söndag 23 september 2012

11 långa år för Dawit Isaak och hans familj

"Nu har vi väntat länge nog..:" - men det är ju nu som beträffande Raoul Wallenberg på sin tid att man börjar fråga sej om karln lever. I varje fall har DN en ytterst läsvärd krönika med anledning av tidsläget och Dawits förfärliga 11-årsdag - tack Björn!

Och ni som bestämmer i Eritrea eller har kontakt med dem som bestämmer: SLÄPP DAWIT ISAAK NU! Eller ge honom åtminstone en anständig rättegång!

Svenska kyrkan och Stasi

Ett tips till nästa Teologifestival (2015?): Svenska kyrkan och nazismen var ett bra fördjupningstema senast, men nästa gång kan ni gärna komplettera med seminariet "Svenska kyrkan och kommunismen"!

Givetvis har Anders Törnvall rätt: Vi måste få veta allt om Stasis infiltration av Svenska kyrkan och universiteten, nu när vi har möjlighet att få veta. Aleksander Radler har inte berättat allt. Nu är det hög tid att korten läggs på bordet. Ingen förtryckarstatsagent vinner i längden, allra minst inför evigheten, på att skyddas intill förbannelse.

F.ö.: Kan ingen gammal DDR-agent träda fram frivilligt och be om förlåtelse - måste alla släpas fram i ljuset? (Jo, jag vet mycket väl hur både jag själv och mina barn fungerar, men...).

lördag 22 september 2012

Lysande, Muhammed Omar!

Uppriktigt och definitivt återvänd från islamismens och antisionismens väg eller inte - det Muhammed Omar skriver på Newsmill nu om varför vi inte ska ha hädelselager är faktiskt  alldeles, alldeles lysande. Mycket, mycket bra och tänkvärt, inte bara för islamister! Tack, Muhammed Omar!

I spänningsfältet mellan två bra artiklar om förhållandet till islam och muslimer

Här i Iggesund träffar jag dagligen muslimer, bl.a. från Afghanistan. Apropå den omdiskuterade Muhammed-filmen kan man säga mycket. Men det Elisabeth Sandlund och Dick Erixon speglar ganska bra det liberala-kristna spänningsfält jag som kristen och politiskt liberal lever i. Jag håller nämligen med båda två och grunnar i vilken utsträckning de motsäger varann (alltså i vilken utsträckning jag själv är kluven).

Vi i Njutångers kyrkokör övar nu i höst in en musikal som heter "Messias". Själv ska jag spela jude och en kvinna i församlingen muslim. En är vad jag upplever som liberalteologisk kristen, inte mer sympatisk än nån annan. Fast en del skämt om att vara "bibelsprängd" och "på smällen" kanske är känsliga? Men så klart man måste kunna dra även dem. (Eller?).

Lite av frågan handlar ju om i vilken utsträckning vi "sparkar neråt" när vi skämtar om muslimer (eller t.ex. homosexuella) eller tvärtom visar att vi betraktar dem som integrerade beståndsdelar av vårt moderna samhälle. Samt i vilken utsträckning kristendomen med någon rimlighet kan betraktas som maktens och majoritetens religion. Alla som gått i skolan eller gjort lumpen kan ju intyga att man som bekännande kristen sällan upplever sej vara i majoritet... om man så säger...

tisdag 18 september 2012

Den svenska skolan som fisksoppa

Hans Bergström skriver på DN debatt om den svenska skolans utveckling - eller var det avveckling? - under det senaste halvseklet. Vår uppgift är enligt honom att åter göra fisk av en ganska svårsmält soppa. Läs och begrunda!

(Annars är det ju lite underhållande hur borgerliga debattörer vanligen skyller skolans kris på kommunaliseringen under Göran Persson och socialistiska debattörer vanligen skyller den på friskolereformen. Bergström går liksom LR:s Metta Fjelkner dubbelt så långt tillbaka i tiden...).

Taskig muhammedfilm inget skäl att sabba och döda


Ni som djupt ogillar den aktuella Muhammedfilm jag inte sett men fått refererad: Ifrågasätt gärna och protestera gärna mot den muhammedbild som ges! Men ta inte till våld och försök inte stoppa den yttrandefrihet ni själva gärna vill ha!

Med andra ord: Gör som majoriteten av världens muslimer!

Bitte Assarmo tycks tyvärr ha blott alltför rätt i sin Newsmill-artikel "Svenska journalister kryper för islamistisk fundamentalism."

måndag 17 september 2012

Strindbergsjubiléer blir lätt lite löjliga

När vi nu firar ännu ett strindbergsjubileumsår (det senaste inföll 1999) med bl.a. läsningar av "Dagens strindbergsbrev" (liksom då) kan man gott påminnas om Victor Svanbergs ord ur Vecko-Journalen nr 3 1949:

Jubiléer blir lätt lite löjliga, och ett jubileum över Strindberg har mycket svårt att inte bli löjligt. Strindberg var en smädare, en ypperlig smädare, en benådad smädare, och bland det han smädade allra bäst var jubelfester och andra fester.

lördag 15 september 2012

På äventyr i Bodagrottorna



Nu har vi hela familjen utforskat "turistdelen" av Bodagrottorna, de grottor som barnen namngett som "Pappagrottan", "Mammagrottan", "Hannagrottan", "Jontegrottan" och "Staffangrottan". Vi cyklade 2 km till byn Bodarna eller Bodarne och gick till fots de sista hundratalen meter.

