torsdag 28 mars 2013

Vårens präst av G K Chesterton


Solen har stärkts och luften mjuknat just före påskdagen. Men det är en kryptisk klarhet med en anda inte bara av nyhet utan av revolution. Det finns två stora arméer i det mänskliga intellektet som kommer att kämpa intill slutet om denna vitala punkt, huruvida påsken bör gratuleras för att den infaller under våren - eller våren för att den infaller under påsken. 

De enda två saker som kan tillfredsställa själen är en person och en berättelse - och t.o.m. en berättelse måste handla om en person. Det finns förvisso mycket mäktiga retelser och nöjen att finna i rena abstraktioner som matematik, logik - eller schack. Men dessa rent intellektuella nöjen liknar de rent kroppsliga nöjena. D.v.s., de är rena nöjen, även om de kan vara gigantiska; de kan aldrig genom en ren ökning av sej själva bilda lycka. 

En människa som just ska hängas kan njuta av sin frukost, särskilt om det är hennes favoritfrukost, och på samma sätt kan hon njuta av en diskussion med prästen om kätteri, särskilt om det är hennesfavoritkätteri. Men huruvida hon kan njuta av någondera beror inte på någondera - det beror på hennes andliga attityd till den följande händelsen. Och denna händelse är verkligen intressant för själen, eftersom den är slutet på en berättelse och (som vissa anser) slutet på en person.

Nu är detta en enkel sanning som, likt många andra, är alltför enkel för att våra vetenskapsmän ska se den. Och det är här de tar fel, inte bara om den sanna religionen utan om falska religioner också, så att deras uppfattning om mytologi är mer mytisk än myten själv. Jag drar mej inte för att säga att de tar helt fel när de t.ex. påstår att Kristus var en legend om döende och återupplivad vegetation, likt Adonis eller Persephone. 


Jag säger att även om Adonis var växtlighetens gud, har de fått hela idén om honom om bakfoten. Till att börja med är ingen tillräckligt intresserad av vissnande grönsaker som sådana, för att göra någon särskild mystik eller maskerad av dem, och alldeles säkert inte tillräckligt för att förklä dem till bilden av en mycket vacker ung man, som är något enormt mycket intressantare. Om Adonis förknippades med lövfällningen på hösten och vårblommornas återkomst, var tankeprocessen helt annorlunda. Det är en tankeprocess som uppträder helt spontant hos alla barn och unga konstnärer; den uppträder spontant i alla friska samhällen. Det är mycket svårt att förklara den i ett sjukt samhälle.

Människans hjärna utsätts för korta och märkliga tupplurar. Ett moln döljer förnuftets stad eller vilar på fantasins hav; en dröm som mörklägger lika mycket om den är ateismens mardröm eller avguderiets dagdröm. Och precis som vi alla har rest oss upp från sömnen med ett ryck och funnit oss själva säga någon mening utan mening, förutom i midnattens galna språk, så rycker den mänskliga tanken upp sej från sin dåraktiga trance med någon fullständig fras på sina läppar; en komplett fras som är komplett idioti. 


Olyckligtvis är det inte som med drömmeningen som vanligen glöms medan man tar på sej skorna eller sätter i sej frukosten. Denna meningslösa aforism, som uppfanns medan tanken sov, hänger fortfarande vid människans tunga och påverkar alla hennes relationer till förnuftiga dagsljusföreteelser. Alla våra kontroverser förvirras av vissa frastyper som inte bara är osanna utan alltid meningslösa - som inte bara är inadekvata utan alltid och genomgående oanvändbara. Vi känner igen dem överallt där en människa talar om “de starkastes överlevnad”, när hon bara menar “de överlevandes överlevnad” eller överallt där någon talar om att de rika “har sina insatser i landet”, som om de fattiga inte kunde lida av vanstyre eller militära nederlag, eller när någon talar om att “fortsätta mot framsteg och progression”, vilket bara betyder att fortsätta att fortsätta, eller när någon talar om “en regering bestående av det visa fåtalet” som om de visa kunde plockas ut genom sina pantalonger. “Det visa fåtalet” måste betyda antingen de få som dårarna anser visa eller de stora dårar som själva tror att de är visa.

