onsdag 28 december 2011

Värnlösa barns dag med kusinträff

När Röbäcksslätten lyste grön slocknade hoppet - men tändes igen av drivorna i Skellefte. Här i Lule har vi spelat bandy på is idag - fast pappa Andreas mest verkade leka Bambi - och nu håller det på att bli värsta kusinträffen hemma hos farfars!

söndag 25 december 2011

Bulleri bulleri bock och en annan urgammal lek

Världens äldsta lek torde vara kurragömma. Sämst går det när man försöker leka kurragömma med Gud - jämför 1 Moseboks 3 kapitel - med mer jämspelta deltagare kan det däremot vara riktigt roligt. Vuxna och barn kan leka ganska jämspelt, eftersom vuxna är skarpsinnigare beträffande tänkbara gömställen, medan barnen å andra sidan tar sej in i skrymslen och vrår som de vuxna - åtminstone undertecknad - sedan länge är oförmögna att ockupera.

En annan urgammal men rolig lek är Bulleri bulleri bock: att sticka ett antal fingrar (mellan 1-10, fler torde vara fusk) i ryggen på lekkamraten, som sedan har att gissa fingrarnas antal. När gissningen slutligen blir rätt, byter man roller. Roligt - och ganska skönt med! Lekte leken nyss med yngste sonen.

God Jul förresten!

lördag 26 november 2011

Allvarligt memento

Apropå Andra världskriget - ponera att Adolf Hitler nått ännu större framgång i försöken att få alla tyskar att behandla sej själva som avelsdjur. Kunde han ha lyckats bättre än vi i Norden just nu med Danmark i spetsen? Där vi visserligen inte tvekar så mycket som på 1930-talet inför förbindelser över de s.k. "rasgränserna". Men där vi verkar "lyckas" att snart slippa de otäcka monster till bortbytingar(?) som föds med Downs syndrom.

Det är frågan. Bra att Elisabeth Sandlund ryter ifrån i Dagen. Men var är alla politiker och stiftschefer? Som annars brukar vara så upprörda - med all rätt - över folks (läs: Sverigedemokraternas) indelning av människor i välkomna och ovälkomna? Jämför följande artikel i Samvetsbloggen.

Läs gärna även Chestertons bok "Rashygien och annat ont" från 1922! Även om den främst och närmast profetiskt behandlar rashygien i statlig regi (med tvångsinslag) är den fortfarande ytterst tänkvärd - även i vårt land där rashygien, steriliseringar och abort avgörs privat och individuellt.

tisdag 22 november 2011

Andra världskriget på Facebook

Folkbildning på hög nivå - Andra världskriget på Facebook! (Klicka på förstoringsplusset längst till vänster när du kommer fram till sajten...)

torsdag 17 november 2011

Det är häftigt att betala skatt!

Det här är faktiskt roligt! Dollarmiljonärerna gör revolution! "Snälla, beskatta oss hårdare!"

Jättekul, faktiskt! I alla fall när det handlar om USA, vars skattetryck verkligen inte ser mycket ut för världen. Är landet så fattigt som det gör sej?

Helt klart måste synsätten "skatt är stöld" och "egendom är stöld" båda ifrågasättas tydligare. På höger- resp. vänsterkanten.

onsdag 16 november 2011

Stor-Västerbotten återuppstår!

Kanon! Det här har jag väntat på länge! 1810 års klyvning verkar snart upphöra och vi får tillbaka Stor-Västerbotten! Eller Övre Norrlands län? Eller kanske man ska kalla det "Lapplands län" (efter mönster från norra Finland) eftersom just Lappland förenar Norr- och Västerbotten? Underbart för en som jag som är född i Ume och uppvuxen i Lule - och som gillar hela Lule stift! Kanske Nordnytt återigen kan bli ett verkligt Nord-nytt som när jag var liten och inte bara ett Norrbottensnytt (som det blev när Västerbottensnytt bröt sej ur!).

Residensstad? Tja, det är väl kanske dags för Pite eller Skellefte nu då?

tisdag 15 november 2011

Varför beskriver vi republikanska presidentkandidater som knäppa?

Jag har i många år funderat över varför vi i Sverige så ofta beskriver amerikanska presidenter och presidentkandidater - i varje fall de republikanska - som mer eller mindre knäppa i bollen. Efter att ha suttit uppe en natt och sett debatten mellan John Kerry och George Bush 2004 hade jag i varje fall inget som helst intryck av mental efterblivenhet hos någon av dessa kandidater (vad jag tycker om deras politik kan vi ta en annan gång).

Nu när republikanerna är i färd med att ta fram en motkandidat till Barack Obama excellerar media i idiotförklaringar av dessa demokratins frontsoldater, som ställer upp på en extrem medieexponering. Om Sarah Palin säger att man kan se Ryssland från Alaska (ingen särskilt fet överdrift, kolla kartan!), om Michelle Bachmann råkar säga Sovjet om Ryssland, om Rick Perry glömmer bort namnet på den tredje myndigheten han vill avskaffa eller om Herman Cain tänker väldigt länge på i vilket avseende hans Libyenpolitik skiljer sej från Obamas, så beror det naturligtvis inte på att någon av dem är så obildade att de inte känner till Sovjetunionens kollaps 1991 eller bara brukar läsa innantill från papperslappar som klokare medarbetare skapar åt den. Men politiker är inga övermänniskor - de blir trötta ibland, säger fel ibland (hur har inte svenska medier hånat Bushs ibland dubbla eller trippla negationer!), och vem gör inte det?
Den som drygar sej nu är Rysslands premiärminister Putin, snart president igen om han får som han vill. Han, Europas Store Fegis, har aldrig vågat ställa upp i en riktig TV-debatt med någon medtävlare, eller låta sej pressas i radio av seriösa journalister som Politkovskaja (RIP!), utan håller sej på sin upphöjda kant i farlig närhet av den rena diktaturen. Den killen - vars grodor Västvärldens medier inte alls granskar och sprider lika mycket - har nu mage att försvara sina manipulationer av den ryska demokratin med hänvisning till att republikanerna i USA inte verkar ha någon vettig ledare, i varje fall har alltför svårt att vaska fram någon. Att döma av mediernas Youtube-klipp och ständiga uträkningar.
Driv med Putin istället, kära medier! Hejdlöst! Håna honom, som Torgny Segerstedt på Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning ensam vågade göra på 30- och 40-talen! För säga vad man vill om Palin, Bachmann, Perry och Cain - men HERR PUTIN ÄR EN FÖROLÄMPNING!!!

måndag 14 november 2011

Snart 100 år senare ger Chesterton fortfarande mycket att tänka på

Läs Chestertons bok "Rashygien och annat ont" (Eugenics and other evils) från 1922! Jag har råöversatt inledningen och kapitel 1 och 2, men egentligen ska han ju läsas på engelska...

Hu så aktuell boken åter börjar bli, även om rashygienen efter nazisternas ruggigheter på 30- och 40-talen nu praktiseras mer individuellt och "liberalt". Vi föräldrar får alltmer välja barn, och den livsfrukt vi eller våra kära finner mindre önskvärd, kanske p.g.a. fel sorts eller fel mängd kromosomer, låter vi helt enkelt avliva!
Staten tvingar oss förvisso inte och behandlar oftast de redan födda bättre än för 100 år sedan. Ändå är staten och landstingen högst inblandad i processen genom det mer än genomskinliga antydandet att vi gör både fostren och samhället en tjänst genom att avliva dem och genom att att erbjuda yrkeskunnigt folks tjänster i denna process... Därför är blott alltför mycket av Chestertons text fortfarande högst relevant. (Dessutom är den genom sina dråpliga sarkasmer mycket underhållande, oavsett hur långt man håller med om relevansen i vår tid).

lördag 12 november 2011

Carl Schlyter har rätt

Apropå vården - Carl Schlyter har helt rätt. Vinstdrivande företag är en sak - dit går ju våra skattepengar hela tiden, så fort kommunerna köper något de inte tillverkat själva - men vinstmaximerande, roffande och vanvårdande vårdföretag ska vi inte gynna. Det snedvrider - förutom det mänskliga lidande som blir följden - själva konkurrensen och enligt marknadens lagar har kunden alltid rätt. Så ut med Carema - i både humanitetens och marknadsekonomins namn!

Vårdförbundet sätter ner foten

Vårdförbundet sätter ner foten, hör jag på nyheterna. Medicinskt omotiverade ingrepp ska sjukvården inte befatta sej med.

