Krim och Åland

Det finns en hel del principer som krockar med varandra i Krimkrisen. Jag minns hur Andres Küng i Lund  (apropå Tjetjenien) argumenterade för folkens självbestämmanderätt. Att ingå i ett annat land ska vara frivilligt, tycktes han mena - om Skåne eller Jämtland inte längre vill höra till Sverige måste de få gå ur, hellre än att storsamhället ska tillgripa repression eller våld. (Jfr unionsupplösningen med Norge 1905 eller Kosovos självständighet från Serbien).

Samtidigt finns ju goda argument för motsatsen också: att världen skulle slitas sönder om alla folk skulle bilda egna nationalstater - dessutom skulle gränsdragningarna bli ett evinnerligt problem, särskilt som folk ju faktiskt flyttar och inte för alltid bor kvar i hembyn. Och Sverige fick ju faktiskt ge sej i Ålandsfrågan för omkring 100 år sedan - trots att både vi och ålänningarna ville knyta Åland till Sverige böjde vi oss för NF:s domslut som tillerkände Finland den omstridda ögruppen, samtidigt som Åland tillerkändes en mycket stor grad av självstyre.

Är inte en sådan lösning den rimligaste för Krim? Och borde inte Sverige här ha en möjlighet att med hög trovärdighet framhålla exemplet Åland? (Som ju f.ö. i högsta grad var indraget i 1850-talets Krimkrig!).

En satsning som stänger ute de samvetsömma

Regeringen, inklusive socialminister Göran Hägglund, vill satsa på fler barnmorskor. Det är ett livsviktigt yrke, så den satsningen är ju bara att applådera.

Men i ljuset av diskussionen om (frånvaron av) samvetsfrihet i vården, har barnmorskeyrket (i motsats till läget under 1900-talet) blivit ett yrke som troende kristna (eller för den delen muslimer) inte längre kan välja. Inte heller de ateister som av etiska skäl motsätter sej provocerade aborter. Barnmorskens yrke har nämligen alltmer kommit att bakas ihop med abortörens (en modern änglamakare), och de vittnesbörd om samvetsfrihet i praktiken som jag tidigare hört ("jag har alltid mött respekt för min önskan att inte medverka vid aborter") verkar nu i stort sett ha upphört.

Det finns naturligtvis många yrken som en etiskt medveten person (oavsett livsåskådningar) kan tycka sej behöva undvika. Men ingår fosterfördrivningar verkligen i barnmorskeyrkets "raison d´etre"? Man kunde ju i så fall tycka att informationen om dessa onekligen mindre behagliga arbetsuppgifter borde framgå tydligt när barnmorskeyrket beskrivs på Arbetsförmedlingens hemsida. Tycker ni att de gör det? [Anm. 14/2 2017: Jo, NU står det på flera ställen om s.k. "abortvård",. En förbättring i tydlighet om inte annat. Men jag borde ha kopierat eller skärmdumpat eller vad det heter istället för att länka - nu går det inte längre att se vad det stod den 14 mars 2014. Det går dock säkert att ta reda på av någon intresserad forskare].

Att kritisera kristdemokraterna ses kanske nuförtiden som att sparka på någon som redan ligger. Det vill jag ju inte göra. Men att Göran Hägglund är en så svag ledare att han inte ens står upp för den samvetsfrihet i vården som existerar i t.ex. Norge och som efterfrågades även i Sverige i samband med abortlagen 1974, det är egentligen alldeles oerhört och riskerar hela KD:s trovärdighet som parti, precis som Olof Djurfeldt konstaterar i Dagen 4/3.

Från en vecka till en annan...

Den här veckan har varit fantastiskt varm - om än lite blåsig. I går for jag till Mössön och tog mej ett dopp i havet - vilket är rekord för min del, om man inte räknar ett dopp i Malmö och kallbadhuset Ribbersborg någon gång i början av 90-talet. Norrlandsrekord i alla fall, med bred marginal. Den 13 mars! (I Bollnäs doppade jag mej i sjön Varpen den 13 december 2006).

Sedan soltorkade jag på en bänk i 14 graders värme. Fantastiskt det också! Vad ska man kalla det? Brittsommar på vårvintern?

Men nästa vecka kommer vintern tillbaka med 9 minusgrader på natten och 2 minusgrader på dagen. Och 3 decimeter snö om meteorologerna läser framtiden rätt. Så min födelsedag blir nog ganska vanlig - kommer knappast gå att fira med bad i bäcken, som min son Jonatan förhoppningsfullt föreslog.

Från en dag till en annan...

Igår vid den här tiden levde Nils Horner och hade sitt sista morgonmöte med Sveriges Radios hemmaredaktion...

Lite bilder och kommentarer från Kabul här - miljön Nils vaknade till igår.

Glad och god fastlag trots all!

Om en kvart är det helgsmålsbön, då vi går in i "fastlagen" och lyssnar till Fastlagssöndagens budskap om hur Jesus gick kärlekens väg till korset för oss alla. Dagarna fram till "Askonsdag" är av tradition karnevalsdagar, här i Norden dock i den modesta formen att vi äter fläsk och semlor samt i möjligaste mån lever friluftsliv. Vilket underlättas av att barnen nu fått sportlov hos oss åtminstone.

Idag gick vi till Drevbäcksfallet, Iggesundsöns största vattenfall (10 m ca), där vattenföringen var vårflodsliknande. (Tyvärr har jag inga bilder). Vi drack julmust samt åt kivifrukter och mumsmums innan vi gick hem (ca 4 km sammanlagt). Äldsta dottern Hanna var dock hos mormor i Gävle över helgen, men gick enligt egen uppgift ungefär lika långt till och från bokrean i centrum.