Det finns ett stycke nonsens som moderna människor alltid finner sej själva säga, t.o.m. sedan de är mer eller mindre vakna, och som alltid irriterar mej speciellt. Det uppkom inom 1800-talets populärvetenskap och särskilt i förbindelse med studiet av myter och religioner. De brottstycken av svammel som jag syftar påyttrar sej ofta i formen “denne gud eller hjälte föreställer solen.” Eller “Apollo som dödar Python betyder att sommaren fördriver vintern.” Eller “Kungen som dör i slaget västerut är en symbol för solnedgången i väst.”

Nu skulle jag verkligen ha trott att t.o.m. de skeptiska professorerna, vars skallar är lika grunda som stekpannor, hade insett att mänskliga varelser aldrig tänker eller känner så. Betrakta vad som förutsätts i detta påstående. Det förutsätter att urmannen gick ut på en promenad och med stort intresse såg en storbrinnande fläck på himlen. Han sa då till urkvinnan: “Min kära, vi bör hålla tyst om detta. Vi får inte sprida detta. Barnen och trälarna är så smarta. De kanske upptäcker solen endera dagen om vi inte är väldigt försiktiga. Så vi kallar den inte ‘solen’, men jag ska rita en bild av en man som dödar en orm, och när jag gör det så vet du vad jag menar. Solen ser inte alls ut som en man som dödar en orm, så ingen kan rimligen förstå. Det kommer att bli en liten hemlighet mellan oss, och medan trälarna och barnen tror att jag är upphetsad av en storslagen saga om en slingrande drake och en brottande halvgud, kommer jag i verkligheten att avse denna fantastiska lilla upptäckt att det finns en rund gul skiva uppe i luften.”

Man behöver inte känna till mycket mytologi för att inse att detta är en myt. Det kallas vanligen “solmyten.” Naturligtvis var det alldeles tvärtom. Guden var aldrig en symbol eller hieroglyf som föreställde solen. Solen var en hieroglyf som föreställde guden. Den primitiva människan gick ut med sitt huvud fullt av gudar och hjältar, eftersom det är huvudets huvudsakliga användningsområde. Sedan såg han solen i middagens herravälde och i skymningens nöd, och han sa: “Det här är hur gudens ansikte skulle se ut när han hade slagit draken” eller “Det här är hur hela världen skulle blöda västerut om guden besegrades till sist.”

Ingen mänsklig varelse var någonsin så onaturlig att hon dyrkade Naturen. Ingen människa, hur anlagd hon än (liksom jag) må vara för fetma, dyrkade någonsin en man så rund som solen eller en kvinna så rund som månen. Ingen människa, hur attraherad hon än må vara av konstnärlig besjälning, trodde någonsin verkligen att dryaden var lika mager och stel som trädet. Vi människor har aldrig dyrkat Naturen, och skälet är verkligen mycket enkelt. Skälet är att alla människor är övermänniskor. Vi har tecknat vår egen bild på Naturen, liksom Gud har tecknat sin bild på oss. Vi har sagt åt den enorma solen att stå stilla; vi har fixerat den på våra sköldar. Och när det fanns stora naturkrafter vi för tillfället inte kunde kontrollera, har vi tänkt oss storslagna varelser i mänsklig gestalt som kontrollerar dem. Jupiter betyder inte dunder. Dunder betyder Jupiters marsch och seger. Neptunus betyder inte havet; havet är hans, och han gjorde det. Med andra ord, vad hedningen verkligen sa om havet var “Endast min fetish Mumbo kunde resa sådana berg ur blotta vattnet.” Vad hedningen verkligen sa om solen var: “Endast min farfarsfar Jumbo kunde förtjäna en så strålande krona.”

Angående alla dessa myter är min egen position ytterligt och även sorgligt enkel. Jag säger att du inte kan förstå en enda myt förrän du har funnit att en av dem inte är en myt. Pumpspöken betyder ingenting om det inte finns riktiga spöken. Förfalskade sedlar betyder ingenting om det inte finns riktiga sedlar. Hedniska gudar betyder ingenting, och kommer aldrig att betyda någonting, för dem av oss som förnekar den kristne Guden. När väl en gud erkänns, om än en falsk gud, börjar Kosmos veta sin plats, som är andrahandsplatsen. När det väl är den verklige Guden faller Kosmos ner inför Honom, och erbjuder blommor i vårens tid liksom eldar i vinterns.

