Observera: De nya könsbegreppen är faktiskt nu officiell ideologi, som ska prånglas ut på våra skolor till våra barn och ungdomar. Det är inte fråga om enstaka udda grupper, akademiker eller församlingar med avvikande uppfattningar om vad kön är för något, det är en bred riksdagsmajoritet inklusive Kristdemokraterna som nu hävdar att inte bara kvinnor kan föda barn.
Rasism är mycket värre, javisst! Men vi har faktiskt (ännu) inte fått rasismen som officiell ideologi i Sverige, även om vi på vissa områden ligger farligt nära: t.ex. den rashygieniska attityden till foster med Downs syndrom och i förekommande fall gomspalt, som samhället dels hjälper till att spåra upp, dels avliva. När Expressens ledarsida angrep Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson för deras önskan att anpassa abortgränsen till övriga Europa (från vecka 18 till vecka 12), var argumentet inte bara det vanliga om föräldrasjälvbestämmande (så en höjning av gränsen från vecka 18 till vecka 40 vore en ännu större "frigörelse"?) utan också, helt oförblommerat, att många fosterskador inte upptäcks förrän efter vecka 12. Med tanke på sverigedemokratisk människosyn contra en förment liberal kunde man ju annars ha väntat sej omvända roller.
Men hur som helst - Sverigedemokraterna dominerar faktiskt inte i riksdagen och på ledarsidor (än), även om vi måste vara vaksamma både på partiets direkta framgångar och partiets indirekta framgångar (som opinionsbildare i flyktingfrågor et c) - och på människosynens utveckling eller avveckling också i andra partier och i opinionen i stort.
Alltså och återigen: Sverigedemokraternas dumheter måste absolut avvisas. Men de är inte "statsideologi" eller något som våra lärare eller präster förväntas lära ut.
Så har det däremot blivit med mitt eget partis dumheter, läs queerläran. Och genom att stat och kyrka fortfarande är kusligt ihopblandade, kommunicerande kärl, kan kyrkan och dess ärkebiskop tydligen inte - som i t.ex. Argentina - ha en annan ståndpunkt än de dominerande politiska partierna. (Det innebär så klart också att om Sverigedemokraterna blir ett 40%-parti, det Gud förbjude, blir även kyrkomötet med nuvarande ordning tämligen automatiskt starkt Sverigedemokratiskt påverkat).
Däremot hade man ju kunnat väntas sej att journalisterna kritiskt granskat anklagelserna mot t.ex. Göran Hägglund för anstiftan till "tvångssterilisering" o dyl (innan han svängde under det oerhörda trycket). Men debatten saboterades redan från början genom att även journalister på nyhetsplats (t.o.m. i Dagen och Världen idag!) använde övertalningsdefinitionen "tvång att sterilisera sej" ("tvångsbenämning av mödrar" hade varit en mer relevant beteckning i den mån det alls är vettigt att tala om tvång i det här sammanhanget). Vem vill ha kvar några tvångssteriliseringar?
Det är alltså inte nog med att praktidiotin
VISSA MÄNNISKOR FÖDS AV KARLAR nu är svensk lag och ärkebiskoplig teologi. Även lögnen och den utomordentligt kränkande beskyllningen
DE SOM INTE TROR DET VILL HA TVÅNGSSTERILISERINGAR är nu gängse politisk och journalistisk retorik, kanske rent av ärkebiskoplig (alltså inget som en överhettad och enslig pingstpastor på Öland dundrar om). Och idiotierna är därför inte som vanliga idiotier som man kan ändra eller avskaffa efter vanlig hederlig debatt, nej,
DESSA FANTASTISKA IDIOTIER ANSES NU TILLHÖRA SJÄLVA VÄRDEGRUNDEN, den som vanliga hederliga medborgare - och lärare - förväntas förmedla till sina elever, tillsammans med den några år äldre queerläran att det inte finns någon specifik vits med att ha en mamma (inte efter förlossningen i alla fall). Nej, inte med att ha en pappa heller (efter avlingen i alla fall).
Den som uthålligt och envetet ville förhindra och nu snarast möjligt vill få bort idiotlagen anses i värsta fall fascistisk (tvångssteriliseringsanhängare ju!) eller i bästa fall fixerad (jfr ordet "obsession" från min vänliga kommentator igår). Lagen har drivits igenom med en god del skrämselpropaganda, och den försiktiga allmänheten måste nog "skrämmas tillbaka" med ett höjt tonläge också från queerkritikerna. Jag hade faktiskt aldrig anat att det fanns så många anpassningsbara snällister i min omgivning. Och DET skrämmer MEJ. (Precis som att många som är klara över Sverigedemokraternas taskiga människosyn samtidigt tycker det är självklart att vi måste få avliva foster till vecka 18 och i praktiken till vecka 21 för att hinna upptäcka alla eventuella fosterskador, inklusive Downs syndrom och - gomspalt! Varför ska vi avsky dansk invandringspolitik men anamma dansk utsorteringspolitik av foster med Downs syndrom?).
Jag upprepar:
Först skulle vi inte ens få ha ett särskilt begrepp för förbundet mellan man och kvinna (och vi som stödde partnerskapslagstiftningen och möjligheten att i vissa fall prövas som adoptivföräldrar stod redan här med lång näsa, särskilt vi svensklärare skulle jag vilja säga).
Och nu får vi inte ens ha ett särskilt begrepp för män och pappor, eftersom även barnaföderskor får kallas så! Jag kan inte se hur omsorgen om utsatta grupper någonsin kunde kräva att vi gick så här långt och blev så här queera. Redan har en grupp utsatta människor protesterat, patientföreningen Benjamin nämligen, som inte genomgått stora och svåra operationer (diskutabla i sej) för att få byta kön bara för att sedan se hur könsbegreppen undermineras. Men de som verkligen i stor skala drabbas av könsbegreppsomgörningen, våra barn och ungdomar (och särskilt då tuffa, förment "pojkaktiga" tjejer samt mjuka, förment "flickaktiga" killar) orkar inte protestera - det måste vi vuxna faktiskt klara av. Föräldrar och lärare t.ex.
Jag upprepar:
Det är naturligtvis inte de könsidentitetsstörda ungdomarna jag angriper - lika lite som den som motsatte sej tokmarxismen på 70-talet därmed angrep proletariatet - utan queerideologins banérförare på nyhets- och ledarsidor och var de än må uppträda! Jag vill slippa medverka till ytterligare könsidentitetsstörningar, som lär komma som ett brev på posten om barn och ungdomar nu ska undervisas om att man inte kan vara säker på att man är en riktig tjej/mamma ens om man föder barn! (Eller en riktig kille/pappa ens om man varit med om att avla barnet).
Det finns alltså naturligtvis större ondska och hemskare lagar i världen än den vi fr.o.m. i går har i Sverige (och då tänker jag inte på reformerna för papperslösa flyktingar, som jag livligt applåderar).
Men åtminstone här i Sverige är det svårt att hitta någon större officiellt sanktionerad dumhet än ovan nämnda. Och det är absolut ett skäl att protestera på ett särskilt sätt, särskilt för mej som medansvarig folkpartist och som pappa till en tuff tjej som - ibland - skulle vilja vara kille och två killar som ofta tas för tjejer (p.g.a. frisyren och kanske också mjukheten?)..
Gomorron, folk av varje skick och fason! (Barnen sover, barnen sover i sitt lugna bo...)
