torsdag 31 december 2009

Miltur på skidor. Inför 5-milen från Har

Miltur på skidor. Inför 5-milen från Harsa den 13 februari. Gott slut på 2009 tillönskas er alla!

tisdag 29 december 2009

Utvärdering av KUB och nupps och allt vad det nu heter

Vi sätter inte ut lytta barn i skogen. Det behöver vi inte, för vi har så sofistikerad teknik att vi kan avliva dem redan före födelsen. Men principen är densamma. Den berömda tavlan "Är du lönsam, lille vän?" skulle i dessa dagar kunna få rubriken "Är du önskad, lille vän?"

Men det måste sägas i klarspråk: den utbredda avlivning av foster med Downs syndrom som nu äger rum i samband med systematisk fosterdiagnostik för äldre gravida, den är på intet sätt förenlig med dogmen om alla människors lika värde och den är en skam för sjukvård och samhälle. Det var på intet sätt tanken med abortlagen från 1974 att den skulle komma att användas till könsselektiv abort eller till något slags rashygien där handikappade barn ses som monster. Straffrihet av pragmatiska skäl och möjlighet till avgörande beslut på personligt ansvar innebär inte ett generellt moraliskt godkännande, ett carte blanche för fosterfördrivning. Men så uppfattas abortlagen tydligen idag, vilket nog är det största hotet mot dess legitimitet på sikt. Missbrukad frihet leder vanligen till ökade restriktioner. Alltså borde både lagens anhängare och kritiker kunna enas i arbetet för ändrade attityder till provocerad abort, och då särskilt till selektiv abort med rashygieniska drag.

måndag 21 december 2009

Värsta svartbrödsdegen!

Värsta svartbrödsdegen!

söndag 20 december 2009

Vinterpromenad.

Vinterpromenad.

fredag 18 december 2009

Vita, sa räven om rönnbären.

Vita, sa räven om rönnbären.

Mannen på taket.

Mannen på taket.

23 minusgrader!

23 minusgrader!

torsdag 17 december 2009

Snöröj på gång.

Snöröj på gång.

Och nu är det vinter!

Och nu är det vinter!

tisdag 15 december 2009

Nu är det skidföre!

För första gången i vinter har vi fått skidföre!
Gick ner till oppositionsgruppens möte i stadshuset i går kväll, men hade nästan lika gärna kunnat åka skidor. I varje fall var det några centimeters snötäcke när mötet var slut.
Fick skjuts hem. Tack, Hans!

torsdag 3 december 2009

Protestera skarpt mot Ugandas anti-homo-lagförslag!

På republiken Ugandas Norden-ambassads hemsida har jag nu gjort ett inlägg i gästboken. (Nr. 14). Samma text som jag samlat underskrifter till i pappersform de senaste dagarna. Blir intressant att se hur länge inlägget får stå kvar. Står det kvar resten av året tyder det kanske tyvärr mest på att ingen har läst det.
Men protestera du också! Kriminalisering av homosexuella är förfärlig, alldeles oavsett om det utdöms dödsstraff eller inte. Tyvärr kan vi inte vara räkna med att lagförslaget kommer att röstas ner i parlamentet (tvärtom!). Protester behövs från både regeringar och enskilda. Uganda som på 90-talet framstod som ett så positivt föredöme i många sammanhang, verkar nu ha tappat mycket av både demokrati och humanitet.
Funderar dock mycket på polariseringen i just homofrågan världen över. I Sverige har vi fr.o.m. i år inte ens ett särskilt begrepp i vare sej stat eller kyrka för förbundet mellan man och kvinna. I Litauen blir det tvärtom förbjudet att framställa homosexualitet positivt. Uganda går längst av kristna länder i repressivitet mot homosexuella, men varför just nu? Driver vi varandra längre och längre - åt var sitt håll?

Minareter är fina

Fattar inte vad folk i Schweiz eller Sverige har emot just minareter? Minareter är väl det finaste och smäckraste man kan tänka sej? Böneutrop och klockringningar kan man möjligen diskutera, men ingetdera hör rimligen till det bullrigaste vi har i vår moderna stadsmiljö.
Var så god och bygg minareter! Ifall muslimerna frivilligt blir kristna så småningom (vilket jag som kristen förstås hoppas - även om ateisterna!) kan vi ropa ut tidegärdens bönestunder från minareterna. (Men vi ska alltså inte ta över dom med tvångsmedel - det är ädel tävlan som gäller; förlorar vi kristna blir det kanske fredagsböner i kyrkorna istället).
Inget fel på minareterna i sej alltså - eller på moskéer. Däremot kan det kännas surt att muslimer i Umeå nu ber om stöd från superkonservativa, wahabbistiska diktaturstaten Saudiarabien för att få råd att bygga en tillräckligt tjusig moské. Sånt är inte kul direkt. Men det är en annan sak.
Upphäv minaretförbudet, Schweiz! Det är bara pinsamt och minskar våra möjligheter att med moralisk råg i ryggen begära att kyrkbyggen ska bli tillåtna överallt i Mellanöstern där behov och önskemål finns!

onsdag 2 december 2009

Madonna i frost.

Madonna i frost.

Frostig decembermorgon.

Frostig decembermorgon.

Intressant diskussion på folkpartilokalen igår

Alltid roligt att kunna vara med på partimöten! Igår var vi dock bara 7 personer (ryktet hade kanske spridit sej att det inte blev julgröt?). I varje fall blev det skinkmackor, som var goda, men jag hade ju egentligen bestämt mej för att sluta äta skinka nu ett tag. Med anledning av den oanmälda inspektion som djurrättsrörelsen gjorde hos Lars Hultström m.fl.
Blir det skinka blir det nån Änglamarkskinka från en EKO-gård med bättre kontroller. Och något högre ideal (som jag hoppas).
Men att vi bara var 7 personer var inte så dumt ur samtalssynvinkel - det gick lättare att prata fritt och det brukar väl också hävdas att 5-7 personer är en lagom samtalsgrupp. Det blev inte bara praktiskt lokalpolitik utan även en del ideologiska diskussioner, som jag själv finner absolut nödvändiga.

tisdag 1 december 2009

En strålande klar 1 december!