“Min älskling är som en ros” innebär inte att poeten prisar rosor under bilden av en ung flicka. “Vem är månen och kungen på min himmel” betyder inte att Julia uppfann Romeo för att göra månens rundhet rättvisa. “Kristus är Påskens Sol” betyder inte att bedjaren prisar solen under emblemet Kristus. Gudinna eller gud kan klä sej i vår eller sommar; men kroppen är mer än draperingen. Religionen tar nästan vanvördigt på sej naturens dräkt, och kristendomen har verkligen gjort det lika bra med snön till jul som med snödropparna på våren.

Och när jag ser över de solbelysta fälten vet jag i mitt innersta att min glädje inte bara är en glädje över våren, för våren ensam, som alltid försvinner, vore alltid vemodig. Det finns någon eller något som går där, för att bli krönt med blommor. Och min glädje ligger i ett löfte som ännu är en möjlighet - och i de dödas uppståndelse.


G.K.Chesterton ur “A Miscellany of Man”, råöversatt 2001 A.H. - men läs originalet om ni får tag i det!

onsdag 27 mars 2013

Också ett perspektiv

På folkpartiets riksmöte i Göteborg den här årstiden 2011 kom jag lite sent till den gemensamma kvällsmiddagen och fick därmed äran att sitta på en av de enda kvarvarande lediga platserna: mitt emot Jasenko Selimovic (statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet) och Adam Cwejman (LUF:s ordförande). Vi hade ett intressant samtal om "svenskhet" ur olika perspektiv. Eller - ärligt talat - jag lyssnade mest. De samtalade.

Ursäkta namndroppningen! Men nu har vårt kulturministerämne Jasenko skrivit en replik, en mycket, mycket intressant replik på Jonas Hassem Khemiris öppna brev till Bea Ask. En replik som ställer oss (inte bara de nyligen invandrade) inför ett avgörande vägval. Hur ska vi se på Sverige och svenskheten? Hur ska vi se på oss själva i det sammanhanget? Och hur ska vi se på de fel som faktiskt förekommer?

Tänk vilken viktig perspektivdiskussion! Tack Jonas och Jasenko för det angelägna samtalet! Tack för att jag än en gång får sitta och lyssna till två människor med fler perspektiv än mitt eget! [Erik Helmerson kommenterar en del reaktioner].

Man kan visst flytta på en stad!

File:Kiruna.jpg

Arkitekt Ola Andersson nleder sitt medarbetarskap på DN Kultur med en präktig groda. Han hävdar att städer per definition inte kan flyttas, och att Kiruna - alldeles bortsett från att Sverige 1971 i officiella sammanhang avskaffade begreppet stad - därför inte kan vara en stad, utan bara är ett brukssamhälle (typ Iggesund där jag bor). Så här kommenterade jag artikeln:

Vilket strunt! Det var mej en hemmagjord arkitektdefinition av stad. Kirunas kustkollegor Luleå och Piteå har ju också flyttats, Ola, p.g.a. landshöjningen som är mycket kraftig längs norrlandskusten, Och Gud nåde dej om du förnekar att Luleå är en stad!

Luleå gamla stad (nu världsarv med sina kyrkstugor):
File:Gammelstad.jpg

Luleå nya stad med domkyrkan:
File:Luleå vanaf gemeentehuis 2.jpg

tisdag 26 mars 2013

Annie Lööfs blinda fläck

Jag måste ju säga att jag förlorade mycket av min respekt för Jan Björklund när han a) uppträdde som FISK-ledare inför kyrkovalet 2009 och b) var med om att lansera tanken på barnafödande män.

Nu gör dock Annie Lööf bort sej på motsvarande sätt när hon i Kyrkans Tidning nr 12 (21/3) förklarar att hon tycker att Centerpartiet ska ställa upp i kyrkovalet "så länge våra medlemmar tycker att det är viktigt." Förklaringen är att Svenska kyrkan spelar en viktig roll i samhället, för kulturarvet, som internationell aktör i biståndsarbetet, i solidaritetsarbetet, i integrationsarbetet och det sociala arbetet bland barn och gamla. "Alla de delarna är viktiga för Centerpartiet. Då finns det ingen anledning för oss att ställa upp under en annan beteckning."

Vet Annie Lööf om att Svenska kyrkan har ett annat uppdrag också? Nämligen att "göra alla folk till (Jesu) lärjungar", att "döpa dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn" och att lära dem hålla allt som Jesus har befallt? Är även alla dessa delar viktiga för Centerpartiet? Om inte - vad har man då som aktör i en kyrka att göra? Och ett parti som värnar om ett fritt företagande och föreningsliv utan statlig eller kommunal inblandning kan väl i rimlighetens namn inte tycka att de politiska partierna ska styra Sveriges största ideella organisation?

