Ideologi bakom hyckleriet?

Mats Odell ställde frågan om det fanns någon ideologi bakom socialdemokraternas hyckleri när det gäller utförsäljning av statliga bolag, eftersom de själv inte hade något emot att sälja ut en del när de hade regeringsmakten.

Och svaret är väl - i motsats till vad Odell förmodade - att det inte finns någon riktig ideologisk kompass i SAP längre. Socialdemokraterna är inte längre socialistiska, även om den retoriken kan komma till heders ibland när man utgör opposition mot en "högerregering" (som inte längre är särskilt höger, för den delen). I verkligheten torde SAP ha blivit ett alltmer socialliberalt parti, om än en del gamla socialister fortfarande kryper omkring i partiet och vill vända utvecklingen.

Det ska bli spännande att se vilken socialdemokrat som blir först att medge detta. Det förvånar mej dock att ingen politisk journalist eller förutvarande ideologisk motståndare hjälpt dem på traven. Båda grupperna kanske, precis som SAP, behöver den gamla retoriken för att skapa den önskade dramatiken i politiken (oj, vad det rimmade!).

Uthållighet i kamp för Burma och allas lika värde

Att ha en blogg kräver viss uthållighet. Starta är det många som gjort, men sen ledsnar både skrivare och eventuella läsare alltför ofta.

Att hålla liv i en debatt kräver också uthållighet, kanske särskilt i vår tid när strålkastarljuset blixtsnabbt sveper över världen. Blir vi mindre engagerade för Burma nu när även dessa demokratiseringskrav slagits ner med våld? Eller orkar vi ligga i, nu när vi som bäst behövs?

Vi i Amnesty-gruppen här i Bollnäs har faktiskt Burma som vårt särskilda "projekt". Fler medlemmar är alltid välkomna att engagera sej tillsammans. Det gör skillnad!

Debatten om Sveriges alltmer utbredda praxis att diagnosticera, särskilja och eliminera foster med Downs syndrom behöver också hållas vid liv. Nog rimmar det förskräckligt illa med tesen om "alla människors lika värde". Du kan ju tänka dej protesterna om vi sorterade bort flickfoster på samma sätt!

Upplysningsvis är barn med Downs syndrom inga monster.

Förbjudet förneka förintelsen?

Det är visst förbjudet att förneka Förintelsen i en hel del europeiska länder. Nu diskuteras tydligen om det också ska bli förbjudet att förneka folkmordet på armenier.

Men vad är det här för något egentligen? Varför ska det vara straffbart att göra sej dum på det här viset? Att begå folkmord bör vara straffbart. Att skämmas för sina folkmord så att man förnekar och försöker dölja dem är på alla vis klandervärt och dumt, men bör knappast vara straffbart. Det vore väl mycket värre om turkar och tyskar gick omkring och skröt över att de (nästan) utrotat vissa folkslag?

Brummelibrum, vem lufsar där?

Så har det hänt igen: en jägare med hund har dräpts av björn (slagits heter det visst). Den här gången var det en älgjägare, vilket gör gärningen mindre försvarbar än när björnjägare dödas, då ju handlingen måste betraktas som rent självförsvar. Fast det kanske är svårt för björnen att veta vad som är vad. Gubbe som gubbe med bössa och hund...

Nåväl, händelsen är förstås för tragisk för att behandlas raljant. Men man kan undra över varför björnar ofta skildras så positivt i barnkammarlitteraturen medan vargen ständigt ska behöva stå för allt ont. När nu verkligheten är den att björnen verkligen dödat 3 svenskar på 100 år ca medan vargen inte dödat någon person alls under samma tid.

Är det Teddybjörnen Fredriksson, Bamse, Mors lilla Olle m.fl. som är orsaken? Kan vi inte få någon serie om vargen Valle snart, så att vi i varg- och björnmarkerna vågar fortsätta vistas ute i skogen?

Himmelska Fridens torg i repris?

Apropå torg - ska vi nu i Burma få se en repris av det våld som skakade oss för 18 år sedan på Himmelska Fridens (läs Helvetiska Ofridens) torg i Peking? Att Kina nu tydligen uttalat sej om att man hoppas att de burmesiska ledarna ska lösa konflikten på ett acceptabelt sätt, gör mej inte det minsta imponerad. Vad Kina tycker är helt i sin ordning är sällan vad jag tycker är OK.

Vi håller tummarna för Burmas folk och för Aung San Su Ki (ajaj, hur stavar hon egentligen? - jag har fortfarande problem även med FN:s nye generalsekreterare).

Det räcker med blod och våld nu.

Kul debatt om Brotorget

En vecka senare kom det in en mer positiv insändare av undertecknad, med rubrik som ovan, där jag rosade debatten och önskade en konstruktiv diskussion om torgrestens framtid, utifrån det beslut som kommunfullmäktige dock oåterkalleligen har tagit.

Bättre ett torg i mitten än tio i kanten

I ett betydligt mindre angeläget men lokalpolitiskt aktuellt ämne skrev jag följande insändare som infördes i dagens tidning:

Värst vad Bollnäs har många torg nu plötsligt! Byråkrattorget, Stadshustorget, Krokanentorget och, om man tror som Henrik Olofsson (svp), snart även ett som heter Odenplan på nuvarande bioparkeringen. Nog är det väl i ljuset av detta rätt märkligt att somliga ändå verkar sakna Brotorget?