God helg och god fastlag tillönskas trots bl.a. Syrienkriget och uppladdningen nere vid Krim! Något nytt Krimkrig vill vi verkligen inte ha (läs gärna även Hermans historia!). Kan inte ortodoxa kyrkans präster medla eller är dessa lika förbålt nationalistiska som regimerna? (Kiev är ju ändå den gamla ryska huvudstaden och ukrainarna har ju kallats "lillryssar" - språkligt och kulturellt är de ju ungefär som Danmark och Sverige, men med tanke på hur länge Danmark och Sverige krigade från 1500-1800-talen kan man ju bäva inför framtiden; syskonkonflikter är inte alltid de lättaste att bilägga).

Nå, som sagt: God helg! (Tillönskas även alla vid Svarta havet).

Ur Franz Roubauds "Belägringen av Sevastopol" (1904)

Var inte med om att sprida skit i onödan!

Tänkvärt det Emanuel Karlsten skriver (som vanligt!). Visserligen tror jag att man faktiskt måste "förbanna mörkret" ibland, samtidigt som man förhoppningsvis försöker tända ljus (ungefär som t.ex. Amnesty gör). Men nog är det ett viktigt memento Karlsten ger oss: medverkar vi i vår upprördhet till att ge rena dumheter oförtjänt och oanad publicitet? Alltså till att, trots våra egna avståndtaganden, i praktiken göra reklam för sånt vi avskyr?

Ännu ett exempel på det svåra i att hålla flera tankar i huvudet samtidigt

DN:s Erik Helmersson tänker till. Onekligen ter det sej besynnerligt att Svenska kyrkan synes peka ut just judarna och Israel som Mellanösterns värsta förföljare. Hur kan det intrycket uppstå? För det ÄR väl inte så?

Ännu fler homofobiska, drakoniska lagar i Uganda

Det är för bedrövligt - samtidigt som vi i Sverige i förment upplysthet och människovänlighet avskaffat (fr.o.m. 1 juli 2013) de traditionella, biologiska, objektiva, begripliga könsbegreppen (ni vet, där den som födde sitt barn automatiskt betraktades som barnets mamma, aldrig någonsin som dess pappa) och genom vår välmenta äktenskaps- och adoptionslagstiftning nu förnekar att det finns någon specifik vits för ett barn med att ha en mamma (naturligtvis - eftersom även pappor kan föda barn!) eller med att ha en pappa, så skenar t.ex. Ryssland och i all synnerhet Uganda iväg åt andra hållet och förstärker en redan befintlig homofobi med drakoniska lagar (även om det i Ryssland knappast kan bli straffbart för män att kyssa varandra offentligt, p.g.a. gammal tradition praktiserad inte minst inom rysk-ortodoxa kyrkan!).

Det här är allvarligt, och det är viktigt att protester höjs både på den politiska nivån och bland samarbetspartners av olika slag, sekulära eller kristna. Fler även bland s.k. "konservativa" borde och måste göra som R Warren i den är videon från 2009:



Men vi ska vara medvetna om att varje skarp "tillsägelse" tenderar att uppfattas som kolonialistisk eller homosexuell propaganda ("världen vs Afrika"), jfr dessa beklämmande men talande och välartikulerade svar på Warrens öppna brev från en ugandisk pastor: 1 och 2. Det är sant att anti-homolagarna inte alltid återgivits korrekt här i Väst, men det gör dem inte mer acceptabla. Medveten smittspridning och våldtäkter straffas naturligtvis även i Väst, men här pekas homosexuella ut specifikt, som om inte även heterosexuella våldtog och spred könssjukdomar/hiv. (Man måste förstås kunna bestraffa våldtäkt och/eller medveten smittspridning utan att särskilt peka ut homosexuella!). Dessutom är det inte bara direkta övergrepp som bestraffas - om än de hårdaste straffen, däribland dödsstraffet sägs reserveras för dem - utan lagarna gör utan tvekan livet osäkert även för "vanliga" homosexuellt samlevande.

Lamarck och Lysenko äreräddade?

Nog är det märkligt ändå - här har vi i generationer hånat Lamarck (och Lysenko) för att de trodde att förvärvade egenskaper kunde ärvas genetiskt. Nu tycks det ändå vara så - åtminstone på kostsidan. Kan det gälla fler områden också, månntro? Både inspirerande - att äta rätt för sina barnbarns skull - och en smula skrämmande: kan fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led?

Blir intressant att följa den fortsatta forskningen - och debatten.

Kan bara kristna driva samvetsfrihetsfrågan?

Bra, Elisabeth! Tack för det klarspråket! Men jag hoppas att fler än kristna kan stödja dessa tankar, även om det kanske är sant att kristna har ett särskilt ansvar.

En vettig person jag läste om tyckte faktiskt att det var olyckligt och inadekvat att Ellinor Grimmarks tro har fokuserats så mycket i abort- och samvetsfrihetsdebatten. Måste man vara kristen för att ha ett samvete? För att t.ex. som barnmorska inte vilja medverka till uppspårning och avlivning av foster med Downs syndrom?

Och i fallet med de samvetsömma läkare som inte vill medverka till icke medicinskt motiverad omskärelse av judiska och muslimska föräldrars småpojkar verkar det ju snarast som om icke-troende vore i majoritet. Men samvete har de visst ändå (även om jag tycker att de silar mygg och sväljer kameler). Och läkare bör de rimligen fortfarande kunna få vara och bli. Precis som Ellinor Grimmark bör få verka som barnmorska.

Eller vad tycker ni?

(Förresten: Vad tycker arbetsmarknadsministern? Och kan vi inte få hjälp med abortdebatten av exempelvis den av alla sidor hyllade pingstpastorn och läkaren Denis Mukwege?).