Mitt anförande på landsmötet i Västerås till försvar för min motion G123

Det skrivna ordet gäller.

Kära ombud! Syns du inte finns du inte. Ett litet barn i kuvös är ett rättssubjekt och därmed ett möjligt brottsobjekt. Medan ett mycket mycket större och friskare barn kan vara fredlöst i st f fridlyst ända in i 42:a veckan, eller tills förlossningen påbörjats. Om vi får tro åklagare Jennie Nordin, som blåst i visselpipa för att hon finner detta så stötande! Det strider ju uppenbart mot lagstiftarens intentioner och livsduglighetsprincipen.

Ska hennes vädjan om lagändring förklinga ohörd? Vore det säkrare för det ofödda barnet om hon - och nu jag - INTE hade larmat? "Det här borde ni nog inte ha berättat", så min dotter. "Om detta må vi berätta", säger jag. För Liberalerna är alltid beredda att tänka nytt. Att ta på oss barnperspektivets glasögon på riktigt. Jag yrkar verkligen Bifall till motion G123. (Alltså G Ett-Två-Tre).

Detta anförande tränade jag in under natten och morgonen för att kunna hålla det strax efter kl 8 på morgonen. (De avslutande meningarna alluderar på lördagens fina anföranden om den Nationella handlingsplanen mot våld mot barn). Jag hoppade över hotellfrukosten och sätt i Aros Congress Center ett par timmar innan ordföranden - satte streck i debatten. Även en radda ombud ströks från talarlistan, men i Karlstad 2011 hamnade motionärer utan ombudsmandat inte undantagslöst efter ombuden i talarlistan. De enda jag gick före nu var medlemmar som varken var ombud eller hade lämnat in någon motion inför landsmötet.