torsdag 28 februari 2013

Ryssarna riktigt roliga (om Sveriges försvar):

Säga vad man vill om Putins upprustning och Sveriges nedrustning. (Inte kul). Men det här var faktiskt riktigt, riktigt skoj:

Invald i lokala folkpartistyrelsen

Undrar om de visste vad de gjorde ;o). Men nu är jag i varje fall åter invald i en Folkparti-styrelse. Lokalt, givetvis. Hudiksvall den här gången.

F.ö. var årsmötet mycket givande, kanske främst tack vare oppositionsrådet (Gävle) och tjänstledige migrationsverkshandläggaren Per-Åke Fredrikssons lysande genomgång av aktuellt migrationsläge och gällande regler. Det stod på inbjudningsbladet att det skulle röra sej om ett kåseri, men det var betydligt intressantare än så: det var ett rappt och informativt föredrag!

Nyttigt att fortbilda sej på det här området, inte minst för oss folkpartister.

onsdag 27 februari 2013

Biskop Carlzon, freden och DDR

Professor Hugo Odeberg i Lund blev en på sin tid skandaliserad ordförande i föreningen Sverige-Tyskland under andra världskriget, ända fram till hitlertysklands krossande. Förtjusningen över det "moderna" och "kulturvärnande" Tyskland, och över de bildade personer han fick träffa, kunde, om man ville vara så snäll som möjligt, betecknas som oförsvarlig naivitet.

Något liknande skulle kanske kunna sägas om biskop Lars Carlzons ordförandeskap i föreningen Sverige-DDR, ända fram till murens fall. Men frågan är i båda fallen om det inte är alltför snällt, ja, på gränsen till oförsvarlig naivitet, att uttrycka saken så?

tisdag 19 februari 2013

Varför blev jag så glad av stinkarhistorien?

Jag kan bara konstatera att rubriken "Stinkande bussresenär i Uppsala lovar bättring" gjorde min kväll. Och även själva artikeln är ju helt underbar. Tänk vilka tappra ombud för bussföretaget som vågade sej in i stinkarens håla! Det här kallar jag själavård i sin prydno! (Eller man kanske skulle tala om kroppsvård i det här fallet?). Raka rör - sånt här gillar jag!

Bra om kyrkovalet

Anders Eklund i Ljusnan/HT gör sin plikt och skriver bra inför kyrkovalet. Men är det bara en gammal frikyrkopastor som kan se klart? Varför förbjuder inte kyrkoordningen och partiernas egna stadgar C och S att engagera sej i ett val i en ideell organisation? Centerkvinnorna kan väl bjuda på kaffe ändå, och låta bli att uppträda som just centerpartister i kyrkans sammanhang?

Kyrkan är nämligen ingen hembygdsförening. Ej heller någon filial av socialkontoret.

Leo Holtter i Bjuråker håller med Eklund i sak - politiska partier: bort! - men nyanserar bilden av medlemsengagemanget och -inflytandet.

lördag 16 februari 2013

Iggesund riksnyhet i veckan

I veckan som (snart) gått blev Iggesund en riksnyhet. I alla fall några rader i såväl DN som SvD. Tack vare att taket på f.d. Ica Ankaret (numera bara Ankaret) rasade in på måndagseftermiddagen. Just när snöskottning pågick som bäst. Var det skottarnas tyngd som blev "droppen"? I alla fall varskodde takskottarna personalen om att det började knaka, och den rådiga personalen såg till att hela butiken utrymdes. Innan taket (med bitvis meterdjup blötsnö) rasade in.

Det här har fått sina konsekvenser, bl.a. för Enånger-Njutångers församling som har inköpsavtal med Ankaret men inte med Konsum, och ff.a. för flyktingar och barnfamiljer som brukat handla på Ankaret p.g.a. bättre lågpriserbjudanden OCH öppettider än Konsum. (Fast å andra sidan ett mer begränsat sortiment).

Men ändå: man får vara mycket tacksam att orten (med 3000 invånare) trots allt har en matbutik till. I Arbrå en mil norr om Bollnäs (ungefär samma avstånd som vi har in till Hudiksvall) la ju Konsum ner häromåret, så om taket på ICA brakar där finns det ingen affär kvar att handla på.

Bra idé att skotta taken. Innan det är för sent.

tisdag 12 februari 2013

Mitt i semmelbaket annonserar påven sin avgång

Roliga bloggare skriver nu om "påvens avträde". Själv är jag fascinerad av den annonserade abdikationen på många sätt. Erik Helmerssons kommentar i DN idag (i krönikan "Ny påve betyder inte ny kyrka") uttrycker i sin slutkläm ett intressant perspektiv.

Genom att abdikera har den ”konservative” påven fattat ett mycket radikalt beslut. Kanske blir det ett exempel för framtida påvar och Benedictus stora bidrag till kyrklig förnyelse.

Spännande! Att se själva avgången som en reform av påveämbetet! Jag tror att Erik har rätt och att abdikationen kan bli stilbildande (jfr Nederländernas kungahus). Sen blir ju frågan i än högre grad än vanligt hur en avgången kyrklig ledare hanterar sitt "pensionärsskap" - att ha haft en sådan oerhörd andlig auktoritet som påveämbetet innebär och sedan stilla acceptera sin efterträdares linje (även om man inte håller med) måste vara en andlig övning av enorma mått.

Men skada att den svenska formen Benedikt (eller ännu hellre Bengt!) aldrig slog igenom. Portugiserna sa ju "Bento" utan att darra på manschetten. Men i Sverige skulle det minsann vara "Benedictus". Precis som vi aldrig kunde säga "Jan Pål" eller åtminstone "Johan Paul" om föregångaren (jfr Jean-Paul Sartre) som fransmän och polackers.

lördag 9 februari 2013

SD tar den målsättning FP aldrig vågade plocka upp

Jimmie Åkesson siktar högt. Det är väl bara vad en partiledare med verkliga visioner ska göra?

