onsdag 16 maj 2012

Viktiga meningsbrytningar

Läs Ann Heberlein och Cecilia Bornäs om lidande och dödshjälp. Viktiga meningsbrytningar.

lördag 12 maj 2012

Tack, Jens Liljestrand

Småborgerlig som jag är - trots en ekonomisk tredjeklassituation - kan jag inte annat än applådera Jens Liljestrand. Han uttrycker en djupt humanistisk syn på såväl direktören och revoltören. De behandlas inte med silkesvantar men som människor. En förutsättning för demokratins fortlevnad och för goda reformer.

Jag tror f.ö. att jag måste söka rätt på några fler Leon Larsson-dikter. De bör nog nätpubliceras av historiska skäl.

onsdag 9 maj 2012

Intressant skolavslutningsförslag

Intressant idé om kyrklig del av skolavslutningen i Broby, där man utan att kränka den nya skollagen kan ägna sej åt välsignelse av barn och ungdomar. Det ligger väl i linje med det förslag om tudelad skolavslutning som jag själv - liksom många andra - velat pröva. (Inget hindrar f.ö. judiska, muslimska, ateistiska föreningar - you name it - att också bjuda in till stämningsfulla skolavslutningsuppföljningar).

Däremot ställer jag mej tvekande till att rektorerna trots allt skulle vara inblandade också i den kyrkliga delen av avslutningen - det skulle väl trots allt ge den en alltför "officiell" prägel om inte rektorerna sedan gammalt och "privat" är aktiva medlemmar i församligen?  

Däremot kan man inte klaga på frivillig kyrkogång - eller frivillig bordsbön för den delen - under förevändning att den som inte vill gå (eller be) då känner sej så udda och utestängd. I så fall skulle ju kristna kunna klaga på alla möjliga situationer i vårt samhälle där ett "sekulärt grupptryck" kan tänkas uppstå. Och det blir bara löjligt - med all respekt för känslan av utanförskap, som alla minoriteter, fromma och ofromma, måste lära sej att hantera.

tisdag 8 maj 2012

Putin är ett skämt - och Medvedev nickar och bockar

Jaha, då har Putin fullbordat sitt kringgående av konstitutionen genom att åter bli Rysslands president (och naturligtvis är det "president" Medvedev som blir premiärminister). Undrar om han i realiteten inte har toppstyrt Ryssland i 12 raka år nu, och 6 till ska det tydligen bli (18 sammanlagt) om det går som det var tänkt.

Vilket skämt! Vilket bedrövligt dåligt skämt! Vilken förfärlig drift med den konstitution Ryssland äntligen fick efter 75 års kommunism och typ 1000 års odemokrati. Håller Putin på att göra sej till en ny Caesar (läs: tsar)? Klarar karln av att kliva ner från maktens piedestal utan att själv utse efterträdare (det avgörande beviset på demokratiskt sinnelag?).

Säga vad man vill om Frankrikes Sarkozy, eller Greklands Pasok och Ny demokrati, men de har i varje fall inte försökt manipulera valkampanjerna eller valresultaten. Och även om Putin antagligen har ett hyggligt folkligt stöd jämfört med många andra, så har han aldrig - säger aldrig - vågat låta valen föregås av öppna och ärliga debatter på lika villkor.

(Gud ske lov att man bor i Sverige så att man vågar skriva sånt här).

Urk

Moderna kannibaler tar tabletter.

måndag 7 maj 2012

Att det ska vara så svårt att sluta tracka

Det är nog inte bara i Malmö. Men tänk att det kan kännas så svårt och skämmigt att säga "ja, jag är jude". I Sverige, idag. Varför tar sej folk fortfarande rätten att ogilla, ja, hata människor bara för att de tillhör ett visst folkslag?

Nej, det är inte bara judar som utsätts. Och vissa judar utsätter säkert andra. Men varför, varför, varför dras just judar så ofta över en kam och betraktas som något slags jordens avskum? Är det inte dags att lägga av med det?

