Vilken fin juni vi har haft! Somrig och helgrik. Det blev en riktigt lång pingsthelg i år - för sista skälvande gången - i och med att nationaldagen inföll på "tredjedag pingst" och att annandagen, som klämdag, blev ledig dag på många skolor och arbetsplatser. Själv firade jag nationaldagen med liten paltfest för "Södra Hellsinglands pastorsmannaförening" - den sista vinterpotatisen fungerade alldeles utmärkt att riva och knåda ihop med kornmjöl och salt.
Man kan dock fundera på hur klokt det var att förlägga nationaldagen till ett datum utan betydelse och förankring i folksjälen. Vem bryr sej om just 6 juni? Det är svårt att skapa ett firande ovanifrån, som man nu försöker göra på alla de möjliga håll. Bästa firandet jag hört talas om hittills är nog det på stiftsgården i Undersvik, där man gjort nationaldagen till en "barnens dag". Annars är det ju så, att diverse högerextremister tämligen lätt gör sej gällande i det glesa 6 juni-firandet. Hade man som jag och Jan Guillou (m.fl.) önskade förlagt nationaldagen till midsommarhelgen istället, hade sagda figurer inte haft stor chans att märkas i folkvimlet.
Det kan väl inte vara så illa att det är försent att ändra? Särskilt mycket krångel skulle det knappast kräva. Midsommarafton är ju (liksom julafton) ändå ledig för de flesta av oss. Och istället för 6 juni kan vi göra långhelg av pingsten igen.
fredag 30 juni 2006
söndag 28 maj 2006
Stig Dagerman och Dawit Isaak
Finaste radioprogrammet under långhelgen var helt klart det om Stig Dagerman (var det i fredags?), där minnen blandades med upplästa texter av författaren - särskilt hans sista livskamrat, Anita Björk, framförde hans dikter med stor inlevelse. En märklig man med en märklig dödsdrift. Underligt att höra hur han sista tiden sökt sej mot Gud och en tro och tyckt sej finna ett motgift mot ångesten. Som ändå skördade hans liv och tycktes räcka lång näsa åt oss alla. Men vem som till slut drog längsta strået? Jag lägger min röst på vår Herre. "Gud är inte en Gud för döda - utan för levande. Ty för honom är alla levande." (Jesus).
Ett annat bra program var som vanligt "Vår grundade mening", som denna vecka handlade just om bloggar och blogosfären. Intressant diskussion om PUL (person- och uppgiftslagen) och dess tillämpning på nätet. Och - suveränt! - den veckliga påminnelsen om hur länge Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea. Fortsätt räkna dagarna! Bra! Han ska ut - så är det bara!!!
Ett annat bra program var som vanligt "Vår grundade mening", som denna vecka handlade just om bloggar och blogosfären. Intressant diskussion om PUL (person- och uppgiftslagen) och dess tillämpning på nätet. Och - suveränt! - den veckliga påminnelsen om hur länge Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea. Fortsätt räkna dagarna! Bra! Han ska ut - så är det bara!!!
måndag 22 maj 2006
Sverige vs Finland
De vidriga monstren från Finland tog visst hem schlager-EM, säger de som tittade. Och det är klart: vilka andra skulle en rockdiggare rösta på? Det blev liksom ingen konkurrens inom genren. Smart satsning.
Så öststatstrenden håller i sej: efter gamla sovjetstater som Lettland, Estland och Ukraina, samt nog så östliga länder som Turkiet och Grekland, kommer turen till Finland/Helsinki. Som nu får arrangera ett mästerskap där man inte behöver oroa sej för vädret!
Men i hockey-VM hade inga monsterfinnar skuggan av en chans. Grattis Tre Kronor till ännu ett guld! (Undrar om det egentligen inte är Sverige som är den nya sovjetstaten?)
Så öststatstrenden håller i sej: efter gamla sovjetstater som Lettland, Estland och Ukraina, samt nog så östliga länder som Turkiet och Grekland, kommer turen till Finland/Helsinki. Som nu får arrangera ett mästerskap där man inte behöver oroa sej för vädret!
Men i hockey-VM hade inga monsterfinnar skuggan av en chans. Grattis Tre Kronor till ännu ett guld! (Undrar om det egentligen inte är Sverige som är den nya sovjetstaten?)
