När förnekar man allas lika värde?

(Insändare i Ljusnan 8 november 2006)

Får jag lägga mej i debatten mellan KDU och SSU, fast jag är liberal? Jag uppskattar SSU:s vilja att försvara principen om alla människors lika värde. (Liksom KDU faktiskt vill). Jag delar kritiken mot den kristdemokratiske riksdagsmannen som faktiskt sagt värre saker än SSU valde att citera. Och det känns fortfarande som om kristdemokraterna accepterat partnerskapslagen mer motvilligt än förtjust. Visst finns det allvarliga frågor att ställa till kristdemokraterna.

Men själva sättet SSU går till angrepp mot kristdemokraterna på väcker också allvarliga frågor, som jag skulle vilja att SSU försökte besvara.

Förnekar man principen om alla människors lika värde för att man anser att 100%-igt homosexuella är funktionshindrade? (I reproduktionshänseende alltså).

Förnekar man principen om alla människors lika värde för att man anser att små föräldralösa barn i första hand ska erbjudas en mamma OCH en pappa i någorlunda fertil ålder? (Alltså i normala fall inte samkönade par eller ensamstående och/eller pensionärer).

Förnekar man principen om alla människors lika värde för att man anser att själva ordet "äktenskap" PER DEFINITION handlar om en - könsgränsöverskridande - relation mellan män och kvinnor?

Förnekar man principen om alla människors - även polygamt lagdas - lika värde för att man anser att "kärlek är något mellan två personer", som den tidigare socialdemokratiske partisekreteraren Lars Stjernkvist (och många med honom) hävdat?

Även KDU behöver förtydliga sej i de frågor som SSU tar upp. Men jag kan bara konstatera att det av SSU:s ton att döma blir nästan lika lätt att stänga ute kristdemokraterna från våra skolor inför valet 2010 som det var att stänga ute sverigedemokraterna inför valet 2006. I alla fall sedan vi i mars i år fick en regel som tydligen säger att om det finns elever som känner sej kränkta av ett parti - och kan ange varför - så får sagda parti portas från skolan.

I år sverigedemokraterna. År 2010 KDU. Vilka står på tur 2014 - det kan väl aldrig vara SSU?

Andreas Holmberg
Bollnäs

November

Första november - full vinter! Underbart med flera decimeter snö, mer än 5 minusgrader och så sol ovanpå alltihop. Klar februarikänsla! Den 1 november motsvarar ju faktiskt ungefär den 10 februari ljusmässigt, så...

Idag var vi på barnavårdscentralen med barnen - Staffan vägdes och mättes och storasyster Hanna fick visa sina alfabetskunskaper i syntestet. Jonatan tittade andäktigt på. Sedan blev det lek ute i snön igen.

"Nej se det snöar, nej se det snöar, det var väl roligt, hurra!
Nu blir det vinter, nu blir det vinter som vi har önskat, hurra!"

Ny familjemedlem

Det har hänt en del annat också sedan i somras. Bl.a. har vi i familjen Holmberg begåvats med en liten son, en liten Staffan. Nåja, så liten var han inte precis - han vägde 4112 g och mätte 55 cm i strumplästen. Så hade han också gått nästan 2 veckor över tiden.

Storasyskonen Hanna och Jonatan (storebror, tänk!) har omfattat Staffan med nära nog odelad förtjusning. Och sedan lillpojken fått en någotsånär mänsklig dygnsrytm har även hans föräldrar blivit odelat förtjusta över hans närvaro i vårt hem. (Jodå, vi älskade honom redan från första början, men kom inte och säg att man bara fördenskull behöver vara förtjust i barnskrik mellan 02.00 och 04.00).

Ny regering?

Det har ju hänt en del sen i somras. Bl.a. har vi fått en ny regering. På riksnivå i varje fall. (Hur det blir här i Bollnäs kan man undra. Men mer om det en annan gång). Och för första gången tycks Moderata Samlingspartiet göra skäl för sitt namn - den gamla högern gick under Fredrik Reinfeldt ut i ett ytterst måttfullt tonläge, och gjorde allt för att samla oppositionen under begreppet "alliansen". Detta lyckades.

Men för det första lyckades det alldeles för bra för just moderaterna. (Jag är alltså folkpartist). Att (m) blev större än alla sina koalitionspartier tillsammans, var sannerligen inte något att glädja sej åt (även om Lars Leijonborg höll mer än lovligt god min). Det är nämligen inte alldeles styrkt att moderaterna ändrat sina politiska mål, bara för att de alldeles uppenbart ändrat sina medel och sin politiska framtoning.

Fredrik Reinfeldt må ha gjort en Gudrun Schyman, och han (liksom hon) kan möjligen helt uppriktigt ha distanserat sej även från sitt partis ideologi. Men hur uppriktig är "omvändelsen" på partinivå? Sitter inte en massa medvetna högermän ute i landet (likaväl som vänsterpartikommunister) och betraktar "nya moderaterna" som intet annat än en rent taktisk reträtt? För att på sikt få desto större inflytande och förändringsmöjigheter?

Jag bara frågar.