Så bra! Då kan vi äntligen slippa alla avlivningar av foster med Downs syndrom, som mest luktar 30-talsrashygien och ju dessutom i regel utförs vid en tidpunkt då saken utgör en stor belastning på barnmorskornas arbetsmiljö. Ibland sprattlar ju fostren t.o.m. efter fosterfördrivningen. Och någon samvetsfrihet har ju barnmorskorna inte längre kvar, den röstade ju inte ens KD för i riksdagen.

Nähä, det var inte det Vårdförbundet satte ner foten för. Då var det kanske p.g.a. de veritabla könsstympningar som ibland utförs inom vården, när nödvändig och rimlig könskirurgi urartat i "total makeover" av mjuka och s.k. feminina killar - som låter skära av sej hela könet p.g.a. egna och andras ångestskapande föreställningar om hur riktiga män ska vara rent mentalt. (Se t.ex. Mikael i TV-programmet Ångrarna).

Nähä, det var inte heller för den sakens skull Vårdförbundet satte ner foten. Vad gällde saken då? Jo, det gällde omskärelse av judars och muslimers småpojkar, då man av religiösa skäl tar bort lite förhud!

Om vi "kristna" avlivar oönskade foster eller skär bort hela könsorgan på till synes välbildade ungdomar, så är det alltså inget Vårdförbundet reagerar mot. Men judar och muslimer ska inte tro att de ska få hjälp med omskärelse av några småpojkar.

DEN är ju nämligen medicinskt omotiverad.

tisdag 8 november 2011

Förrädiska jämförpriser när produkterna inte är jämförbara

Mats-Eric Nilsson på Svenska Dagbladet är inte dum han, heller. Läs och begrunda. Och handla. Klokt.

Återvinningstrend och hippa laestadianer

Håkan Arenius på Dagen är inte så dum ibland! Och nä, det är inte lätt att vara trendnisse. Snart är väl amish-folket höjden av miljöanpassad modernitet.

måndag 7 november 2011

Inte bara Palestina...

Tänk om en promille av det intresse som ägnades Israel/Palestina-frågan också kunde ägnas åt Marocko/Västsahara-frågan! Jag säger verkligen inte att vi ska strunta i palestinafrågan - verkligen inte! - men nog är det mer än besynnerligt att Marocko kommer så lindrigt undan jämfört med Israel i vårt lands opinionsbildning. (Vilka länder ska vi förresten köpa apelsiner ifrån med gott samvete? Inte ens Spanien är visst helt "rent"...).

tisdag 1 november 2011

Bra om Sifopartiet

I en utmärkt ledarartikel i Svenska Dagbladet skriver Maria Ludvigsson träffande om den nya "sifopartismen" och de närmast korporativa ideal som smyger sej in i politiken. Som en tjej sa på Folkpartiets landsmöte i Karlstad när debatten blev för populistisk: om vi inte kan driva förslag vi tror på bara för att den stora massan inte gillar dem, så kan vi ersätta våra landsmöten med sifoundersökningar.

torsdag 13 oktober 2011

Presumtiva anföranden vid FP:s landsmöte i Karlstad den 14-16 oktober 2011

Först kommer de presumtiva anförandena i fetstil, därefter motion med motivering sådana de står i landsmöteshandlingarna.

I. Till K23:
"Det är varje trossamfunds ensak hur det vill styras. Om ett trossamfund sålunda önskar styras av politiska partier, inklusive somliga av allianspartierna, så må detta ske.
Eller?
Så klart INTE. Vår partistyrelsens inställning är klandervärt passiv. Varje politiskt parti, och särskilt ett liberalt, har en skyldighet att bevaka att politiska partier inte sitter med i styret för religiösa organisationer! Även om både Svenska missionskyrkan och Sveriges muslimska förbund skulle tigga och be partierna att ta över ledningen i sina resp. organisationer.
Vi måste sopa rent framför egen dörr men har även skyldighet att påtala andra partiers, särskilt då nära samarbetspartners, felsteg på den här punkten. Och att avslöja chimärerna att Svenska kyrkan redan skulle vara helt fristående från staten - eller att FISK skulle vara helt fristående från Folkpartiet."

K23. Skilj Folkpartiet tydligt och definitivt från Svenska kyrkan
Andreas Holmberg, Bollnäs
Dietmar Gleich, Falun
Förslag till landsmötesbeslut:
1. att landsmötet uttalar: ”Folkpartiet liberalerna är ett
icke-konfessionellt parti vars namn och partisymbol inte
på något sätt ska få användas vid val till enskilda trossamfund.”
2. att partistyrelsen ges i uppdrag att inom alliansen och i
riksdagen verka för att inga politiska partier ställer upp i
Svenska kyrkans val 2013, bara verkligt oberoende nomineringsgrupper

Det är utifrån vår ideologi orimligt att Folkpartiet fortfarande och inte utan skäl uppfattas ställa upp i, och därmed särskilt gynna (alternativt sabotera) verksamheten i ett visst trossamfund. Visserligen är kopplingen mellan parti och kyrka svagare än tidigare, men den finns ofrånkomligen där, så länge en del av partinamnet används tillsammans med partisymbolen i kyrkoval.
Det är inte heller självklart att alla i gruppen Kristna liberaler (där ju även frikyrkliga finns med) accepterar att det namnet ska få användas vid kyrkoval i just Svenska kyrkan.
Däremot kan naturligtvis begreppet ”liberal” användas i nya sammansättningar ”liberalteologerna”, ”de liberalkyrkliga” eller liknande; man ska dock inse att ”liberal” har en annan betydelse inom teologin än inom politiken. Man kan
vara politiskt konservativ men teologiskt liberal och vice versa. Det viktiga är att kopplingen till Folkpartiet undviks.
Även frikyrkliga, högkyrkliga och romerska katoliker ska naturligtvis (liksom muslimer, ateister med flera) kunna vara medlemmar av Folkpartiet, med en gemensam syn på statens respektive kyrkornas roll, men med mycket olika åsikter i
vissa tros- och värdefrågor som inte liberalismen som sådan kan avgöra.
Det skulle nog väcka hård debatt om den enda religiösa nomineringsgruppen med anknytning till Folkpartiet vore ”Folkpartister i Sveriges muslimska förbund” som med blåklint och allt uppträdde vid nomineringar inom detta förbund (men inte inom några andra muslimska organisationer!) och i liberalismens namn krävde att Muhammed och andra ska få avbildas även i moskéer samt att män och kvinnor ska få sitta tillsammans där.
Eller skulle vi – eller församlingen – acceptera ”Folkpartister i Judiska församlingen” vid Judiska församlingens val? (Det internt judiska partiet Liberal Judendom finns, men har naturligtvis inte några som helst referenser till just Folkpartiet.) Eller en grupp ”Folkpartistiska judar” som i liberalismens namn och med vajande blåklint krävde att även omskärelse av pojkar ska förbjudas?
Alltså har vi rådighet över partinamn och partisymbol. Utnyttja det!


II. Till F 46:
"En folkpartifarbror från Kinna
fick rättvisa Gudrun att spinna.
Han födde ett barn,
den jämställda karln,
så folket tog honom för kvinna.
Jag hörde själv på riksmötet i Göteborg vår jämställdhetsminister säga: "Män och kvinnor har olika kroppar. Det kan inte ens en politiker ändra på."
Nej, det kan vi inte. Men det är ju precis just det Folkpartiet liberalerna försöker göra, ser inte Nyamko Sabuni, partistyrelsen och våra ärade ombud detta? Rent av med hänvisning till liberal ideologi och respekten för individen - och med fördömanden av dem som fortfarande tror att bara kvinnor kan föda barn. Vi som inte tror att även män kan föda barn stämplas ju som "tvångssteriliserare". I mildare fall förklaras vi vara rädda och fördomsfulla (se partistyrelsens yttrande över min motion).
Ärade ombud! Gå inte på personargumentationen, vare sej den positiva (som handlar om att ännu en utsatt grupp önskar bekräftas och uppmuntras) eller den negativa (som handlar om att skeptiker ibland är elaka). Utan ta ställning till den raka sanningsfrågan: Är någon som föder barn någonsin det barnets pappa? (Livmoder=livfader?). Och, om vi beslutar att så kan vara fallet, har vi inte då infört ett sociologiskt/mentalt könsbegrepp istället för ett biologiskt/genitalt, ja, ett subjektivt och i längden meningslöst istället för ett någorlunda objektivt? Och hur utvärderar vi då vårt fortsatta jämställdhetsarbete?"

