Sommarsolståndet!
Nu går vi mot varmare tider!
Schyssta bananer snedvrider marknaden...
7 timmar sedan
onsdag 21 juni 2017
söndag 11 juni 2017
Theresa Mays valframgångar
Det brittiska valsystemet upphör aldrig att förvåna! Hur många mer än Lennart Sacrédeus har egentligen uppmärksammat att Theresa Mays Tories i nyvalet gick från 36,9 till 42,4%, det i procent räknat bästa valresultatet sedan Margaret Thatchers succéval 1983 och att valet troligen räddar Skottland kvar i unionen eftersom Tories ryckt fram även i Skottland, där nationalistpartiet förlorat mer än en tredjedel av sitt stöd. (Och då nämner Sacrédeus ändå inte att högernationalistiska UKIP gick från 12,6 till 1,8%!).
Att Tories trots sin procentuella framryckning ändå tappar mandat (medan Liberaldemokraterna går plus trots att partiet minskar!) beror främst på att Labour under Corbyn ökade ännu mer än Tories och åter blev ett mer jämnstort parti. Men i vårt valsystem hade aldrig en ökning av väljarstödet från 36,9 till 42,4% kunnat beskrivas som "ett katastrofval" för, låt oss säga, Stefan Löfven. Eller som folkets misstroendevotum mot partiledaren och statsministern.
Tack för perspektivet, Lennart Sacrédeus.
Att Tories trots sin procentuella framryckning ändå tappar mandat (medan Liberaldemokraterna går plus trots att partiet minskar!) beror främst på att Labour under Corbyn ökade ännu mer än Tories och åter blev ett mer jämnstort parti. Men i vårt valsystem hade aldrig en ökning av väljarstödet från 36,9 till 42,4% kunnat beskrivas som "ett katastrofval" för, låt oss säga, Stefan Löfven. Eller som folkets misstroendevotum mot partiledaren och statsministern.
Tack för perspektivet, Lennart Sacrédeus.
torsdag 8 juni 2017
måndag 5 juni 2017
tisdag 9 maj 2017
Hädelse att säga att muslimer får rösta på en icke-muslim?
Vad är det här för bullshit? Döma Jakartas guvernör Basuki Purnama till två års fängelse för att han sagt att även muslimer får rösta på honom? Är det påståendet blasfemi enligt islam? Och, som så vore fallet, motiverar det en fängelsedom? Ska "Ahok" rentav vara glad att han inte blev avrättad?
Vill bara påminna om att London har en muslimsk borgmästare, Sadiq Khan. Och att han knappast åker i fängelse om han uppmuntrar även kristna att välja om honom.
Världens största muslimska land har en del att bevisa, även om det naturligtvis var positivt att Basuki Purnama alls kunde väljas till guvernör. Uppenbarligen röstade en hel del muslimer på honom, så "felet" var tydligen att han sa att det var OK att göra så även vid valet därefter.
Nu sjunker Indonesien tyvärr som en sten i vår aktning.
Vill bara påminna om att London har en muslimsk borgmästare, Sadiq Khan. Och att han knappast åker i fängelse om han uppmuntrar även kristna att välja om honom.
Världens största muslimska land har en del att bevisa, även om det naturligtvis var positivt att Basuki Purnama alls kunde väljas till guvernör. Uppenbarligen röstade en hel del muslimer på honom, så "felet" var tydligen att han sa att det var OK att göra så även vid valet därefter.
Nu sjunker Indonesien tyvärr som en sten i vår aktning.
lördag 6 maj 2017
Hylströmmen
Nu är det vår - även om gårdagens 20-gradiga temperaturer inte vill infinna sej idag. Så här års brukade vi när vi bodde i Bollnäs ta oss en utflykt till Hylströmmen i Voxnan (Ovanåkers kommun), men även i Iggesund kan man i a f titta på de här Youtube-filmerna från 2010 resp. 2012.
"Låt sista älven som brusar i vår natur / brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur."
"Låt sista älven som brusar i vår natur / brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur."
tisdag 18 april 2017
Från oss alla till er alla
...en riktigt GLAD PÅSK!
