Baby impossible - Doktor Backlunds barn

All heder åt Katarina Strand Brodd, överläkaren och neonatalspecialisten som försöker rädda aborterade foster. Sällan har det väl framstått som så tydligt att målet med en provocerad abort i allmänhet inte är att "avbryta graviditeten" utan att döda fostret/barnet. Hon har ännu inte lyckats rädda något av dem - men visst är det rätt att försöka. Om jag förstår henne rätt kan 40% av de barn som föds i vecka 22 normalt räddas till livet. Och människovärdet kan knappast vara beroende av den omgivande tekniken eller av huruvida individen råkar vara önskad eller inte.

Katarina Strand Brodds insatser liknar påtagligt den fiktiva doktor Backlunds i David F Olsons bok "Baby impossible". Kanske dags att trycka om Olsons bok (på svenska "Doktor Backlunds barn", 1979)?

Sicken tokfrans!

Pridefestivalen och valet i Kenya

Det är ett skäl till tacksamhet att även årets Pridefestival i Stockholm verkar ha kunnat hållas utan allvarliga incidenter eller terrorhandlingar. Även om polyseminarier, kinkykvarter och en del andra inslag sannerligen tål att diskuteras och kritiseras (den journalistiska och politiska närvaron brukar vara märkligt okritisk och närmast verka legitimera varje queert påhitt), är det onekligen ett gott betyg för vårt öppna samhälle att såväl Pridefestivaler, Jesusmanifestationer som 1 maj-demonstrationer fortfarande kan hållas runt om i vårt land, även om uppslutningen varierar.

Idag är det val i Kenya (där det ännu inte går att hålla någon öppen Pridefestival). Låt oss hoppas - och be om vi brukar - att också detta ska få gå fredligt till. För 10 år sedan gick det inte så bra, och många är oroliga för utgången även denna gång. Det är ju utmärkt att det nu hålls fria och demokratiska val på många håll även i Afrika (Mugabe i Zimbabwe tycks ju inte kunna avgå annat än med döden), men de måste ju också gå juste till och framför allt måste resultatet respekteras. (Det där hänger förstås ihop).

Hoppas!

Inte är det som orgel - men i alla fall!

Tål att tänkas på

Jens Liljestrand i Expressen skriver provokativt men tänkvärt. Nu är inte alla s.k. "konservativa" sådana, men Trump-typerna är alltför vanliga.

Regeringskris pågår

Oavsett hur det slutar är Transportstyrelsens allvarliga dribbel med säkerheten bara sorgligt för vårt land. Om det förekommer politisk skadeglädje är det desto mer bedrövligt. Här är vi alla förlorare.

Men visst bör det utkrävas ansvar. [Emanuel Karlstens sammanfattning av SÄPO-rapporten är rent skrämmande läsning - men varför gick SÄPO inte direkt till statsministern?].

Och kanske vurmen för s.k. outsourcing eller utkontraktering behöver ifrågasättas rent generellt. (Där har faktiskt Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet en poäng).

Omvärlden måste reagera mera

Inte svårt att hålla med Anders Österberg. Det som händer i bl.a. Tjetjenien måste få ett slut. Har homosexualitet de jure avkriminaliserats i hela Ryssland ska det inte få förekomma att folk förföljs och t.o.m. dödas av det skälet.

Jfr vad jag skrev den 11 april om Dödsstraff i praktiken.

Centerpartiet med fingrarna i syltburken

Den 15/6 hade jag följande insändare i liberala magasinet NU:

Anders Myrsten i Mölle aktualiserar (NU nr 19) en sammanslagning av partiet Liberalerna med Centerpartiet. Mest tack vare det senare partiets opinionsframgångar tycks ju en sådan fusion kunna nå ca 20% av väljarna.

Samtidigt skrämmer kanske Centerpartiets framgångar i opinionen somliga liberaler i partiet Liberalerna (puh, förr kunde en skriva folkpartister!) som är rädda att bli marginaliserade i "Liberala Centerpartiet" eller vad det nu skulle heta. Och, framför allt, även om det kan vara sant som Myrsten skriver att Centern i vissa avseenden agerar mer liberalt än partiet som heter Liberalerna, är motsatsen ibland också fallet.

Ta inblandningen i Svenska kyrkan, t.ex., där Centern likaväl som Socialdemokraterna verkar ha fastnat med fingrarna i syltburken! Det borde vara omöjligt för ett liberalt parti som säger sej värna privat företagande och fria skolor att samtidigt sitta i någon ideell organisations styrelse. Och ännu omöjligare för vilket icke-konfessionellt parti som helst att vara med och styra en kyrka (det är lika otillbörligt vare sej det nu innebär gynnande eller missgynnande av kyrkan).

Om en fusion mellan L och C slutgiltigt kunde befria Svenska kyrkan från all direkt politisk inblandning, från s.k. liberalt håll åtminstone, vore det i sig en välsignelse och ett gott skäl till att slå ihop partierna.

Och häromdagen skrev Karin Pihl på samma tema i Expressen: "Annie Lööf ska inte predika politik i kyrkan." Eller som länken heter: "Annie Lööf är ingen religiös profet." 

Hoppas nu bara att det här blir en valfråga nästa år också! Förr lär ingen förändring ske!

Värnplikten tillbaka - gott nytt halvår!

Denna den 1 juli är en historisk dag - värnplikten återinförs! En god början på halvåret - gott nytt och god fortsättning tillönskas er alla!

(När kan man inte önska god fortsättning, förresten?)

PS. Nu ska jag cykla till ett bröllop i Långvinds kapell! DS.

Årets ljusaste dag!

Sommarsolståndet!

Nu går vi mot varmare tider!