[Om jag hade haft replikrätt: Individualismen i liberalismen kan aldrig innebära att kön, namn, ålder, eller t.o.m. art (jfr s.k. "furries" och "otherkins") måste göras till subjektiva kategorier som individen själv förfogar över även rent juridiskt/officiellt. (Vad man uppträder som i privata sammanhang må ju däremot vara den resandes ensak).
Det blir nog förresten inte bara Carin Jämtins herr- och damtoaletter som ryker. En sann queerliberal måste väl snart även ge sej på de både heteronormativa och könsstereotypa omklädningsrummen?
I övrigt hänvisar jag till min motion, trots de förgripliga formuleringar som partistyrelsen tar avstånd ifrån - utan att precisera vilka de är].

F46. Bevarande av begripliga könsbegrepp
Andreas Holmberg, Bollnäs
Förslag till landsmötesbeslut:
1. att landsmötet uttalar: ”Att en person som kan föda barn inte får registrera sej som ’man’ strider inte nödvändigtvis
mot liberalismens idé eller tron på allas lika värde, och kan inte heller rimligen betecknas som ’tvångssterilisering’, så
länge ingen tvingas ’byta kön’.”
2. att partistyrelsen ges i uppdrag att se över partiets hbtpolitik, speciellt beträffande så kallade könsbyten/könskorrigeringar/könskonfirmeringar,
så att den inte genom omgörning av könsbegrepp och namnlag med mera blir självförgörande och slår undan benen för partiets jämställdhetspolitik.

För att alls kunna tala om jämställdhet mellan män och kvinnor – och utvärdera till exempel medicinsk eller lönemässig utveckling på området – måste vi ha någotsånär begripliga och gemensamma uppfattningar om vad ”män” och ”kvinnor” innebär. (Privat får man naturligtvis uppträda och benämna sej hur man vill.)
Att könsbestämningen inte alltid bör ses som relevant innebär inte att den alltid är oviktig. Att människor kan födas med missbildningar eller outvecklade organ av olika slag – och att även könskirurgi, och ibland korrigering av tidigare könskirurgi, därför kan behövas – innebär inte automatiskt att ett socialliberalt parti eller samhälle måste acceptera och bekräfta alla föreställningar om ”att vara född i fel kropp” eller om tre, fyra eller fler olika kön.
Tvärtom kan ett förnekande av genitaliernas relevans för könsbestämningen medföra ett olyckligt återupplivande av gamla könsstereotyper om hur en ”riktig” man respektive kvinna är. Om inte ens barnafödande bevisar att en person
är kvinna, måste ju i stället sekundära könskaraktäristika (som kroppsbehåring och/eller röstläge) tillmätas ökad vikt, ja, rent mentala egenskaper (så kallad manhaftighet eller kvinnlighet).
Eller också görs könsbegreppet rent subjektivt – utgående ifrån hur personen upplever sej – och lär då i förlängningen uppfattas som meningslöst juridiskt.
Frågans vikt underskattas ofta med hänsyn till det relativt ringa antalet ”könsbyten”. Men om en enda man enligt Folkpartiet föder barn, förutsätter det antingen ett mirakel eller att den allmänna definitionen av man respektive kvinna gjorts om så radikalt att det förtjänar kallas kultur- eller queerrevolution. Och det riskerar att misskreditera och försvåra övrigt liberalt hbt-arbete och i synnerhet arbetet för jämställdhet mellan könen.
En man måste få vara känslig och ”feminin” utan att därför misstänkas vara något annat än man. En kvinna måste få vara stark och ”manhaftig” utan att fördenskull misstänkas vara något annat än kvinna. Och den som bär och föder ett barn är dess mor, inte dess far.
F.ö. torde både homo- och heterosexuella vara överens om könets relevans i könsliv och familjebildning. Endast så kallade bisexuella torde anse det som fördomsfullt och enkelspårigt att önska att det biologiska och det juridiska könet (inklusive namnet) på dem man får att göra med sammanfaller så gott det sej göra låter.


Till F47
"Ärade ombud! Ingår det i välfärden att slippa föda eller bli pappa till barn med Downs syndrom? I dag fridlyses 'normala' och av samhället önskade foster vid 18 graviditetsveckors ålder. Foster med Downs syndrom får däremot avlivas nästan en månad till, bl.a. för att säkrare kunna upptäckas. Denna skillnad måste upphöra - antingen genom att alla foster får avlivas t.o.m. vecka 21 eller genom att inte heller foster med Downs syndrom får avlivas efter vecka 18.
Utvecklingen går visserligen mot att alla foster med någon form av skada - även gomspalt - kan avlivas även efter vecka 18, eftersom tillståndsgivarna enligt Marc Bygdeman inte vill gradera skadorna (principen om allas lika värde liknar mer och mer 'allas lika värdelöshet'). Fullt livsdugliga foster - i bemärkelsen kapabla till ett långt liv om de inte avlivas - jämställs alltså med foster utan storhjärna och liknande grava missbildningar som definitivt omöjliggör ett liv utanför livmodern.
Så foster med Downs syndrom särbehandlas i o f s inte negativt jämfört med foster med akrani, bara jämfört med fullt "friska" foster. Men vi pekar definitivt ut dem genom landstingens fosterdiagnostik - som även i Norge och Danmark tycks användas för att välja bort barn mer än för att förbereda ett gott mottagande. Och jämställdhetsministerns rop mot flickaborter har ännu inte följts av något motsvarande rop mot Downs-aborter. Varför? Är rashygien så mycket roligare än sexism?"

F47. Stopp för negativ särbehandling av foster med Downs syndrom
Andreas Holmberg, Bollnäs
Förslag till landsmötesbeslut:
1. att landsmötet uttalar: ”Foster med Downs syndrom är inte mindre värda än andra foster och ska fridlysas vid
samma ålder som de. Provocerade aborter på grund av kromosomantal ska inte underlättas mer av landstingen än
aborter på grund av kön.”
2. att partistyrelsen ges i uppdrag att se över abortlagstiftningen, så att inte foster med Downs syndrom uppfattas som mindre skyddsvärda genom att de får uppspåras med hjälp av särskilda KUB-tester och avlivas även vid en ålder då andra foster är fridlysta

Kommentar: Abortlagstiftningen från 1974 var aldrig ämnad att ge moralisk carte blanche åt alla typer av fosterfördrivningar. Den infördes av pragmatiska skäl, för att kvinnan skulle få det slutliga avgörandet snarare än mannen eller diverse experter, och för att den abort hon eventuellt ansåg nödtvungen skulle kunna utföras under ordnade former och under graviditetens första del. Den infördes inte för att öppna dörrarna för det som tidigare under 1900-talet kallades ”rashygien”.
När nu selektiva aborter av framför allt foster med Downs syndrom breder ut sej i Norden, med hjälp av speciella KUB-test som landsting efter landsting börjat erbjuda, måste vi börja reflektera kring vad detta innebär i fråga om synen på
människovärde och funktionshinder. Och vad det innebär för abortlagens legitimitet. De som vill försvara abortlagen, med dess överlåtande av ansvaret till kvinnan, måste ju också påtala de missbruk som misskrediterar den, i fråga om Downs-relaterade aborter likaväl som i fråga om könsrelaterade aborter.
Därför måste utvecklingen på detta område följas och analyseras mer kritiskt än som skett, inte minst av Folkpartiet liberalerna, som vill medverka till en positiv inställning till alla människor och deras möjligheter, inklusive personer med funktionsnedsättningar av olika slag.


Till D49.
"Ärade ombud! Det talas mycket om 'kvinnofällor' i vårt parti just nu. Främsta måltavla är det alltför outvecklade vårdnadsbidraget, även om vi ju faktiskt upptäckt att även föräldraförsäkringen, ja, själva barnafödandet också är något av en 'kvinnofälla', inte minst för invandrade kvinnor. Vi tycks dock inte vilja avskaffa föräldraförsäkringen eller allt barnafödande för det - eller invandringen, gudskelov - utan arbetar uthålligt för att männen, svenskfödda eller inte, ska ta en större del av sitt ansvar vad gäller barnen. Gott så!
Men tänk då likadant även beträffande vårdnadsbidraget, som i motsats till föräldraförsäkringen inte bara utgår till småbarnsföräldrar som är etablerade på arbetsmarknaden. Och hur mycket vi än driver arbetslinjen och vill etablera alla just på arbetsmarknaden, måste en rimlig ersättning för själva den aktuella barnavården i rättvisans namn kunna utgå, inte bara ett lite nedlåtande socialbidrag eller 'försörjningsstöd'. Det handlar om barn i förskoleålder, inte om livstidsförsörjning.
Jag begär inte alls att föräldrar ska få disponera hela den enorma kostnaden för en daghemsplats, eller få heltidslön av samhället för hemmavistelse med ett eller två barn. Men när över 90% av daghemskostnaden subventioneras av samhället är det helt orimligt att inte ett öre går till de som har förskola med egna barn! (Annars hade de ju fått en mer rimlig 'naturlig vinst' genom de bortfallna dagisavgifterna).
Vad gäller det hemarbetet klickar såväl vänsterns rättvisetänkande som liberalernas frihetstänkande. 'Det är inget jobb att vara med sina egna barn' - jojo, det låter ju vackert, men ska vi då även ta bort möjligheten till ersättning för t.ex. anhörigvårdare? I övrigt hänvisar jag till min motion."