Jag gillar centerkvinnornas kyrkkaffe, även om jag tycker att centergubbarna väl också kunde bjuda någon gång. Men om folkpartisterna i missionsförsamlingen där min fru är pastor skulle få för sej att på församlingsmötet argumentera för just folkpartister i församlingsledningen och som ombud i kyrkokonferensen - ja, då skulle folk tro att de inte var riktigt kloka! I en kristen församling går vi inte omkring och agiterar som folkpartister eller socialdemokrater. Varför accepteras då ett dylikt beteende i Svenska kyrkan?

Det kan bara finnas ett av tre skäl för ett politiskt parti att ställa upp i ett kyrkoval: 1) Man ser sej själv som ett konfessionellt parti. 2) Man ser inte Svenska kyrkan som en kyrka. 3) Man ser Svenska kyrkan som en kyrka men vill inte att den ska förbli det.


söndag 24 mars 2013

Kooperationens kris

Jag har aldrig haft något emot Konsum. Tvärtom tycker jag, även som liberal, att det är vettigt att som konsument gå samman med andra konsumenter och förbilliga inköp på olika sätt. Det är inte socialism, utan frivilligt samgående och konsumentmakt. (Jo, jag gillar många ICA-handlare också). KF-köket och KF:s kokbok har dessutom länge varit goda informatörer och inspiratörer för oss i köket, nästan i stil med Gustav Vasas kungsgårdar runt om i landet som skulle tjäna till förebilder för jordbruket. Så varför man som god "borgarbracka" nödvändigtvis skulle handla på ICA har jag aldrig begripit.

Men nu går KF med miljardförlust. Tillfälligt, hävdas det. Kanske det. Men några "små" saker har fått mej att allvarligt tvivla på det moderna KF:s omdöme. T.ex. säljer Konsum i Norrbotten billig mjölk från "vårt eget mejeri" heter det. Då tror man ju som lulebo att det är mjölk från Norrmejerier på Bergnäset i stan. Nej, det är från Grådö mejeri utanför Hedemora i Dalarna, som KF köpte i fjol. Ska Konsum där i norr försöka konkurrera ut Norrmejerier, då blir jag "lack". Man borde åtminstone inte tala om "vårt eget mejeri" 100 mil norrut. Kundernas "vi" är i Norrbottens-fallet sannolikt inte detsamma som Konsums (annat är det naturligtvis i Dalarna), och ändå talar man ju gärna om medlemsägande och medlemmarna som "vi".

Det andra exemplet är att Konsum här i Iggesund i flera månader sålt dominanssexskildringen "Femtio nyanser av honom". Jag har inte läst boken - men att en äldre karl förför och totaldominerar en ung tjej verkar inte som någon särskilt uppbygglig läsning. Jag hörde i ett kulturprogram på radio att de första erotiska romanerna som slog igenom i vårt land hade betydligt högre jämställdhetspoäng, för de handlade visst om någon exotisk drottning som levde rullan i Västeuropa och raggade upp unga killar som sina lydiga tjänare. Men jag tror inte att man kunde köpa de böckerna på "Köppra".

Den nya färgläran och Cypern-krisen

DN har några av Sveriges skarpaste pennor, det är ett som är säkert. Lena Andersson - som sannerligen inte bara är "riksateist" - skriver utmärkt om den nya färgläran. Och Peter Wolodarski (PW for president!) skriver helt lugnt om den usla cyperkrishanteringen så att det knottrar sej över hela kroppen. Vad händer?

torsdag 21 mars 2013

Barack Obama talar i Jerusalem

Ett gott tal av en fredspristagare. Schalom!

måndag 18 mars 2013

Mindre viktigt perspektiv

Men varför en läsande allmänhet skulle vilja veta att en text från 7-800-talet efter Kristus ger en annan bild av korsfästelsen än "den etablerade" (d.v.s. den som ges av texter från det första århundradet efter Kristus), det begriper jag inte alls. Det är som om en spännande text från år 2759 om vilka som var tillsammans med Olof Palme under mordnatten 1986 omkring år 3190 skulle tillmätas större vikt än de redogörelser som avgivits av Palmes samtida - och av dem som faktiskt var med.