Ur maj månads familjealbum
Några fler bilder kan jag allt tänka mej att publicera när jag ändå är i farten! Jag har ju varit i Göteborg med barnen första veckan i maj, och Hanna red på en häst för första gången.
Även Jonatan njöt av vårvärmen och killingarna på Barnens Zoo i Slottsskogen. Måste få rapportera att man tar sej fram bra med cykel och kärra mitt i självaste Götet! (Tack, syster Helena, för gästfriheten!) Vid hemkomsten till Bollnäs gjorde vi genast iordning trädgårdslandet och spanade ivrigt efter nykomna fåglar.
måndag 15 maj 2006
Prinsessan på ärten
Måste bara få visa en bild på min dotter Hanna, när hon i fjol låg som prinsessan på ärten i stadsbiblioteket i Bollnäs. Det var ju Andersen-jubileum kantänka! Även om Hanna inte kände ärten, är hon en Riktig prinsessa!
Släpp in sverigedemokrater och fi:are i skolorna!
Så här under ett valår brukar man ju bli upprörd över både det ena och det andra. Men "arglistan" toppas så här långt av morgonens nyhet att många gymnasier tydligen inte vågar släppa in sverigedemokraterna i klassrummen. Vad är det här för trams? Så länge dom inte hetsar till mord och våld är det väl bara intressant att höra vad dom tycker? Från dem själva, alltså - inte från blott alltför välartade och tillrättaläggande lärare.
Sen ska naturligtvis debatten tas - med verktyg som både lärare och andra partier förhoppningsvis tillhandahåller! Och om man är lite mer försiktig på grundskolan kan jag förstå det - men är gymnasieelever inte mogna att självständigt ta ställning till sverigedemokraterna förstår jag inte vad de ska ha vid valurnorna att göra i höst!
För att slippa pinsamma gäster finns tydligen ofta en policy om att bara nuvarande riksdagspartier bjuds in till skolorna. Därmed ryker även fi och junilistan - intressanta uppstickare som gärna kan uppmärksammas och diskuteras.
Nä, låt de partier som vill och orkar hälsa på i skolorna! I varje fall i gymnasierna. För mer spännande och aktuell samhällskunskap går knappast att få.
Sen ska naturligtvis debatten tas - med verktyg som både lärare och andra partier förhoppningsvis tillhandahåller! Och om man är lite mer försiktig på grundskolan kan jag förstå det - men är gymnasieelever inte mogna att självständigt ta ställning till sverigedemokraterna förstår jag inte vad de ska ha vid valurnorna att göra i höst!
För att slippa pinsamma gäster finns tydligen ofta en policy om att bara nuvarande riksdagspartier bjuds in till skolorna. Därmed ryker även fi och junilistan - intressanta uppstickare som gärna kan uppmärksammas och diskuteras.
Nä, låt de partier som vill och orkar hälsa på i skolorna! I varje fall i gymnasierna. För mer spännande och aktuell samhällskunskap går knappast att få.
måndag 3 april 2006
Gudomligt aprilskämt
Så var det april, men snön ligger djup - och ny snö kommer fortfarande mest varje dag. Ett gudomligt aprilskämt, som bara den surmulne kan ogilla.
För att fortsätta filosoferandet kring det absoluta favoritsnackobjektet, så är det väl märkligt att vi inte kan njuta av det väder som ÄR, bara för att det enligt almanackan "ska" vara annorlunda? Jag vet människor som far till fjällen en vecka för att njuta av snö och sol, och som alltså inte kan ha något emot snö och sol i sej, men som klagar och nästan gråter bara för att det är lika fint även hemmavid. Kan någon förklara detta? I lördags var jag och barnen ute i stadsnära landsbygd och solbadade som snöänglar på marken. Det var faktiskt ljusare än det är till midsommar. Rena terapin, förutom pulk- och pulsarglädjen i sej.
Saken har även en regionalpolitisk sida: hur ska vi få människor att känna glädje och ro i Norrland, om vi ständigt ska jämföras med södra Sveriges "normalvädermåttstock"? Där det suttit programledare i nu över en månad och sagt saker som "tar det då aldrig slut?" eller "synd att man inte kan bli passionerad över vädret" o dyl. Jag har inga problem alls med att människor har olika favoritväder, inte mer än med att folk har olika favoritfärger. De är de menande blinkningarna som driver mej till vansinne, den underförstådda tron att vi alla alltid uppskattar plusgrader mer än minusgrader (så snart drömmen om "White Christmas" blivit infriad).
