Intressant om älvutbyggnad på vetenskapsradion!

Mycket bra program på Vetenskapsradion i P1 som jag just lyssnat på medan jag gjort sparrissoppa åt mej och frugan! "Låt sista älven som brusar i vår natur / brusa alltjämt mellan stenar och gran och fur". Och återställ gärna så många vattendrag som möjligt eller höj åtminstone minimitappningen i de utbyggda älvarna, som ju vissa tider under sommaren ser ut som stenöknar!

(Fattar inte hur någon kan vilja fara och titta på Döda fallet i Ragunda - nuförtiden är ju både Indalsälven och de flesta övriga Norrlandsälvar fulla av döda fall!).

Syttende mai - grattis, Norge!

Gräsklippare, nässlor och rabarber

Vilket utmärkt träningsredskap en hand- och fotdriven gräsklippare ändå är! Tror jag måste fråga grannarna om jag får klippa gräset även på deras sida! Och vilka härliga primörer nässlor och rabarber är! Vilken otrolig växtkraft! De far ju mot skyn i en himmelens fart, så jag måste göra nässelsoppa och rabarberkräm nu igen för att inte utsikten från köksfönstret ska växa igen!

Glad pingst allesammans! Förutom att enligt judisk tradition fira årets första gröda och lagens, framför allt de tio ordens, utgivande via Moses på Sinai berg, firar vi kristna den helige Andes utgjutande under en pingsthelg i Jerusalem för snart 2000 år sedan. Och att han är likadan idag.

Morfar är sjörövare

Det är däremot - vad man än tycker om Jan Lööfs böcker - inte skam på torra land om ett förlag tvekar inför en nyåtergivning av olika skäl. Jan Klenell och Jonas Gardell har naturligtvis alldeles rätt i det. (Själv gör jag som Hadzialic och läser gärna Morfar är en sjörövare med mina barn).

Skam på torra land - och öppet hav

Josefine Arenius påminner oss om verkligheten vi inte vill se.

Den siste barnläkaren i Aleppo

Det var den barnläkaren, det. All heder åt honom och hans mod! Och fy skam alla som bombar Aleppo, det som en gång för inte så länge sedan var Syriens största stad.

Vi har inte så få människor från Aleppo i Hudiksvall och Iggesund nu. Visst förstår vi varför de flytt?

En blivande justitieminister?

Om vi - vilket jag hoppas - trots allt slipper Hanna Lindholm som statsminister, kanske Elisabeth Massi Fritz vara ett alternativ. Som justitieminister åtminstone. Hellre än såväl Thomas Bodström som Claes Borgström, måste jag ju säga.

Som vi bäddar får vi ligga

I synen på sharialagar, vanhedersvåld (mot både kvinnor - främst - och män) samt i synen på islamister och deras plats i vårt samhälle torde jag, vad någon än må tro, ligga ganska nära Sverigedemokraterna. (Dock inte alltid vad gäller lösningen på problemet). I de flesta andra frågor ligger jag inte nära dem. Jag bodde i Lund på 90-talet och har inga som helst sympatier för ett parti med sådana rötter i "skända inte din ras"-högern. Men just därför fattar jag inte hur vi kunnat kratta manegen för detta parti som vi har gjort!

Se här nu vilken smashboll de flesta riksdagspartier (och kanske främst Liberalerna) hjälpts åt att lägga upp för SDU:s Hanna Lindholm:



Men visst skulle hon kunna vara japan? Adopterad, typ. (Jfr Adelsohns famösa "En neger är en neger och en svensk är en svensk"). Det är väl den svaga punkten i argumentationen (märkligt att intervjuoffren då plötsligt blir så "utseendefixerade"). Annars är det en bistert avslöjande serie intervjuer, skickligt genomförda och sammanklippta.

Det är politiskt livsfarligt att lämna över den löjligt enkla tesen "Endast kvinnor föder barn" till Sverigedemokraterna ensamma att försvara! Det bäddar bara för att SD ska fördubblas för typ åttonde valet i rad. Och ingen (queer-)idé blir ju bra bara för att Sverigedemokraterna är emot den.

Det vi verkligen tror på ska vi förvisso stå fast vid och försvara oavsett hur vindarna blåser. Men hör läran om karlars barnafödande verkligen till det vi är övertygade om och frimodigt skulle försvara även om vi vore ensamma i hela världen om att tro det?

Tillåt mej tvivla. Och Hannas avslutande fråga är verkligen relevant. Tänk er henne som Jimmie Åkessons efterträdare. Som en svensk Marine Le Pen.

Omöjligt är det inte. Vissa - inte jag - kanske skulle se det som ännu ett framsteg för jämställdheten. Men ska vi verkligen kratta manegen för henne och SD som vi gör nu?

Ytterligare texter att begrunda i hälsningsfrågan

Man behöver inte hålla med om allt på DN:s ledarsida eller allt Yasri Khan säger i den senaste intervjun - eller annars. Jag tror t.ex. inte alls på att en vit man som vägrat hälsa på kvinnor behandlats annorlunda än han; snarare har väl i så fall Yasri Khan p.g.a. sitt ursprung accepterats som partiföreträdare längre än t.ex. en vit, kristen man skulle ha gjort. Jag tycker f.ö. att man (och kvinna) bör kunna ta både män och kvinnor i hand. Och jag tycker att den som känner sej kränkt av en utebliven handskakning har all rätt i världen att signalera det - bara man inte som en viss manlig läkare bemöter sin (kvinnliga) patient taskigt för den sakens skull. Och förtroendeuppdrag inom visst ett parti är inget man har "rätt" till (däremot att engagera sej politiskt och, om det så krävs, bilda ett eget parti).

Men nog är texterna tänkvärda. Detsamma gäller även Bitte Assarmos krönika i Världen idag - och Andreas Johansson Heinös intervjukommentar i samma tidning. Tänkvärt är förstås dessutom om kvinnor (som i fallet med dessa två texter) är mer upprörda än män över den uteblivna handskakningen - det är ju faktiskt de som "utsätts". Jfr dock Josefine Arenius och Magdalena Ribbings kommentarer.

Och samtidigt borde väl katoliken Assarmo fundera över vad det skulle innebära för henne och andra katoliker eller högkyrkliga i offentligheten om det uppstod upprörd debatt kring det faktum att de inte vill ha kvinnor som präster alternativt inte vill ta emot sakramentet om det är en kvinnlig celebrant. Hur länge kan "vanliga" politiska partier acceptera företrädare som är "såna"?

Idag firar vi Valborgsmäss!

Idag firar vi minnet av S:ta Valborg (710-769), som var en på alla sätt remarkabel kvinna. Hon var född i England och utbildades av nunnorna i Winborne Abbey, Dorsey, där hon bodde i 26 år, och blev sedan missionär i Tyskland tillsammans med morbror Bonifatius och bröderna Winibald och Willibald. Dessa skrev hon en biografi resp. en reseskildring om, varför hon ofta räknas som både Englands och Tysklands första kända kvinnliga författare.

Kanske "Tysklandsmissionen" på 700-talet var en förutsättning för "Sverigemissionen" på 800-talet? I vilket fall som helst är Valborg en viktig person i europeisk historia. Väl värd att fira, i motsats till exempelvis S:t Erik och Karl XII.

Hon skulle nog gärna se att vi idag firade hennes minne genom att samlas till högmässa på Bönsöndagen. Varje söndag är ju - eller skulle vara - en arbetarnas fridag. Och en bönedag.