Inga Kafka-processer i Sverige!

Eritreas behandlingen av svenske medborgaren Dawit Isaak - fängslad sedan flera år tillbaka - lämnar mej ingen ro. Hur kan detta få ske, detta besynnerliga frihetsberövande utan ordentlig juridisk process och klarhet i vilken förskräcklig verksamhet han ägnat sej åt? Naturligtvis har han kritiserat Eritreas regering, men vem gör inte det? (Särskilt när sånt här tydligen kan hända).

Vi minns också hur två terroristmisstänkta egyptier för bara några år sedan utan ordentlig rättsprocess utvisades från Sverige till Egypten, där den egyptiska diktaturen sedan - inte helt oväntat - utsatte dem för tortyr och övergrepp.

Och så utsätter Sverige och den borgerliga regeringen jordaniern Hassan Assad för en lika Kafka-liknande "process"! Karln kan för allt jag vet mycket väl vara terroristsympatisör, men låt oss leda det i bevis offentligt innan han utvisas till en osäker framtid i Jordanien! Och innan hans tre barn (trillingar) tvingas leva faderlösa här i Sverige! Läs Robert Aschbergs vassa krönika i Aftonbladet - karln kan betydligt mer än att leda pruttkonserter:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1008065,00.html

Normativ eller inte?

Dagens klurigaste fråga lyder: Är Svenska kyrkan fortfarande heteronormativ eller inte?

En sak är säker: från och med 2007 har kyrkan förbundit sej att i alla sina församlingar viga varje medlem som så önskar först med en av samma kön, nästa gång med en av motsatt och slutligen återigen med en av samma. Om död eller skilsmässa mellankommit. Där råder inga tolkningssvårigheter: i praxis får ingen heteronormativitet finnas kvar.

Men samtidigt har somliga av biskoparna åtminstone tidigare (se Hagberg, Persenius och Stiglund i Kyrkans Tidning 13/04) hävdat att "det måste göra etisk skillnad om man har möjlighet att välja". Och det skulle ju kunna tolkas som att man fortfarande menar att de som kan välja - bisexuella alltså - ska söka sej en livspartner av det motsatta könet. Vilket ju vore ett uttryck för heteronormativitet i ordets egentliga bemärkelse, även om ordet numera ofta idiotdefinieras som "föreställningen att alla är heterosexuella".

Dessutom försöker det samlade biskopskollegiet som bekant fortfarande reservera begreppet "äktenskap" för tvåkönade relationer, vilket torde bli svårt för att inte säga omöjligt när riksdagen snart inför en könsneutral äktenskapsbalk. Det rör ju en definitionsfråga, men den här biskopliga språknormen kan ändå lätt uppfattas som en sista rest av verklig heteronormativitet. Är den det?

Jag har även apropå kyrkomötets välsignelsebeslut hört förklaringen att "det inte är sexualiteten man lovar välsigna, utan kärleken och troheten." Med hänvisning till högsta biskopliga ort. Men visst måste välsignelsen gälla även det sexuella samlivet - vad är det annars folk har bråkat om?

Jag och andra föräldrar, Rfsl och Ekho, olika vänkyrkor hemma och utomlands är säkert intresserade av om Svenska kyrkan fortfarande är tydligt heteronormativ gentemot dem som kan välja. Eller om den nu istället lika tydligt vill hävda att alla vuxna sexuella relationer är likaberättigade ifall de inramas av kärlek och trohet.

Någon av de mer tänkande biskoparna får gärna försöka svara. Eller borde jag fråga en politiker som Olle Burell?

Från fettisdag till askonsdag

Efter en semmel- och glöggrik fettisdag har så fastetiden börjat i det kristna kyrkoåret. Det är ganska intressant att fundera på om inte en mer asketisk (därmed inte sagt tråkigare) livsstil kan ge världen - inte minst dess magar - en hållbarare utveckling. Livsnjutning i smått snarare än vräkig lyx. "Smått smakar gott, mindre smakar mer" som Bo Kaspers sjunger.

Men omväxling behövs - och en mer miljövänlig, behärskad konsumtion utesluter inte glada festligheter, tvärtom! Det vi kanske inte bör unna oss dagligdags kan ju desto bättre komma till sin rätt när det är karnevalskalas!

Jag lägger mej inte i tillämpningen - den får var och en göra själv. Inriktningen tror jag dock är alldeles nödvändig för oss i den övergödda västvärlden åtminstone. Askonsdagens budskap kanske kan vägleda oss - där vi frågar oss vad vi verkligen behöver och vad vi kan avstå ifrån och där vi påminns om att "av jord är vi komna och jord ska vi åter bli".

Politik är att vilja

Det gamla Palme-citatet rinner mej i hågen när jag ser regeringens både glädjeämnen och vedermödor. "Verkligheten är vår värsta fiende" påstås han ju också ha sagt och fått utstå mycket hån för, men vem kan förneka att många välpumpade visioner tenderar att pysa vid kontakt med den vassa verkligheten?

