Underbara mars

Så här exakt en månad efter senaste blogg-inlägget kan det vara dags för en come-back! Tänker vistas oftare här i fortsättningen. Men det har ju varit en så underbar vinter i år (inkl. sportlov)! Sedan vi flyttade hit till Bollnäs och Hälsingland har vi inte haft en så stabil och underbar kyla. Den tackar vi för - den är ju liksom själva förutsättningen för den gnistrande ljusterapi vi kan få så här års. Det töade visserligen sista veckan i januari, liksom veckan före sportlovet, men snabbt kom snön tillbaka. När familjen varit i Norrbotten och åkt bil på breda havsvägar trodde vi att gråhet och slask skulle möta oss vid återkomsten - men istället hade även Hälsingland fått mer nederbörd av den vita sorten. Hoppas den håller sej ett par veckor till! Så här mycket snögrottor har jag inte grävt sen jag var liten mellanstadiegrabb!

En lite nedslående erfarenhet dock: det verkar vara kutym att programledare o dylika ska uttrycka längtan efter plusgrader redan i januari. Beklagande småleenden, murriga grymtningar, menande blinkningar kommer som brev på posten efter väderpresentatörernas framtidsprognoser. Just som man gläder sej åt ännu en kall, snörik och solig helg, får man (som ett slag i ansiktet) programledarens kommentar: "Tar det då aldrig slut?" Det outhärdliga är inte personens privata åsikt - sådana finns ju som bekant av alla de slag - utan det förväntade samförståndet, den iluftenliggande konsensustanken. Idén att alla, inte bara skåningar och stockholmare, helst skulle vilja ha plusgrader och barmark så fort julafton passerat, tycks vara mycket utbredd. Jag som bodde i Skåne fyra år på 90-talet vet att det inte blir grönt och fint där heller före april, hur lite snö det än må vara. Uttrycket "grön vinter" är fullkomligt missvisande (om det nu inte används skämtsamt om vissa somrar ;o). Det finns bara två alternativ: grå eller vit. Och då föredrar jag absolut det senare, åtminstone 1 november - 1 april.

Detta kan tyckas som en petitess. Men jag misstänker starkt att vädervärderingarna får regionalpolitiska följder. Dock: mer om detta en annan gång. Nu passar vi på att njuta av vinterljuset!

Förtroendeuppdragen haglar!

Efter en intensiv vecka börjar jag reflektera en smula kring förtroendeuppdragen jag fått. I söndags blev jag vald till ordförande i Bollnäs SMU (Svenska Missionskyrkans ungdom), vilket jag nog egentligen är lite för gammal för. Men avgående ordförande var betydligt yngre, och jag hade ställt upp som garant för att ordförandeperioden inte skulle bli mer än 1 år. Så jag får ta konsekvenserna av mitt löfte, men garanterar samtidigt att jag åter ställer platsen till förfogande om 1 år. Jag tycker mycket om roterande ordförandeskap - en av finesserna med den gamla grekiska demokratin som vi nuförtiden mest fått se i EU-sammanhang.

Det andra uppdraget blev att stå som åttonde namn på folkpartiet liberalernas kommunlista här i Bollnäs. Hedersamt värre, tycker en som hittills mest varit suppleant i div. styrelser och nämnder. Men partiet måste gå fram ytterligare jämfört med 2002 för att jag ska få en ordinarie plats i fullmäktige, så här gäller det att ligga i! Mest troligt är kanske att jag får hoppa in som - suppleant. Vilket jag tycker är en mycket viktig post. Att "täcka upp" och "vikariera" kräver ju i princip samma kunskap och engagemang som hos ordinarie ledamöter.

Just ordinarie ledamot är jag fr.o.m. detta år i Kultur-och fritidsnämnden här i stan. Fast den ska tydligen läggas ner, bl.a. på mitt eget partis förslag. Så det blir väl svårt att argumentera emot. (Fast "Kultur- och fritidsnämnd" låter väldigt trevligt, håll med om det!).

Ja se det snöar

Finns det något underbarare en februaridag än när snön faller, faller, faller - i det oändliga? Det skulle möjligen vara när solen lyser på alltsammans efteråt och man äter semla med varm mjölk efter en svettig skidtur...

Orörd natur - jo hejsan

Under veckan har vi nåtts av nyheten om det "paradisiska", "jungfruliga" m.m. området på Nya Guineas västra (indonesiska) del. Men i det fallet gäller väl snarast ordspråket om att "inga nyheter är goda nyheter". För området var ju orört av människor precis så länge som det inte började utforskas och bli till nyheter. Och nu har vi redan fått höra om "fyra nya grodarter", "en oväntat icke-utdöd fågel" och förmodligen omkring trettielva skalbaggar. Fantastiskt att vi nu klampat in även där! Naturligtvis i de bästa avsikter, som t.ex. att dokumentera arterna innan vi lyckats utrota dem.

Hela historien påminner mej om en gammal Spurgeon-anekdot (Spurgeon var 1800-talets främste baptistpredikant, hemmahörande i London). Det berättas att en lite väl högtflygande dam från annan ort sökte upp Spurgeon och bad om tips på någon "ren" församling i hennes hembygd. "Jag känner inte till nån", sa Spurgeon, "och skulle jag veta om nån skulle jag inte berätta det för Er - för om ni ginge med där, skulle den inte vara ren längre."