Jag har en favoritgåta från Skåne som mer och mer erövrat mitt hjärta: "Vad gör dom i Trelleborg när det regnar? Låter det regna!" Och jag kan bara önska att vi i framtiden skulle kunna göra likadant när det snöar.
För att fortsätta filosoferandet kring det absoluta favoritsnackobjektet, så är det väl märkligt att vi inte kan njuta av det väder som ÄR, bara för att det enligt almanackan "ska" vara annorlunda? Jag vet människor som far till fjällen en vecka för att njuta av snö och sol, och som alltså inte kan ha något emot snö och sol i sej, men som klagar och nästan gråter bara för att det är lika fint även hemmavid. Kan någon förklara detta? I lördags var jag och barnen ute i stadsnära landsbygd och solbadade som snöänglar på marken. Det var faktiskt ljusare än det är till midsommar. Rena terapin, förutom pulk- och pulsarglädjen i sej.
Saken har även en regionalpolitisk sida: hur ska vi få människor att känna glädje och ro i Norrland, om vi ständigt ska jämföras med södra Sveriges "normalvädermåttstock"? Där det suttit programledare i nu över en månad och sagt saker som "tar det då aldrig slut?" eller "synd att man inte kan bli passionerad över vädret" o dyl. Jag har inga problem alls med att människor har olika favoritväder, inte mer än med att folk har olika favoritfärger. De är de menande blinkningarna som driver mej till vansinne, den underförstådda tron att vi alla alltid uppskattar plusgrader mer än minusgrader (så snart drömmen om "White Christmas" blivit infriad).
Jag har en favoritgåta från Skåne som mer och mer erövrat mitt hjärta: "Vad gör dom i Trelleborg när det regnar? Låter det regna!" Och jag kan bara önska att vi i framtiden skulle kunna göra likadant när det snöar.
söndag 12 mars 2006
Underbara mars
Så här exakt en månad efter senaste blogg-inlägget kan det vara dags för en come-back! Tänker vistas oftare här i fortsättningen. Men det har ju varit en så underbar vinter i år (inkl. sportlov)! Sedan vi flyttade hit till Bollnäs och Hälsingland har vi inte haft en så stabil och underbar kyla. Den tackar vi för - den är ju liksom själva förutsättningen för den gnistrande ljusterapi vi kan få så här års. Det töade visserligen sista veckan i januari, liksom veckan före sportlovet, men snabbt kom snön tillbaka. När familjen varit i Norrbotten och åkt bil på breda havsvägar trodde vi att gråhet och slask skulle möta oss vid återkomsten - men istället hade även Hälsingland fått mer nederbörd av den vita sorten. Hoppas den håller sej ett par veckor till! Så här mycket snögrottor har jag inte grävt sen jag var liten mellanstadiegrabb!
En lite nedslående erfarenhet dock: det verkar vara kutym att programledare o dylika ska uttrycka längtan efter plusgrader redan i januari. Beklagande småleenden, murriga grymtningar, menande blinkningar kommer som brev på posten efter väderpresentatörernas framtidsprognoser. Just som man gläder sej åt ännu en kall, snörik och solig helg, får man (som ett slag i ansiktet) programledarens kommentar: "Tar det då aldrig slut?" Det outhärdliga är inte personens privata åsikt - sådana finns ju som bekant av alla de slag - utan det förväntade samförståndet, den iluftenliggande konsensustanken. Idén att alla, inte bara skåningar och stockholmare, helst skulle vilja ha plusgrader och barmark så fort julafton passerat, tycks vara mycket utbredd. Jag som bodde i Skåne fyra år på 90-talet vet att det inte blir grönt och fint där heller före april, hur lite snö det än må vara. Uttrycket "grön vinter" är fullkomligt missvisande (om det nu inte används skämtsamt om vissa somrar ;o). Det finns bara två alternativ: grå eller vit. Och då föredrar jag absolut det senare, åtminstone 1 november - 1 april.
Detta kan tyckas som en petitess. Men jag misstänker starkt att vädervärderingarna får regionalpolitiska följder. Dock: mer om detta en annan gång. Nu passar vi på att njuta av vinterljuset!