Sån här journalistik stör mej. En sak är att vara kritisk mot evangelierna - en annan sak är att framställa uppenbarligen mycket sämre källor som något slags nytt och intressant källmaterial. Som professorn i artikeln säger ger den upphittade texten en bild av vad somliga kopter trodde om Pontius Pilatus och Jesu korsfästelse på 7-800-talet. Visst. Men hur intressant är just det för en bildad allmänhet?

Slår man upp artikeln så pass stort som DN ger man ju ett intryck av att vi faktiskt fått ny kunskap om Pontius Pilatus och korsfästelsen av Jesus. Jo, pyttsan.

söndag 17 mars 2013

Ur andras perspektiv

Två viktiga berättelser, en om Maria och en om Jonas, som ger oss vita medelålders män lite att tänka på. Det är fullständigt absurt hur Maria får sin negativa mansbild bekräftad av just sådana som avskyr hennes feminism och hennes mansbild. (Jfr hur muslimska extremister genom hot om repressalier tycks bekräfta åtskilliga islamkritikers bild av religionen).

Och Jonas´ "öppna brev" i DN har verkligen lästs av betydligt fler än av Beatrice Ask...

Så viktigt det är att ta del av andras perspektiv! Tänk om det kunde göra en förändring möjlig!

lördag 16 mars 2013

Lilian, äktenskapet och monarkin

Idag begravdes prinsessan Lilian. Må hon vila i frid. Hon har enligt mångas utsago betytt mycket för kungabarnen som en "farmorsgestalt" i avsaknad av prinsessan Sibylla.

Däremot är det en skandal att kyrkan inte röt ifrån när kronprinsen och sedermera kungen Gustav Adolf "tvingade" paret Lilian och Bertil att leva samman utom äktenskapet, av något slags dynastiska skäl. Röt Svenska kyrkan ifrån mot påven när han förbjöd prästäktenskap, ska kyrkan väl också ryta ifrån mot monarker som tror att de kan stifta särskilda äktenskapsregler för kungliga?

Prins Bertil har senare kallat sej och Lilian för "Sveriges första sambor". Nu var de väl inte riktigt det - stockholmsäktenskap var ju ett begrepp redan på 1800-talet - men det är klart att de bröt en hel del mark för sambokulturen både i Sverige i stort och i kungahuset. Klarade ingen ärkebiskop eller hovpredikant verkligen av säga ett frimodigt ord till de kungliga under 30 långa efterkrigsår? (Idag är det f.ö. bankmänniskor och jurister snarare än kyrkan som uppmanar folk att gifta sej - under köpa hus-kurser och liknande).

Samtidigt måste en del av skulden läggas på prins Bertil. Hur positivt jag än i det stora hela ser på monarkin, kan jag inte precis tycka att det är en direkt bärande del av Sveriges styrelseskick. Att man skulle uppvisa något imponerande ansvar för staten och vårt styrelseskick för att man accepterar dumma giftasregler och lever samman "i smyg" kan jag inte acceptera. Det ter sej snarare omoget, mesigt och ansvarslöst.

Och om Gustaf Adolf nu var så orolig för monarkins fortlevnad (efter sonen Gustaf Adolfs dödsstörtning), hade väl Bertil ett gyllene läge att sätta hårt mot hårt? Om man betänker att Gustav V:s bror, den som både mesig och lite korkad ansedde prins Oscar - kristen och KFUM:are - en gång visade strålande kurage när han begärde att både få gifta sej med en simpel hovfröken och få behålla sin prinstitel (vilket han fick!).

Men må nu Lilian vila i frid vid sin Bertils sida. (De hann trots allt vara gifta i över 20 år!)

fredag 15 mars 2013

Dagens "avslöjande"

Nye påvens agerande under militärjuntan i Argentina 1976-83 kan och bör så klart diskuteras. Tydligen har han och romersk-katolska kyrkan i Argentina sedan länge bett om förlåtelse för onödig undfallenhet. Det är sannerligen inte lätt att verka i en diktatur - tänk på alla "undfallna" kristna i Sovjetunionen 1917-1991! - men nog bör man akta sej för att på något sätt "skvallra" för regimen om så skulle ha skett. Oavsett vad som hänt verkar saken vettig att diskutera - även om påven som bekant fram till för några dagar sedan var kardinal i Buenos Aires och uppenbarligen verkar ha blivit förlåten av det argentinska folket för det han kanske gjorde fel på 70-talet.