En strålande klar 1 december!

tisdag 24 november 2009

Sveriges Kristna Råd skulle ha stått upp tydligare också för homosexuellas asylbehov

Det är bra att Sveriges Kristna Råd tagit fram rapporten Skilda världar som belyser de fruktansvärda missbedömningar som Migrationsverket alltför ofta gör sej skyldig till - p.g.a. otydliga politiska direktiv, måste jag erkänna. Jag har länge retat mej på, och kommenterat, den konstiga synen att just religion och sexuell läggning är mindre behjärtansvärda asylskäl än politiskt engagemang - det ena som det andra kan väl folk lägga band på och dölja så att ingen behöver förfölja dom? Just den aspekten framställs faktiskt med retorisk skärpa i rapporten:
Sverige säger till dem att ”Visst kan du få skydd i hemlandet, poliserna som torterade dig är enstaka kriminella rötägg inom polisen, du kan lugnt vända dig dit för att få hjälp, Azerbajdzjan har skrivit på deklarationen om mänskliga rättigheter och lovat att följa den, du KAN vara homosexuell i Afghanistan bara du inte lever ut din homosexualitet, eller vara kristen i Iran, bara du inte öppet går ut med din religiösa tillhörighet….” (Skilda världar, s. 8).
Men sedan, i rapporten i övrigt, faller liksom homosexualiteten som asylskäl bort. Det är synd, anser jag, rent av syndigt. För nu hade ju kristenheten i Sverige en chans att bevisa att konflikten kring det s.k. könsneutrala "äktenskapet" inte handlar om homofobi och förakt mot homosexuella. Men förutom stycket ovan är rapporten helt inriktad på förföljelse p.g.a. religiös tro.
Visst, det är på ett sätt naturligt när det nu är en "kyrklig" rapport, och man kan inte ta upp allt på en gång o.s.v. o.s.v. Ändå kommer jag inte ifrån att det hade varit ett utmärkt tillfälle att göra en insats först och främst för förföljda homosexuella som riskerar avrättning i t.ex. Iran - och samtidigt för de kristna samfundens goodwill i Sverige.
Jag hoppas verkligen att det inte var oenighet om saken som gjorde att homosexuellas asylbehov inte lyftes fram ännu mer i denna rapport. Som i övrigt är ytterst läsvärd och tänkvärd.

söndag 15 november 2009

En svältande miljard

Nu får det vara nog. Läste häromdagen i Aftonbladet att det ofta blir mycket billigare och miljövänligare att småhandla i närbutiken (de som finns kvar) än att storhandla på stormarknaderna i städernas utkanter. Kilopriset blir visserligen lägre när man handlar storpack, men om man ändå slänger upp till en tredjedel av maten har man snarast förlorat på billigheten. Förutom att man bidragit till ett gigantiskt resursslöseri och till en efterfrågehöjning som drabbar prisbilden i de fattigaste länderna, där folk inte har råd med mat för dagen.
Att en miljard nu hungrar i en värld som sannerligen inte saknar resurser, det känns verkligen inte bra inför Domssöndagen. Och Domedagen. (Undrar om man alls borde köpa ris när efterfrågan är så stor i Asien - närproducerad potatis känns betydligt mer etiskt riktig). Och att vi skär ner på biståndet till fattigare länder under lågkonjunktur (fast det borde öka då!) är ju verkligen under all kritik. Finns det inte någon Josef som inser att om vi får pengar över av 1%-budgeten under goda år kan de behöva fonderas för att vi ska kunna satsa extra - eller åtminstone hålla en jämn biståndsnivå - under dåliga år?

lördag 14 november 2009

Verklig homofobi i Litauen och Uganda

Litauens förbud mot att framställa homosexuella m.m. relationer positivt är en skamlig lag som hela EU borde reagera mot. (Torde omöjliggöra inte bara alla Pride-parader utan även åtskilligt inom litteraturen). Ännu värre är Ugandas nya lag, som förutom ett förbud liknande Litauens också stipulerar fängelsestraff eller i vissa fall rent av avrättning för utövad homosexualitet. Det är ö.h.t. inget nytt att många av världens länder, inte minst i Mellanöstern, har en liknande lagstiftning. Horribelt! En skamlig behandling av en redan utsatt grupp!

Äktenskapsbegreppet kan, menar jag och egentligen de flesta, inte tänjas hur som helst bara p.g.a. allas lika värde. Att inte kombinationen man+kvinna i Sverige idag kan framhållas som signifikant (värd ett eget begrepp) och grundläggande (det perfekt könskvoterade föräldraskapet t.ex.) utan att man misstänks för närmast rasistiska värderingar, det är för mej obegripligt. Men det har trots allt inte blivit straffbart att göra så. Sverige är ett fritt land. Litauen och Uganda är det inte. Homosexuella relationer måste få framställas positivt, lika väl som andra vuxna, frivilliga relationer. Och vuxet, frivilligt samliv ska inte staten förbjuda och bestraffa - det är en orimlig inblandning i människors privatliv.

fredag 6 november 2009

Varför tredela? Det är väl två föräldrar?

Ibland känner man sej tokkonservativ, ibland superliberal. När jag läser om hur folkpartiet tvekar inför en tredelad föräldraförsäkring (en del för kvinnan, en för mannen och en för fri disposition), som Birgitta Ohlsson förespråkar och överensstämmer med socialdemokraternas modell, så säger jag:

Varför inte dela 50/50? Det vill säga: varje förälder får lika många föräldradagar att disponera. Eftersom båda är lika mycket föräldrar. Tar pappan inte ut sina dagar är det hans och barnens problem, men det är inte samhällets fel.

Med nuvarande regler kan man fortsätta tro att barnen är mammans mer än pappans. Och visst, om föräldradagarna bara vore 150 per barn, skulle det ur amningssynvinkel vara fel att dela dem mellan båda föräldrarna. Men nu när man kan dela lika på dagarna och ändå hinna amma klart, finns det inte längre några skäl att låta mammorna ta ut det mesta av föräldraledigheten.

lördag 31 oktober 2009

Danskt fläsk, nej tack!

Kunde konstatera att den årsgamla fläskdebatten sagt sina spår. Ikväll såldes det fläskfile för 49:90 kilot, och jag var på god väg att ta en fryst bit, när jag såg att det var danskt fläsk. Och jag tänkte på de danska grisarna i radions referat. Nej, jag kunde bara inte - det var liksom FÖR billigt. Så det blev Änglamark fläsklägg istället, 39:- kilot men med ben. Man kan inte äta precis vad som helst. Och visst, danskarna kanske har blivit bättre med sina djur - en del var säkert bra redan tidigare, man ska inte generalisera, men ett kilopris på 50 kronor låter lite oroande i sej! Så...
Ingen veggolösning än således - men kanske på sikt? Vi tog i varje fall fram vegetariska kokboken idag för att titta på vad man kan göra med pumpor!

fredag 30 oktober 2009

Heder åt Thomas Bodström och Beatrice Ask

Vill bara betyga min aktning för Thomas Bodström och Beatrice Ask, som nu tar konsekvenserna av att de faktiskt ställde upp på en lista i kyrkovalet och därmed tog risken att också kryssas in, trots att de egentligen inte tänkt engagera sej i Svenska kyrkan. De kryssades också - till sin förfäran - in, och tar nu det ansvar väljarna lagt på dem.

Den som ställer upp på en valsedel måste ju i dessa personkryssens tidevarv räkna med att också kunna kryssas in. Faktiskt. Vi får väl se hur Carl Bildt tacklar samma situation som Bodström och Ask.