Nu kom den första frosten

Kära vänner och övriga läsare! Det har gått bra lång tid sen sist. Men så har vi också fått vänta länge på att sommaren 2006 skulle ta slut. Och frosten blev rekordsen - inte förrän under den gångna veckan gick temperaturen under fryspunkten. För en gammal norrbottning är detta ju fullständigt häpnadsväckande, men jag bor ju numera i södra Sverige (Bollnäs). Tydligen är dock även gamla hälsingar lite tagna av denna milda och långvariga höst. Att den första frosten kom med mindre än två månader kvar till julafton måste alltså noteras ordentligt. Till sist kunde jag alltså plocka fram gamle von Heidenstam och som seden bjuder deklamera några strofer ur hans "Höstsång":

Nu kom den första frosten.
Den stålgrå vikens låga strand
blev som en fallen lies rand
som färgats röd av rosten.
Nu stå de sövda träden
i höstens kalla, gula sken
med färg av lik och mull och ben
och lump och multna bräden.
---
Och likväl! Varför sänka
min rullgardin? Hur färgrikt grant
tänds solens sken på uddens brant,
där brustna svallar stänka.
Bland nät som torra hänga
står fiskarbåten stjälpt på hälln,
och tröskverk surra intill kvälln
vid bondens ladulänga.
---
Som formade i drivet
och blårött guld stå land och stad;
jag vill bland höstens döda blad
bedårad prisa livet.

Nationaldag och midsommarafton

Vilken fin juni vi har haft! Somrig och helgrik. Det blev en riktigt lång pingsthelg i år - för sista skälvande gången - i och med att nationaldagen inföll på "tredjedag pingst" och att annandagen, som klämdag, blev ledig dag på många skolor och arbetsplatser. Själv firade jag nationaldagen med liten paltfest för "Södra Hellsinglands pastorsmannaförening" - den sista vinterpotatisen fungerade alldeles utmärkt att riva och knåda ihop med kornmjöl och salt.

Man kan dock fundera på hur klokt det var att förlägga nationaldagen till ett datum utan betydelse och förankring i folksjälen. Vem bryr sej om just 6 juni? Det är svårt att skapa ett firande ovanifrån, som man nu försöker göra på alla de möjliga håll. Bästa firandet jag hört talas om hittills är nog det på stiftsgården i Undersvik, där man gjort nationaldagen till en "barnens dag". Annars är det ju så, att diverse högerextremister tämligen lätt gör sej gällande i det glesa 6 juni-firandet. Hade man som jag och Jan Guillou (m.fl.) önskade förlagt nationaldagen till midsommarhelgen istället, hade sagda figurer inte haft stor chans att märkas i folkvimlet.

Det kan väl inte vara så illa att det är försent att ändra? Särskilt mycket krångel skulle det knappast kräva. Midsommarafton är ju (liksom julafton) ändå ledig för de flesta av oss. Och istället för 6 juni kan vi göra långhelg av pingsten igen.

Stig Dagerman och Dawit Isaak

Finaste radioprogrammet under långhelgen var helt klart det om Stig Dagerman (var det i fredags?), där minnen blandades med upplästa texter av författaren - särskilt hans sista livskamrat, Anita Björk, framförde hans dikter med stor inlevelse. En märklig man med en märklig dödsdrift. Underligt att höra hur han sista tiden sökt sej mot Gud och en tro och tyckt sej finna ett motgift mot ångesten. Som ändå skördade hans liv och tycktes räcka lång näsa åt oss alla. Men vem som till slut drog längsta strået? Jag lägger min röst på vår Herre. "Gud är inte en Gud för döda - utan för levande. Ty för honom är alla levande." (Jesus).

Ett annat bra program var som vanligt "Vår grundade mening", som denna vecka handlade just om bloggar och blogosfären. Intressant diskussion om PUL (person- och uppgiftslagen) och dess tillämpning på nätet. Och - suveränt! - den veckliga påminnelsen om hur länge Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea. Fortsätt räkna dagarna! Bra! Han ska ut - så är det bara!!!

Sverige vs Finland

De vidriga monstren från Finland tog visst hem schlager-EM, säger de som tittade. Och det är klart: vilka andra skulle en rockdiggare rösta på? Det blev liksom ingen konkurrens inom genren. Smart satsning.

Så öststatstrenden håller i sej: efter gamla sovjetstater som Lettland, Estland och Ukraina, samt nog så östliga länder som Turkiet och Grekland, kommer turen till Finland/Helsinki. Som nu får arrangera ett mästerskap där man inte behöver oroa sej för vädret!

Men i hockey-VM hade inga monsterfinnar skuggan av en chans. Grattis Tre Kronor till ännu ett guld! (Undrar om det egentligen inte är Sverige som är den nya sovjetstaten?)

Ur maj månads familjealbum

Några fler bilder kan jag allt tänka mej att publicera när jag ändå är i farten! Jag har ju varit i Göteborg med barnen första veckan i maj, och Hanna red på en häst för första gången.

Även Jonatan njöt av vårvärmen och killingarna på Barnens Zoo i Slottsskogen. Måste få rapportera att man tar sej fram bra med cykel och kärra mitt i självaste Götet! (Tack, syster Helena, för gästfriheten!) Vid hemkomsten till Bollnäs gjorde vi genast iordning trädgårdslandet och spanade ivrigt efter nykomna fåglar.

Prinsessan på ärten

Måste bara få visa en bild på min dotter Hanna, när hon i fjol låg som prinsessan på ärten i stadsbiblioteket i Bollnäs. Det var ju Andersen-jubileum kantänka! Även om Hanna inte kände ärten, är hon en Riktig prinsessa!