Nej, låt oss se sanningen i vitögat: När man bygger på Brotorget har Bollnäs inte något riktigt torg kvar. Man kan faktiskt inte både äta kakan och behålla den. (Eller som mormor sa: Man kan inte både skita och hålla igen).

Den nya byggnaden blir både nyttig, välbesökt och fin. Men detta ändrar inte det enkla faktum att staden inte längre kommer att ha kvar sitt torg! Öppet för medborgerlig aktivitet och kreativitet, t.ex. lek, schackspel, torghandel, artisteri, grillnatta, valmöten eller allsång nu på lördag. Brotorget skulle absolut kunna göras vackrare, men det är dock ett torg!

Redaktör Anders Eklund tycker visst att försäljningen av torget vittnar om beslutskraft och storslagna visioner. Men är det inte tvärtom höjden av vankelmod att avsätta ett centralt kvarter till torg för att efter ett par decennier bygga igen det? Det ärevördiga torget i grannstaden – som söderhamnaren Eklund uttrycker så stor respekt för – skulle aldrig ha kunnat bli 400 år med en sådan hugskottspolitik. Bara för att Bollnäs är en mycket yngre stad behöver vi väl inte ha mindre långsiktiga visioner?

Det är oftast positivt med marknadskrafter och investeringsvilja. (För mej skulle t.ex. någon entreprenör gärna få riva eller renovera både Åhléns- och Lindexhusen och bygga hur många nya snygga gallerior som helst). Men har vi reserverat mark till öppna, gemensamma ytor brukar vi väl vara rädda om dem?

Inte ens de marknadsliberala New York-borna brukar få för sej att fylla Central Park med gallerior och campingplatser. Och att svenska politiker snabbt började bygga kraftverksdammar mitt i ett naturområde man just avsatt för kommande generationer (Stora Sjöfallet) brukar ju sällan hyllas som exempel på mod och beslutsförmåga. Även om det utan tvivel var betydligt mer vågat än att bygga gallerior på Brotorget.

Anna Lindh, en 5-åring och Södra Råda gamla kyrka

På vägen hem från lillasysters bröllop på Hönö kom vi ganska nära Södra Råda gamla kyrkplats i sydöstra Värmland. Jag kommer att gräma mej till döddagar över att jag inte cyklade förbi den sommaren 1990, när jag var lika nära och när gamla träkyrkan (från 1200-talet) fortfarande stod kvar! Med sina oskattbara tak- och väggmålningar från medeltiden.

Men en psykiskt störd man brände ner den 2001. Två år senare, den 11 september 2003, mördade han en 5-årig flicka i nordvästra Värmland (samma dag som utrikesminister Anna Lindh avled).

Vår människosyn ställs på sin spets när vi begrundar vilken av mannens ogärningar som var värst. Min lilla dotter fyller 5 år senare i höst. Och hur det än är: Södra Råda gamla kyrka var dock, med alla sina kulturvärden, en samling bemålade plankor. Människovärdet måste sättas först.

Härlig badhusvecka

Den gångna veckan var vi på badhuset två gånger (jag och de tre små barnen). Första gången fick minstingen Staffan sitta i bilbarnstolen och vagga medan vi andra badade. Han verkade rätt nöjd med det också. Men andra gången, i fredags morse, fick även han vara med och bada. Och faktiskt: han lyckades hålla sej upprätt i plaskdammen, och när han plurrade hävde han sej upp snabbt på egen hand. Givetvis kräver han ständig tillsyn, men jag kunde stå i stora bassängen bredvid och hålla den uppsikten, vilket var skönt för min något mer vattenkrävande kropp.

Att Hanna, stora damen, numera kan hoppa eller åka rutschkana ner i simdammen utan att någon tar emot, underlättar ju också mitt pappa-arbete betydligt. Jag trodde annars att jag aldrig skulle våga bada med alla tre barnen på en gång, men det verkar faktiskt gå!

Och badhus ligger mej verkligen varmt om hjärtat! De har ju historiska anor som arenor och mötesplatser för fattiga och rika, unga och gamla, smala och feta. Jag hoppas att det planerade s.k. familjebadet här i Bollnäs kan bli av någon gång. Just nu verkar projektet ha gått i stå p.g.a. felaktiga kostnadsberäkningar. Jaja, det är väl bra att man räknar en gång till. Men måtte man snart kunna börja bygga!

Intressant fråga vart frisinnet tog vägen

Det enkla svaret på Roland Utbults fråga på Svenska Dagbladets brännpunkt är väl att frisinnet sedan 90-talet hamnat i kristdemokratin. Sedan kristdemokraterna gjorde sin "omgörning" och tedde sej mindre konservativt teokratiskt än tidigare, kunde många uppriktiga kristna liberaler känna sej hemma där. En typisk "pull"-faktor, alltså, för att tala med migrationsforskarna.

Roland Utbult själv betonar mer en "push-faktor" när han kritiserar folkpartiet för vissa drastiska utspel i abort- resp. heteronormsdebatten. Jag kan delvis hålla med honom, men det vore intressant att veta var han själv står i sak - om det bara är tillspetsade formuleringar eller delar av själva politiken han vill åt. Formuleringar är lätta att kritisera, och nästan lika lätta att be om ursäkt för, men det verkligt intressanta är förstås om folkpartiet de senaste decennierna intagit sakpolitiska ståndpunkter som gjort det svårare än tidigare för kristna att stödja partiet.

Det är verkligen värt att fundera över, och jag återkommer gärna i frågan när jag tänkt färdigt.