Med ficklampor och värmeljuslyktor erövrade vi nya spännande delar av det totalt 2600 m långa systemet (+ ca 300 m bisystem), men har förstås ändå det allra mesta kvar att upptäcka. Barnen hade lättast att ta sej fram, medan pappa Andreas fastnade i "den trånga porten" mellan Pappagrottan och Mammagrottan. (Bodagrottorna är världens näst längsta urbergsgrottsystem och Sveriges tredje längsta totalt, bara de kalkstensbildade Lummelundagrottorna och vilkendetnuvar är längre).

Klart spännande! Tacksamt med "ledtrådarna" som finns utlagda, liksom för stenar och klätterrep.

Hösten är kommen - hör stormarnas gny!

Nu är det bara att inse: sommaren är definitivt slut (även om jag tog ett dopp så sent som i onsdags). I går och i dag blåser kalla vindar (även om det är något soligare i dag), och jag rensade ut alla vår- och sommarsånger ur sånghäftet till äldreboendet Tryggebo. "Blåsippan ute i backarna står" kändes liksom inte riktigt passande längre...

fredag 14 september 2012

Skriv under deklarationen mot den nya rashygienen!

Foster med Downs syndrom är inga monster! Skriv under deklarationen mot den nya rashygienen, den fosterdiagnostik som Hanne Kjöller på DN(!) 16/3 insett börjar gå "i doktor Mengeles fotspår".

torsdag 13 september 2012

Kommunistisk antireligiös propaganda får svar på tal

Ja, man borde väl inte ha blivit så förvånad över att en gammal kommunist fick för sej att föreslå stopp för "religiösa aktiviteter" för barn under 12 år (utifrån ett sällsynt vidrigt exempel på övergrepp mot barn i religionens namn). Men statsvetaren Magnus Hagevi ger välformulerat svar på tal i sitt blogginlägg om Barns frihet till religion.

Intressant att det är just Margó Ingvardssons generationskamrater som är mest negativa till religiös påverkan av barn - beror det på direkt negativa erfarenheter av "religiös indoktrinering" i skola och kyrka (exempel saknas inte) eller på att man utifrån en ateistisk världsbild tror att alltsammans är lögn och bedrägeri, hur roligt det än kan vara?

Men skulle Margó Ingvardsson få igenom sitt förslag om förbud för religiösa aktiviteter för barn under 12 år, så vore det väl rimligt att även förbjuda folk lära sina barn svära?

Nä, varken Sovjetunionen under 1900-talet eller den svenska 1600-talsteokratin framstår för mej som särskilt lockande förebilder...

Missvisande rapportering?

Om Per Ewert och Tuve Skånberg har rätt - på vad beror den missvisande rapporteringen om republikanernas ställningtagande? Är den systematisk?

I ett läge då vi i Sverige på allvar skulle behöva diskutera en nollvision för aborterna likaväl som för trafikdöden, och då även abortlagen från 1974/75 naturligtvis måste kunna diskuteras utifrån sina konsekvenser (för varför skulle just denna utpräglat pragmatiska lag vara sakrosankt?), ja då vill vi tydligen utmåla alla alternativa åskådningar som misstänkta.

Men t.o.m. i Sverige är provocerade aborter förbjudet, nämligen under graviditetens andra hälft. I USA utförs i åtskilliga delstater fosterfördrivningar som vore kriminella i Sverige. Hur ofta kommer det perspektivet fram i rapporteringen?

lördag 1 september 2012

Årsdagen av Andra världskrigets utbrott

Satt tidigt i morse och bläddrade igenom Bonniers lexikon i 15 band, första bandet (bokstaven A) och hamnade i den intressanta avdelningen Andra världskriget (ett 20-tal spalter). Kom efter några minuters ivrigt läsande ihåg att världskriget (eller "det stora fortsättningskriget") ju bröt ut just denna dag, den 1 september, för 73 år sedan, då Tyskland anföll Polen med stöd av Molotov-Ribbentroppakten och Storbritannien m.fl. trots denna lika oväntade som oheliga allians höll fast vid sina utfästelser till Polen och (ett par dagar senare visserligen) förklarade Tyskland krig.

En ruggig historia. Men spännande och lärorik.

Sedan var jag med familjen i Norrbo och rodde kyrkbåt på Norr-Dellen. Men det är en annan - och betydligt roligare - historia.

I morgon blir det mottagningsgudstjänst för min fru i Hudiksvalls Missionskyrka. Men dit tar vi nog bilen istället för kyrkbåten.