Påsken har bara börjat! Idag är det tredjedag påsk, men "påskserien" används i kyrkorna fram t.o.m. pingst! Påsken är alltså egentligen hela sju veckor lång!
Och idag har vi varit på konfirmandutflykt till Sköns krematorium. Skön plats i påsktid (inte bara ironiskt). I gamla gravkapellet fanns ett härligt "påskfönster" med texten: "Kristus är uppstånden!"
Påsken har bara börjat! Idag är det tredjedag påsk, men "påskserien" används i kyrkorna fram t.o.m. pingst! Påsken är alltså egentligen hela sju veckor lång!
Och idag har vi varit på konfirmandutflykt till Sköns krematorium. Skön plats i påsktid (inte bara ironiskt). I gamla gravkapellet fanns ett härligt "påskfönster" med texten: "Kristus är uppstånden!"
torsdag 13 april 2017
Konfessionella partiet Socialdemokraterna?
Det statsbärande partiet (S) bestämde sej i veckan för att ställa upp i ett evangeliskt-lutherskt trossamfunds interna val. Det är inte första gången heller. Skolor ska enligt partiets nya linje i skolfrågor inte få syssla med konfessionella saker. Men politiska partier - även uttalat sekulära som S - får göra det (och därmed rimligen också t.ex. SD)!
Eller är tanken att S ska göra med kyrkan som med skolan - försöka få bort alla konfessionella inslag?
I vilket fall som helst är det att göra bocken till trädgårdsmästare. Politiska partier - allraminst ett statsbärande som (S) - ska inte sitta i någon kyrkas eller annan ideell organisations beslutande organ! Det är rent principiellt och konstitutionellt betydligt sjukare än konfessionella friskolor! (Förstår inte ens Centerpartiet det?).
[Tillagt under eftermiddagen: Bl.a. kyrkoledaren Lasse Svensson och miljöpartisten Joakim Kroksson ger ganska dråpliga kommenterarer till Socialdemokraternas kongressbeslut. Tycker särskilt att tolkningen "Bort med allt religiöst från skolan och in med allt sossigt i det religiösa" var spetsig].
Eller är tanken att S ska göra med kyrkan som med skolan - försöka få bort alla konfessionella inslag?
I vilket fall som helst är det att göra bocken till trädgårdsmästare. Politiska partier - allraminst ett statsbärande som (S) - ska inte sitta i någon kyrkas eller annan ideell organisations beslutande organ! Det är rent principiellt och konstitutionellt betydligt sjukare än konfessionella friskolor! (Förstår inte ens Centerpartiet det?).
[Tillagt under eftermiddagen: Bl.a. kyrkoledaren Lasse Svensson och miljöpartisten Joakim Kroksson ger ganska dråpliga kommenterarer till Socialdemokraternas kongressbeslut. Tycker särskilt att tolkningen "Bort med allt religiöst från skolan och in med allt sossigt i det religiösa" var spetsig].
tisdag 11 april 2017
Dödsstraff i praktiken
Dödsstraff på att vara kristen i Egypten? Där är vi inte riktigt, även om det i den muslimska världen alltför ofta betraktas som ett brott som förtjänar döden att konvertera till kristendomen. Men dödligt hotade känner sej många kopter förståeligt nog idag, efter en helg då 44 miste livet i olika attentat mot palmsöndagsfirandet. En del har börjat förbereda sej för eller redan inlett en Exodus, ett uttåg ur Egypten, men det vore verkligen för bedrövligt om IS skulle lyckas stoppa den flertusenåriga kristna närvaron i Egypten, där de kristna faktiskt är ett ursprungsfolk (minns att islam inte uppkom förrän 600 år efter Kristus!), liksom den kristna närvaron drastiskt minskat i Syrien och Irak, delvis p.g.a. dåliga krigsstrategier från västvärlden men framför allt p.g.a. en förföljelse som militanta islamister trots Bush och Blair inte kan frånkännas skulden för. Jag har själv besökt både Markuskatedralen i Kairo och ett stort koptiskt kloster mitt ute i öknen (med goda skrifter om bl.a. bibelläsande av fader Matta el Meskeen)
Dödsstraff på att vara homosexuell i Tjetjenien? - ja, blir man inte bara i praktiken misshandlad och t.o.m. dödad utan har man som homosexuell inte ens lagens skydd (eller finns det två lagsystem, ett officiellt och ett shariainspirerat?), så är ju detta förfärligt i kvadrat (eller kubik) och något som omedelbart måste tas upp med Ryssland (som Tjetjenien ju fortfarande är en del av). Jfr de drakoniska lagar som var på väg i Uganda (de existerande icke att förglömma). Under tiden är det viktigt att inte bara Regnbågsfonden och "hbtq-communityt" utan vi alla - även kristna i Afrika och Östeuropa! - står upp för homosexuellas mänskliga rättigheter. Det finns saker som förvisso kan diskuteras, t.ex. huruvida det finns en "rätt" att adoptera barn eller att definiera om själva äktenskapsbegreppet. Men det finns också saker som inte borde behöva diskuteras, t.ex. rätten att slippa bli misshandlad eller levande begravd.
