Nej nej nej nej Alma! Nu måste jag visst ta det här i ett helt nytt blogginlägg. Läs den där kommentaren till förra inlägget en gång till: "Jag förstår ärligt talat inte varför du till varje pris måste försvara att invandrade kvinnor ska stå ut med att vara illa behandlade."
Var får du det ifrån? Var får du det ifrån? Du får väl ändå skilja mellan vad som för stunden verkar viktigast att komplettera debatten med (man kan ju knappast säga att kritiken mot islamismen är svag, vare sej bland liberaler eller sverigedemokrater), och vad jag tycker om exempelvis kvinnoförtryck och annat som varken jag eller någon i mitt parti eller nära umgängeskrets tycker är annat än skit. Jag debatterar sällan med islamister, men då jävlar! Det GÅR faktiskt inte att inleda varje inlägg med en uppräkning av vad jag OCKSÅ eller ännu starkare tar avstånd ifrån. Jag brukar faktiskt vara fräck nog att utgå ifrån att ingen - utom du då kanske plötsligt, Alma? - tror att jag tycker någon, vare sej nykommen eller urinvånare, ska stå ut med tvångsstympning, tvångsbortgiften, tvångspåklädning, tvångsisolering m.fl. vidrigheter. Jag tar NATURLIGTVIS liksom både Ann Heberlein, Mona Walter, Nalin Pekgul och Jimmie Åkesson - och de flesta människor däremellan från höger till vänster - avstånd från sharialagar och islamism i Sverige. Ingen, absolut ingen, ska stå ut med att vara illa behandlad och t.o.m. direkt misshandlad, även om jag mycket starkt ifrågasätter om det då är bugningar med handen på magen vi ska koncentera oss på (eller gossomskärelser av judiska och muslimska småbarn, som min förre partiledare Bengt Westerberg är starkt emot och där det tydligen är helt OK, åtminstone för läkare, att kräva samvetsfrihet!).
Precis som Joel Halldorf faktiskt påpekade verkar det finnas betydligt allvarligare saker än olika hälsningssätt att anmärka på hos Yasri Khan (är det OK att stena olydiga kvinnor och/eller upproriska bloggare? -
han svarade åtminstone inte särskilt rakt på den senare frågan) och definitivt hos islamisterna vars ideologi jag likt alla liberaler hatar och avskyr. (Som kristen vill jag ju dessutom att alla muslimer, liksom alla andra, ska bli kristna). Är dock ännu inte helt klar över i vad mån Khan och Kaplan själva är veritabla islamister eller bara känner islamister - själv känner jag ju, om än inte precis nära, både nyskrudade nazister och stalinbeundrande, övervintrade kommunister, och har precis som Birger Schlaug funnit visst morbitt nöje i att äta och samtala med dem. Och just när man känner en instinktiv avsky mot islamister (eller sverigedemokrater) är det ju extra viktigt att i sakens och troärdighetens intresse göra deras åsikter och handlingar rättvisa, inte låtsas som om vi i alla sociala sammanhang ens försöker eller ens borde försöka möta män och kvinnor exakt lika (t.ex. bastukulturen skiljer sej nog en del mellan olika landsändar och släkter i det fallet) eller som om vi - eller ens ministrarna - i alla större middagssammanhang bryr sej om att kolla vilka som eventuellt sitter vid samma långbord som vi! Att som t.ex. Patrik Oksanen i Hudiksvalls Tidning skriva om hur Kaplan prioriterat middagar med terrorister framför att försöka lösa bostadssituationen i Sverige var väl ändå ett slag under bältet?
Det finns naturligtvis, som Ann Heberlein påpekar, STORA problem med att ha dubbla värdesystem (jag skulle förstås bättre ha framhävt att jag faktiskt höll med henne om det) och hon har all rätt i världen att, liksom jag, anse att hennes normer är de rätta. Dessutom håller jag med henne om många saker, mononormen vad gäller äktenskapet även i de fall det rör sej om svenska, välutbildade kvinnor som vill dela på en karl (heteronormen har hon däremot totalt övergivit). Men vad jag nästan går i taket för eller vid närmare besinning bara finner tragikomiskt i den här debatten är, att vi som exempelvis tycker annorlunda i rashygien- och fosteravlivningsfrågan tydligen har rutit ifrån så himla dåligt och tyst att etikdoktor Heberlein och andra inte uppfattat hur det gemensamma värdesystemet redan före 2000-talet skurit sej rätt rejält. (Det hände väl redan när ateister och frikyrkliga - Gud ske lov - på närmast amerikanskt vis ifrågasatte idén om gemensam kyrkotillhörighet som det enda möjliga för ett hållfast nationsbygge). Och även om jag och du och Sverigedemokraterna tycker ungefär likadant om islamister och sharialagar i Sverige, har ju inte jag och du och SD särskilt gemensamt värdesystem i övrigt, även om de gärna vill skapa en bild av att det förhåller sej så.
