Varma mars

Så här efter flera veckors oavbruten sol ser jag nästan med viss tillfredsställelse hur vackra, vita cumulusmoln seglar in över landskapet. Men nog är det ändå nästan otroligt: mellan 10 och 15 grader på dagarna i snart två veckors tid! Nattfrost visserligen, men ändå!

I förrgår kväll åkte vi bil till 325-meters-nivån och åkte skidor i Acktjärbo, ett par mil nordväst om Bollnäs. Men nu får vi ställa in dem för gott. Tänka sej att första april ifjol gnistrade fälten av djup, nyfallen snö - vi gjorde snöänglar och skidpåren på Bolleberget preparerades ännu en gång. Den 7 april köpte familjen nya skidor på Intersport och gjorde en 3 km-tur tillsammans till Gammel-Hults. Här i stan alltså!

I år är det nästan mindre snö och is än till Valborg i fjol. Då låg isen kvar på Varpen ända in i maj - nu tror jag att sjön blänker vilken dag som helst. (Rekordkort isläggning i så fall, eftersom isen inte la sej förrän för 3 månader sen).

Sjuk klimatförändring eller frisk variation? Jag sörjer i varje fall inte den tidiga våren - det enda jag har problem med är ständiga töperioder mitt under den själva skidsäsongen. I år tycker jag faktiskt att vintern var rätt stabil när den väl kom.

Donera mera!

Ständigt läser man tragiska reportage om unga och gamla som fått vänta alldeles för länge på organtransplantation! Och ständigt får man höra kraven på att organ därför ska kunna tas utan vidare från alla döda, såvida de inte tydligt sagt nej till organdonation. En sorts "omvänd bevisföring" på organdonationernas område.

Det är inte svårt att förstå desperationen eller medlidandet och ty följande önskemål. Men vi som tror på medborgaransvar och misstror samhällelig "expropiering" av såväl egendom som kroppar, vi tror fortfarande på en annan lösning. Nämligen att driva opinion så att de allra flesta gör det naturligaste av allt: frivilligt testamenterar eventuellt användbara organ till behövande medmänniskor. Tydliggör din inställning du också - ring donationslinjen 020-77 11 77 idag! Så att vi slipper lagändringar där de dödas rättigheter ställs mot de levandes behov.

Inte fel att önska

I lördagens Ljusnan (24/3) ondgör sej Mauri Ignatius över att flyktingar enligt Ljusnan "ratar Bollnäs". Enligt honom är det tydligen illa att flyktingar har synpunkter på var i Sverige de vill bo. De ska vara mer ödmjuka än så.

Fast det kan väl ändå inte vara fel att önska? Man kan förstås diskutera i hur stor utsträckning önskemålen ska tillgodoses. Men jag tror att varken Mauri eller jag som flyktingar i ett framtida, välmående Somalia helt skulle strunta i om vi placerades i en tråkig ökenhåla nära gränsen till Etiopien eller om vi fick bo vid kusten i huvudstaden Mogadishu, nära Indiska Oceanens sandstränder. Särskilt om de flesta nordbor bodde vid Somalias sydvästkust.

"Vi utlänningar vill ju gärna vara nära varandra, på grund av språket och så", säger Yousef Kasem Mohammed i lördagens Ljusnan (pappa i en familj som faktiskt valde Bollnäs!) Helt naturligt, tycker jag, oavsett om man är flykting eller ej. Varför hamnade annars så många utvandrade svenskar just i Minnesota på 1800-talet?

Det är kanske snarare Ljusnans ordval ("Flyktingar ratar Bollnäs") som borde ifrågasättas? "Många föredrar andra orter" hade kanske varit en mer saklig och mindre provocerande rubrik?

Gumman Tö - låt bli vår snö!

Skidturen i förrgår blev nog den sista för säsongen. Då var snön så blöt att den inte kunde fastna på skidorna! Nåväl - nästan två månaders ihållande vintertemperatur (ytterst få töväder) är inte att beklaga. Riktigt hyfsad hälsingevinter, måste jag säga. Även om det nog hade varit bra för min fysik med ytterligare några veckors dagliga milturer.