Dödsstraff på att vara homosexuell i Tjetjenien? - ja, blir man inte bara i praktiken misshandlad och t.o.m. dödad utan har man som homosexuell inte ens lagens skydd (eller finns det två lagsystem, ett officiellt och ett shariainspirerat?), så är ju detta förfärligt i kvadrat (eller kubik) och något som omedelbart måste tas upp med Ryssland (som Tjetjenien ju fortfarande är en del av). Jfr de drakoniska lagar som var på väg i Uganda (de existerande icke att förglömma). Under tiden är det viktigt att inte bara Regnbågsfonden och "hbtq-communityt" utan vi alla - även kristna i Afrika och Östeuropa! - står upp för homosexuellas mänskliga rättigheter. Det finns saker som förvisso kan diskuteras, t.ex. huruvida det finns en "rätt" att adoptera barn eller att definiera om själva äktenskapsbegreppet. Men det finns också saker som inte borde behöva diskuteras, t.ex. rätten att slippa bli misshandlad eller levande begravd.
lördag 8 april 2017
Vårens präst
Solen har stärkts och luften mjuknat just före påskdagen. Men det är en kryptisk klarhet med en anda inte bara av nyhet utan av revolution. Det finns två stora arméer i det mänskliga intellektet som kommer att kämpa intill slutet om denna vitala punkt, huruvida påsken bör gratuleras för att den infaller under våren - eller våren för att den infaller under påsken.
De enda två saker som kan tillfredsställa själen är en person och en berättelse - och t.o.m. en berättelse måste handla om en person. Det finns förvisso mycket mäktiga retelser och nöjen att finna i rena abstraktioner som matematik, logik - eller schack. Men dessa rent intellektuella nöjen liknar de rent kroppsliga nöjena. D.v.s., de är rena nöjen, även om de kan vara gigantiska; de kan aldrig genom en ren ökning av sej själva bilda lycka.
En människa som just ska hängas kan njuta av sin frukost, särskilt om det är hennes favoritfrukost, och på samma sätt kan hon njuta av en diskussion med prästen om kätteri, särskilt om det är hennesfavoritkätteri. Men huruvida hon kan njuta av någondera beror inte på någondera - det beror på hennes andliga attityd till den följande händelsen. Och denna händelse är verkligen intressant för själen, eftersom den är slutet på en berättelse och (som vissa anser) slutet på en person.
Nu är detta en enkel sanning som, likt många andra, är alltför enkel för att våra vetenskapsmän ska se den. Och det är här de tar fel, inte bara om den sanna religionen utan om falska religioner också, så att deras uppfattning om mytologi är mer mytisk än myten själv. Jag drar mej inte för att säga att de tar helt fel när de t.ex. påstår att Kristus var en legend om döende och återupplivad vegetation, likt Adonis eller Persephone.
Jag säger att även om Adonis var växtlighetens gud, har de fått hela idén om honom om bakfoten. Till att börja med är ingen tillräckligt intresserad av vissnande grönsaker som sådana, för att göra någon särskild mystik eller maskerad av dem, och alldeles säkert inte tillräckligt för att förklä dem till bilden av en mycket vacker ung man, som är något enormt mycket intressantare. Om Adonis förknippades med lövfällningen på hösten och vårblommornas återkomst, var tankeprocessen helt annorlunda. Det är en tankeprocess som uppträder helt spontant hos alla barn och unga konstnärer; den uppträder spontant i alla friska samhällen. Det är mycket svårt att förklara den i ett sjukt samhälle.
