Yes - nu blir kyrka-stat-frågan valfråga 2018!

Bra - nu har både Ebba Busch Thor (partiledare) och Jakob Forssmed (vice partiledare) i Kristdemokraterna rutit ifrån mot det befängda systemet att politiska partier - därtill icke-konfessionella - vill sitta med och bestämma i en kyrkas beslutande organ!!! Håller de i den här frågan även under valåret 2018 kan det bli en riktig höjdarfråga som kan samla många från både de övertygat troendes och de övertygade ateisternas krets.

Jag hade ju hoppats på att min partiledare, liberalen Jan Björklund, skulle driva den här frågan, inte minst i ev regeringsförhandlingar med centern ("lämna kyrkan, annars..."!). Men denne nöjde sej med att twittra sitt stöd för FiSK, som ju därmed inte heller denna gång framstod som fullt så från partiet fria liberaler som de vill utmåla sej som...

Profeten Greider

Politiken lyser upp religionen, skriver Göran Greider i sitt försvar för socialdemokratisk styrning av Svenska kyrkan, och skolborgarrådet Olle Burell kallar honom "en profet i vår tid". Men det var då det grövsta! Så ogenerat och så avslöjande! Så fruktansvärt pinsamt för alla liberaler och socialister som trodde på en reell boskillnad mellan kyrka och stat!

"Profeten i vår tid" menar alltså att politiken lyser upp religionen när vi numera ogenerat prästviger präster (socialister?) som tror att Jesus har ruttnat och att det i varje fall inte skulle spela någon roll om hans skelett hittades - men vägrar folk från kyrkans egna väckelserörelser prästvigning! Så att samhällsstödd uppspårning och avlivning av foster med Downs syndrom (det blir knappt ens en nyhet när det nu sker ända fram till födelsen i Frankrike!) inte riskerar påtalas av en fri kyrka som verkligen tror på allas lika värde.

Greider har alldeles rätt i att det inte var bra alls när stat och kyrka gifte ihop sej förr i världen - och kyrkan via staten t.ex. kunde förbjuda folk att skiljas. Varför tycker han att det är bra att röra ihop stat och kyrka nu bara för att hans parti får bestämma, t.ex. att kyrkan måste viga om frånskilda hur många gånger som helst? Totalt principlöst. Det är ungefär som att tycka att demokrati är bra när jag får som jag vill men dåligt när jag inte får som jag vill. (Eller diktatur...).

Den ohemula politiska inblandningen utifrån "statstjänstemannaargument" har ju nu i 60 år misskrediterat kvinnliga präster (i min fru pastorns Equmeniakyrkan infördes kvinnliga pastorer redan 1950 utan några som helst politiska partier) och misskrediterar nu även det könsneutrala äktenskapet och iden att kyrkan liksom skolan ska lära identitetsosäkra och/eller bisexuella ungdomar att det inte finns någon särskild vits med att ha en pappa - inte med att ha en mamma heller - inte med man-kvinna-förbundet heller, som inte ens förtjänar ett eget namn.

Men handsken - och tärningen - är kastad. Nu blir det krig i kyrka-stat-frågan i riksdagsvalet 2018. Karin Pihls ledare i Expressen är tillämplig även på S, även om S mer än C gjort sej kända för att klampa in på den fria företagsamhetens och civilsamhällets område. Annie Lööf är ingen profet - och det är sannerligen inte Göran Greider heller.

Insändare i Ljusnan 12/9 2017

SKILJ PÅ KYRKOVAL OCH RIKSDAGSVAL!

Politiskt engagemang bör uppmuntras, inte bara vart fjärde år. Att inte vara medlem i något politiskt parti är att svika demokratin. Ja, att åka snålskjuts på den En förklaring till att Socialdemokraternas medlemskader på bara en generation minskat från över en miljon till mindre än 100 000 är visserligen att kollektivanslutningen 1991 äntligen avskaffades. Men även övriga klassiska partier har genomgått en liknande utveckling - eller snarare avveckling.

Istället för att på allvar engagera sig politiskt och långsiktigt utveckla partiernas ståndpunkter, har stora delar av svenska folket valt att bli passiv valboskap eller proteströsta på ett direkt otäckt parti som Sverigedemokraterna, som likt Vänsterpartiet kommer att få mycket svårt att fira ett 100-årsjubileum. Det är ju partier som inte bara har en del lik i garderoben - det har ju de flesta - utan som rent av haft sitt unika säljargument och själva sitt existensberättigande i extrema åsikter som rasism eller revolution med våld. Ironiskt nog har nog de som, kanske utan att själva vara rasister, valt att göra ett parti som Sverigedemokraterna till sitt språkrör snarast försenat den åtstramning av flyktingpolitiken man ville se. SD har ju varit så politiskt belastat - långt före järnrörsskandalen - att i det längsta ingen velat förknippas med dem och deras förslag.  