D49. Samordna individualiserad
föräldraförsäkring med vårdnadslön
Andreas Holmberg, Bollnäs
Förslag till landsmötesbeslut:
1. att landsmötet uttalar: ”Föräldraförsäkringen bör individualiseras med hänsyn till att båda föräldrarna, inte bara den
ena, blir föräldrar vid barnets ankomst, och med hänsyn till att hälften av dagarna numera räcker till för att ammande
kvinnor ska kunna ge sitt barn en rejäl amningsperiod.”
2. att partistyrelsen ges i uppdrag att se över hur en kompletterande vårdnadslön kan utformas, så att de män eller
kvinnor som vill ska kunna få en någorlunda anständig ersättning för det arbete de lägger ner på barnomsorg i
egen regi efter föräldraförsäkringens utgång.

Kommentar: Föräldraförsäkringen bör naturligtvis så snart som möjligt individualiseras, nu när den är så utbyggd att hälften av föräldradagarna räcker till en rejäl amningsperiod. Det är en tydlig signal från samhällets sida om att man är två om barnet och att även män blir föräldrar när de får barn.
Men för att mjuka upp föräldrarnas reaktioner och underlätta för familjerna bör reformen kombineras med att samhället erbjuder en anständig ersättning/lön även för vård av egna barn upp till sex års ålder. Den ska inte kallas bidrag,
eftersom det är en ersättning för ett faktiskt arbete som måste göras – om inte av föräldrarna själva så av dagmammor eller förskollärare. Den ska inte könskvoteras så länge förskolepersonalen inte könskvoteras. Den bör dock kombineras med
regelbundna, obligatoriska föräldraträffar på familjecentra med uppföljning av och samtal kring barnens utveckling och familjens allmänna situation.
Det skulle även minska risken för att aborter görs av ekonomiska skäl – vilket är en skam för varje välfärdssamhälle. Föräldraförsäkringen utanförställer ju i hög grad arbetslösa och studerande. Tal om ”kvinnofälla” är ovärdigt, så länge vi inte även kallar de kvinnodominerade förskolorna detsamma. Det ska inte anses finare och önskvärdare att ta hand om andras barn än sina egna.
Den ökande och i sej själv lovvärda professionaliseringen av förskoleverksamheten – med utfasning även av de så kallade dagmammorna –
kan lätt minska båda föräldrarnas tilltro till sej själva (”det är nog bäst för barnen att vara tillsammans med proffsen så mycket som möjligt”) och ökar tendensen till myrdalsk institutionsuppfostran (”när alla andra barn är på förskolan måste även våra vara det”).
Det är då inte heller underligt eller ogrundat att föräldrarna sedan i ökande utsträckning ger förskolan och skolan största skulden för barnens kunskapsmässiga och moraliska tillkortakommanden.

onsdag 5 oktober 2011

Bu för Belgrad!

Läser att serbiska myndigheter i fredags förbjöd Belgrad Pride, som skulle ha hållits i söndags. Anledning? Jo, att så många idioter hotar hbt-personerna, att dessa hbt-personer (inte de hotfulla!) betraktas som säkerhetsrisker! Heder åt Amnesty, som protesterar mot detta befängda resonemang!

I fjol behövdes 5000(!) poliser för att skydda 800 Pride-deltagare. Staden vandaliserades i samband med det för ca 10 miljoner kronor, men jag håller en slant på att det inte var Pride-deltagarna som vandaliserade.
Snacka om att ge efter för den homofoba mobben! Usch, usch, usch, Serbien! Skärp er!
Och alla ni andra, politiskt och/eller religiöst engagerade: tänk er själva hur ni skulle känna det om ni hotades av motståndare och myndigheterna förbjöd er att uppträda offentligt i stället för att skydda er och häkta de hotfulla och våldsamma! Protestera - det är en angelägenhet för hela Europa att Belgrad Pride kan genomföras (liksom andra fredliga arrangemang som inte faller extremister på läppen)!

måndag 3 oktober 2011

Kött ur jorden

Cantharellus tubaeformis 1.jpg

En gammal judisk bordsbön är "Lovad vare du, Herre, världens skapare, som låter bröd gå fram ur jorden." Den sista tiden har jag instämt i denna lovsång, men avslutat "...som låter kött gå fram ur jorden." Året är ett fantastiskt svampår, och så sent som i går fick jag följa med goda vänner till ett trattkantarellställe av Guds nåde. En verklig upplevelse! Hoppas att fler lär sej uppskatta alla goda matsvampar som i vårt land ofta bara står och ruttnar bort.

lördag 1 oktober 2011

Vilken indiansommar! Bad från påsk till oktober!

IndianSummer.jpg

Vilken indiansommar! I år har jag badat med barnen på Vevlingestrand i Bollnäs (bad med dopp!) i månaderna april, maj, juni, juli, augusti, september och oktober. Ett svårslaget rekord tack vare den extremt varma påskhelgen då vi badade såväl Påskdagen som Annandagen och det fantastiska månadsskiftet september/oktober med rekordvärme i Hälsingland, särskilt Hudiksvall som hade högsommarvärme med 25,5 grader i förrgår!

Men bryggan i Varpen som låg ute så sent som igår hade plockats in i dag. Idag var det faktiskt inte över 20 grader i luften heller - och nätt och jämnt över 10 grader i vattnet, trots att det helt klart är varmare än när vi badade i Björktjärn i förrgår. (Tre dagar med bad på raken, det ni!). Och nu går vi mot bistrare tider, så det blir nog inga fler bad. Om vi inte får "klockren Britt-sommar" framemot nästa helg, förstås!

onsdag 21 september 2011

Sluta med tyst idioti! Befria David Isaksson!

Tack, Johan Croneman, för att du avslöjar den tysta idiotin!

Nu har vi väntat länge nog.

Och framför allt har David Isaksson och hans familj gjort det.

onsdag 14 september 2011

Dawit Isaak

Tio år i fängelse. Tydligen fängslades Dawit Isaak när terrorattackerna i USA skakade världen - och ingen brydde sej naturligtvis om det så mycket då. (Han heter ju dessutom inte Per Karlsson).

Tio år av den mest fruktansvärda antieritreanska propaganda - från regimens eget håll. Isayas Afewerki har sett till att hans fina land och han själv associeras med en nordkoreansk människorättsnivå.

Så sjukt! Länge leve Dawit Isaak (om han lever) och Eritrea, men död åt det sjuka styrelseskicket!

torsdag 11 augusti 2011

Bistånd och konjunktur

Jag har skrivit det förut men det tycks tyvärr bli aktuellt igen: Sveriges bistånd till utvecklingsländerna måste värdesäkras så att biståndet INTE blir lägre i tider av lågkonjunktur, utan snarare större just då. Det MÅSTE gå att i bättre tider fondera en del pengar - istället för att bara "pytsa ut dem" till tvivelaktiga projekt - som kan bättra på vår enprocentsbudget i sämre tider. Extra stötande blir det ju att dra ner på biståndet just när en gigantisk svältkatastrof samtidigt står för dörren. Läs och begrunda vad Håkan Arenius i Dagen skriver!

Ett glädjeämne är ju dock dels att så många kenyaner i söder nu samlar in hjälp till sina nödställda landsmän i nordväst vid Somalias gräns - missnöjda med sin egen stats insatser - och dels att flera stridande krafter i Somalia nu visar vilja till försoning eller åtminstone till att avstå från krigshandlingar medan nödhjälpen kanaliseras.

onsdag 10 augusti 2011

Nu har jag ringt P1

Nu har jag ringt P1 och sagt ifrån om könsneutraliseringen av könsbegreppen. Jag tror att det behöver sägas och hoppas att det ska uppfattas som vad det är: ett angrepp på queerideologer och partielit snarare än på utsatta och hotade människor som upplever att de är "födda i fel kropp". Måste vara en hemsk känsla, både fel-kropps-syndromet och hatet och hoten. Men det är sämsta sortens "snällism" att tro att man hjälper människor genom att bekräfta alla slags tvångsföreställningar. Och nu håller vi absolut på att gå för långt ut i det rent absurda, queera. Jag är övertygad om att homofobi och queerologi delvis parasiterar på varandra och att vi bör hålla både skola och kyrka fria från knasigheter på både det ena och det andra hållet.

tisdag 2 augusti 2011

Pride and shame

Ja, jag är stolt över att Pridefestivalen kan hållas i Stockholm, när det är det är så svårt bara på andra sidan Östersjön, för att inte tala om hur det är i arabvärlden eller Afrika. Jag är stolt över att mitt Folkparti tagit tydlig ställning mot verklig homofobi. Jag är stolt över att vi inte längre ser det som ett öde värre än döden att bli adopterad av homosexuella.