Människans hjärna utsätts för korta och märkliga tupplurar. Ett moln döljer förnuftets stad eller vilar på fantasins hav; en dröm som mörklägger lika mycket om den är ateismens mardröm eller avguderiets dagdröm. Och precis som vi alla har rest oss upp från sömnen med ett ryck och funnit oss själva säga någon mening utan mening, förutom i midnattens galna språk, så rycker den mänskliga tanken upp sej från sin dåraktiga trance med någon fullständig fras på sina läppar; en komplett fras som är komplett idioti.
Olyckligtvis är det inte som med drömmeningen som vanligen glöms medan man tar på sej skorna eller sätter i sej frukosten. Denna meningslösa aforism, som uppfanns medan tanken sov, hänger fortfarande vid människans tunga och påverkar alla hennes relationer till förnuftiga dagsljusföreteelser. Alla våra kontroverser förvirras av vissa frastyper som inte bara är osanna utan alltid meningslösa - som inte bara är inadekvata utan alltid och genomgående oanvändbara. Vi känner igen dem överallt där en människa talar om “de starkastes överlevnad”, när hon bara menar “de överlevandes överlevnad” eller överallt där någon talar om att de rika “har sina insatser i landet”, som om de fattiga inte kunde lida av vanstyre eller militära nederlag, eller när någon talar om att “fortsätta mot framsteg och progression”, vilket bara betyder att fortsätta att fortsätta, eller när någon talar om “en regering bestående av det visa fåtalet” som om de visa kunde plockas ut genom sina pantalonger. “Det visa fåtalet” måste betyda antingen de få som dårarna anser visa eller de stora dårar som själva tror att de är visa.
Det finns ett stycke nonsens som moderna människor alltid finner sej själva säga, t.o.m. sedan de är mer eller mindre vakna, och som alltid irriterar mej speciellt. Det uppkom inom 1800-talets populärvetenskap och särskilt i förbindelse med studiet av myter och religioner. De brottstycken av svammel som jag syftar påyttrar sej ofta i formen “denne gud eller hjälte föreställer solen.” Eller “Apollo som dödar Python betyder att sommaren fördriver vintern.” Eller “Kungen som dör i slaget västerut är en symbol för solnedgången i väst.”
Nu skulle jag verkligen ha trott att t.o.m. de skeptiska professorerna, vars skallar är lika grunda som stekpannor, hade insett att mänskliga varelser aldrig tänker eller känner så. Betrakta vad som förutsätts i detta påstående. Det förutsätter att urmannen gick ut på en promenad och med stort intresse såg en storbrinnande fläck på himlen. Han sa då till urkvinnan: “Min kära, vi bör hålla tyst om detta. Vi får inte sprida detta. Barnen och trälarna är så smarta. De kanske upptäcker solen endera dagen om vi inte är väldigt försiktiga. Så vi kallar den inte ‘solen’, men jag ska rita en bild av en man som dödar en orm, och när jag gör det så vet du vad jag menar. Solen ser inte alls ut som en man som dödar en orm, så ingen kan rimligen förstå. Det kommer att bli en liten hemlighet mellan oss, och medan trälarna och barnen tror att jag är upphetsad av en storslagen saga om en slingrande drake och en brottande halvgud, kommer jag i verkligheten att avse denna fantastiska lilla upptäckt att det finns en rund gul skiva uppe i luften.”
Man behöver inte känna till mycket mytologi för att inse att detta är en myt. Det kallas vanligen “solmyten.” Naturligtvis var det alldeles tvärtom. Guden var aldrig en symbol eller hieroglyf som föreställde solen. Solen var en hieroglyf som föreställde guden. Den primitiva människan gick ut med sitt huvud fullt av gudar och hjältar, eftersom det är huvudets huvudsakliga användningsområde. Sedan såg han solen i middagens herravälde och i skymningens nöd, och han sa: “Det här är hur gudens ansikte skulle se ut när han hade slagit draken” eller “Det här är hur hela världen skulle blöda västerut om guden besegrades till sist.”
