måndag 1 juli 2013

Queerrevolutionen i ett nötskal

Först skulle vi inte ens få ha ett särskilt ord för förbundet mellan man och kvinna. (Könsbegreppen ansågs så totalt sakna relevans t.o.m. i könsliv och föräldraskap). Nu får vi inte ens ha ett särskilt ord för pappor - eftersom även barnaföderskor fr.o.m. i dag ska få kallas så och registreras så.

Först könsneutrala äktenskap. Nu könsneutrala könsbegrepp.

Queert är bara förnamnet.

6 kommentarer:

  1. Du vet att jag gillar dig skarpt Andreas, men nu blev det väl ändå en överdos med din obsession könsbegreppet.

    Samma dag som vi hade Göran Hägglunds tal om vilken bragd Maria Larsson, hälsominister, utfört genom att försvara det svenska snuset, en uppenbart och helt bokstavligen livsfarlig drog.

    SD har sin dag i Almedalen och deras blotta existens där är bådar ett mörker så stort att det knappt går att omfatta med tanken. Om någon enstaka "man" föder barn här i Sverige kan det näppeligen påverka samhällslivet lika brett och negativt som främlingsfientliga populister kan göra.

    Mörker drar in över Europa och det är inte queerteoretiker som har på agendan att fördriva och segregera "fel" människor. Nu kanske vi tror oss vara säkra, men om SD får regera kan det vara svårt för alla utom samer och andra garanterade urinnevånare i Sverige som får ha medborgerliga rättigheter. Måhända tycker du jag överdriver men Hitler och Mussolini hade enormt mycket folkligt stöd eftersom de inte avslöjade hela sin agenda från början.

    Här i norr är vi typ alla av blandat ursprung, i min antavla samsas samer, finnar,kvener från Norge, valloner, svenskar, "tattare" och ryssar.Jag har vuxit upp i trespråkighet samiska, finska och svenska surrade kring mig och det har varit kulturkrockar och kulturberikningar om vart annat, så utvecklas vi männsikor både personligen och som samhälle.

    Enligt SD skulle sådana som jag, min man(fiskesame/norrman och tornedaling som genetisk bakgrund) och mina barn helst inte existera, min fosterson från Afghanistan skulle helst skickas till Kabul med enkel biljett. Jag försäkrar dig att begreppet man och kvinna bekymrar mig ganska så allra minst i mitt dagliga familjeliv, medan SDs politik kan bli ett hot mot hela vår existens om de får fritt spelrum för sina tokerier.

    SvaraRadera
  2. Hej Alma! Det är bra du visar hur alltför många reagerar istället för att istadigt och gemensamt hålla emot när våra barn och ungdomar - nu även i skolan där SD än så länge inte äger tolkningsföreträde - pådyvlas rent identitetssaboterande nyfnoskiga dogmer. (Så hade såna som jag sluppit ägna så mycket tid åt ren idioti). Just eftersom högerextremismen är på stark och farlig tillväxt har vi inte råd att ge dem lillfingret (SD hade typ 10% på skolvalet på Torsbergsgymnasiet medan queera FP, som skickat dit profilerade queerkandidaten Matilda Sundquist Boox, fick några enstaka procent). Och ett ganska stort lillfinger är det sannerligen högerextremisterna får, när vi nu låter dem ENSAMMA (OK, tillsammans med mej, gynekologen Bygdeman och transpatientföreningen Benjamin då!) stå för den enkla sanningen att den som föder sitt barn är barnets mor och aldrig någonsin dess far.

    Vi har inte råd att ge dem något gratis nu. Att låta dem ensamma stå för vad de flesta nog fortfarande upplever som "sunt förnuft". Om vi SJÄLVA är övertygade om att karlar ibland är födda i en mammakropp, så ska vi givetvis försvara den sanningen med liv och blod. Men är vi faktiskt övertygade om motsatsen, måste vi stå för det även om vi hamnar i sällskap med nazister och Sverigedemokrater (jag kan ju t.ex. inte börja försvara syskonäktenskap bara för att högerextremister också är emot sånt). Annars får nazister och Sverigedemokrater skörda ALL frukt av den reaktion mot queerismen som säkert kommer endera året (hoppas bara att den inte alltför mycket liknar 30-talets reaktion på "det glada 20-talet").

    En annan synpunkt: Jag är inte personligen ansvarig för utformingen av Sverigedemokraternas politik. Och jag hoppas att folk har lärt sej skillnaden på Folkpartiet och Sverigedemokraterna. Men som Folkpartist är jag direkt medansvarig för queertokerierna som vi har drivit igenom i både alliansen och nu riksdagen. Och som medlem i Svenska kyrkan är jag på ett helt annat sätt medskyldig till utvecklingen i SvK än till Sverigedemokraternas utveckling. Om vi gick till doms med oss själva blev vi inte dömda. JAG JAG JAG drygade mej hela 90-talet mot konservativa i Lule stift och annorstädes som inte likt mej gått på Rosa caféer i Lund och förstod hur saker och ting skulle vara. Men det var jag som var den nyttiga idioten: inte i min vildaste fantasi trodde jag att mitt stöd till partnerskapslagstiftningen och möjligheten att prövas som adoptivförälder skulle leda till det vi nu sett: 1) Äktenskapsdeformen där betydelsen av att ha en pappa reducerats till noll och där förbundet mellan man och kvinna inte ens får ha ett eget begrepp! samt 2) Könsbegreppsdeformen där vi inte ens får ha ett särskilt begrepp för pappan. (I rättvisans namn har den specifika betydelsen av att ha en mamma också reducerats till noll, liksom ordet kvinna, som nu även får användas av den med XY-kromosomer).