Men jag skäms över att hbt-personer som flytt till Sverige fortfarande kan avvisas till länder som Iran eller Uganda med argumentet att de väl inte behöver visa att de är homosexuella (ungefär som våra myndigheter har för sej att kristna väl kan dölja sin tro för att slippa bli förföljda). Då borde man väl även begära att politiskt aktiva ska dölja sin politiska hemvist?
Och jag skäms även över att Rfsl, Folkpartiet liberalerna m.fl. i sin iver att stå på utsattas sida givit sej queerideologin i våld och på tal om att barnaföderskor i vårt land inte får registreras som män (har de "livfader" eller?) börjar ropa om tvångssteriliseringar! Vilket bara misskrediterar allt seriöst jämställdhets- och hbt-arbete (men givetvis inte ursäktar några som helst verkliga övergrepp mot utsatta grupper - eller mot trögtänkta opportunister).

tisdag 26 juli 2011

Ja, vi reagerar långsamt...

Visst, ibland reagerar vi rätt snabbt. Ta tragedin i Norge, t.ex. Men usch vad det går långsamt ibland. Heder åt Norges globala ombud som for till "svältmötet" trots ohyggligheterna på hemmaplan: "Selv om Norge er hardt rammet, er det desto viktigere å tenke på andre som er hardt rammet."

Och det handlar ju nu om betydligt fler än 100 döda barn och ungdomar... Inte för att det minskar vidden av tragedin i Norge att "tänka på de fattiga barnen i Afrika" men för att det ger perspektiv på våra reaktioner... Det finns aktiv och passiv ondska, överträdelser och underlåtenhetssynder...

lördag 23 juli 2011

Och det skulle då inte vara terrorism?

Jag tror inte mina ögons vittnesbörd. HUR många högg inte i sten igår i sina famlande kommentarer till ohyggligheterna i Oslo och Utöya? "Det här kommer Fremskrittspartiet att tjäna på" - jo tjena... En del morgontidningar som inte hann få in gärningsmannens identitet gör bort sej grovt idag. Kommentarerna måste arkiveras för framtida fördomsforskning. Det är som när Yitzak Rabin blev mördad på 90-talet, då det ju "skulle" vara en palestinsk terrorist, och så var det en av hans egna, en tvättäkta judisk israel...

En ursäkt kan väl vara att en grupp som kallar sej Ansar al-Jihad al-Alami ("Globala Jihads understödjare") faktiskt tog på sej dådet och hänvisade till Norges engagemang i Afghanistan. Men det tog man tillbaka senare på kvällen. ("Äras den som äras bör", typ...).

Nu är det här värsta terrordådet i Norge sedan andra världskriget, och så får man läsa kommentarer av typen att det visst ändå inte var nån terrorist utan en etnisk norrman som heter Anders. Men vaf...alls? Är det bara muslimer som kan vara terrorister? (Jfr den svenske dåren som pricksköt invandrare i Malmö). Måste terrorism vara "internationell"? När muslimska socialdemokrater (bland andra) blir beskjutna av en antiislamistisk högernationell blondin, vad kallar vi det då?
Terrorist, javisst!
Men allt känns som en mardröm. Hoppas att jag vaknar snart.

fredag 1 juli 2011

Queerliberaler försöker knuffa ut KD från scenen

Nu får Ljusnan ("liberal") och dess politiske redaktör Fredrik Jarl verkligen bestämma sej! Tycker man att Folkpartiet liberalerna ska fortsätta regera med ett parti som enligt Jarl ("KD på väg att lämna scenen", Ljusnan 30/6) förespråkar tvångssteriliseringar av människor, bekräftat på Kristdemokraternas riksting i Umeå samma dag? Är inte det ganska fruktansvärt i så fall och komprometterande för vilket liberalt parti som helst?

Eller kan det vara så att talet om tvångssteriliseringar är grovt förtal, precis som när Kristdemokraterna anklagats för att förneka alla människors lika värde bara för att de fortfarande menar att det är ett fördel för ett barn eller en tonåring att, allt annat lika, ha en pappa jämfört med att ingen pappa ha?

Vad saken egentligen gäller nu är ju att Kristdemokraterna, precis som alla andra någorlunda vettiga människor över 2 års ålder, vet att män inte kan föda barn och att en person som verkligen kan föda barn, oavsett röstläge, kroppsbehåring eller andra sekundära karaktäristika och oavsett tvångsföreställningar om mentala könsskillnader, med 100%-ig säkerhet är en kvinna och, ifall hon verkligen föder barn, dessutom mamma (INTE man/pappa)! Förnekar vi det kan vi lika så gott upphöra att använda begreppen "man" och "kvinna" i utredande text - de har då förlorat all objektiv innebörd och reducerats till värdeomdömen om folks mentalitet.

Det "tvång" Kristdemokraterna alltså möjligen förespråkar - liksom jag själv f.ö. - är att pappor inte utan vidare ska få registreras som mammor eller vice versa. (Tvångsbenämning?). Men jag får ju inte heller kräva att samhället ska registrera mej som en 18-åring, bara för att jag ibland känner mej främmande för min medelålders feta kropp och känner mej mera ung och glad invärtes - på sommaren i varje fall!

Kristdemokraterna har inte särskilt många tidningar och ledarsidor till sitt förfogande. När nu Ljusnan med flera liberala tidningar använder ren demagogi för att stämpla Kristdemokraterna som ett människofientligt "förbudsparti" - trots att Kristdemokraterna på sitt riksting igår inte ens tordes föreslå en mycket rimlig anpassning av abortgränserna till Norges och de flesta västeuropeiska länders - ja, då kan jag inte annat än se det som en stenhård knuff i ryggen på en av allianskamraterna alldeles vid scenkanten.

Kristdemokraterna kanske är på väg att lämna scenen ändå, och har onekligen många självförvållade problem, men som liberal kan jag inte annat än skämmas över knuffen - liksom över den påstått liberala queeridioti som ligger bakom den.

Andreas Holmberg
folkpartist
Bollnäs
(Se även bloggen Queerretorik från i vintras)

torsdag 30 juni 2011

Strandskyddet berikar fler

(insändare till Ljusnan den 29 juni, publ. 1 juli):

Efter en midsommarhelg vid flera sköna hälsingestränder vill jag ge en näckros var till de politiker som enligt Ljusnans rapportering samvetsgrant ser till att strandskyddsreglerna följs här i Bollnäs kommun.

Lagar och förordningar kan dock ändras med tiden. Och jag tycker nog därför att både de som öppet vill luckra upp strandskyddet och de som mer pliktmedvetet hänvisar till de bestämmelser som gäller (särskilt om de är socialliberaler) tydligare borde erkänna strandskyddets fördelningspolitiska fördelar. När nu faktiskt inte alla har råd med egna sommarhus eller utlandssemestrar.

Strandskyddet gör ju oss alla till små grevar och baroner, fria att utan onda ögon på oss ströva omkring eller bara sitta och njuta av naturens allra vackraste vyer. Att vår, sommar eller höst följa vattenanknutna älgstigar eller mer människoupptrampade strandpromenader hör till årets höjdpunkter. Och när vattnet fryser blir ju strändernas avlånga "allmänningar" bara ännu bredare.

Det påstås att Norrland är så glesbefolkat att strandskyddsreglerna närmast skulle vara fåniga här. Men som bror och följeslagare till två fritidsfiskande vattenvänner har jag ända upp i Norrbottens kustland åtskilliga gånger känt olust över att det fria strövandet längs en älv-, sjö- eller havsstrand plötsligt nästan känns som hemfridsbrott. Om man inte på dessa ställen tar en rejäl runda upp i skogen, förstås.

Vid strömmande vatten och tillrinningskänsliga sjöar bidrar ju strandskyddets 100-metersgräns dessutom starkt till att minska risken för översvämningsrelaterade vattenskador. De undantagsbestämmelser som redan finns räcker gott.

Därför ska vi inte bara följa strandskyddets bestämmelser av plikt, utan erkänna att det berikar många fler (även bland våra vänner djuren!) än de som har råd att köpa och bebygga en strandtomt - och som därför ibland kräver lite mer strandrättigheter än andra människor.

"Ja, vårt land är Hälsingland
Hälsingland med sjö och strand,
ja, vårt land, vårt land är Hälsingland".