God politik kännetecknas ju av förmågan att både anpassa sej till de aktuella omständigheterna (laga efter lägenhet) och att med långsiktighet och kraft försöka förändra vissa av dessa omständigheter, där så låter sej göras. Frågan blir ju då: vad vill vi i grund och botten? Inte bara: vad kan vi göra just nu eller vad gillar folk?

Sexagesima - det levande ordet

En söndag med mycket märkligt namn. Som dock inte är konstigare än att det betyder "60 dagar". Så lång tid (ungefär) är det nämligen till påskdagen, som alltså infaller om ungefär två månader. Då firar vi att Jesus lever - idag firar vi att Guds ord är levande och verksamt. Skillnaden är kanske inte så stor? Jesus kallas ju också Ordet. "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud." (Johannesevangeliet 1:1).

Moraliskt ansvar använda extrapengarna väl

Så har då första lönen med "jobbavdraget" kommit. En uppmuntran till dem som redan jobbar och därmed har det gott ställt jämfört med de arbetslösa. Javisst. Men långt ifrån alla som har ett jobb lever fördenskull i överflöd och lyx. Och det är viktigt att det lönar sej att jobba.

Men visst bör man diskutera försämringarna vad gäller a-kassan. För försämringar är det - jag tycker att även regeringen borde vara mer öppen med vad som faktiskt händer. En del omgörningar verkar välmotiverade. Jag ställer själv upp på höjningen av avgiften (just p.g.a. skattelättnaderna i övrigt) och kanske också på obligatorisk a-kassa 2008. Men risken är att de nedskurna utbetalningarna drabbar vissa grupper orimligt hårt i förhållande till avgiftshöjningarna - jag tänker särskilt på deltidsarbetande. Det här måste följas upp!

I vilket fall som helst tycker jag att de här extrapengarna som plötsligt dimper ner hos oss som jobbar 100% gott kan vidarebefordras till de ideella sammanhang vi brinner för. Om 500 kronor extra i månaden kunde gå till Amnesty, Rädda barnen eller Frälsningsarmén (eller Lions eller den egna församlingen o.s.v.) skulle det betyda mycket. Särskilt om alla som fått "jobbavdrag" gjorde så.

Upp till bevis nu, alla som säger sej värna om civilsamhället!

Reinfeldt och föredömets makt

I debatten om styrelsearvoden och avtalsrörelse visade statsminister Reinfeldt goda insikter om föredömets betydelse. En chef som vill visa vägen mot måttfulla avtalsrörelser kan inte höja sina egna löner och arvoden hur mycket som helst, även om direktörslönerna är "en fis i rymden" mätt i procent av omsättningen och jämfört med de anställdas totala lönepott.

I miljödebatten däremot tycker jag Reinfeldt tillämpar den insikten dåligt. Plötsligt är det OK att svenskarna fortsätter köra bil ungefär som förut, eftersom vi är så liten del av världsekonomin. Men föredömesprincipen gäller väl här också? Vi svenskar, som globalt sett hör till överklassen, kan knappast begära återhållsamhet av kineser och nigerianer så länge vi själva inte lägger strama band på konsumismen och miljöexploateringen.

Med risk för att verka tjatig...

Badsäsongen tar aldrig slut i år! Denna dag - den 15 december - for jag med stjärngossestrut och adventsljusstake naken rakt ut i Varpen vid Vevlingestrand!

Utan attiraljer sprang jag sedan ut för andra gången, doppade mej och simmade in mot land igen. Vad jag sedan gjorde framgår av den smygtagna filmen nedan. Brrr - nu är det verkligen IS-kallt! Men vågorna var rejäla och inte minsta spår av frost eller is kunde skönjas. En solig och fin fredag. (Men bastun i simhallen satt skönt efteråt!).

Badrekord igen!

Till listan över decemberbad kan nu fogas bad i Varpen söndagen den 3 december (5 grader och solsken) och bad i Bolletjärn (igen!) torsdagen den 7 december (5 grader och solsken). Vattentemperaturen är nu ännu närmare 0 än för en vecka sedan, då vi hade några dagar med tiogradig lufttemperatur, men den positiva effekten är minst lika stor som förut. Ingen is eller snö i sikte, mossan är mjuk och fin, och man får nästan vårkänslor när man tänker på att för en månad sedan var Bolletjärn isbelagd och skidspåren på Bolleberget välpreparerade.

Länge leve vinterbaden! Fast det får gärna bli skidföre igen...

Decemberbad i Bolletjärn

Nu är rekordet slaget! Jag har tidigare badat utomhus (i havet) så sent som den 8 november, i Bottenviken dessutom, men aldrig tidigare i december! I morse var jag med familjen uppe vid Bolletjärn för första gången (norr om Stora Bolleberget), och jag både doppade mej och tog några simtag. Sprang dessutom i en andra gång så att Anna-Karin skulle kunna ta kort. Kallt men uppfriskande!

Slå det om ni kan :o)

PS. Endast Norrland räknas - skåningar och araber göre sej icke besvär. DS