Men det var ju Folkpartiet som borde ha tagit ledartröjan i svensk politik efter det framgångsrika valet 2002 - de flesta svenskar hade ju tagit avstånd från socialismen, och någon moderat politik á la Bo Lundgren ville få ha (även om Reinfelt nu nog fått igenom lika stora skattesänkningar som Lundgren föreslog). Därtill visade Folkpartiet att man - trots mångårigt erkänt socialt engagemang - vågade ställa lika höga krav på invandrarna som Norge gjorde. Men som tack blev partiet stämplat som främlingsfientligt och något i stil med Dansk Folkeparti. Och en kuvat parti krympte ner sej självt inför Alliansens bildande och lanserade inte ens sin egen partiledare som statsministerkandidat, den i valrörelsens slutskede av "Siggeskandalen" totalkuschade Leijonkungen. Väljarna man tog från M 2002 skulle bara ses som "lånade" och återgick mycket riktigt till M.

Även en del folkpartister hade faktiskt själva börjat tro att partiet blivit ruskigt på riktigt, särskilt när partiet förutom språkkravsförslaget ville ha en del tveksamma övergångsregler i samband med nya EU-medlemmar o.s.v.

Sen fick vi ett parti i riksdagen som var ruskigt på riktigt - om än lite bättre friserat på sistone - och plötsligt får dessa röster inte bara från verkligt främlingsfientliga utan också från mer modesta människor som inte längre upplever att Folkpartiet - den naturliga länken mellan höger och vänster - står upp för sans och balans i såväl välfärds- som invandrings- och företagsfrågor, utan blivit ett allmänt PK-parti som nu t.o.m. på allvar tror att även män kan föda barn...

Vad är det här frågan om egentligen? Kan nya jämställdhetsministern tänkas inse att det blir meningslöst att arbeta för jämställdhet mellan män och kvinnor om vi inte längre vet vad vi menar med "män" resp. "kvinnor"? Hon tror väl ändå inte att ojämställdheten mellan människor beror på att saker och ting kallas vid sina rätta namn och att alla orättvisor skulle försvinna om språket bluddrades till lite mer? (De skulle förvisso bli svårare att analysera).

Det värsta är att det - trots järnrörsskandalen - inte känns otroligt att SD skulle kunna gå framåt och fördubbla sitt väljarstöd för tredje valet i rad (jfr sannfinnländarnas framgångar).

Nej, det värsta är att det känns som om det är vi i FP som givit SD värsta köttbenet under vårriksdagens omröstning och under valrörelsen 2014. Könsbegreppsfrågan. Nu kan jag bara hoppas att just Jimmie Åkesson är allmänt oengagerad i alla frågor utom invandringsfrågan och att han inte mer än Göran Hägglund (som gärna hade fått stoppa galenskapen) har lust att slå politiskt mynt av den här saken.

torsdag 7 februari 2013

Den mörka gåtan Radler

Läs det här. Och lyssna. Hur kunde det ske? Var det lika enkelt för alla STASI-spioner att härja i Sverige?

Jag vill verkligen veta vilka andra - även infödda svenskar - som var aktiva på DDR-diktaturens sida här i vårt land. Det är orättvist att bara Radler - eller bara högermänniskor - ska "hängas ut". Finns det material - så redovisa!

Detta även för spionernas/förrädarnas egen skull. De måste få hjälp att göra upp med sitt förflutna medan de ännu lever. En omvändelse kan vara nyttig om den så sker under galgen.

Läs också Ulrika Knutsons självrannsakande krönika i Kyrkans tidning: Vi mötte Östeuropa med likgiltighet.

Veckans vädjande

Blev just uppringd av Amnesty med anledning av "veckans vädjande". Det tar verkligen minimalt med tid att "engagera" sej för utsatta människor som engagerar sej maximalt trots stora faror. De gamla kortkampanjerna kändes på något sett mer konkreta och "effektivare" (svårare att deleta liksom), men många bäckar små...

Nu har jag i alla fall även gjort som uppringaren önskade och berättat om Amnestys hemsida och kampanjerna som går ut därifrån. Anslut dej gärna - ett vanligt passivt medlemskap betyder mycket (några tior i autogiro per månad märker man faktiskt knappt och slipper komma ihåg att förnya).

Har du undringar beträffande Amnestys policy i vissa frågor kan du skriva till info@amnesty.se
Det har jag - också - gjort.

onsdag 6 februari 2013

Tänker inte se kvällens Uppdrag Granskning

Nej, jag tänker inte se kvällens Uppdrag Granskning. Men se gärna programmet, ni som orkar. Jag blir fullständigt illamående (alldeles bortsett från flunsan) när jag hör påannonseringen och de upplästa hat- och hotbreven till kvinnliga journalister. Tänker på Stieg Larssons bok "Män som hatar kvinnor" - som jag inte heller tänker vare sej läsa eller se filmen om. Hur i hela fridens dagar kan det finnas så rabiata kvinnohatare i Sverige? Räcker verkligen avundsjuka eller senpatriarkal maktkamp som förklaring?

Är vi män helt enkelt svin? Nej, jag vet att man inte ska generalisera. Men ändå. T.o.m. den främste av de påstått goda grabbarna, "Kapten Klänning", visade sej ju vara över all beskrivning svinaktig. Vad är det som gått snett hos dessa en gång i världen så små och söta killar?