Andreas Holmberg
socialliberal
Bollnäs

söndag 1 maj 2011

lördag 30 april 2011

tisdag 15 mars 2011

Och vad säger man om det här?

Tro det eller ej, den där Kadaffi är tydligen på väg att ta tillbaka "sitt" land. Han är rimligen Libyens mest hatade man, och lär inte ha blivit populärare de senaste dagarna, men folk i östra Libyen blir ju nu tvungna att börja se om sina hus, leta rätt på något gammalt Kadaffi-porträtt och sy helgröna flaggor igen. För vem vill bli dödad - gå under själv och kanske med hela sin familj - i en utsiktslös kamp mot utbildad militär med flygunderstöd?

Japanerna klarar sej nog i stort sett själva, trots både tsunami och härdsmälta. Vi klarar oss också, även om börsen skulle rasa. Men libyerna? Ska den där j-a göken Kadaffi få putta sitt eget folk ur boet? Varför får han hållas i luftrummet? Tänker vi återuppta förbindelserna med honom när han tydligen nu återigen blir herre på täppan?

Fy farao. Hur kan det vara möjligt att en brutal diktator får härja så fritt i Europas absoluta närhet? Jag mår illa.

En bild säger mer än tusen ord...

Ja, vad säger man?

lördag 12 mars 2011

Solig marsmorgon i Luleå.

Solig marsmorgon i Luleå.

fredag 11 mars 2011

På Luleälvens is.

På Luleälvens is.

Ny variant av brädåkning!

Ny variant av brädåkning!

Gultzauudden i Luleå.

Gultzauudden i Luleå.

Drake i Luleå.

Drake i Luleå.

Snöstad i Luleå.

Snöstad i Luleå.

Utkomna genom drakens huvud.

Utkomna genom drakens huvud.

Drake som isrutschbana.

Drake som isrutschbana.

Fikabord i huggen is.

Fikabord i huggen is (Luleå).

torsdag 10 mars 2011

En glad lax i skogen

måndag 7 mars 2011

Bilparkering i Härnösand.

Bilparkering i Härnösand.

fredag 4 mars 2011

Skratt som fastnar i halsen del 2

Den franske dramatikern Moliére är känd för att (på riktigt) ha avlidit på scen när han spelade huvudrollen i komedin "Den inbillade sjuke".

Publikens skratt måste ha fastnat i halsen även igår, när komikern och litteraturvetaren Lasse Eriksson avled på Reginateaterns scen alldeles i slutet av föreställningen "Fyra lyckliga män del 2".
Själv har jag mest njutit av pitpojken Lasse på TV i t.ex. Café Luleå och Snacka om nyheter, men även på senare år "lajv", dels på Torsbergsgymnasiet för 6 år sedan under en hälsoföreläsning i par med en medicinare, dels på Söderhamns stadsteater med föreställningen "Fyra lyckliga män" (del 1). Det var hög nivå på Erikssons humor, ljusår från t.ex. Killing-gänget. Och inte skrattade man mindre för att Eriksson var så varmt medmänsklig.
"Den som tar skämt bara på skämt och allvar bara på allvar har förstått bäggedera dåligt", påstod ju danske Piet Hein. Det kunde ha varit Lasse Erikssons motto, för han var en lärd vardagfilosof med både många akademiska poäng och många djupa samtal med vännen professor Owe Wikström, i Erikssons monologer kallad "prästen". Åtskilliga av sina allvarliga roligheter har Lasse publicerat i bokform. För mer info om detta, se Erikssons hemsida. R.I.P.

torsdag 3 mars 2011

Shahbaz Bhatti mördad

Kände du till Pakistans ende kristne minister Shahbaz Bhatti. Han mördades igår. Läs mer på British Pakistani Christian Associations hemsida.

Skratt som fastnar i halsen

Visst var det skönt att få skratta åt Kadaffi med sin dotter. Det har också varit skönt för många libyer att våga göra det under de veckor som gått. Onekligen har också Kadaffis uttalanden på senare tid varit tragikomiskt skrattretande ("jag har ingen makt") och självförhärligande ("jag är revolutionen"). Men det är ett misstag att underskatta honom och de återstående anhängarnas vilja att försvara regimens position. Få tror att Kadaffi överlever krisen - ens med hjälp av Hugo Chavez´ "fredsplan" som fredsfursten Kadaffi accepterat och Arabförbundet påstås överväga - men nu talar man om veckor och inte dagar. Fast köpta "legosoldater"är knappast lika motiverade som frihetskämparna.

Intressant i varje fall att både inhemska kämpar och utländska sympatisörer nu diskuterar hur mycket Amerika och Europa ska blanda sej i militärt. Klarar folkmajoriteten att störta diktatorn själva blir ju revolutionen moraliskt starkare (jfr diskussionen om Irak igår och idag), men i vilken utsträckning ska omvärlden bara stå och se på om Kadaffis styrkor skulle mosa oppositionen, t.ex. från luften? Realpolitiska och humanitära överväganden på extremt hög och svår nivå. Det är bara att erkänna. USA och Västeuropa är i hög grad "damned if they do and damned if they don´t." (Så fort Khadaffis flygplan och helikoptrar lyfter blir man ju aktivist...)

tisdag 1 mars 2011

Legosoldater

8-åringen höll på att skratta på sej när jag berättade att Kadaffi kämpade mot sitt folk med hjälp av legosoldater. Hon slutade inte skratta ens när jag förklarat. Och jag började skratta själv, för det låter ju verkligen för löjligt när man tänkter efter. Igårkväll lekte så den 8-åriga dottern och hennes bröder kamp i Mellanöstern med hjälp av egenhändigt hopsatta lego-soldater...

F.ö. tänker man ibland tankar som man inte lägger ut på bloggen eftersom man undrar om de är riktigt vettiga. Nyligen kom min fru och sa att Cecilia Uddén på P1 sagt en sak som jag visst sagt när tunisier och egypter demonstrerade som bäst: Kunde inte irakierna också ha fått göra sej sej av med sin diktator själva? Det är klart att folkets självkänsla och kraften i demokratin blir mer helgjuten om den nödvändiga omvälvningen inte mest skett genom invasion och ockupation.

Och Cecilia Uddén hade alltså varit inne på samma sak. Så det kanske stämmer?

söndag 27 februari 2011

Bildspel från Libyen

Fattar ni? Vanliga människor har riskerat och riskerar livet för att välta en mer än 40-årig diktatur. Kolla bilderna!

Visst förtjänar Khadaffi att ställas inför rätta. Och ändå: det blir en fars när skurkar anses som legitima härskare så länge de dominerar staten men som skurkar bara om de inte lyckas behålla trådarna i sin hand. (Jfr Nurnbergrättegångarna, där bara förlorarna ställdes inför rätta - inte Stalin eller Dresdenbombarna). Som den moderna devisen att det inte är skamligt att stjäla - bara att åka fast.

(Smart diktator förresten: 1976 avskaffade han hela det privata näringslivet, och 10000-tals köpmän lämnade landet. 1977 avskaffade han staten (!) eller kanske rättare sagt: försökte personifiera den).

lördag 26 februari 2011

Evakuera Kadaffi!

Ja, man får visst stava som det låter nu i alla fall. Den som inte kan arabiska bokstäver får väl skriva lite hur man vill egentligen. Kadaffi, alltså.

Jo, varför evakuerar vi inte karl´n istället för 50 svenskar och 50 000 bangladesher (vad heter det förresten)? Han är visserligen inte svensk, men den fördömda "slutstriden" skulle ju dämpas betydligt om han inte stod där som en trängd best och sköt vilt omkring sej. Jag tycker det är synd och skam att inte ens gamle kompisen Chavez i Venezuela nu vill kännas vid honom. Kan inte Berlusconi erbjuda Moammar en tältplats i Villa Borghese?
Eller i nödfall Sverige. (Tro inte att jag gillar Kadaffi mer än ni gör, men vore inte asyl - livstids landförvisning från Libyen alltså och t.o.m. amnesti, från dödsstraff åtminstone, vettigare än att pressa in honom i ett hörn i Tripoli???).
Vi kan ta hand om några söner också, tycker jag helt naivt. Bara vi slipper ett meningslöst blodbad.

fredag 25 februari 2011

Facebook för Libyen!

