Idag begravdes prinsessan Lilian. Må hon vila i frid. Hon har enligt mångas utsago betytt mycket för kungabarnen som en "farmorsgestalt" i avsaknad av prinsessan Sibylla.
Däremot är det en skandal att kyrkan inte röt ifrån när kronprinsen och sedermera kungen Gustav Adolf "tvingade" paret Lilian och Bertil att leva samman utom äktenskapet, av något slags dynastiska skäl. Röt Svenska kyrkan ifrån mot påven när han förbjöd prästäktenskap, ska kyrkan väl också ryta ifrån mot monarker som tror att de kan stifta särskilda äktenskapsregler för kungliga?
Prins Bertil har senare kallat sej och Lilian för "Sveriges första sambor". Nu var de väl inte riktigt det - stockholmsäktenskap var ju ett begrepp redan på 1800-talet - men det är klart att de bröt en hel del mark för sambokulturen både i Sverige i stort och i kungahuset. Klarade ingen ärkebiskop eller hovpredikant verkligen av säga ett frimodigt ord till de kungliga under 30 långa efterkrigsår? (Idag är det f.ö. bankmänniskor och jurister snarare än kyrkan som uppmanar folk att gifta sej - under köpa hus-kurser och liknande).
Samtidigt måste en del av skulden läggas på prins Bertil. Hur positivt jag än i det stora hela ser på monarkin, kan jag inte precis tycka att det är en direkt bärande del av Sveriges styrelseskick. Att man skulle uppvisa något imponerande ansvar för staten och vårt styrelseskick för att man accepterar dumma giftasregler och lever samman "i smyg" kan jag inte acceptera. Det ter sej snarare omoget, mesigt och ansvarslöst.
Och om Gustaf Adolf nu var så orolig för monarkins fortlevnad (efter sonen Gustaf Adolfs dödsstörtning), hade väl Bertil ett gyllene läge att sätta hårt mot hårt? Om man betänker att Gustav V:s bror, den som både mesig och lite korkad ansedde prins Oscar - kristen och KFUM:are - en gång visade strålande kurage när han begärde att
både få gifta sej med en simpel hovfröken
och få behålla sin prinstitel (vilket han fick!).
Men må nu Lilian vila i frid vid sin Bertils sida. (De hann trots allt vara gifta i över 20 år!)