Däremot finns det andra journalistiska "uppslag" som helt förtar all journalistisk trovärdighet. Som vi alla vet var ju t.ex. föregående påve med i Hitler Jugend som 14-åring - vad däremot inte alla fått veta är att alla ungdomsorganisationer i Tyskland anslöts till HJ så att i stort sett alla tonåringar registrerades som "Hitlers". Och nu rapporterar Dagens Nyheter (!) att nuvarande påve haft en käresta - som nu "trätt fram" inför världens ögon.

Kärestan var - liksom påven - i 12-årsåldern under den påstådda "romansen". Bra grävt där, DN!

Ja-sägare blir Jas-ägare

Penningbegäret är en rot till allt ont, skriver aposteln Paulus. Nu har Sverige tydligen skämt ut sej i fråga om vapenexport - igen. Hur fick vi sydafrikanerna att säga Ja till 26 Jas-plan - när de har råd med 150 flygtimmar om året? Och har 6 Jas-piloter som ska dela på dessa timmar!

Man tror inte sina ögon. Men bra att det avslöjas hur våra "vänskapliga handelsrelationer" utnyttjats. Och hur vi, som det verkar, blandar in motköpskrav i våra s.k. biståndssatsningar.

torsdag 14 mars 2013

Frans efter Bengt

Dom har en påve nu. Men varför vi i Sverige är så latiniserade att vi hela tiden snackar om Benedictus och Fransiscus, det begriper jag inte riktigt. När vi har de egna fina namnformerna Bengt - jfr portugisiskans Bento! - och Frans. Det är väl kanske för att vi protestanter inte är så tjenis med påven?

(Jfr hur fransmännen sa Jean-Paul om förrförre påven och engelsmännen John Paul - medan vi stolpade omkring med Johannes Paulus. Så det är likadant med apostlanamnen).

Tjena, Frans! (Danskarna har ju inga problem med att kalla dej så).

Den nye påven är f.ö. "inte en stor vän av vare sig abort eller skilsmässa. Därför kan valet säkert vara en besvikelse för många", enligt religionshistorikern Christer Hedin.

Tja, det är väl som dominikanpatern Anders Piltz konstaterade i en krönika i Dagen inför påvevalet: "Ett är säkert. Det blir ingen sexliberal." Surprise surprise.

Då är det ju mer spännande att som Göran Hägg tänka sej att den nye påven kan vara "politiskt radikal och mycket för de fattiga."

lördag 9 mars 2013

Positiva ord från framstegsbloggen

För att dämpa min upprördhet över röstningsförfarandet i Melodifestivalen (se föregående inlägg) läste jag en alltigenom positiv bloggtext om hur katastrofscenarier sällan slår in. Tänkvärt.

Men å andra sidan "vinner" pessimisten hur det än går: hen får antingen nöjet att ha haft rätt - eller nöjet att bli positivt överraskad!

Ska ITALIENARNA vara med och välja det SVENSKA bidraget?

Jag tror jag dånar - har vårt nationella självförtroende sjunkit så lågt att vi låter italienare och ukrainare vara med och välja vilken låt vi ska skicka till Eurovisionsschlagerfestivalen?! (Inte nog med att många slutat sjunga på svenska t.o.m. i den svenska uttagningen).

OK att italienare är med och väljer vilken låt som ska vinna i Europa! Men vi i Sverige ska väl i all sin dar inte röstmaximera i förväg - vi ska väl skicka en låt VI SJÄLVA tror på och tycker om??

Det här är ju nästan som om vi folkpartister skulle låta sossar och moderater vara med och välja vilka folkpartister vi ska sätta upp på våra riksdagslistor. Bra taktik kanske - men hur går det med självkänslan?

fredag 8 mars 2013

Harry Amster på Internationella kvinnodagen

Inte för att jag följer Melodifestivalen särskilt noga. Men jag har förstått att vi bara har Louise Hoffsten kvar av de kvinnliga tävlandena - plus en massa grabbar. Och Harry Amster är underbart giftig i sin kommentar till detta (notera även passusen om Sverigedemokraterna i majoritetsställning - det är ett viktigt principiellt resonemang han för där!).