Det här är häftigt - kolla Facebooksidan för Libyska oppositionen! Läckert med all arabiska. Och på något sätt betvivlar jag att Khaddafi-anhängarna har något motsvarande... GAME OVER!
Sen hittade jag några tänkvärda aforismer om revolutioner i toalektyren:
En revolutions renhet kan räkna med en livslängd om högst 14 dagar. (Jfr denna artikel men också denna).
När är en revolution laglig? När den lyckas. (Strindberg)
Men än så länge verkar det ju lovande! Ännu en intressant artikel är den här (om alla möjliga tänkbara orsaker till det som händer).

måndag 21 februari 2011

Svensk vapenexport behöver absolut synas i sömmarna

Visst behöver vi vapen. Visst kan andra ha legitima skäl att vilja köpa våra vapen. Men hur är kontrollen? Hjälper Sverige Moammar Ghadaffi och andra diktatorsskurkar att förtrycka sitt folk? Frågan behöver ställas - tack, Svenska freds! - och svaren behöver sökas.

Nu får väl familjen Ghadaffi begripa att det är över

Ja, det är som Östeuropa 1989. När jag för några veckor sedan hörde om att jasminrevolutionen i Tunisien började gå över i en hibiskusrevolution i Egypten, undrade jag genast: Ja, men Libyen då? (Som ligger mittemellan). Jag pratade med min fru om hur länge Ghadaffi (eller Kadaffi som jag alltid sagt) kunde tänkas ha suttit - ingen av oss mindes någon annan libysk ledare - och vi kom fram till att han måste ha tillträtt någon gång i början av 1970-talet. Det visade sej vara i slutet av 1960-talet.

Men kan inte far och son Ghadaffi begripa att det får vara slut nu, när 60-, 70-, 80-, 90- och 00-talen förgått och ersatts av 10-talet? (Olustigt så likt ett arvkungadöme av envåldshärskartyp som Libyen liksom Nordkorea verkar ha blivit!). Libyens folk vill liksom Tunisiens och Egyptens ha en legitim och folkvald regering, inte bara ett brutalt självhärskardöme.

Stick, både Ghadaffi sr och jr!

söndag 20 februari 2011

Grattis, centerpartiet!

Nå, jag syftar inte på vår svenska "alliansbroder", utan på det egyptiska Centerpartiet, som nu fått tillstånd att finnas. Ett stort grattis! En viktig nyhet mitt bland alla andra nyheter från Mellanöstern, där nu även Ghadaffi (som suttit vid makten i hela mitt liv!!!) börjar sitta löst (men skjuter skarpt).

lördag 19 februari 2011

Barnen på taket.

Barnen på taket.

fredag 18 februari 2011

Hos sadelmakaren.

Hos sadelmakaren.

Storån i Stocksbo.

Storån i Stocksbo.

Gamla kyrkan.

Gamla kyrkan.

Envikens kyrka.

Envikens kyrka.

måndag 14 februari 2011

Alla hjärtans dag, Folkpartiets årsmöte och frågan om mäns barnafödande

Igår firade jag Sjätte söndagen efter Trettondedagen. Det är kyrkoårets ovanligaste söndag, och infaller bara när påsken är ovanligt sen (som i år) OCH när Trettondedag Jul samtidigt (som i år) infaller mycket nära närmast följande söndag. Förra gången var 2000, nästa gång 2038, då jag lär vara både morfar och farfar. Ifall jag lever.

Idag är det Alla hjärtans dag. Det firar jag inte med ett restaurangbesök tillsammans med min fru (men om några år kanske?), utan med att istället för körövning gå till Folkpartiets årsmöte på Scandic 18.30. Hoppas att så många som möjligt kan komma - det blir liksom roligare då.

Det här året lär väl gå till historien som året då Folkpartiet, partiet för sunt förnuft i skolan, kommer att försöka inbilla Sveriges skolbarn att även män kan föda barn. Vissa män i varje fall. Det ska (inte) bli roligt att se, men jag ska i alla fall ta upp saken till diskussion i kväll. Har samlat mina tankegångar på bloggen Queerretorik, där jag som väntat blivit beskylld för att vara stockkonservativ istället för liberal, olämplig som lärare och allmänt människoföraktande. Det är väl då inte konstigt om jag snart inte skulle anses lämplig som kantor eller partiföreträdare heller.
Annars måste jag ju säga att jag personligen har lite svårt för partiföreträdare - särskilt i Utbildningsdepartement Barn- och utbildningsnämnder - som på fullt allvar tror att män då och då kan föda barn.

Vinter i Bollnäs.

Vinter i Bollnäs.

Intressant om Egyptens medier

Intressant att läsa om mediesituationen i Egypten - och om hur regeringskontrollerade media kan tubbas att skriva rena, medvetna lögner. "Fy fan" känns som en riktigt adekvat kommentar, men tyvärr är det skedda ju inte unikt. Men nu är det andra tider i Egypten - heja! Fria och rättvisa val förutsätter en fri och samvetsstyrd journalistik och opinionsbildning.

Intressant också med den amerikanska självkritik som nu kommer till uttryck, och som f.ö. har relevans för stora delar av västvärlden, inklusive Sverige.

F.ö. ska jag sluta säga Saudiarabien. Det är, har jag fått lära mej, ungefär som att säga Mubarakegypten eller Bernadottesverige. Leve det fria, lyckliga Arabien!

söndag 13 februari 2011

Grattis, Egypten! Och lycka till!

Sent omsider får även jag tid att uttrycka min stora glädje över "hibiskus-revolutionen" i Egypten. Nu städas Befrielsetorget. Grattis till demonstranterna som (i stort sett) skötte sej föredömligt och trotsade mina farhågor, och grattis till militären som inte längre ville stödja Mubarak.

Nu är det väl bara att hoppas att den fortsatta, långa övergången till verklig demokrati också kan gå lugnt till. Och att Egyptens land och folk kan få tillbaka åtminstone 69 av Mubaraks kanske 70 dollarmiljarder (märkligt vad diktatorer har fingrarna i alla syltburkar!). Man kan ju tycka att 1 miljard dollar (ca 7-8 miljarder kronor) borde räcka ganska bra för honom, ja, för hela hans familj. Men girigheten får aldrig nog.

fredag 11 februari 2011

Inte bara att backa ut bilen, precis!

Inte bara att backa ut bilen, precis!

Ganska maffig plogkant!

Ganska maffig plogkant!

Nu är det vinter igen!

Nu är det vinter igen!

torsdag 10 februari 2011

Också ett straff

Om det är sant att George Bush inte vågar åka till Europa och Schweiz för att han är rädd att ställas inför rätta för brott mot mänskliga rättigheter, så är ju redan denna rädsla ett (enligt min mening) rättvist straff för övergrepp som han delvis fortfarande försöker försvara, men i stor utsträckning inte låter sej försvaras.

Ett ännu rättvisare straff vore därför, menar jag, en skendränkning. Nej, jag förespråkar det inte på allvar, men han tycks definitivt behöva erfarenhet av hur en skendränkning verkligen går till, eftersom han fortfarande öppet försvarar metoden.

Och sedan George Bush medvetet lät skicka sin motståndare Saddam Hussein raka spåret in i evigheten, har jag personligen väldigt svårt att uppfatta Bush som vare sej "compassionate conservative" eller fullt seriös i sin kristna tro.

Intressant partiledarvalsresonemang

Rektorn på Mora folkhögskola, Örjan Fridner, resonerar intressant kring valet av ny S-ledare. Hade klassiska ledare som Erlander och Palme kunnat väljas - i konkurrens med Möller respektive Sträng - med krav på den erfarenhetsprofil som nu sägs vara önskvärd?
Men grundfrågan för S, liksom för övriga riksdagspartier, är förstås August Palms gamla "Vad vilja vi?" Som Palme sa (snacka om att Veronica Palm f.ö. har rätt efternamnsprofil!!!) är politik att vilja. Men som Chesterton sa: "Inget misslyckas som framgången." (Läs hela citatet om opportunism och framgång här).

tisdag 8 februari 2011

Barack Obama, kristen tro och dödsstraffet

Intressant det där om att svenska media konsekvent tonar ned Obamas kristna tro och/eller retorik (välj själv). George Bush och Sarah Palin har ständigt framställts som närmast tokreligiösa, men att även Bill (och Hillary!) Clinton och Barack Obama har bönefrukostar och samtalar om sin kristna tros innebörd, det är tydligen för skämmigt. Det ska liksom se ut som om alla kristna i USA är jättehöger, alternativt att bara högerkristna är troende på riktigt, fast hycklare, fast... ja...

