...och Lars H Gustafsson

Lyssna på Lars H:s podcast om (bl.a.) att Leka för livet!

Bra sagt av Martin Luther King

För på dagen 50 år sedan lät det så här:

Bra skrivet av Carl-Henric Jaktlund, Torbjörn Lindahl och Lukas Berggren

I Dagen förklarar Carl-Henric Jaktlund varför Sverigedemokraterna är helt snett ute när de vill göra Svenska kyrkan mera svensk.

I Norrländska Socialdemokraten förklarar Torbjörn Lindahl tålmodigt varför så många även retar sej på snälla Socialdemokraternas fortsatta inblandning i Sveriges största trossamfund.

I Världen idag tar Lukas Berggren avstånd från ALLA försök att göra Svenska kyrkan till en arena för de politiska partierna.

Raoul Wallenbergs namnsdag

Igår skrev riksdagsledamoten Hans Backman (FP) från Hofors att vi borde uppmärksamma Raoul Wallenberg på hans namnsdag, även om dagen inte blivit någon officiell minnesdag. Bra idé, även om jag glömde bort saken mesta delen av dagen (nämnde dock saken inför några kristdemokrater vid majoritetspartiernas möte i Hudiksvall igår).

En familj som inte glömmer bort Raoul Wallenberg en enda dag är förmodligen denna.

(S) skulle kunna göra skillnad utanför kyrkan - men vågar inte höja skatten

I riksdagsval är det givetvis helt OK att Socialdemokraterna ställer upp. Men man kan ju fråga sej varför när det verkar som om (S) inte vågar höja skatten längre.

(S) verkar ha drabbats av ungefär samma noja som borgarna led av på 70-talet - då tordes man inte sänka skatter som sossarna hade höjt (det skulle ju "dom rika" tjäna mest på, bevars).

"Politik är att vilja", var det visst någon som sa. "Vi har alltid velat och kommer alltid att vela", lyder parodin.

(S) ska sätta stopp för den kristna "eliten"

Nä, nu blommar löken igen. En församlingspräst och en stiftsadjunkt i Skåne vill att folk ska rösta på Socialdemokraterna inte bara i riksdagsvalet 2014, utan också i KYRKOVALET 2013! 

Har (S) inte förbjudits ställa upp i sådana val än? Finns det ingenting i kyrkoordningen eller i partiprogrammet som hindrar sådana anomalier?

Och så argumentet sen - att kyrkan inte ska styras av en "elit"! Det är som Mats Rimborg i Posk (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) skriver: om folk röstar på honom som jobbar på Ericsson och engagerar sej i Posk och församlingslivet på sin fritid, då röstar man enligt debattörerna på en "kyrklig elit", men röstar folk på S-märkta präster och stiftsadjunkter, då garanteras folkligheten.

Något är uppenbarligen snett i själva tänkesättet. Som Mats skriver är det ingen som vill förbjuda S-prästerna att ställa upp i kyrkovalet, men de ska givetvis inte vara (S)-märkta i ett kyrkligt val. Socialdemokraterna är nämligen enligt sin egen bekännelse inget kristet parti. Och det finns, jag upprepar, endast tre (3) anledningar till att ett politiskt parti kan vilja ställa upp i val till ett trossamfund som Svenska kyrkan:

1) Man ser sej själv som ett konfessionellt kristet parti
2) Man ser inte Svenska kyrkan som en kristen kyrka
3) Man ser Svenska kyrkan som en kristen kyrka men vill inte att den ska förbli det

En modig kille

Det är ingen tvekan om att människorättsjuristen och riksdagskandidaten Robert Hannah (FP) är en modig kille. Han verkar ha en vettig mamma (åtminstone) och jag hoppas och ber att familjens och släktens heteronormativitet inte ska behöva ta sej så homofoba uttryck som att både Robert och hela hans familj fryses ut.

Heder åt Robert Hannah som vågar säga som det är. Skam åt den som trakasserar honom, hans föräldrar och syskon - eller hans pojkvän.

Skolstart!

