra, Ola Nordebo!

Ola Nordebo, själv mycket ung chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, skriver lysande på sin blogg om politikens åldersnojor. Själv kommenterade jag så här:

Skellefteå stads förste borgmästare Arvid Hörnell dog vid 32 års ålder år 1885. Hade han inte fått förtroendet redan vid 26 - när den unga staden 1879 fick helt egen jurisdiktion - hade han ju inte hunnit uträtta något "livsverk". Nu hann han. Och Hörnellgatan står kvar till hans minne.

På den andra kanten är ju Konrad der Unsterbliche helt underbar. Också han borgmästare, 1917 rekordung för en tysk storstad(Köln), avskedad av nazisterna när han -33 vägrade skaka hand. Men när de yngre gått bort sej i Hitlerträsket kunde den gamle kristdemokraten leda det västtyska undret under hela 50-talet.

Äntligen!

En underbar nyhet att det nu kommer klara direktiv om att ingen flykting ska bli avvisad med motiveringen att de ju kan vara mer diskreta med sin sexuella läggning och/eller tro. Det har varit rent skamligt att människor med politiskt engagemang setts som "finare" flyktingar än kristna och/eller hbt-personer, fast ju även de politiska skulle ha kunnat dölja vad de känner och tycker.

Jagad av den här på cykelvägen.

Jagad av den här på cykelvägen.

Vilket öde - för bröderna Rice och andra

Nog har det väl regnat länge nog på sina håll. Men inte bara i Brisbane/Australien utan även i t.ex. Brasilien. (Och snart är det väl dags i Bangladesh igen, det har vi väl nästan vant oss vid?). I vilket fall som helst: det är skönt att människor - och syskon - inte alltid trampar ner varann för att komma först. Men visst förstår man räddningsarbetarens tårar och märker hur adekvat den nya beteckningen "inlandstsunami" är. Du sköna grymma värld. Världen är en sorgeö - bäst man andas ska man dö.