Hoppingivande - tack Sören & c:o!

Det är glädjande att socialdemokrater börjar tänka till beträffande kyrkovalen. Bra att ni rör om i grytan, Sören m.fl.! Men frågan är väl egentligen om S "behöver hitta en ny form för kyrkovalen." S kan väl helt enkelt strunta i alla former av val till kyrkliga eller andra ideella organisationer. Vad har S där att göra över huvud taget?

Otydligheten om kyrkans målsättning spelar extrema krafter i händerna

Det är lätt att sympatisera med Antje Jackelén, både på grund av hennes trevliga och resonerande sätt och på grund av de avskyvärda hat- och rent av hotutgjutelser som hon möts av på internet och annorstädes. Och naturligtvis är det ren och skär okunskap att hennes valspråk "Gud är större" skulle vara specifikt muslimskt eller att man inte skulle kunna använda ett uttryck som används även inom islam ("Allah" som arabiskt ord för "Gud" är ju det klassiska exemplet).

Men jag tror likväl att hon har fel i mycket grundläggande frågor. (Se även Håkan Sunnlidens kritik) Som t.ex. att det skulle spela främlingsfientliga krafter i händerna att vara kritisk till islam och öppet deklarera att Jesus ger en riktigare bild av Gud än Muhammed (han är ju enligt kristen tro Guds härlighets återsken och hans väsens avbild!!!) eller att kyrkan nu som alltid arbetar för att alla, sverigedemokrater, ateister och muslimer, ska bli Jesu lärjungar, d.v.s. kristna!

Den passiviserande synen är orimlig. Snarare är det tvärtom, att när kyrkans ledning inte är tydlig med att Svenska kyrkan arbetar för att svenskarna - och människor utomlands, det var ju därför vi en gång hade Svenska kyrkans mission - på ett fredligt och frivilligt sätt ska bli kristna, spelar den sverigedemokratiska och ännu värre extremister i händerna. De verkar ju då ha rätt i sin kritik av kyrkan, även när de själva är mycket lindrigt kristna. Svenska kyrkans ledning bidrar alltså själv, genom sin extrema liberalteologi, till den polarisering som spelar extrema krafter i händerna!

Detta sagt: Jag stödjer gärna Antje Jackelén som människa, och jag vill gärna ta avstånd från näthot och näthat så starkt jag bara kan. Men jag kan omöjligt stödja henne som biskop och blivande ärkebiskop (därför är det här uppropet omöjligt för mej att stödja). Precis som K-G Hammar (som betonar att Kristus är en tankekonstruktion och att vad han verkligen gjorde spelar mindre roll) är både hon intellektuell och på många sätt sympatisk, men hon bedriver delvis strid mot halmgubbar (som om alla hennes kritiker vore lika naiva och enögda som vissa) och verkar ur sitt liberalteologiska perspektiv betrakta vanlig klassisk kristen tro, inklusive mission bland muslimer, som något slags extremism. (Ungefär som att vi som tror att bara kvinnor kan föda barn - vilket ingen vet om Jackelén tror - numera anses vilja tvångssterilisera folk).

Det välsignade paret i Torsby

Det finns bara en sak som smärtar mej i den underbara berättelsen om paret i Torsby. Och det är att deras enkla livsstil kanske fick folk att betrakta dem som snåla, fast de hela tiden sparade åt världens barn.

Men kanske inte ändå. Kanske sipprade tillräckligt av både pengar och värme ut till omgivningen redan under deras livstid - och var de relativt lågavlönade kanske ingen hade förväntat sej en särskilt mycket mer spendersam stil.

Fast rent allmänt betraktas ju sparande nästan med misstänksamhet i vår kultur...

I vilket fall som helst: All heder åt det lika generösa som sparsamma paret i Torsby!

50 år sedan C S Lewis dog

... och Aldous Huxley. Men deras dödsfall hamnade i medieskugga p.g.a. skotten i Dallas.

50 år sedan idag. Du sköna nya värld...

Susanna Birgersson om upp- och nervända informationsprinciper

Tack till Susanna Birgersson som skriver det jag inte orkar/hinner skriva på min försummade blogg. Och det mina allians- och folkpartikamrater borde ha skrivit för länge sen. Det öppna samhälle vi skulle försvara mot terrorismen håller på att utvecklas till en kontrollstat där medborgarna - men inte myndigheterna! - får allt mindre insyn. Utan protester? ("För vi har ingenting att dölja").