Överhuvudtaget är attityden till årstiderna och vädret något av en överlevnadsfråga för norrlandslänen. Lever vi bara för somrarna kommer vi och framför allt våra efterkommande inte att härda ut någon längre tid. Somrarna är längre och ofta bättre söderut - det är bara att erkänna. Det är framför allt vintern som är vårt bidrag till årscykeln - och då måste den erkännas som den fantastiska naturupplevelse den (särskilt vårvintern) är, inte ständigt göras ner som ett beklagligt avbrott i sommarsolandet.

(Fast visst finns det vinterdagar då även jag bara vill dra något gammalt över mej...)

Ett nytt liv - så länge snön är kvar åtminstone

Sedan min fru i fredags eftermiddag sa "Ut och åk skidor" så har jag gjort just det. En mil om dan. Nu är jag uppe i 5 mil. Helt klart syresätts blodet på ett annat sätt än tidigare, även om kaggen på magen knappast förtärs i brådrasket. Men lite packning ska man ju ha med sig i skog och mark ;)

Huruvida detta är ett verkligt nytt liv återstår att se. Kommer Gumman Tö i morgon är det antagligen slut med mina frisksportarambitioner. Att jogga är förfääärligt tråkigt - då får man ju inte vila ens i utförsbackarna. Men så länge snön ligger, min fru vill och byxorna håller tänker jag fortsätta. "En mil om dagen / håller doktorn från magen."

För att nu komma in på ämnet livsåskådning, skulle jag vilja slå ett slag för mer skogsmotion av rent andliga skäl. Inte nödvändigtvis under gudstjänsttid (även om friluftsgudstjänster är underbart) men som en möjlighet till vardagsandakt och vardagsmeditation. Det är sällan t.ex. en sång eller psalm - eller varför inte ett bibelord? - liksom går in i blodomloppet som när den sjungs eller högläses i skidspåret. Även den som inte är troende och bedjande har en fantastisk möjlighet till reflektion eller "bara" ren re-kreation. Åter-skapelse erbjuds ständigt. "Se, jag gör allting nytt" säger Gud enligt bibelns sista bok. Både kropp och själ får vi lägga i hans re-formerande hand.

Inga Kafka-processer i Sverige!

Eritreas behandlingen av svenske medborgaren Dawit Isaak - fängslad sedan flera år tillbaka - lämnar mej ingen ro. Hur kan detta få ske, detta besynnerliga frihetsberövande utan ordentlig juridisk process och klarhet i vilken förskräcklig verksamhet han ägnat sej åt? Naturligtvis har han kritiserat Eritreas regering, men vem gör inte det? (Särskilt när sånt här tydligen kan hända).

Vi minns också hur två terroristmisstänkta egyptier för bara några år sedan utan ordentlig rättsprocess utvisades från Sverige till Egypten, där den egyptiska diktaturen sedan - inte helt oväntat - utsatte dem för tortyr och övergrepp.

Och så utsätter Sverige och den borgerliga regeringen jordaniern Hassan Assad för en lika Kafka-liknande "process"! Karln kan för allt jag vet mycket väl vara terroristsympatisör, men låt oss leda det i bevis offentligt innan han utvisas till en osäker framtid i Jordanien! Och innan hans tre barn (trillingar) tvingas leva faderlösa här i Sverige! Läs Robert Aschbergs vassa krönika i Aftonbladet - karln kan betydligt mer än att leda pruttkonserter:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1008065,00.html

Normativ eller inte?

Dagens klurigaste fråga lyder: Är Svenska kyrkan fortfarande heteronormativ eller inte?

En sak är säker: från och med 2007 har kyrkan förbundit sej att i alla sina församlingar viga varje medlem som så önskar först med en av samma kön, nästa gång med en av motsatt och slutligen återigen med en av samma. Om död eller skilsmässa mellankommit. Där råder inga tolkningssvårigheter: i praxis får ingen heteronormativitet finnas kvar.