    SvaraRadera

  3. F.ö.: Man kan alltid reducera alla frågor till ingenting genom att jämföra med något värre - och just jämförelser med Hitler i syfte att förstärka en frågas dignitet tenderar ju att bli kontraproduktiva just för att övriga högerextremister - t.ex. dagens svenska - verkar så snälla vid en jämförelse.

    Men för den som tror att sanningen har ett egenvärde - och att den som stillatigande ser vanliga försvarare av vanliga könsbegrepp stämplas som tvångssteriliserare går lögnens ärenden - kan inte frågan om könsbegreppen reduceras till en underlivsfråga (vilket den förvisso också är - vad vi har mellan öronen är en helt annan sak!). Den kommer dessutom - precis som äktenskapsfrågan - att användas som något slags skiljelinje mellan rättänkande ("dom snälla som inte vill tvångssteriliera folk") och feltänkande ("dom dumma som vill återinföra tvångssteriliseringarna", d.v.s. jag, professor Bygdeman och patientföreningen Benjamin - och, hoppas jag, några hundratusen till).

    Jag märker att du inte tänker lyfta två strån i kors för att försvara mitt engagemang. Men du som, liksom jag gjorde i 20 år, bor i Norrbotten, borde väl ändå kunna se vissa paralleller till 70-talsmarxismen, den som under anspråk på att företräda utsatta grupper med akademiskt stöd gjorde "alla" till något slags socialister (FPU kallade sej visst "frihetliga socialister" ett tag). Den som tänkte på tvärs mot strömmen buntades även då tämligen automatiskt ihop med högerextremister och fascister (till slut blev visst t.o.m. Palme "socialfascist" i kpmlr:s ögon).

    Dumheter är alltid allvarliga (även t.ex. Åke Greens), men Expressen och Aftonbladet påtalar oftast Sverigedemokraternas med föredömligt nit. (Åjo, jag har "nitat" dom jag oxå). Det allvarliga med just den här dumheten är att den promotas av de etablerade partierna samt Expressen och Aftonbladet, att dumretoriken och övertalningsdefinitionerna odlas av den granskande journalistisken; det är faktiskt ett demokratiskt problem av dignitet och jag inser inte att det är en demokratisk plikt att för all framtid köpa dagens nyinförda könsbegrepp. Ju förr de byts ut mot de tidigare, desto bättre. Genvägar till jämställdheten blir lätt senvägar.

    SvaraRadera
  4. Jag måste naturligtvis avsluta med att fråga dej Alma, trevliga och betrodda lärare och barockdiggare:

    Tror DU personligen att män genom historien och idag då och då föder barn och, om inte, är du beredd att offentligt förneka denna queerlära och försvara de andra som utan våld och hot förnekar den?

    För till allt annat skriver vi givetvis om historien idag: givet att män idag kan vara verkliga män fast de föder barn, så måste detsamma naturligtvis ha kunnat hända historien igenom. Det kvinnliga prerogativet - eller det kvinnliga slavgörat, välj vilket - att föda barn till världen är nu avskaffat.

    Till er alla: Diskutera gärna proportioner och grad av "obsession" om ni vill - men helst inte utan att klargöra var ni själva står och ifall ni ger mej stöd i sak.

    SvaraRadera
  5. Jag har tidigare skrivit att jag stödjer dig i sak; om kvinnor och män gavs lika villkor skulle ingen behöva diskutera att byta kön utan fått vara sig själva utan operation. Du har helt rätt i det. Könsbyten är onödiga och farliga operationer och det gör mig uppriktigt ledsen att de görs sådana ingrepp. Hade pojkar fått ha fina kläder och klänning när de känner för det utan trakasserier hade det inte funnits transvestiter. Pride-festivalen är till sin karaktär djupt konservativ eftersom den spelar helt och hållet på gamla könsroller som jag hoppas mina barn får leva att se dö ut. Jag börjar ge upp om att du och jag skulle hinna med det.

    SvaraRadera
  6. Tack Alma för att du än en gång uttrycker stöd i sak, även om du finner mej alltför "fixerad". Vår lille Staffan har långt hår och (just nu) målade naglar, så han ser totalt tjejig ut; oinsatta har inte en suck att gissa hans kön i påklätt tillstånd. (Har sett att killar för 100 år sedan också ofta var klädda på i våra ögon tjejaktigt vis).

    Vad gäller klädsel efter puberteten har jag dock börjat fundera en del efter att ha tänkt precis som du även där. Jalabiya-klädseln i arabvärlden och kilt-klädseln i Skottland får mej i alla fall inte att tro på några given kill- resp. tjejklädsel, men ibland undrar jag om queersträvandena att pojkar ska kunna ha (hittills) entydiga flicknamn (och vice versa) och strävan efter att pojkar ska kunna ha kvinnlig klädsel även bortsett från teater-, maskerad- och karnevalssammanhang(vad som anses specifikt kvinnligt varierar dock mellan kulturer) har samma ideologiska rot och kan få liknande konsekvenser för könsidentitet. Men här är jag något osäker på orsak och verkan och gör i allmänhet inget väsen av hur folk klär sej - särskilt nu sommartid är ju kjolar och shorts ibland förbluffande lika och det finns ju busschaufförer som prövat båda ;o).

    Däremot tänker jag nog fortsätta göra väsen av idén att karlar kan födas av karlar, och då spelar det ingen roll om den som föder barnet "ser ut som en karl, går som en karl eller kysser som en karl ska." Den här fnoskigheten beträffande könsbegreppen måste ändras tillbaka så snabbt som möjligt, och sådant sker aldrig utan visst väsen från medborgarna. (Men nog är det synd att tid ska behöva ägnas åt sånt här).

    SvaraRadera