Sanna Rayman om jämförelser

Tack, Sanna Rayman! Det du skriver om i artikeln "Vad är en jämförelse?" har jag länge tänkt ta upp. Men du hann före - och formulerar saken så bra att jag aldrig kommer att kunna göra det bättre. Tack än en gång!

Bra att i alla fall Peter Wolodarski reagerar

Nog har Peter W. alldeles rätt i att Sveriges officiella tystnad i NSA-skandalen är besvärande. Skum. Misstänkt. Vad är Sveriges ledning beredd att acceptera egentligen? Hur är det med den personliga integriteten i vårt eget land?

(OBS! Denna text får gärna läsas av både vår regering och USA:s och Storbritanniens).

Dags att dra på konfaläger!

Förra veckan avslutades med rena vintervädret - rimfrosten försvann inte ens mitt på dagen! Den här veckan däremot får man säga som den gamle gubben: "Det har rått rått väder, men nu har det blitt blitt. Såna här dagar kan man inte kalla kalla - dom borde hellre heta heta." Nåja, 13 grader är väl inte särskilt hett heller, men blitt i alla fall.

Nu lär det i alla fall bli kallare om öronen när jag far med konfirmanderna till Harsa (nästan 500 m.ö.h.). Men ikväll får vi bada i het badtunna, och imorgon får vi sova en timme extra p.g.a. tidsomställningen (perfekt lägerhelg!). Och efter lägret far vår familj några dagar till Vemdalsskalet och hamnar därmed nära 1000-metersnivån. Det ska bli fint vandrarväder på måndag, har jag hört, men tisdag, när vi ska hem, kan det komma snö. Spännande!

112 trattisar!

Igår tog jag en promenad i det fortsatt fina höstvädret (som håller i sej även idag, om än det är några grader kallare nu). Sol och 13 grader. Jag gick Sjöbyttebäcken uppströms och kastade undan en del nedblåsta småträd längs stigen. Framme vid Långtjärn tog jag den stig som går uppåt Bodberget, och på vägen upp besteg jag ett jättekast, varifrån jag kastade vatten. Framme vid Bodberget mynnade stigen ut i en traktorväg, och jag gick vidare på måfå.

Det rök om fötterna på mej - mängder av röksvampar var det, och några "nykläckta" vita exemplar nappade jag åt mej. Men plötsligt såg jag dagens fynd: 112 trattkantareller (nej, jag räknade dem inte förrän jag kommit hem)! Det var inte det största trattisställe jag sett - ett tag hoppades jag nog att hela berget skulle vara fullt av dem - men det största jag hittat själv här i Iggesund. Det tackar vi för! Egentligen är svampen godast rå - i varje fall den gula foten! - eller torkad (som att käka valnötter, tycker jag), men dietisterna rekommenderar förstås att svampen steks eller stuvas på klassiskt sätt.

Efter den glada hemkomsten fick jag ett telefonsamtal av sorgligare natur - en utländsk familj vi lärt känna, och vars barn våra barn har haft mycket roligt med, har nu fått definitivt avvisningsbesked. Medan en yngling från samma land fick permanent uppehållstillstånd i torsdags. Olika falla ödets lotter. Att få vara svensk medborgare är ett oskattbart privilegium.

Idag tänker jag återuppta cyklingen som legat nere över helgen. Först blir det en tur till S:ta Maria, där jag i övermorgon ska spela på en morgonbön och en begravning (Tears in heaven och Bridge over troubled water fick jag besked om av prästen per telefon nu under förmiddagen). Sedan blir det, precis som i onsdags, Enånger t o r, eftersom jag ska leda kyrkokören där på övningen i kväll. Väl bekomme!

Fin avslutning på härlig brittsommarvecka

Det blev barnkalas både på lördag (Staffan 7 år) och söndag (Hanna 11 år). Hannas kalas inföll dessutom på hennes verkliga födelsedag, som för första gången sedan hon föddes också var både söndag och Tacksägelsedag. Tack Gud för Hanna och Staffan!

Och Sjöbyttebäcken - där vi kunde ha spännande äventyrsvandringar - fortsätter att forsa ordentligt med 7-8 l/s. I lördags, den 12 oktober, doppade jag mej t.o.m. i den djupaste höljan. Det var 7,5 grader Celsius, uppmätte jag vetenskapligt med vattentermometer. Kylskåpskallt, alltså. Inte iskallt.

Årets finaste smörsopp blev också plockad. Inte en larv eller snigel så långt ögat nådde!

Sen blev det förstås lite si och så med cyklingen. 0 km i helgen. Tyvärr. Men jag kommer igen.