Men samtidigt har somliga av biskoparna åtminstone tidigare (se Hagberg, Persenius och Stiglund i Kyrkans Tidning 13/04) hävdat att "det måste göra etisk skillnad om man har möjlighet att välja". Och det skulle ju kunna tolkas som att man fortfarande menar att de som kan välja - bisexuella alltså - ska söka sej en livspartner av det motsatta könet. Vilket ju vore ett uttryck för heteronormativitet i ordets egentliga bemärkelse, även om ordet numera ofta idiotdefinieras som "föreställningen att alla är heterosexuella".

Dessutom försöker det samlade biskopskollegiet som bekant fortfarande reservera begreppet "äktenskap" för tvåkönade relationer, vilket torde bli svårt för att inte säga omöjligt när riksdagen snart inför en könsneutral äktenskapsbalk. Det rör ju en definitionsfråga, men den här biskopliga språknormen kan ändå lätt uppfattas som en sista rest av verklig heteronormativitet. Är den det?

Jag har även apropå kyrkomötets välsignelsebeslut hört förklaringen att "det inte är sexualiteten man lovar välsigna, utan kärleken och troheten." Med hänvisning till högsta biskopliga ort. Men visst måste välsignelsen gälla även det sexuella samlivet - vad är det annars folk har bråkat om?

Jag och andra föräldrar, Rfsl och Ekho, olika vänkyrkor hemma och utomlands är säkert intresserade av om Svenska kyrkan fortfarande är tydligt heteronormativ gentemot dem som kan välja. Eller om den nu istället lika tydligt vill hävda att alla vuxna sexuella relationer är likaberättigade ifall de inramas av kärlek och trohet.

Någon av de mer tänkande biskoparna får gärna försöka svara. Eller borde jag fråga en politiker som Olle Burell?

Från fettisdag till askonsdag

Efter en semmel- och glöggrik fettisdag har så fastetiden börjat i det kristna kyrkoåret. Det är ganska intressant att fundera på om inte en mer asketisk (därmed inte sagt tråkigare) livsstil kan ge världen - inte minst dess magar - en hållbarare utveckling. Livsnjutning i smått snarare än vräkig lyx. "Smått smakar gott, mindre smakar mer" som Bo Kaspers sjunger.

Men omväxling behövs - och en mer miljövänlig, behärskad konsumtion utesluter inte glada festligheter, tvärtom! Det vi kanske inte bör unna oss dagligdags kan ju desto bättre komma till sin rätt när det är karnevalskalas!

Jag lägger mej inte i tillämpningen - den får var och en göra själv. Inriktningen tror jag dock är alldeles nödvändig för oss i den övergödda västvärlden åtminstone. Askonsdagens budskap kanske kan vägleda oss - där vi frågar oss vad vi verkligen behöver och vad vi kan avstå ifrån och där vi påminns om att "av jord är vi komna och jord ska vi åter bli".

Politik är att vilja

Det gamla Palme-citatet rinner mej i hågen när jag ser regeringens både glädjeämnen och vedermödor. "Verkligheten är vår värsta fiende" påstås han ju också ha sagt och fått utstå mycket hån för, men vem kan förneka att många välpumpade visioner tenderar att pysa vid kontakt med den vassa verkligheten?

God politik kännetecknas ju av förmågan att både anpassa sej till de aktuella omständigheterna (laga efter lägenhet) och att med långsiktighet och kraft försöka förändra vissa av dessa omständigheter, där så låter sej göras. Frågan blir ju då: vad vill vi i grund och botten? Inte bara: vad kan vi göra just nu eller vad gillar folk?

Sexagesima - det levande ordet

En söndag med mycket märkligt namn. Som dock inte är konstigare än att det betyder "60 dagar". Så lång tid (ungefär) är det nämligen till påskdagen, som alltså infaller om ungefär två månader. Då firar vi att Jesus lever - idag firar vi att Guds ord är levande och verksamt. Skillnaden är kanske inte så stor? Jesus kallas ju också Ordet. "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud." (Johannesevangeliet 1:1).