En annan sak - där jag INTE känner aktning för Bodström och Ask - är att "det är skam, det är fläck på Sveriges banér" att partier som (S) och (M) styr ett fritt trossamfund. Men det har jag diskuterat tidigare och kommer att återvända till många gånger. Det jag verkligen vill berömma är när människor faktiskt tar ansvar för sina handlingar - den här gången handlingen att låta sej nomineras till ett förtroendeuppdrag.

torsdag 29 oktober 2009

Rolighetsteorin



Fast det hade ju varit grant med en böljande klaviatur oxå - VW får väl fixa rulltrappan en annan gång. (Mindre folkhälsosamt förstås - men skoj!).

tisdag 27 oktober 2009

Ja, må han leva uti hundrade år!

Grattis, Dawit Isaak, på 45-årsdagen! Nästa födelsedag i frihet! Annars blir du kanske inte ens 50...

Eritreas diktator Isayas Afewerki är inte värdig att bära profeten Jesajas namn - han som förkunnade frihet för de fångna och ett glädjebud för de fattiga.
Hata inte Eritrea - men unna det vackra landet en bättre ledning! Protestera mot behandlingen av en svensk medborgare!
Dawit Isaak måste friges. Eller åtminstone få en rättegång.
Det här liknar ett långsamt mord eller ren statsterrorism.

torsdag 22 oktober 2009

Politikens pyrrhusseger

Jag hade tänkt skriva ett inlägg med ovanstående rubrik, men hittade en text med exakt det innehåll jag tänkt uttrycka (och nästan samma rubrik), dessutom uttryckt med svårslagen ackuratess. Till på köpet av en sexliberal ateist. Så läs och fundera!

Jag förstår att många jublar idag. Den ultimata bekräftelsen, liksom. På många sätt har attityderna till HBTQI-personer fördjupats och förbättrats under min livstid. Men förutom att ändamålet har fått helga medlen - den partipolitiska inblandningen i ett trossamfunds inre angelägenheter - är beslutet idag inte längre fråga om en pastoral anpassning till en utsatt grupp, utan om queer-ideologins totala segertåg i Svenska kyrkan.
Betänk följande:
Fr.o.m. den 1 november står Svenska kyrkan inte längre för att Gud hade någon särskild tanke alls med just kombinationen man och kvinna. Vigselritualens ord "underbart har du skapat man och kvinna" ryker, eftersom det anses taskigt mot enkönade par att påpeka att det är en viss särskild finess med man+kvinna.
Fr.o.m. den 1 november står Svenska kyrkan inte längre för att våra barn och ungdomar i första hand bör bilda familj med någon av motsatt kön, inte ens om de är fullt kapabla till ett äktenskap i hittillsvarande mening.
Fr.o.m. den 1 november tycker Svenska kyrkan inte längre att Jesus ord om äktenskapet går att använda i ordinarie vigselritual. De blir inte obligatorisk läsning ens för heterosexuella. De är alltför heteronormativa får vår upplysta tid, så om Daniel vid sin vigsel med Victoria trots allt skulle vilja Jesus tuffa utmaning till mannen att lämna far och mor och hålla sej till sin hustru, får brudparet aktivt välja jesusorden. Tycker de att orden låter för tuffa kan de be att få slippa höra.
Fr.o.m. den 1 november står Svenska kyrkan inte längre för att det, allt annat lika, är en fördel för ett barn att ha en närvarande, vårdnadshavande mamma jämfört med att ingen ha. Huvudsaken är att det har två (eller varför inte tre eller fyra?) föräldrar.
Fr.o.m. den 1 november står Svenska kyrkan inte längre för att det, allt annat lika, är en fördel för ett barn att ha en närvarande, vårdnadshavande pappa jämfört med att ingen ha. Huvudsaken är att barnet har två föräldrar (eller varför inte tre eller fyra? vad är det förresten för fel på ensamstående?).
Milt och välment vanvett, det är vad det är. Jag kan inte säga annat. Det jag kunde acceptera i staten - jag är ju liberal och har understött hbt-reformer som partnerskap, asylrätt och adoptionsprövning - har jag nu tvingats acceptera i mitt ofria trossamfund. Svenska kyrkan och staten är i stor utsträckning kommunicerande kärl. Hur ska jag nu, som liberal, våga öppna för antals- och släktskapsneutrala äktenskap (mellan samtyckande vuxna, givetvis), som jag i princip tycker vore den logiska fortsättningen på statlig nivå, när jag vet att Svenska kyrkan styrs av samma partier som råder i stat och kommun?
Men för övrigt räknar jag med att själv, också som kyrkligt anställd, lika högljutt och offentligt kunna kritisera Svenska kyrkans kommande äktenskapssyn som andra kyrkoanställda högljutt och offentligt har kunnat kritisera Svenska kyrkans nuvarande äktenskapssyn. Varför ska liberalteologer få införa en kyrkotukt som mer konservativa inte velat lägga på dem?
Huruvida jag även fortsättningsvis kan representera folkpartiet liberalerna på kommunal nivå är en fråga för sagda parti. Mitt politiska ideal är det som representeras av samverkan mellan frisinnade och storstadsliberaler i det svenska Folkpartiet, eller mellan den danske motståndsmannen Kaj Munks konservative småbonde till far och kulturradikalerna i Köpenhamn (där man enades om grundläggande samhällsprinciper och motstånd mot statskyrkan, och enades om att man kunde vara helt oense i t.ex. synen på om kristendom eller ateism var den största andliga farsoten).

tisdag 13 oktober 2009

Fredspristagaren skickar 13000 soldater ytterligare till Afghanistan

Jag tänker inte säga så mycket om utnämningen av Barack Obama till årets fredspristagare. Man kan förstås undra vad karln har uträttat för freden. Men å andra sidan tror jag att ord HAR betydelse. Det ÄR viktigt vad man säger och vilka signaler man skickar ut.

Samtidigt måste ord följas av handling. Och att Obama nu utökar den amerikanska truppnärvaron i Afghanistan från 65000 till (i ett första skede) 78000 är väl, om inte nödvändigtvis direkt klandervärt, så åtminstone en smula diskutabelt. Kommer fred verkligen att kunna etableras på både kort och lång sikt genom en alltmer massiv militär närvaro? Urholkas inte snarare Karzai-regimens legitimitet ytterligare (som om det inte vore nog med det utbredda valfusket)? Men saken är inte enkel - i valet mellan talibaner och Natotrupper föredrar jag nog det sistnämnda.
En sak är säker: Hade Barack Obama råkat ut för samma katastrofer som George Bush: 11 september-dramat första presidentåret och den exempellösa finanskraschen det sista presidentåret (bl.a. orsakad av Belgradbombarclinton-administrationens förment fördelningspolitiska krav på bankerna att bevilja villalån även med rätt taskig säkerhet), så är det inte självklart att han lyckats hantera situationen så mycket bättre än Bush. Detta inte sagt för att urskulda Bush (bara en sån sak som avrättningen av Saddam Hussein gör mej fortfarande ursinnig), utan för att ge rimliga proportioner åt presidentjämförelserna.
Och för att, ja, jag medger det, antyda vissa dubier kring utnämningen av Barack Obama till årets fredspristagare. Men kommer han till Skandinavien i advent må han vara välkommen!

onsdag 7 oktober 2009

Sämre än djur...