(Intressant dock att även positiva fördomar finns: som t.ex. den att judar är särskilt smarta! Påminner om fördomarna att norrlänningar är särskilt ärliga och homosexuella särskilt vackra).

torsdag 3 maj 2012

Jag sjöng vid bondens knut: Nu är sommaren här

En vacker och oväntat varm vårdag med bad i Njutångersfjärden och mellanmål vid Nianåns härligt forsande utlopp. Jag har just gjort i ordning ett sånghäfte med vår- och sommarsånger att användas vid några utflykter i Enångers-Njutångers församling i maj/juni, se Den blomstertid.

Men ibland blir det bara för jobbigt när man hör på nyheterna. Jag tänker ofta på Tage Danielssons lilla vers:

Se här din svåra roll: 
att inse världens 
lidande med glädjen i behåll.
Kerstin Hed (bondmoran Hilma Olsson) skrev i Spel-Olles gånglåt, i en vers som Trio me Bumba hoppade över:
Ute i världen där tiga alla sånger, 
och glädjen är en fejla som mist varenda sträng. 

Det där var nog inte riktigt sant ens under världskrigens tid - även om det onekligen fanns platser där sången tillfälligt tystades. Den trotsiga fortsättningen kan vi dock alla gärna försöka stämma in i:

Går jag än ensam och sorgsen många gånger, 
skall dock min visa klinga som lärksång över äng!

Och så tänker jag på Geijers lilla vers:
Var plåga har sitt skri för sej, 
blott hälsan tiger still. 
Och därför talar man om mej, 
som vore jag ej till.
Det hindrar inte att vi ibland måste "elda under vår vrede", som Ingrid Sjöstrand uppmanar till. "I denna värld, så fräck och dum, / må mycken vrede hava rum, / och det är skam att vara ljum."

Samtidigt som vi får sjunga och leka med barnet som sjöng vid bondens knut: Nu är sommaren här!

Ja, det är inte lätt. (I morgon kommer visst blötsnö).

En god maj tillönskas hur som helst oss allesammans. Även i Kina och Syrien, Sierra Leone och Bangladesh.




onsdag 2 maj 2012

Gud sej förbarme en sådan skam

Nä, nu går skam på torra land! Anna-Klara Bankels reportage om etanolhistorien i Sierra Leone måste man ta hjälp av Jakobs brev i Bibeln för att kunna kommentera. Att värdefull odlingsmark nu går åt till att producera socker för sprittillverkning (ja, ja, etanol låter förvisso lite finare) är illa nog - att bönderna inte får rejält betalt för marken och dessutom utnyttjas som underbetald arbetskraft gör skandalen komplett. Hur är det möjligt? När det faktiskt finns så mycket vettigt óch nyttigt att använda våra biståndsmedel till. Har Swedfund gjort något bra? (Vore uppriktigt intresserad av positiva exempel).

Hydroman som jag är greps jag särskilt av hur det lilla vattendrag där kvinnorna i radioreportaget brukat hämta vatten nu tydligen täckts över under prepareringen av de stora sockerfälten.

Jag säger som löjtnant Zidén i Fänrik ståls sägner: Gud sej förbarme en sådan skam!

Klarsynt dissident avslöjar diktaturens sanna ansikte

Diktaturens sanna ansikte är en svart TV-ruta. När BBC och CNN rapporterar om den blinde men klarsynte dissidenten Chen Guangcheng får kineserna inte titta. Fy bubblan. Chen Guangchengs och hans hustrus öde nu är inte en intern kinesisk angelägenhet. Det är en angelägenhet för hela den fria världen.

30 april och 1 maj



Nej, Aron Modig och KDU, vi bör inte avskaffa 1 maj som allmän helgdag! Känner Aron förresten inte till att även KD i Uppsala brukar ha ett demonstrationståg 1 maj? Vårledigheten denna dag har gamla traditioner, och hur skulle vi kunna fira valborgsmässoafton ordentligt (nej, jag syftar inte på sprit!) om vi inte får sova ut 1 maj? Dessutom brukar vår familj åka ut till någon majbrasa då och grilla korv i eftervärmen - samt, om isen har gått, ta oss ett dopp i närbelägna sjön.

Däremot borde fler partier våga följa Uppsala-KD:s exempel och använda 1 maj som polisk manifestationshelg. (Det är lite trist att bara ha den gräddiga Almedalsveckan, ju). Arbetare finns ju i fler partier än hos Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, och det är bara bra för vår demokrati ju fler som engagerar sej i olika politiska frågor. Även många "alliansare" känner en längtan efter att få uttrycka sej också i friska luften, på det verkliga torget/forumet, inte bara på de många virtuella.