Idag har jag och Anna-Karin följt barnen till skolan. Det är perfekt skolstartsväder - härligt skön sol men samtidigt ganska svala vindar så att man inte längtar tillbaka till badstranden på en gång.

Lille Staffan, sex år på det sjunde, var tydligt förväntansfull inför att äntligen få börja skolan "på riktigt". Men också de övriga barnen verkade sugna, trots viss "Torschussangst" under lovets sista dagar, jfr Gunnar Mascoll Silfverstolpes dikt Slut på sommarlovet.

Läs gärna vad tf rektor Jan Nilsson i Vännäs skriver om Sveriges framtid.

Emma Green Tregaros diskreta protest väl avvägd och effektfull

Det har uppstått en intressant diskussion kring Emma Green Tregaros manikyr. Jag måste säga - och det är inte det minsta modigt från min sida - att jag finner den alldeles utmärkt. Den är både vacker - jag har varje sommar fått glädjen att måla min frus tånaglar i regnbågens alla färger - och i sitt viktiga sammanhang lika talande och effektfull som snäll och diskret. Man kan naturligtvis alltid diskutera exakt HUR modig aktionen är - se DN:s huvudledare resp. Mona Masri. Men det känns irrelevant; det var hur som helst en aktion i rättan tid och mycket väl avvägd. Rysslands nya antihomolagar är otillständiga och ett led i den illavarslande "putiniseringen". Både 1 maj-tåg, Jesusmanifestationer och Pride-parader måste kunna arrangeras i ett öppet och fritt samhälle. Och svenskar och danskar får väl då i rättvisans namn vid våra egna idrottsarrangemang tåla en motsvarande diskret men öppen protest mot t.ex. den pågående utsorteringen och avlivningen av foster med Downs syndrom.

Själva nagelsignalen finner jag alltså både rimlig och väl avvägd (att svenska truppen skulle ha tågat in klädda i regnbågsfärger hade däremot inte varit det - skulle vi då gå in med korsmärkta dräkter i länder där kristna förföljs?). En annan sak är att Emma Greens (och Frida Boisens) verbala argumentation ("att kärlek till en annan människa inte kan vara fel på något sätt") verkligen är i grundaste laget (liksom - naturligtvis - invändningen från Jelena Isinbajeva). Den är inte bara grund, den är också pryd, eftersom den inte låtsas om att diskussionen handlar om sex och eftersom alla, förhoppningsvis även Emma Green, avvisar föreställningen att all kärlek och attraktion måste få uttryckas genom samlag. OBS hur även Sverige "diskriminerar" polyamorösa - jfr de senaste årens polyseminarier på Pride! - och alltför nära släktingar (även om man kan få gifta sej med ett halvsyskon eller en faster på dispens eftersom man inte alltid från början vetat om att man var så nära släkt). Och då hjälper det ju inte att själva kärleken är hur osjälvisk - kanske särskilt vad gäller polyamorösa? - och vacker som helst, jfr även Thorsten Jonssons fina novell "Gård i utkanten".

En lite pikant poäng i sammanhanget: just i Ryssland lär det faktiskt bli svårt att förbjuda offentliga kyssar mellan två av samma kön eller betrakta dem som "homosexuell propaganda", jfr Bresjnev och Honeckers berömda ömhetsbetygelse:

Gatans parlament i Egypten

Det är verkligen för bedrövligt hur "den arabiska våren" går mot höst. Så många besvikna, så många döda. Jag minns hur uppmuntrad jag blev i våras när jag i tidningen Budbäraren läste om en egyptisk kristen (kopt) som inte gillade Muhammed Mursi och muslimska brödraskapet men var beredd att vänta i fyra år - tills nästa val - för att byta president. Moget, tänkte jag (utan ironi, alltså).

Tydligen var människor rädda att brödraskapet inte tänkte erbjuda nya tillfällen att välja regering på schyssta villkor - men hur schyssta är villkoren nu? För muslimska "bröder" och för kopter? Har Egypten nu inte bara fått en ny sorts militärdiktatur? Eller är det något slags turkisk 1900-talsmodell man försöker efterapa - med militären som garant för en sekulär konstitution och för folkets rätt att välja tills det väljer någorlunda "rätt"?