Och så kommer Hanna Fahl - en kvinnlig skribent - och har mage att hävda att det främst är kvinnor som röstat fram (de söta) männen i Melodifestivalen, och att det inte behöver vara något dåligt. Så kvinnornas riddare Harry får inte självklart stöd av kvinnorna själva på den internationella kvinnodagen. Olika perspektiv. Intressant.

onsdag 6 mars 2013

Från konception till födelse - från födelse till död



Livets under... ett Big Bang i miniatyr. Filmen är som en lovsång till vår Skapare.

Och ändå tänker jag i kväll på en arbetskamrat som sitter hos sin döende mamma. Kan döden vara - eller bli - som en förlossning?

Ja, inte utan vidare. Men vissa likheter finns. (Liksom - naturligtvis - stora skillnader).

tisdag 5 mars 2013

Att flytta en stad...

...enklare uppgifter kan man väl tänka sej. Men vi önskar all lycka till stockholmska arkitektkontoret White! Se nu bara till att stan inte kommer bort i flytten!

söndag 3 mars 2013

Jag kan titta på det i timtal...

Tv-sända Vasalopp och 5-milstävlingar på skidor - vilken långloppshelg! - får mej att tänka på Tre-män-i-en-båt-författaren Jerome K Jeromes berömda sentens: "Jag älskar arbete. Jag kan titta på det i timtal."

Att själv ge sej ut i vårvintersolen och åka någon mil på skidor slår det mesta i tv-väg (även om vi än idag brukar titta på Vasaloppsstarten och jag minns ungdomens Tv-sända 5-milsdueller med glädje). Tyvärr gjorde jag idag varken eller, men jag gick i alla fall en rejäl promenad i Njutånger mitt på dagen. Och avnjöt en utsökt söndagmiddag i Gnarp. Fest bryter fasta - men nu gäller det att bryta ner kolhydraterna m.m. i veckan som kommer!
Johan Olsson.jpg
Och visst måste man gratulera Johan Olsson (är det så han heter?). Jag såg hans silverlopp på 15 km och tänkte att vi svenskar ju ändå brukar knäcka norrmännen när det blir lite längre distanser. Tjohej! Fast norrmännen får trösta sej med guldet på den allra längsta distansen - den som inte ingår i VM. Grattis även till Jörgen Aukland!

lördag 2 mars 2013

Al-qaida hedrar inte precis profeten Muhammed.

Fy för den lede. Det här var verkligen vedervärdigt, betydligt värre anti-Muhammed-propaganda än att göra en rondellhund som heter Muhammed (i likhet med miljoner individer). Al-qaida kan gärna dra åt skogen. (Det tycker även många som heter Muhammed).

Mänsklig rättighet att bränna böcker, men...

Farneheit 451.jpg

Jag har aldrig kunnat med devisen om att den som bränner böcker så småningom börjar bränna människor. Det är en mänsklig rättighet att få bränna upp allt ifrån bibeln och påvens bullor till Hitlers Mein Kampf (eller för den delen Koranen eller amerikanska flaggor). Som en demonstration eller helt enkelt för att böckerna blivit för många eller trasiga.

Däremot måste vi förstås protestera när statliga påbud (som i Hitler-Tyskland) kräver uppeldning av vissa författares böcker (eller av alla böcker ö.h.t. - jfr Ray Bradburys utmärkta sf-roman Fahrenhet 451, den temperatur då böcker självantänder!).

Sedan finns det som så ofta diskutabla mellanlägen. Att biblioteket i Fjällsjö-Backe eldar upp böcker av Hemingway och förmodligen många betydligt sämre författare är kanske inte hela världen (alltid värmer det någon!). Men Dagens Nyheter kritiserar med all rätt Strömsunds kommuns byråkratiska bemötande av konstruktiva alternativförslag - under rubriken "Bränn inte böckerna."

Kris i regeringsfrågan när SD är dubbelt så stort som FP

Det är helt enkelt förfärligt. Sverigedemokraterna gör en toppnotering på över 10% i opinionen, medan Folkpartiet liberalerna backar 2 procentenheter (30%!) och landar på strax över 5% av de tillfrågade. Och alldeles bortsett från att det är bedrövligt i sej, lär valrörelsen 2014 därmed få ägnas en del åt regeringsfrågan - utifrån perspektivet att en stark regering (som naturligtvis inte inkluderar SD) blir mycket svår att bilda om det här opinionsläget håller sej, samtidigt som det ser illa ut - och lär spä på Sverigedemokraternas framgångar - om vilka oheliga allianser som helst bildas för att till varje pris hålla Sverigedemokraterna utanför regeringstaburetterna.