Men nu ligger SD:s valsedlar utlagda i massor av vallokaler i Svenska kyrkan! Bara det borde väl räcka för att folk ska förstå att alla politiska partier - inte bara SD - måste ut därifrån! Själva systemet att en kristen kyrka, eller vilken ideell organisation som helst, ska styras av rådande politiska majoritet är sjukt, oavsett om statsministern heter Jimmie Åkesson eller, vilket jag föredrar, Stefan Löfven.

Så gott folk: engagera er politiskt och rösta på politiska partier i valet 2018! Men årets septemberval är faktiskt ett kyrkoval, så rösta denna gång på någon av de helt fristående grupperna FK (Frimodig kyrka), POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) eller ÖKA (Öppen kyrka). Det är ju direkt tondövt, för att inte säga fatalt, att i kyrkan ställa upp som ett borgerligt alternativ. Och vi behöver förstås inte ett socialistiskt heller. Utan ett kyrkligt.

Andreas Holmberg, Iggesund

Läsning inför kyrkovalet

Läs Annika Borgs artikel Kampen om salighetsverket och Magnus Nilssons S kan inte svara om de bekänner sig till Gud. Båda artiklarna borde vara rejäla ögonöppnare för många.

Bra rutet, Erik - men snälla, skriv om det här i valrörelsen 2018 också!

Nu har DN:s ledarskribent Erik Helmerson inte bara pliktskyldigast utan med ett tydligt engagemang rutit ifrån mot de politiska partiernas inblandning i kyrkovalet. Men det brukar faktiskt DN, Expressen och Aftonbladet göra inför kyrkovalen. Problemet är att ingen bryr sej, allraminst S, C och SD.

Vad som skulle behövas är att denna fråga blir en stor fråga inför ett riksdagsval. Kyrka-stat-frågan, alltså. Och på respektive partikongresser - men det behövs nog ett rejält journalistiskt drev för att åtminstone S och C ska inse att detta inte kan fortgå.

Reclaim the church! Reformation 2017!

Trattisarna har kommit!

Igårkväll när jag var ute på svamppromenad hittade jag säsongens första "trattisar" (trattkantareller)! Bilden nedan är från Wikipedia, men ganska precis så här såg de ut och just så här många var de:

Svampmånad

Apropå livsmedel: Den 19 juli plockade vi säsongens första svampar, ett par stora björksoppar, i Lule. Under den följande månaden har vi på hemmaplan plockat: gula kantareller (som i år ploppat upp både här och där), rynkade tofsskivlingar (mormors nattmössor), stensoppar (Karl Johan), sandsoppar, äggsvampar, fårtickor, sillkremlor och gulkremlor - och idag kom Jonatan hem med en strålande fin och alls icke maskäten smörsopp.



Inga jättemängder varje gång, men lätt att hitta nåt gott till kvällsmackan. Och ovanligt fina och fasta exemplar av Karl Johan, som dock inte tillhör mina favoritsvampar. T.ex. kremlorna är med sin svaga beska mycket godare, tycker jag).

Vissa somrar verkar svampen maskäten så fort den kommer upp, men i år har det tydligen varit allmänt insektsfattigt. Dåligt för fåglarna, kanske, men bra för oss glada svampplockare.

Här en bild på Elias Magnus Fries, "svamparnas Linné" (1794-1878):

Ja, varför ska barnen äta livsmedel som inte skulle godkännas om våra egna bönder producerade dem?

Nog måste man säga att det är tänkvärda aktioner som bönder på hugget bestått oss med de senaste åren. Det blir så klart dubbelmoral om man har högre krav på våra egna livsmedelsproducenter än på dem vi i praktiken handlar upp (billigare) mat ifrån.

Khadaffis Libyen var inget paradis, men...

...varför hör vi så lite om dagens verklighet i Libyen. Skäms vi?

Baby impossible - Doktor Backlunds barn

All heder åt Katarina Strand Brodd, överläkaren och neonatalspecialisten som försöker rädda aborterade foster. Sällan har det väl framstått som så tydligt att målet med en provocerad abort i allmänhet inte är att "avbryta graviditeten" utan att döda fostret/barnet. Hon har ännu inte lyckats rädda något av dem - men visst är det rätt att försöka. Om jag förstår henne rätt kan 40% av de barn som föds i vecka 22 normalt räddas till livet. Och människovärdet kan knappast vara beroende av den omgivande tekniken eller av huruvida individen råkar vara önskad eller inte.

Katarina Strand Brodds insatser liknar påtagligt den fiktiva doktor Backlunds i David F Olsons bok "Baby impossible". Kanske dags att trycka om Olsons bok (på svenska "Doktor Backlunds barn", 1979)?