Jag vill gärna så här i anslutning till Valborgsfirandet (min lektor på Lärarhögskolan brukade påstå att vetenskapen den 2 maj var "stillastående p.g.a. illamående" ;o) fortsätta med att citera den ibland väl floskulöst nationalistiske och skandinavistiske skalden Strandberg, som i sin dikt "Vårt fria ord" nedan - kan sjungas på samma melodi som "Vintern Ra"! - dock även, om man bortser från det chauvinistiska, fångat mycket av demokratins och den frimodiga demonstrationens väsen. När vi läser/sjunger hans dikt bör vi även sända en tanke till burmeser, syrier, vitryssar och kineser m.fl. undertryckta folk. Yttrande- och demonstrationsfrihet, ja, hela det "frihetsarv" Strandberg talar om, har även vi svenskar fått kämpa för och måste fortsätta att värna.


Den har intet fosterland, som ställer
alla lika högt - så sant jag tror,
den har ingen kär, och får ej heller,
som ej älskar framför allt sin mor.
Klingar icke modersmålet skönast?
Binder ej vårt hem med dubbla garn?
Lyser icke själva ljungen grönast
på den torva, där vi lekt som barn?


Men vårt land är icke marken bara,
eller språket, som vi lärt så flinkt,
det är tanken ock, den svenska, klara,
och vårt frihetsarv, vår själs instinkt,
och vår goda rätt att överväga
vad oss höves, öppet, oinskränkt,
för att se’n vår trygga mening säga
åt all världen, fritt och oförkränkt.


Trälens klenmod gör, att han förkättrar
varje öppenhjärtigt ord han hör,
ty han känner mindre sina fjättrar,
när han tänker som hans herre gör.
Men ett folk, som fått i arv att länka
sina öden själv, och obestritt,
älskar sina egna tankar tänka,
och det måste säga ut dem fritt.


Fågeln sjunger visst sin längtans kvitter,
om han blott blir matad i sin bur,
men det inre, som ett folk besitter,
öppnas endast i en fri natur;
vad det känner, är ej något ensamt,
men en blixt av himmelens förnuft,
vad det tänker, tänker det gemensamt,
och det krymper, om det ej får luft.


Därför ve den hand, som avskär tungan
på det folk, som en gång haft en röst!
Ve den, som med vilja sårar lungan
i offentlighetens breda bröst!
Det är gott att lägga tyngd i slaget,
när man fått en klinga i sin hand,
ännu mer att ha ett ord i laget
en gång, när det gäller folk och land. 


Melodi: Vintern rasat ut bland våra fjällar

Birger Schlaug om nattis-samhället

Läs vad Birger Schlaug så tänkvärt skriver om nattis-samhället! Jag minns hur jag reagerade när centerns representant i Barn- och utbildningsnämnden här i stan presenterade Nattis som en stor välfärdsreform. Visst förstår jag (och det sa jag också) det ökade behovet i och med det ökade ensamföräldraskapet (oftast är det ju kvinnor som är ensamma med barn). Men samtidigt är det ju ur ett barnperspektiv för bedrövligt att detta ska behövas: att man ska skjutsas hemifrån lagom till godnattsagan och vakna upp till en ny dag på "förskolan". Enstaka skolövernattingar kan säkert vara kul, men knappast när det börjar handla om en eller flera gånger i veckan.

Observera att varken Birger Schlaug eller jag vill skuldbelägga nattarbetande kvinnor, som blir tvungna till detta för sin egen och barnets/barnens försörjning. (Ofta handlar det ju faktiskt om män/pappor som undandragit sej sitt ansvar, kanske inte så mycket efter som under pågående relation). Men frågan måste ställas: vad är det för samhälle vi tillsammans skapat? Drivs arbetslinjen in absurdum i ett samhälle som inte värderar föräldrars arbete (ja!) med sina barns fostran och ser föräldrarna som utbytbara mot vilken dagis/nattis-personal som helst - eller t.o.m. som i många avseenden mindervärdiga jämfört med specialutbildade förskollärare?