Ingen mänsklig varelse var någonsin så onaturlig att hon dyrkade Naturen. Ingen människa, hur anlagd hon än (liksom jag) må vara för fetma, dyrkade någonsin en man så rund som solen eller en kvinna så rund som månen. Ingen människa, hur attraherad hon än må vara av konstnärlig besjälning, trodde någonsin verkligen att dryaden var lika mager och stel som trädet. Vi människor har aldrig dyrkat Naturen, och skälet är verkligen mycket enkelt. Skälet är att alla människor är övermänniskor. Vi har tecknat vår egen bild på Naturen, liksom Gud har tecknat sin bild på oss. Vi har sagt åt den enorma solen att stå stilla; vi har fixerat den på våra sköldar. Och när det fanns stora naturkrafter vi för tillfället inte kunde kontrollera, har vi tänkt oss storslagna varelser i mänsklig gestalt som kontrollerar dem. Jupiter betyder inte dunder. Dunder betyder Jupiters marsch och seger. Neptunus betyder inte havet; havet är hans, och han gjorde det. Med andra ord, vad hedningen verkligen sa om havet var “Endast min fetish Mumbo kunde resa sådana berg ur blotta vattnet.” Vad hedningen verkligen sa om solen var: “Endast min farfarsfar Jumbo kunde förtjäna en så strålande krona.”
Angående alla dessa myter är min egen position ytterligt och även sorgligt enkel. Jag säger att du inte kan förstå en enda myt förrän du har funnit att en av dem inte är en myt. Pumpspöken betyder ingenting om det inte finns riktiga spöken. Förfalskade sedlar betyder ingenting om det inte finns riktiga sedlar. Hedniska gudar betyder ingenting, och kommer aldrig att betyda någonting, för dem av oss som förnekar den kristne Guden. När väl en gud erkänns, om än en falsk gud, börjar Kosmos veta sin plats, som är andrahandsplatsen. När det väl är den verklige Guden faller Kosmos ner inför Honom, och erbjuder blommor i vårens tid liksom eldar i vinterns.
“Min älskling är som en ros” innebär inte att poeten prisar rosor under bilden av en ung flicka. “Vem är månen och kungen på min himmel” betyder inte att Julia uppfann Romeo för att göra månens rundhet rättvisa. “Kristus är Påskens Sol” betyder inte att bedjaren prisar solen under emblemet Kristus. Gudinna eller gud kan klä sej i vår eller sommar; men kroppen är mer än draperingen. Religionen tar nästan vanvördigt på sej naturens dräkt, och kristendomen har verkligen gjort det lika bra med snön till jul som med snödropparna på våren.
Och när jag ser över de solbelysta fälten vet jag i mitt innersta att min glädje inte bara är en glädje över våren, för våren ensam, som alltid försvinner, vore alltid vemodig. Det finns någon eller något som går där, för att bli krönt med blommor. Och min glädje ligger i ett löfte som ännu är en möjlighet - och i de dödas uppståndelse.
G.K.Chesterton ur “A Miscellany of Man”, råöversatt 2001 A.H. - men läs originalet om ni får tag i det!
De enda två saker som kan tillfredsställa själen är en person och en berättelse - och t.o.m. en berättelse måste handla om en person. Det finns förvisso mycket mäktiga retelser och nöjen att finna i rena abstraktioner som matematik, logik - eller schack. Men dessa rent intellektuella nöjen liknar de rent kroppsliga nöjena. D.v.s., de är rena nöjen, även om de kan vara gigantiska; de kan aldrig genom en ren ökning av sej själva bilda lycka.
En människa som just ska hängas kan njuta av sin frukost, särskilt om det är hennes favoritfrukost, och på samma sätt kan hon njuta av en diskussion med prästen om kätteri, särskilt om det är hennesfavoritkätteri. Men huruvida hon kan njuta av någondera beror inte på någondera - det beror på hennes andliga attityd till den följande händelsen. Och denna händelse är verkligen intressant för själen, eftersom den är slutet på en berättelse och (som vissa anser) slutet på en person.