...måste väl dom människor vara som dräper sina egna familjemedlemmar för att de varit ihop med någon av samma kön? Eller med någon familjen anser olämplig i största allmänhet?

torsdag 1 oktober 2009

Grattis Alf Svensson på 70-årsdagen!

Med tanke på hur gammal Konrad "Der unsterbliche" Adenauer var när han lämnade uppdraget som ordförande för de tyska kristdemokraterna, kunde Alf Svensson ha stannat som kd-ledare ett 20-tal år till.
Men idén att återbruka honom i Europaparlamentet var nog inte så tokig. Även om det gick ut över Ella Bohlin.
Intressant förresten med det tyska förbundsdagsvalet - de tyska liberalerna verkar uppfattas som mycket mer "höger" än de tyska kristdemokraterna när det gäller ekonomisk politik. Är det kristdemokraterna som står för socialliberalismen i Tyskland?
Jag tycker dock fortfarande att själva begreppet kristdemokrati luktar för mycket av teokrati och att vår Frälsare skulle slippa finnas med i ett politiskt partinamn.
Grattis hursomhelst på 70-årsdagen! Ha det så gott i såväl Gränna som Bryssel!

[Rättelse: Efter påpekande från en läsare med gott sifferminne får jag så här några dagar efteråt lov att ändra gratulationen till en gratulation på 71-årsdagen!]

torsdag 24 september 2009

Tankar om kyrkomötet från en folkpartistisk kantorsstuderande

Det tar tid att ändra människors attityder och övertygelser, men det underlättar om man vågar visa sej rejält upprörd. När det gäller hbt-frågor har varken jag, folkpartiet eller Rfsl haft svårt att vara upprörd över okunnighet, fördomsfullhet, för att inte säga ren förföljelse. En pingstpastor som pratar om sexuella perversioner som att "våldta djuren" i samma andetag som om homosexualitet, eller en kristdemokrat som jämför homosexualitet med kleptomani och pyromani - eller Litauens senaste "sundhetslagstiftning", för att inte tala om Irans - är bara några exempel på sådant som fått oss att gå i taket. Och det är sunt att vi reagerar starkast på sådant, eftersom det så omedelbart berör och kränker en utsatt grupp och i många fall - särskilt asylärenden - rent av gäller livet.

Men det hindrar inte att principvidrigheter som sammanblandning av kyrka och stat också bör påtalas, och med viss hetta även där, eftersom vi liberaler i detta fall låter oss bli medskyldiga. Visserligen bl.a. av omsorg om ovannämnda utsatta grupp. Men ändamålet helgar inte medlen.

Tvärtom kan medlen kompromettera ändamålet. Visst förstår jag att det är av idel välmenthet som kyrkomötet med sin majoritet av politiska partier (och då räknar jag även in "släpjollar" som FiSK, Kr, MiSK o.s.v.) nu driver igenom en könsneutral vigselordning i trossamfundet. (Fast jag lovar: det blir inte lätt att tota ihop en könsneutral ritual - och nästan alla moderna bröllopspsalmer talar om man och kvinna, det är de gamla psalmerna som bara talar om "dessa två").

Men när ärkebiskop Anders Wejryd stolt beskriver det som att Svenska kyrkan bedriver ett teologiskt pionjärarbete som han hoppas att fler kyrkor världen över ska ansluta sej till, så förstår väl var och en att dessa kyrkor inte bara studerar själva det "teologiska förarbetet" (d.v.s. om Jesusorden om äktenskapet ska plockas bort ur ordinarie ritual eller inte), utan även hur beslut tas inom Svenska kyrkan. Och att politiska partier är så djupt insyltade i beslutsprocessen gör det ju extra lätt för andra kyrkor men även grupper inom Svenska kyrkan att angripa beslutets legitimitet. Mycket har vi tydligen inte lärt oss sedan 1958 - prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan lider fortfarande av de politiska påtryckningarna då, medan samma reform i frikyrkorna (tidigare än SvK i Missionskyrkan, senare i Pingst) inte vållat samma efterskalv eftersom besluten där fick växa fram inifrån utan politiskt tryck. Kyrkans skiljande från staten anser jag är en principfråga överordnad ALLA andra reformer; skulle dessa försenas p.g.a. att de politiska partierna drar sej ur kyrkan får de i gengäld oändligt mycket större legitimitet om de genomförs.

När jag på 90-talet läste C A Hesslers Statskyrkodebatten (historia D-kurs i Uppsala), märkte jag hur ytterst få som uppträdde mot statskyrkosystemet på principiella grunder. Såväl liberaler som konservativa och socialister (Arthur Engberg!) var eller blev ofta varma statskyrkovänner när de själva trodde sej få något vunnet genom sammanblandningen kyrka/stat, medan de blev mer kritiska till systemet när de hamnade i minoritetsställning i någon viktig fråga. Vilket ju är lika principfast som att gilla demokrati när man är i opposition, men förorda upplyst despoti så fort man själv får makten. Och just nu känns det som om bra många vill få bort de politiska partierna ur kyrkomötet på lite sikt, men bara inte just nu - ty först måste ju århundradets teologiska reform, det könsneutrala äktenskapet, drivas igenom.

Men detta blir en politikens pyrrhusseger som bäddar för ett bakslag, som riskerar drabba hbt-personer och det hittillsvarande reformarbetet inom kyrkorna - och samtalen mellan kyrkorna här hemma och ute i världen. Jag har själv - vilket nog inte framgick av förra brevet - under 90-talet lagt ner ganska mycket tid på att också inom kyrkorna befordra en ökad förståelse för homosexuellas situation, och få folk att acceptera pastorala medgivanden till en utsatt grupp. Jag har inte känt att jag behöver tveka i detta, vare sej i samtal med en norrbottnisk laestadian eller en kongolesisk pastor, eftersom kyrkan redan tidigare kunnat diskutera pastorala medgivanden till halvsyskonäktenskap (när man inte alltid vet att farsan varit ute och slarvat) och månggifte på missionsfälten (när man redan varit månggift åtminstone), liksom för skilsmässa o.s.v.

Fast - det enligt min mening rimliga - förbehållet har hela tiden varit att dessa pastorala undantag inte skulle beröra själva "grundritningen" för äktenskapet, som Jesus definierar den i Matteus 19 (där han faktiskt också nämner "pastorala undantag") och som citeras i Svenska kyrkans och nog alla kyrkors vigselritual. "Har ni aldrig läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna? Fördenskull ska en man överge sin far och sin mor och hålla sej till sin hustru - och de två ska bli ett kött. Vad Gud har sammanfogat må människan alltså inte skilja åt." Vi är många (även biskopar i Svenska kyrkan) som i samtal med enskilda eller systerkyrkor satt vår heder i pant på att ökad förståelse, hänsyn och pastorala medgivanden INTE skulle behöva rubba grundbulten i kyrkornas vigselakt och äktenskapsundervisning.