Sen är det ju direkt krisartat att man inte vågar utnyttja presidenternas verkliga eller påstådda tro i dödsstraffsdebatten. Oavsett om man själv tror på ett liv efter detta eller ej, så borde vi alla liksom romersk-katolska kyrkan kunna trycka på USA om att man som troende kristen inte borde kunna ta på sitt ansvar att avsiktligt förkorta folks nådatid och brutalt skicka obotfärdiga människor rakt in i evigheten. Och att avrätta endast ångrande syndare låter ju inte heller särskilt vettigt (föga motiverande för bot och bättring, om man säger så). Ergo: bort med dödsstraffet ur kristenheten!
Den argumentationen är i a f bra mycket solidare och konsekventare - nb inom det kristna värdesystemet - än den konstiga tanken att staten inte skulle kunna döda för att visa att det är fel att döda, en tanke som ju slår undan benen för hela rättssystemet, inklusive böter och fängelse. Kineserna får vi ta itu med på annat vis - om de nu inte snart blir kristna som sydkoreanerna, förstås).

måndag 7 februari 2011

Rör inte min surströmming!

Jag vill förstås på intet sätt jämföra EU:s övergrepp på brevhemligheter och livsmedelskonsumtion med Mubaraks övergrepp under 30 år. Men är det något som skulle kunna få mej att gå ut och demonstrera på torget så är det (beklagligt nog!) inte FRA-lagar och dylikt, utan inskränkningar i friheten att äta surströmming!

Fredliga demonstrationer ger starkare förhandlingsläge

Det ska bli intressant att se hur länge till Mubarak orkar stå emot. Han och folket leker just nu "arga leken", och det börjar nog rycka i hans ögonlock nu. Författarinnan Nawal el Saadawi vill ställa honom inför rätta, och det skulle han - och offren för polisbrutaliteten i landet - absolut förtjäna, men vill man få honom att avgå snabbt är nog just det inget bra krav att framföra i förhandlingarna. Troligen är det precis som för Ceausescu och andra diktatorer, att när man hunnit regera ett antal år är ens syndaregister så stort att man inte längre törs avgå av fruktan för alla repressalier. Idén om att han formellt skulle få sitta kvar till september men vårdas för sin cancer i Tyskland under tiden känns i alla fall konstruktivare, men han har ju tydligt sagt att han vill dö i Egypten. OK, men då borde han väl dela med sej av sina uppskattningsvis 70 miljarder dollar (!!!) åt sitt folk - det skulle ju räcka till 500 dollar per egyptier, och det är sannerligen inte småpotatis! (Jo, nog borde han åtalas även för detta roffande).

Alla röster behöver höras, och jag måste säga att jag är imponerad av uthålligheten hos Midan Tahrir-demonstrationerna, dit även snart 80-åriga Nawal el Saadawi hör, demonstrationer som nu går in på sin tredje vecka och sker parallellt med de samtal som åtminstone Muslimska Brödraskapet för med regimen. Som tydlig icke-vålds-påtryckning förtjänar den stöd, och tydligen måste grundlagarna snarast ändras för att valrörelsen inför septembervalet ska bli ens i närheten av rättvis och demokratisk. Och tydligen har Mubarak - som ursprungligen sa sej ämna sitta endast två presidentperioder (12 år) - lurat oppositionen så många gånger och ordnat så många fejkval att ingen längre tar honom på allvar.
Så det är inte så enkelt, som jag tänkte ett tag, att ta Mubarak på allvar och gå hem och organisera sej inför septembervalet. Fort kan man bli lurad igen. Dessutom sker enligt el Saadawi mycket konstruktivt förberedelsearbete på själva torget! Ett befrielsetorg i sann bemärkelse har det blivit, ett frihets-forum!

torsdag 3 februari 2011

Var är Egyptens Mandela?

Det är förfärligt det som händer mitt i det positiva engagemanget i och för Egypten, och de som ger sej på demonstranterna på Befrielsetorget gör knappast attityderna till Mubarak och hans folk särskilt mycket positivare.

Samtidigt kan jag sakna Nelson Mandelas attityd till F W de Klerk och den vita minoritet som styrt Sydafrika och förtryckt den svarta majoriteten i så många år. När så många protesterande i Kairo inte ens tycks vilja förhandla med Mubarak, inte ens prata (nå, förhandlingsviljan kan det nog vara lite si och så med på ömse håll, det förnekar jag inte), bara kräva avgång nu, nu, nu - även om det är rörigt och självklar efterträdare saknas (ska vi tro att Muhammed ElBaradei är den rätte?) - så kommer jag på mej själv med att önska Egypten en Nelson Mandela. Som faktiskt kunde tänka sej att samtala också med dem som hållit honom själv i fängelse i 28 års tid...

Detta inte sagt som försvar för Hoshni Mubaraks övergrepp mot egyptier under 30 år, eller för västs (läs USA:s) alltför villiga och villkorslösa sponsring av "stabila" diktatorer. Och inte heller sagt utan förståelse för dem som inte vill prata med utan omedelbart störta en avskydd diktator.

tisdag 1 februari 2011

Det är nog inte så dumt att satsa på ett riktigt val i september

Nog kan man - apropå den intressanta utvecklingen i Egypten - tycka att Mubarak suttit länge nog och borde avgå genast. Redan när jag var i Egypten våren 1996 tyckte folk att han suttit länge och borde bli pensionär, men nu har han snart suttit lika länge till!

Å andra sidan finns det en vits med att låta hela detta år 2011 bli ett verkligt valår, där fler partier än Muslimska brödraskapet hinner organisera sej på allvar, och där debatten om framtiden hinner ta fart.

Förutsatt att Mubarak tillåter just detta, alltså fri parti- och opinionsbildning, kan han gärna för mej få avgå under hyggligt ordnade former (hur hans övergrepp mot folket ska hanteras juridiskt får egyptierna själva diskutera). Men han har ju haft 30 år på sej att organisera ett mer demokratiskt system, och Muhammed ElBaradei verkar mer skickad att som han själv säger "leda övergången".

Och det är klart att Olle Svenning har rätt: vi i "väst" måste nu tala klarspråk om att Mubarak är en diktator och att Egyptens folk har lika stor rätt till demokrati som vi andra. Till syvende og sidst blir diktaturer inte ens - stabila.

fredag 28 januari 2011

Glöm aldrig David Kato

På Förintelsens minnesdag (då vi tänker på framför allt judar men också romer, Jehovas vittnen, homosexuella och mentalt handikappade tyskar) nådde oss budet att David Kato, ledande hbt-aktivist i Uganda, blivit mördad. Han hörde till de 100 homosexuella som hängts ut i den ugandiska tidningen Rolling Stone med rubriken "Häng dem!"
Att chefredaktören nu beklagar mordet med motiveringen att han ville ha David Kato hängd av myndigheterna, inte attackerad av mobben, klingar verkligen så ihåligt att jag bara mår illa. Homofobin regerar i Uganda, även om dödsstraffslagen ännu inte gått igenom. Men det myndigheterna inte gör kan ju enskilda lynchare ta hand om.

torsdag 27 januari 2011

Så bra, Ola Nordebo!

Ola Nordebo, själv mycket ung chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, skriver lysande på sin blogg om politikens åldersnojor. Själv kommenterade jag så här:

Skellefteå stads förste borgmästare Arvid Hörnell dog vid 32 års ålder år 1885. Hade han inte fått förtroendet redan vid 26 - när den unga staden 1879 fick helt egen jurisdiktion - hade han ju inte hunnit uträtta något "livsverk". Nu hann han. Och Hörnellgatan står kvar till hans minne.
På den andra kanten är ju Konrad der Unsterbliche helt underbar. Också han borgmästare, 1917 rekordung för en tysk storstad(Köln), avskedad av nazisterna när han -33 vägrade skaka hand. Men när de yngre gått bort sej i Hitlerträsket kunde den gamle kristdemokraten leda det västtyska undret under hela 50-talet.

onsdag 26 januari 2011

Äntligen!

En underbar nyhet att det nu kommer klara direktiv om att ingen flykting ska bli avvisad med motiveringen att de ju kan vara mer diskreta med sin sexuella läggning och/eller tro. Det har varit rent skamligt att människor med politiskt engagemang setts som "finare" flyktingar än kristna och/eller hbt-personer, fast ju även de politiska skulle ha kunnat dölja vad de känner och tycker.

torsdag 20 januari 2011

Jagad av den här på cykelvägen.

Jagad av den här på cykelvägen.

torsdag 13 januari 2011

Vilket öde - för bröderna Rice och andra

Nog har det väl regnat länge nog på sina håll. Men inte bara i Brisbane/Australien utan även i t.ex. Brasilien. (Och snart är det väl dags i Bangladesh igen, det har vi väl nästan vant oss vid?). I vilket fall som helst: det är skönt att människor - och syskon - inte alltid trampar ner varann för att komma först. Men visst förstår man räddningsarbetarens tårar och märker hur adekvat den nya beteckningen "inlandstsunami" är. Du sköna grymma värld. Världen är en sorgeö - bäst man andas ska man dö.