En lite nedslående erfarenhet dock: det verkar vara kutym att programledare o dylika ska uttrycka längtan efter plusgrader redan i januari. Beklagande småleenden, murriga grymtningar, menande blinkningar kommer som brev på posten efter väderpresentatörernas framtidsprognoser. Just som man gläder sej åt ännu en kall, snörik och solig helg, får man (som ett slag i ansiktet) programledarens kommentar: "Tar det då aldrig slut?" Det outhärdliga är inte personens privata åsikt - sådana finns ju som bekant av alla de slag - utan det förväntade samförståndet, den iluftenliggande konsensustanken. Idén att alla, inte bara skåningar och stockholmare, helst skulle vilja ha plusgrader och barmark så fort julafton passerat, tycks vara mycket utbredd. Jag som bodde i Skåne fyra år på 90-talet vet att det inte blir grönt och fint där heller före april, hur lite snö det än må vara. Uttrycket "grön vinter" är fullkomligt missvisande (om det nu inte används skämtsamt om vissa somrar ;o). Det finns bara två alternativ: grå eller vit. Och då föredrar jag absolut det senare, åtminstone 1 november - 1 april.
Detta kan tyckas som en petitess. Men jag misstänker starkt att vädervärderingarna får regionalpolitiska följder. Dock: mer om detta en annan gång. Nu passar vi på att njuta av vinterljuset!
söndag 12 februari 2006
Förtroendeuppdragen haglar!
Efter en intensiv vecka börjar jag reflektera en smula kring förtroendeuppdragen jag fått. I söndags blev jag vald till ordförande i Bollnäs SMU (Svenska Missionskyrkans ungdom), vilket jag nog egentligen är lite för gammal för. Men avgående ordförande var betydligt yngre, och jag hade ställt upp som garant för att ordförandeperioden inte skulle bli mer än 1 år. Så jag får ta konsekvenserna av mitt löfte, men garanterar samtidigt att jag åter ställer platsen till förfogande om 1 år. Jag tycker mycket om roterande ordförandeskap - en av finesserna med den gamla grekiska demokratin som vi nuförtiden mest fått se i EU-sammanhang.
Det andra uppdraget blev att stå som åttonde namn på folkpartiet liberalernas kommunlista här i Bollnäs. Hedersamt värre, tycker en som hittills mest varit suppleant i div. styrelser och nämnder. Men partiet måste gå fram ytterligare jämfört med 2002 för att jag ska få en ordinarie plats i fullmäktige, så här gäller det att ligga i! Mest troligt är kanske att jag får hoppa in som - suppleant. Vilket jag tycker är en mycket viktig post. Att "täcka upp" och "vikariera" kräver ju i princip samma kunskap och engagemang som hos ordinarie ledamöter.
Just ordinarie ledamot är jag fr.o.m. detta år i Kultur-och fritidsnämnden här i stan. Fast den ska tydligen läggas ner, bl.a. på mitt eget partis förslag. Så det blir väl svårt att argumentera emot. (Fast "Kultur- och fritidsnämnd" låter väldigt trevligt, håll med om det!).
Det andra uppdraget blev att stå som åttonde namn på folkpartiet liberalernas kommunlista här i Bollnäs. Hedersamt värre, tycker en som hittills mest varit suppleant i div. styrelser och nämnder. Men partiet måste gå fram ytterligare jämfört med 2002 för att jag ska få en ordinarie plats i fullmäktige, så här gäller det att ligga i! Mest troligt är kanske att jag får hoppa in som - suppleant. Vilket jag tycker är en mycket viktig post. Att "täcka upp" och "vikariera" kräver ju i princip samma kunskap och engagemang som hos ordinarie ledamöter.
Just ordinarie ledamot är jag fr.o.m. detta år i Kultur-och fritidsnämnden här i stan. Fast den ska tydligen läggas ner, bl.a. på mitt eget partis förslag. Så det blir väl svårt att argumentera emot. (Fast "Kultur- och fritidsnämnd" låter väldigt trevligt, håll med om det!).
Ja se det snöar
Finns det något underbarare en februaridag än när snön faller, faller, faller - i det oändliga? Det skulle möjligen vara när solen lyser på alltsammans efteråt och man äter semla med varm mjölk efter en svettig skidtur...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