Att staten ändrar äktenskapsbegreppet är visserligen inte ens ur liberal synvinkel självklart - äktenskapet som det sociala uttrycket för det biologiska faktum att vi alla stammar från 1 man + 1 kvinna är möjligt att definiera, äktenskapet som ram kring vilka vuxna, frivilliga sexuella relationer som helst kan nog ur liberal synvinkel kräva en utvidgning ad infinitum, för vi kan ju inte "diskriminera" farmen-Qristina och hennes två pojkvänner eller syskon som har sitt ihop (särskilt som halvsyskonäktenskap redan är lagliga på vissa premisser). Det är dock inte principvidrigt för en liberal, inte ens för en "konservativ" liberal, eftersom han är van vid att staten ger mycket vida ramar för det mänskliga samlivet, så vida som möjligt utan att människor förtrycker varandra.

MEN ATT SVENSKA KYRKAN DÄRFÖR MÅSTE ÄNDRA SITT ÄKTENSKAPSBEGREPP (genom att samma partier bestämmer om det i kyrkomötet som i riksdagen) är varken mer eller mindre än absurt.

Att STATEN förklarar sej vara komplett neutral i frågan om huruvida ungdomar - inte bara homosexuella sådana - vill bilda familj med någon av samma kön eller någon av motsatt, det är inte ens ur liberal synvinkel självklart, eftersom vi inte självklart kräver att den ska vara komplett neutral i fråga om släktskap eller antal. (Av grekiskt 400-tal f.Kr. och även mer sentida erfarenheter att döma behöver man inte vara specifikt homosexuell för att ha utbyte av en sexuell relation med någon av samma kön). Det är dock inte principvidrigt för en liberal (se ovan), och med hänsyn till att några de facto har en sexuell funktionsnedsättning (ordet här använt för att beteckna ett sakförhållande, inte i nedvärderande syfte) som omöjliggör eller försvårar sexuellt umgänge med det motsatta könet, kan det rent av betecknas som eftersträvansvärt (om än själva den språkliga omdefinitionen av begreppet äktenskap fördenskull inte var självklar). Att STATEN nu hävdar att det inte spelar någon som helst roll för en 5- eller 15-åring om den får en pappa eller inte (eller en mamma eller inte) är visserligen inte självklart - så sent som på 90-talet var vi ju "alla" överens om pappornas (eller för den delen mammornas) stora betydelse; men för all del, en liberal stat måste ju kunna vara eller bli "queer" och bestämma att en pojke måste få heta Eva och en flicka Adam.

Men att SVENSKA KYRKAN nu i sitt barn- och ungdomsarbete ska tvingas hävda att ungdomar - även de som inte är homosexuella utan fullt kapabla till ett äktenskap i traditionell mening - lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt (förutsatt att tycke uppstår, givetvis), det är absurt inte bara i konservativa afrikanska eller asiatiska kyrkors ögon, utan även i mina. Jesus ger ju ändå en rätt tydlig anvisning om Skaparens intentioner (Matteus 19), desto mer tydlig som han visar medvetenhet om de pastorala undantagen. Att SVENSKA KYRKAN nu också ska stå för att det inte spelar någon som helst roll för en tonåring om han/hon har en pappa eller inte, bara han/hon har två föräldrar (eller om han/hon har en mamma eller inte, bara han/hon har två föräldrar), det är i mina ögon helt absurt.

Vi kan ju inte anklaga kristdemokraterna för att inte vara nog sekulära, när vi själva vart fjärde år uppträder som ett kristligt parti, beredda att särskilt gynna en evangelisk-luthersk bekännelse. Eller att särskilt sabotera den.

Jag lovar, jag var emot sammanblandningen mellan kyrka och stat redan innan äktenskapsfrågan kom upp. Särskilt efter år 2000 (när vi - hycklande - påstod oss ha skilt kyrka och stat) har jag fått spykänslor varje gång folkpartiets blåklint dykt upp i kyrkliga sammanhang. Men jag medger att äktenskapsfrågan blivit droppen för mej. Har den tvärtom blivit ett skäl för andra liberaler att vilja behålla det politiska inflytandet över "statskyrkan"? (Jfr den förfärliga intervjun med Jan Björklund i Kyrkans Tidning 31-32/2009).

I kyrkovalrörelsen pekade jag dock på att man INTE behövde rösta på politiska partier (eller deras släpjollar) om man gillade idén om könsneutrala äktenskap. Vi hade ett helt politiskt obesudlat alternativ som hette/heter Öppen kyrka, som jag önskat större framgång och som står för äktenskapsreformen - men som tyvärr ökade med bara något enstaka mandat. Det visar att det finns en tröghet i systemet - så länge blåklint, vitsippor, rosor, maskrosor, fyrklöver, blåsippor (usch!) m.m. finns att välja i kyrkovalet, så kommer det också att finnas trogna väljare till dessa.

Nu har även jag givit upp hoppet om att vi svenskkyrkomedlemmar själva kommer att skilja kyrkan från staten - även om vi hade möjlighet det här valet. Men vi kan ju som partimedlemmar, svenskkyrkliga eller inte, på våra partistämmor se till att vi inte ställer upp i nästa kyrkoval eller tillåter någon grupp att vifta med våra partiemblem i några kyrkoval ö.h.t.! Varför gör vi inte det?

Vi måste göra som Ingrid Sjöstrand skriver i en tänkvärd dikt och elda under vår vrede! Här såväl som i t.ex. den ännu mycket större och viktigare frågan om asyl för homosexuella och/eller kristna från Irak/Iran. (Omfattas bara politiskt aktiva av Sveriges respekt? Är det bara politiska åskådningar man anser bör visas öppet?).

Fortsatt liberala hälsningar Andreas H., som på Barn- och utbildningsnämndens sammanträde igår med anledning av pågående kyrkomöte krävde att få en namnskylt med texten
ANDREAS HOLMBERG
Svenska kyrkan
(För ska vi fortsätta röra ihop stat/kommun och kyrka är det väl rättvisast om det sker på alla nivåer och åt alla håll?)

Folkpartiet sviker sin ideologi genom att låta blåklinten valsa runt i ett kyrkoval

Följande skrev jag häromdagen till lokala partikamrater samt till Erik Ullenhag, vår partisekreterare.

Det enda jag har i huvudet just nu är dock kyrkovalet. Som i stort sett ledde till Status Quo. Jag är enormt besviken. Och det känns som om en liberal "gentlemen´s agreement" har brutits rätt kraftigt särskilt av vårt "liberala" parti, inklusive partiledaren. Att folkpartiblåklinten återigen valsat runt i ett val inom ett fritt (?) trossamfund (?) känns som ett väldigt principiellt nederlag. Och intervjun med Jan Björklund i Kyrkans tidning 31-32 gjorde mej alldeles förfärad; han klarade helt enkelt inte alls av att tydliggöra skillnaden mellan Folkpartister i Svenska kyrkan och partiet (har väl alltid misstänkt att det är svårt när man lånat ut en bit av partinamnet, men...).