Och då har ändå inte könsbegreppsbomben briserat i allmänna opinionen än: nämligen den att Folkpartiet liberalerna inte - som Sverigedemokraterna och de flesta självständigt tänkande människor - tror att vi alla är födda av kvinnor/mammor. Att Folkpartiet liberalerna tvärtom varit pådrivande för att alla riksdagspartier utom främlingsfientliga Sverigedemokraterna - utifrån en orimlig tolkning av begreppet tvångssterilisering - ska omfatta den ultimata queerideologin och bekräfta den i en riksdagsomröstning som planeras till den 1 juli 2013: att även män kan föda barn. 
Köttben åt SD, även om journalistiken fortfarande inte gjort sin plikt, utan faktiskt - med anslutning till dumretoriken om tvångssteriliseringar - medverkat till att hålla folk i okunnighet om vad saken verkligen gäller. Jag inte bara reserverar mej - jag tillåter mej att protestera mot just den här punkten i Folkpartiets "moderna" ideologi. Den lägger krokben för vårt eget jämställdhetsarbete (hur ska det drivas och utvärderas om vi är oense om själva könsbegreppen?) och misskrediterar t.o.m. de vettiga delarna i vår hbt-politik.
Till det sorgligaste hör att jag inte har något intryck av att särskilt många folkpartister verkligen tror att män kan föda barn och att vi inte allesammans är födda av kvinnor. Queerpolitiken har från många håll och kanter känts som en spekulation i opinion mer än som en uppriktig övertygelse och kamp för människovärdet. Men när Sverigedemokraterna i skolvalet i Bollnäs 2010 fullständigt krossade Folkpartiet bland de unga och nu får dubbla opinionssiffror på riksplanet (i alla åldrar) jämfört med Folkpartiet, ja, då kan vi glömma partitaktisk opportunism och ställa oss samvetsfrågorna: 1) Tror vi på allvar att somliga som föder barn är män? Att somliga som kalvar är tjurar eller att somliga som fölar är hingstar? Och 2) Tror vi på allvar - oavsett inställning i fråga 1) - att alla som förnekar läran om manligt barnafödande vill tvångssterilisera människor?

De som för 10 år sedan - på fullkomligt orimliga grunder - stämplade Folkpartiet som något slags systerparti till Dansk Folkeparti har ett mycket stort ansvar för att det verkliga systerpartiet nu sitter i Sveriges riksdag. Men tyvärr har Folkpartiet liberalerna - genom att ge sej queerideologin i våld - nu ett stort ansvar för att Sverigedemokraterna är det enda riksdagsparti som företräder common sense i könsbegreppsfrågan. Vilket kan få bedrövliga konsekvenser för tilltron till både Folkpartiet, rättsväsendet, journalistiken och det demokratiska systemet ö.h.t. När folk väl inser hur de låtit sej duperas av dem de - hittills - haft ett hyggligt förtroende för.

fredag 1 mars 2013

Tänkvärt alternativperspektiv

Till de nyttigaste läxor livet lärt mej hör att idioterna många gånger har rätt. Något i den stilen sa i varje fall Winston Churchill, och vem har inte fått uppleva något liknande ibland?

Nu har jag visserligen sällan kallat påven idiot, även om jag tycker att romersk-katolska kyrkans motstånd mot preventivmedel ofta skadat dess ideologiskt betydligt bättre grundade motstånd mot fosterfördrivningar. Jag har sagt som RFSU i organisationens barndom: "Hellre preventivmedel än fosterfördrivningar." Om än jag kunnat konstatera att det sedan 1930-talet kraftigt ökade bruket av preventivmedel knappast åstadkommit någon radikal minskning av antalet fosterfördrivningar. (Finns det något samband har man snarare kunnat misstänka det motsatta).
Och onekligen är det två intressanta debattartiklar som Roland Poirer Martinsson skrivit inför påvens avgång (fr.o.m. idag är romersk-katolska kyrkan faktiskt utan ledare!). Läs och begrunda: Påven hade rätt om kampen mot aids och Kondomkampanjen fick oavsedd effekt
[Kan ingen någorlunda vettig journalist ge ett alternativperspektiv även på den allt dominerande synen på upplösningen av könsbegreppen som ett avskaffande av någon sorts "tvångssterilisering"?]