Nu är detta en enkel sanning som, likt många andra, är alltför enkel för att våra vetenskapsmän ska se den. Och det är här de tar fel, inte bara om den sanna religionen utan om falska religioner också, så att deras uppfattning om mytologi är mer mytisk än myten själv. Jag drar mej inte för att säga att de tar helt fel när de t.ex. påstår att Kristus var en legend om döende och återupplivad vegetation, likt Adonis eller Persephone.
Jag säger att även om Adonis var växtlighetens gud, har de fått hela idén om honom om bakfoten. Till att börja med är ingen tillräckligt intresserad av vissnande grönsaker som sådana, för att göra någon särskild mystik eller maskerad av dem, och alldeles säkert inte tillräckligt för att förklä dem till bilden av en mycket vacker ung man, som är något enormt mycket intressantare. Om Adonis förknippades med lövfällningen på hösten och vårblommornas återkomst, var tankeprocessen helt annorlunda. Det är en tankeprocess som uppträder helt spontant hos alla barn och unga konstnärer; den uppträder spontant i alla friska samhällen. Det är mycket svårt att förklara den i ett sjukt samhälle.
Människans hjärna utsätts för korta och märkliga tupplurar. Ett moln döljer förnuftets stad eller vilar på fantasins hav; en dröm som mörklägger lika mycket om den är ateismens mardröm eller avguderiets dagdröm. Och precis som vi alla har rest oss upp från sömnen med ett ryck och funnit oss själva säga någon mening utan mening, förutom i midnattens galna språk, så rycker den mänskliga tanken upp sej från sin dåraktiga trance med någon fullständig fras på sina läppar; en komplett fras som är komplett idioti.
Olyckligtvis är det inte som med drömmeningen som vanligen glöms medan man tar på sej skorna eller sätter i sej frukosten. Denna meningslösa aforism, som uppfanns medan tanken sov, hänger fortfarande vid människans tunga och påverkar alla hennes relationer till förnuftiga dagsljusföreteelser. Alla våra kontroverser förvirras av vissa frastyper som inte bara är osanna utan alltid meningslösa - som inte bara är inadekvata utan alltid och genomgående oanvändbara. Vi känner igen dem överallt där en människa talar om “de starkastes överlevnad”, när hon bara menar “de överlevandes överlevnad” eller överallt där någon talar om att de rika “har sina insatser i landet”, som om de fattiga inte kunde lida av vanstyre eller militära nederlag, eller när någon talar om att “fortsätta mot framsteg och progression”, vilket bara betyder att fortsätta att fortsätta, eller när någon talar om “en regering bestående av det visa fåtalet” som om de visa kunde plockas ut genom sina pantalonger. “Det visa fåtalet” måste betyda antingen de få som dårarna anser visa eller de stora dårar som själva tror att de är visa.
Det finns ett stycke nonsens som moderna människor alltid finner sej själva säga, t.o.m. sedan de är mer eller mindre vakna, och som alltid irriterar mej speciellt. Det uppkom inom 1800-talets populärvetenskap och särskilt i förbindelse med studiet av myter och religioner. De brottstycken av svammel som jag syftar påyttrar sej ofta i formen “denne gud eller hjälte föreställer solen.” Eller “Apollo som dödar Python betyder att sommaren fördriver vintern.” Eller “Kungen som dör i slaget västerut är en symbol för solnedgången i väst.”
Nu skulle jag verkligen ha trott att t.o.m. de skeptiska professorerna, vars skallar är lika grunda som stekpannor, hade insett att mänskliga varelser aldrig tänker eller känner så. Betrakta vad som förutsätts i detta påstående. Det förutsätter att urmannen gick ut på en promenad och med stort intresse såg en storbrinnande fläck på himlen. Han sa då till urkvinnan: “Min kära, vi bör hålla tyst om detta. Vi får inte sprida detta. Barnen och trälarna är så smarta. De kanske upptäcker solen endera dagen om vi inte är väldigt försiktiga. Så vi kallar den inte ‘solen’, men jag ska rita en bild av en man som dödar en orm, och när jag gör det så vet du vad jag menar. Solen ser inte alls ut som en man som dödar en orm, så ingen kan rimligen förstå. Det kommer att bli en liten hemlighet mellan oss, och medan trälarna och barnen tror att jag är upphetsad av en storslagen saga om en slingrande drake och en brottande halvgud, kommer jag i verkligheten att avse denna fantastiska lilla upptäckt att det finns en rund gul skiva uppe i luften.”