Jag minns hur förtjust jag blev när jag läste om hur den danske motståndsmannen Kaj Munks fromme far på Lolland gjorde gemensam politisk - OBS inte kyrklig! - sak med de kristendomsförnekande frifräsarna i Köpenhamn i den borgerliga vänstern, och tillsammans med dem kämpade för andlig och social frihet; för ett verkligt socialliberalt samhälle. Och jag har alltid gillat "oheliga allianser" i DEN bemärkelsen, alltså när troende och icke-troende kunnat se ett gemensamt värde i ett liberalt samhällssystem med vissa grundvärden men plats för mycket oliktänkande i övrigt.

Att den kristna kyrkan inte ska styra politiken har jag funnit självklart, och t.ex. kunnat argumentera för den s.k. fria abortlagstiftningen (som väl ändå bara är halvfri eftersom abort faktiskt är förbjudet halva graviditeten) kompletterad med fri åsikts- och värderingsbildning angående exempelvis det förskräckliga utsorterandet av foster med Downs syndrom eller icke-absolut-nödfalls-betingad fosterfördrivning ö.h.t. (Det blir ju larvigt att hojta kraftfullt mot omskärelse av judekillar som icke-medicinskt motiverad när vi accepterar totalt avlivande av foster även efter v. 18 bara för att de råkar ha Downs syndrom - hur medicinskt motiverat är det?). Bara som exempel. Kyrkan ska ha sin roll och staten sin. Land ska med lag byggas, men inte bara med lag. Men får inte religionen påverka politiken direkt, bör väl inte heller politiken få påverka religionen som nu sker?

I äktenskapsfrågan har jag t.ex. som liberal inga problem att i princip diskutera alla möjliga vuxna, frivilliga konstellationer eller ta till mej att min lokala partiledare Ingrid viger ihop folk av samma kön borgerligt. Redan idag får man gifta sej med ett halvsyskon eller en faster på dispens, och under vissa premisser kan jag absolut tänka mej att diskutera om inte farmen-Qristina borde ha fått gifta sej med båda sina pojkvänner. På en gång (som Rfsl Ungdom och Grön Ungdom föreslagit). Har vi väl knäsatt principen att all vuxen, frivillig kärlek ska få uttryckas direkt sexuellt och kunna få samhälleligt, juridiskt skydd får vi väl löpa linan ut. (Eller ska vi förbehålla oss rätten att vara inskränkta och fördomsfulla i just vissa fall?). Partnerskapslagstiftningen och möjligheten att prövas som adoptivförälder stödde jag naturligtvis redan från början, liksom rätt till asyl för hbt-personer från bl.a. Mellersta Östern. Det känns alltid viktigt att som liberal stå upp för utsatta minoriteter, och viss extra kompensation för utståndna oförrätter känns också rimlig.

MEN nu kämpar tydligen "Folkpartister i Svenska kyrkan" i kyrkomötet med blåklinten som fana för att kyrkan liksom skolan ska lära barnen att alla, OBS inte bara homosexuella alltså, lika gärna kan bilda familj med en av samma som med en av motsatt kön. Min 6-åriga dotter har redan tagit reda på att hon får gifta sej med en tjej när hon blir stor - till sin stora förundran, men hon är väl hittills alltför heteronormativt fostrad av hem och skola, kan jag tänka mej. Rena queer-tänkandet är det nu som ska gälla i BÅDE skola och kyrka, alltså - och med tanke på att en 16-årig elev jag hade på Torsberg sa sej ha "många bisexuella vänner" och med tanke på att halva grekiska kultureliten på 400-t. f. Kr. verkar ha haft sexuella relationer med någon av samma kön, öppnas onekligen här nya intressanta perspektiv. Tyvärr är det nog så att Jesusorden i Matteus 19 ("har ni aldrig läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna? därför ska mannen överge far och mor och hålla sej till sin hustru och de tu ska bli ett kött o.s.v.") måste utmönstras ur ordinarie kyrkvigselritual såsom alltför heteronormativa och därmed opassande vid vissa bröllop - Daniel och Viktoria får kanske ta dem som "tillval"?

Fast, alldeles ärligt talat: var det verkligen det här vi som stod upp för (och/eller själva är) s.k. hbt-personer tänkte oss? När vi stod upp för partnerskapsreformen, tänkte vi oss verkligen att det skulle leda till helt könsneutrala äktenskap, t.o.m. inom kyrkan? (Förnekade vi det inte tvärtom när konservativare vänner luftade sina farhågor?) När vi stod upp för rätten att prövas som adoptivföräldrar, tänkte vi oss verkligen att det inte skulle få räknas som minsta lilla fördel för en 5- eller 15-åring med två föräldrar att ha en pappa jämfört med att ingen ha? (Eller ha en mamma jämfört med att ingen ha?). Det är ju inte socialt stigmatiserande, och anses inte vara ett överfall på tappra ensamstående föräldrar om man hävdar att det, allt annat lika, är en fördel att ha två föräldrar jämfört med att ha en enda. Det anses inte heller fel att önska jämn könsfördelning bland personalen på dagis. Varför anses det då så kränkande att önska att ett barn som förlorat sin mor och far I FÖRSTA HAND ska erbjudas just en mor OCH en far? Det anses inte kränkande att som Charlotte Friberg och Hanne Kjöller önska att kvinnor som har ett val ska välja yngre män att bilda familj med. Varför anses de då så kränkande att önska att kvinnor som har ett val ska välja MÄN att bilda familj med (och vice versa)? Är det bara queertänk som är liberalt? Och framför allt: måste verkligen kyrkans och statens syn sammanfalla i denna fråga?

Jag anser att det håller på att gå väl långt nu, mycket p.g.a. de politiska partiernas inblandning i Svenska kyrkan, och att kommande steg riskerar att kompromettera kampen för ökad förståelse för verkligt homosexuellas situation, ekumeniskt/lokalt inom Sverige och globalt i Afrika och Asien. Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket. Hela världen ser med förundran att i sverige går politiska partier raka spåret från riksdan till kyrkomötet och fattar beslut i en viktig etisk/teologisk fråga. Det är givetvis en skam för sverige, för partierna och för kyrkan. Oavsett vad man tycker om de beslut som tas. Vi gör om misstaget från 1958 och låter den politiska inblandningen kompromettera ett kyrkligt reformbeslut, vilket prästvigda kvinnor lidit av i 50 år. I min frus Svenska Missionskyrka däremot - som införde kvinnliga pastorer åratal dessförinnan helt utan hjälp av politiska partier - har det aldrig blivit samma kontroverser i den frågan.

Nej, jag är inte homofob. Jag tar inte sån skit längre, även om Elisabet Ohlson Wallin försöker jämställa kristdemokraterna och särskilt Göran Hägglund med nazister (ungefär på samma retoriska nivå som kristdemokraten som jämställde homosexuella med pyromaner och kleptomaner). Rör inte min kompis! (Skärpning, Litauen!) Men jag håller absolut på att utveckla en fobi mot politiska partier och deras släpjollar - inkl FiSK - i Svenska kyrkan! Äktenskapsfrågan var inte den största frågan i årets kyrkoval, utan helt klart kyrka-stat-frågan! Därnäst vad mission är och ska vara för en kristen kyrka - knappast landsbygdsutveckling i första hand som en folder präglad av (C) och (S) försökte inbilla mej och andra understödjare. (Inget ont om dylik utveckling, men...).