Ärkebiskopsvalet

Provvalet till ärkebiskop i Svenska Kyrkan vanns av Anders Wejryd. Personligen minns jag honom mest som helgsmålsbönshållare i radion 2001-2003. Vad han gjort som biskop har jag inte hört något om; i riksmedia hamnade han väl bara i samband med "Sandahl-affären". (För den oinitierade: nej den handlade inte om sandaler).

Ärkebiskopens syster har också gått vidare som en av fem huvudkandidater. Vad man än tycker om henne, är hon absolut inte diskvalificerad på grund av släktskapen. Som gammal lulebo har jag värsta prejudikatet: bensbysonen Erik Benzelius d.ä. och hans tre söner Erik, Henrik och Jakob blev ALLESAMMANS ärkebiskopar i tur och ordning. Så i princip skulle både A-K och brodern H B kunnat efterträda K-G utan att ge anledning till ramaskrin.

Snart dags för ny ärkebiskop alltså, och som vanligt söks det efter någon "som kan ena kyrkan". Den givna frågan blir som vanligt: Kring vad?

Vinterkyla och Jokkmokks marknad

Fint - nu börjar man känna igen första februariveckan! Den är i snitt årets kallaste, och just den här helgen hålls Jokkmokks marknad (alltid i -35 graders kyla). Det har ju varit värsta vårvärmen här i Hälsingland några dagar, och det goda med det är ju att jag och Hanna har kunnat tvätta bilen. Men skidspåren har krupit ner i backen och gräsmattan har blivit en enda halkbana.

Själv har jag äntligen kommit mej till doktorn för att få penicillin mot mina halstomtar. Igår var det fyra veckor sedan jag fick ont i halsen, och de senaste dagarna har rösten försvunnit. Jag som skulle leda en "liten kyrkokör" i morgon och ha lektioner i Edsbyn på måndag! Nånå, nu har jag käkat fyra piller, så det kanske hinner hända nåt till i morgon?

Bilder, bojkott m.m.

Ja vad säger man om veckans stornyhet? Det är väl helt OK att demonstrationsvägen protestera mot fula bilder på Muhammed eller att bojkotta dansk ost för den delen (konsumentmakt heter det), bara man inte hotar folk med våld eller kräver att danska regeringen ska straffa tidningar och dra in tryckfriheten. Vi i väst använder ju också vår plånboksmakt gentemot t.ex. palestinierna, när vi hotar med att dra in våra bidrag om de väljer Hamas resp. om Hamas inte blir demokratiskt och våldsfritt. Så demonstrera gärna, välj gärna bort danska eller dansksvenska varor, protestera, vädja, argumentera. Men vänta er inte att Fough Rasmussen därför ska spärra in Jyllandspostens chefredaktör eller att nordborna ska förbjudas häda Muhammed - eller för den delen Jesus.

God ny månad!

Får önska dej som läser detta en god februari! Normalt skall detta vara årets kallaste vecka, men siste januari blev ju en riktig vårdag med sol och smältvatten. Skojigt i och för sej att bygga årets första snögumma med Hanna och Jonatan. Men morotsnäsan ramlade snart ner i plaskvätan (7-8 grader i skuggan).

Måtte det komma någon meter nysnö snart. Gumman Tö är nog bra, bara hon kunde lära sej att passa tiden. Eller är det mesigt att skylla på henne om man faktiskt tror på Gud? Vår Herre har ju per definition makt att ändra väderförloppet - om han faktiskt brukar göra är ju en annan sak. Själv tror jag nog att det mesta inom astronomi och meteorologi är konstruerat som en sinnrik apparat som får snurra på egen hand. På samma sätt som mänskligheten - vilket ju både är tjusningen och tragiken - fått rätt fria händer att forma tillvaron här på jorden, kanske delvis även vädret, genom det gigantiska rollspel vi alla deltar i. Vilket förstås inte hindrar att Konstruktören i princip kan gripa in när och hur han vill. För att avsluta pjäsen, t.ex.

Dagens blidväder ser jag dock inte som ett sådant specialingripande. Men vem vet?

Måndag förmiddag

Nu är det lunch! Har inte med mej någon matlåda, så det blir pizzeria Bandys kebabrulle idag. Men först måste jag skapa lite fler grubbelfrågor till historielektionen jag ska ha i eftermiddag.

Hamas och demokratins dilemma

Hamas´ storseger i det palestinska valet aktualiserar det jag brukar kalla demokratins "algerietdilemma" efter en liknande händelse i Algeriet i början av 90-talet. Om folket nämligen väljer en odemokratisk regim, vad gör då en sann demokrat? Griper till vapen för att störta den folkvalda diktaturen - alltså blir diktator själv? En måhända upplyst, men ännu mindre legitim diktator än den folkvalde. Eller erkänner folkets rätt att förslava sej själv och går i exil. Eller i fängelse.

För mej är endast det senare alternativet en möjlighet för en demokrat. Militärens maktövertagande i Algeriet kan inte ursäktas med att demokrati är något annat än majoritetens bestämmanderätt (typ yttrandefrihet, tolerans m.m.). Enligt min mening ÄR demokrati just något så skört och obestämt som majoritetens bestämmanderätt. För alla andra definitioner är ohållbara - så länge de inte delas av folkmajoriteten.