Man behöver inte känna till mycket mytologi för att inse att detta är en myt. Det kallas vanligen “solmyten.” Naturligtvis var det alldeles tvärtom. Guden var aldrig en symbol eller hieroglyf som föreställde solen. Solen var en hieroglyf som föreställde guden. Den primitiva människan gick ut med sitt huvud fullt av gudar och hjältar, eftersom det är huvudets huvudsakliga användningsområde. Sedan såg han solen i middagens herravälde och i skymningens nöd, och han sa: “Det här är hur gudens ansikte skulle se ut när han hade slagit draken” eller “Det här är hur hela världen skulle blöda västerut om guden besegrades till sist.”
Ingen mänsklig varelse var någonsin så onaturlig att hon dyrkade Naturen. Ingen människa, hur anlagd hon än (liksom jag) må vara för fetma, dyrkade någonsin en man så rund som solen eller en kvinna så rund som månen. Ingen människa, hur attraherad hon än må vara av konstnärlig besjälning, trodde någonsin verkligen att dryaden var lika mager och stel som trädet. Vi människor har aldrig dyrkat Naturen, och skälet är verkligen mycket enkelt. Skälet är att alla människor är övermänniskor. Vi har tecknat vår egen bild på Naturen, liksom Gud har tecknat sin bild på oss. Vi har sagt åt den enorma solen att stå stilla; vi har fixerat den på våra sköldar. Och när det fanns stora naturkrafter vi för tillfället inte kunde kontrollera, har vi tänkt oss storslagna varelser i mänsklig gestalt som kontrollerar dem. Jupiter betyder inte dunder. Dunder betyder Jupiters marsch och seger. Neptunus betyder inte havet; havet är hans, och han gjorde det. Med andra ord, vad hedningen verkligen sa om havet var “Endast min fetish Mumbo kunde resa sådana berg ur blotta vattnet.” Vad hedningen verkligen sa om solen var: “Endast min farfarsfar Jumbo kunde förtjäna en så strålande krona.”
Angående alla dessa myter är min egen position ytterligt och även sorgligt enkel. Jag säger att du inte kan förstå en enda myt förrän du har funnit att en av dem inte är en myt. Pumpspöken betyder ingenting om det inte finns riktiga spöken. Förfalskade sedlar betyder ingenting om det inte finns riktiga sedlar. Hedniska gudar betyder ingenting, och kommer aldrig att betyda någonting, för dem av oss som förnekar den kristne Guden. När väl en gud erkänns, om än en falsk gud, börjar Kosmos veta sin plats, som är andrahandsplatsen. När det väl är den verklige Guden faller Kosmos ner inför Honom, och erbjuder blommor i vårens tid liksom eldar i vinterns.
“Min älskling är som en ros” innebär inte att poeten prisar rosor under bilden av en ung flicka. “Vem är månen och kungen på min himmel” betyder inte att Julia uppfann Romeo för att göra månens rundhet rättvisa. “Kristus är Påskens Sol” betyder inte att bedjaren prisar solen under emblemet Kristus. Gudinna eller gud kan klä sej i vår eller sommar; men kroppen är mer än draperingen. Religionen tar nästan vanvördigt på sej naturens dräkt, och kristendomen har verkligen gjort det lika bra med snön till jul som med snödropparna på våren.
Och när jag ser över de solbelysta fälten vet jag i mitt innersta att min glädje inte bara är en glädje över våren, för våren ensam, som alltid försvinner, vore alltid vemodig. Det finns någon eller något som går där, för att bli krönt med blommor. Och min glädje ligger i ett löfte som ännu är en möjlighet - och i de dödas uppståndelse.
G.K.Chesterton ur “A Miscellany of Man”, råöversatt 2001 A.H. - men läs originalet om ni får tag i det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