Fortsatt liberala hälsningar från Andreas H. - som härmed tar en kalkylerad risk att bli politiskt död; men jag vill vara ärlig så här veckan efter kyrkovalet och meddela vad jag tänker innan jag ev. hamnar på någon valsedel. (Jag tänker absolut inte göra en Utbult om jag slipper!). Ska bli intressant att se vad som anses kunna rymmas inom ett liberalt parti - så det vore kul om nån på nivån ovanför den lokala oxå kommenterade!

tisdag 22 september 2009

Cool kille

...eller helt normal utifrån sina förutsättningar?
Själv känner jag mej både jätteglad och jättefundersam när jag läser Mikaels livsberättelse. För hur många blir inte "sänkta" av dryga läkare, lärare, ja, t.o.m. föräldrar (idag hoppas väl många att såna där missfoster ska avslöjas av ultraljudet så att dom kan avlivas medan tid är?).
Funktionsnedsättning är en sak för sej - går inte alltid att göra så mycket åt. Men hur stort handikappet blir beror däremot på både en själv och omgivningen.
Tre hjältar förutom Mikael själv: Mamman, gympaläraren Birgitta och hustrun Christina. Fatta vad vi kan lyfta varann.
Eller sänka.

söndag 20 september 2009

Skamligt

...att Sverigedemokraterna får 3% i kyrkovalet.
...att sekulära politiska partier ö.h.t. får ställa upp i ett kyrko(obs!)-val.
...att bara 12% av kyrkans medlemmar brydde sej om att rösta.
...att min och andra liberalers blåklint fortfarande besudlas genom att användas som röstbete i ett val inom ett fritt (?) trossamfund.
...att min partiledare Jan Björklund i en intervju i Kyrkans Tidning (nr 31-32 2009) anser att Svenska kyrkan inte bör ha andra värderingar än en majoritet av svenskarna har (får den tro på Jesus som Guds Son eller på en yttersta dom - eller att systematisk uppspårning och avlivning av foster med Downs syndrom är avskyvärt?).

Kyrklig samling i Fårö församling får 100%

Personval utan inblandning av politiska partier har tydligen införts i Fårö församling i Visby stift. En av få församlingar där valresultatet hunnit redovisas så här halv 10 på kvällen (men visst verkar röstredovisningen gå ganska långsamt jämfört med andra val?). Visby stift har så härligt små församlingar att de tydligen ligger i täten med redovisningen.

Gillar frånvaron av politiska partier i Fårös kyrkoval. Fast nog hade det väl varit spännande med åtminstone ett par olika nomineringsgrupper? Rena personval till kyrkomötet vore knappast lyckat, tänker jag mej, med tanke på utskottsarbete och så. "Partier måste ju finnas bland er, för att det ska bli uppenbart vilka som håller provet", skrev ju redan aposteln Paulus. En sorts parlamentarismens fundamentalsats, tycker jag.

Kommentarer till höstbudgeten? Får vänta. Jag tycker faktiskt att frågan om kyrkans skiljande från staten är väl så viktig just nu. Men som socialliberal gillar jag att kommunerna får ökat stöd och att även pensionärerna får skattelättnader (övriga skattesänkningar mer tveksamma i nuläget).

Idag är det dags

Nu gäller det! Ska kyrkan skiljas från staten eller inte? Trots alla pinsamma försök från de politiska partierna - inte minst Folkpartiet - att behålla sitt inflytande i kyrkans beslutande församlingar.

Jag vill betona en sak: politikers och andras engagemang är värda att tas till vara. Men i en ideell organisation får man finna sej i att kandidera som enkel medlem eller som tillhörig en vanlig enkel, opolitisk nomineringsgrupp. Och inte komma seglande med en hel politisk maktapparat bakom sej.

Så är det faktiskt. Ska det vara så svårt att fatta inom Svenska kyrkan när vi fattar det överallt annars i det civila samhället?

Rösta - och rösta bort de politiska partierna! I nödfall (om det inte finns någon opolitisk lista i din församling): rösta BLANKT!

Nu läll!

måndag 14 september 2009

Ödesval pågår

Andarna vaknar och det är en lust att leva! Läs DN:s huvudledare idag: Släpp kyrkan fri! Läs Göran Skyttes krönika på SvD:s ledarsida: Frihalsa kyrkan från slaveriet! Läs vad jag själv skriver på Budbärarens debattforum: Vi borde ha givit Georg en plats på en EFS-lista. Och vad jag skrivit till Ljusnans insändarsida:

VI HADE CHANSEN

Vi hade chansen att göra kyrkovalet 2009 till ett historiskt val. Genom att konsekvent bojkotta de politiska partierna och deras släpjollar, kunde vi medlemmar själva göra Svenska kyrkan verkligt fri från staten. Och äntligen slippa den skam för Sverige, Svenska kyrkan och våra politiska partier som vår horribla sammanblandning mellan kyrka och stat fortfarande utgör.

Men ateistiska socialdemokrater protesterade inte mot att deras parti under en höstmånad uppträdde som en evangelisk-luthersk väckelserörelse. Och knappt ens några liberaler protesterade mot att deras parti lånade ut partinamn och blåklint till en intern valprocedur i ett fritt trossamfund. Väljarna förleddes tro att man borde rösta på ett politiskt parti, som t.ex. Centern och Helene Törnqvist, för att på bästa sätt avveckla de politiska partiernas inflytande. Eller för att, som Helle Klein (S) påstod, förhindra att kyrkan skulle bli styrd av präster. (Eller påven!).

Det ena som det andra är naturligtvis larv. Hade de flesta medlemmar i Svenska kyrkan över
16 år röstat på Öppen kyrka, Posk eller Frimodig kyrka istället för på politiska partier med släpjollar, så hade kyrkan blivit skild från staten redan fr.o.m. nästa årsskifte.
Det vore visserligen exakt 10 år efter det årsskifte man påstått att separationen ägde rum. Men bättre sent än aldrig. Och det är väl så även Anders Bergsten (KR) tänker, när han pläderar för rena personval med sikte på 2013. För skulle den idén slå igenom, blev den naturligtvis så småningom döden för hela partisystemet inom kyrkan (såväl politiska som rent kyrkliga nomineringsgrupper).

Men det är ju redan nu 2009 avpartipolitiseringen skulle behövts! För att ta loven av Sverigedemokraternas ambitioner att använda kyrkopolitiken som språngbräda mot riksdagen. Och för att inte misskreditera alla kommande kyrkliga reformer, som i omvärldens ögon nu ser ut som rena statliga ingripandena, där partierna marscherar fram och tillbaka mellan riksdag och kyrkomöte.