Vad gäller en närbesläktad diskussionsfråga som Heberlein tar upp: Som bl.a. David Thurfjell påpekat behöver det inte
i princip vara konstigare med skilda badtider eller bassänger för kvinnor resp. män än med skilda omklädningsrum för kvinnor resp. män. Båda sakerna grundar sej i något slags blyghet inför det motsatta könet och en viss heteronormativitet. Sedan kan argumenten för såväl det ena eller andra vara mer eller mindre misogyna och homofoba. Men visst bör vi se upp så att inte hänsynen till "de svaga" och deras samveten (jfr Paulus) mest visar sej vara hänsyn till synnerligen starka, närmast militanta kvinnoförtryckare som vill ta över hela samhället och till slut inte tillåta några av oss att bada tillsammans över könsgränserna. (Naturistbad ska vi bara inte tala om!).
Så till sist, Alma: Den kommentar av vilken jag citerade överst gjorde mej faktiskt riktigt besviken. (Jag fattar fortfarande inte varifrån du fick just det där). Däremot är jag tacksam för dina kommentarer (även de kritiska) i allmänhet, och för varje påminnelse, även din, om att man egentligen alltid - särskilt förstås om man är anställd på en ledarredaktion och har all tid i världen, men även som amatördebattör - bör se till att vara så bred och skriva om så mycket att de där återkommande artiklarna i de av andra försummade ämnena inte sticker ut. Så att man bevarar och utvecklar sitt "ethos" och så att det syns att man inte är "en sån där extremist" utan i de flesta frågor alldeles "mainstream", PK om man så vill (klart man ska vara så korrekt som möjligt, även politiskt!). Och jag tycker verkligen inte att miljöförstöringen, svälten (om Etiopien skrier jag ofta och gärna på
EFS idag), de födda barnens och/eller de fattigas och/eller kvinnornas situation över världen är oviktiga bara för att jag - jfr
"lagen om de komparativa fördelarna" - oftare skriver om det jag uppfattar som att nästan ingen reagerar öppet på (men många fler
borde reagera öppet på).
Ur
den synvinkeln ser jag det som en långt viktigare uppgift
för just mej att påtala och offentligt ta avstånd från avlivningen av barn med Downs syndrom ända fram till födelsen (rapporterat om i P1 den 11 november 2015) än att påtala och offentligt ta avstånd från själva det islamistiska terrorattentatet i Paris (rapporterat om i P1 den 13 november)! Och en långt viktigare uppgift
för just mej att upprepat och enträget ta avstånd från den queerideologi som grasserar inom mitt liberala parti och flera andra (Sverigedemokraterna ska
inte få äran att vara först med att avslöja den!) än att upprepat ta avstånd från islams sharialagar (det gör mitt parti och andra så bra och jag själv stämmer in både nu och då)! Men jag hoppas verkligen att ingen misstänker att jag sympatiserar med några terrorister och/eller islamister för det!
PS. Det är möjligt att jag gick i taket
extra hårt för att Heberleins text stod i Världen idag, tidningen som lyckades med konststycket att samma dag hylla kristet konfessionella inslag även i kommunala skolors julavslutningar
och att betona vikten av att i religionsneutralitetens namn under inga villkor tolerera yoga i skolan, oavsett hur nedtonade de hinduistiska inslagen må vara. Det är i så fall en brist hos mej att reagera mer beroende på forumet. Men etiskt jättekluvna är vi i Sverige som sagt redan - jag påstår lika lite som Ann Heberlein att det är
bra! Och jag skulle nog säga att idén om att vissa barn på fullt allvar är födda av karlar, och att vi som inte tror det vill tvångssterilisera folk, är det mest skrämmande dumma jag någonsin har läst på i övrigt vettiga Hälsingetidningars ledarsidor - som t.o.m. problematiserat utsorteringen av "defekta foster" och tagit föredömlig ställning mot både islamister och sverigedemokrater. Att folk kan ha helt förvirrade föreställningar om sej själva bekymrar mej förstås inte
alls lika mycket som när politiker och media åter och åter bekräftar dem. DS.
