Sverige säger till dem att ”Visst kan du få skydd i hemlandet, poliserna som torterade dig är enstaka kriminella rötägg inom polisen, du kan lugnt vända dig dit för att få hjälp, Azerbajdzjan har skrivit på deklarationen om mänskliga rättigheter och lovat att följa den, du KAN vara homosexuell i Afghanistan bara du inte lever ut din homosexualitet, eller vara kristen i Iran, bara du inte öppet går ut med din religiösa tillhörighet….” (Skilda världar, s. 8).
Men sedan, i rapporten i övrigt, faller liksom homosexualiteten som asylskäl bort. Det är synd, anser jag, rent av syndigt. För nu hade ju kristenheten i Sverige en chans att bevisa att konflikten kring det s.k. könsneutrala "äktenskapet" inte handlar om homofobi och förakt mot homosexuella. Men förutom stycket ovan är rapporten helt inriktad på förföljelse p.g.a. religiös tro.
Visst, det är på ett sätt naturligt när det nu är en "kyrklig" rapport, och man kan inte ta upp allt på en gång o.s.v. o.s.v. Ändå kommer jag inte ifrån att det hade varit ett utmärkt tillfälle att göra en insats först och främst för förföljda homosexuella som riskerar avrättning i t.ex. Iran - och samtidigt för de kristna samfundens goodwill i Sverige.
Jag hoppas verkligen att det inte var oenighet om saken som gjorde att homosexuellas asylbehov inte lyftes fram ännu mer i denna rapport. Som i övrigt är ytterst läsvärd och tänkvärd.