Bättre sent än aldrig. Fast hellre tidigt än sent. Och någon sa nyss att man fortfarande kan rösta.

Ja, vi har faktiskt chansen att skriva historia. Fortfarande. Gå och rösta bort de politiska partierna från det fria trossamfundet Svenska kyrkan! Så att Sverige, Svenska kyrkan och de politiska partierna slipper skämmas ögonen ur sej inför världens häpna ögon.

onsdag 12 augusti 2009

Desperata kyrkopolitiker vill sköta avpolitiseringen

Nej, nu går skam på torra land! Helen Törnqvist (C), känd för att vilja vägra heteronormativa präster vigselrätt, vill att vi ska rösta på Centerpartiet i kyrkovalet 20 september för att få bort de politiska partiernas makt över kyrkan. Detta val ska vara det sista där politiska partier röstas in i kyrkomöte och kyrkofullmäktige, menar hon.

Den i många frikyrkliga kretsar kände Jonathan Ekman (KD) vill likaledes avskaffa de politiska partiernas inflytande över Svenska kyrkan - och vill att vi ska rösta på Kristdemokrater i Svenska kyrkan (.kr) och honom själv för att genomföra detta.

Men varför i all världen rösta på ett politiskt parti - eller en partifilial som .kr - i kyrkovalet för att få bort de politiska partiernas inflytande i kyrkomötet? När vi redan har fullständigt partipolitiskt oberoende, ideologiskt heltäckande och kyrkligt relevanta alternativ som Öppen kyrka (för teologiskt liberala folkkyrkoentusiaster), Frimodig kyrka (för dem som vill värna kyrkans trosarv och bekännelse) och Posk (någonting däremellan, beroende på de enskilda kandidaterna).

Inte kan vi väl rösta på Centerpartiet och Helen Törnqvist om vi vill att Centerpartiet och de andra politiska partierna ska väck från kyrkomötet! Och inte är det mycket vettigare att rösta på s.k. Kristdemokrater (eller Folkpartister, Miljöpartister o.s.v.) i Svenska kyrkan - för tror någon vettig människa att dessa grupper verkligen är partipolitiskt oberoende?

Det är ju rent ut sagt absurt att ge de politiska partierna i uppdrag att avpolitisera kyrkan någon gång under nästa mandatperiod! När vi medlemmar sedan länge har frihet att göra det själva!
Låt oss alltså göra det själva! Och göra det nu!

Härmed förklarar jag de politiska partierna och deras släpjollar obehöriga i kyrkovalet den 20 september. Varje röst på dem är en skam för Svenska kyrkan och en skam för Sverige.
Men tar sej några miljoner kyrkomedlemmar upp från sofflocket och röstar anständigt om en månad, så kan vi skriva kyrkohistoria utan hjälp av Helen Törnqvist och Jonathan Ekman.

Andreas Holmberg, Bollnäs (FP, ej FISK)
EFS-are och kantorsstuderande
(insänt till Dagen 12/8 2009)

Ge kejsaren det som tillhör kejsaren.
Och Gud det som tillhör Gud.

Vad gaggar Jan Björklund om i Kyrkans Tidning?

Jag blev faktiskt helt överraskad över att se Jan Björklund prata om vad folkpartiet vill med Svenska kyrkan (Kyrkans tidning 31-32/2009). Folkpartiet vill väl ingenting med Svenska kyrkan? Inte mer än med Pingstkyrkan eller Syrisk-ortodoxa kyrkan i a f.

Trodde jag.

Nu är Jan visserligen medlem i Svenska kyrkan, i motsats till tidigare intervjuade Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Så han har lite större rätt än dessa att uttala sej. Men han sänker ju fullständigt FISK:s (Folkpartister i Svenska kyrkans) patetiska försök att framstå som partipolitiskt oberoende. Varken han eller Kyrkans tidning gör någon boskillnad mellan partiet och FISK:arna. Som ju till yttermera visso använder partiets blåklint i valkampanjen.

Sunkigt. Oliberalt. Pinsamt.

Skilj kyrka och stat nu, 2009! Om vi inte vill att religiösa ledare ska styra de politiska partierna, ska vi väl föregå med gott exempel och inte låta politiska ledare styra samfunden.

Eller?

onsdag 22 juli 2009

Mellan 1000 och 2000 svenskar dör varje år i vanlig influensa!

Skräckrubrikerna avlöser varandra. Men att 779 människor världen runt rapporterats döda i svininfluensa måste sättas i relation till att mellan 1000 och 2000 svenskar dör i vanlig influensa varje år! Det är helt enkelt en jättevanlig utlösande dödsorsak, särskilt bland gamla och redan sjuka.

Det gör inte svininfluensan mindre viktig att ha beredskap mot, och eftersom vi inte har utvecklat någon motståndskraft mot den lär den slå mycket hårdare än våra "gamla" influensor. Men det sätter saken - och krigsrubrikerna - i något slags rimligt perspektiv.

Och rent allmänt lider vi som bekant till syvende och sidst av ca 100% dödlighet.

fredag 17 juli 2009

Hedningarna ställer upp

Det är sannerligen inte alltid man har lust att citera förre kalmarprosten Dag Sandahls ettriga "Dagblogg". Men här slår han huvudet på spiken. Vad har hedningar som Reinfeldt och Sahlin med ett kyrkoval att göra? Hur kan de stå ut med att deras sekulära (trodde man ju) partier ställer upp till val i ett kristet trossamfund? Och vill de helt enkelt ha makt över trossamfunden borde de väl ställa upp i val till Sveriges Muslimska Förbund också? (Jasså, det får dom inte - trodde väl det).
EU-valet är över. Kyrkovalet nästa. Över fem miljoner svenskar är röstberättigade. Men i sin nuvarande form är kyrkovalet en stor skam för Sverige. Utlänningar brukar inte tro sina öron. Vi är tillvanda och reagerar inte längre när den C- och S-dominerade kyrkan fastslagit de prioriterade målen för kyrkans utlandsarbete vara 1) Landsbygdsutveckling, 2) Klimat och miljö och 3) Ekonomisk rättvisa.
Finfina mål, naturligtvis; jag sysslar själv en del med landsbygdsutveckling som kantor i byakyrkorna; man undrar bara var det där med Jesus och himmelen kommer in. Om det någonsin gör det. (Plats 24?). Men socialisten Joe Hill har ju drivit sådant gäck med evighetsperspektivet att man kan tro att kyrkorna aldrig befattat sej med bespisning, skolor och sjukvård.
Men nu får det vara nog! Fr.o.m. den 20 september får det vara slut med statskyrkosystemet en gång för alla! Jag säger som Lotta Gröning i Aftonbladet: Skilj kyrkan från politrukerna! (Att hon sedan fastän socialist är så osolidarisk att hon som rik redaktör inte vill betala mer i kyrkoavgift än en fattig frimärksförsäljare, det är mer än en småborgerlig som jag kan begripa, men det får hon reda ut själv).

torsdag 16 juli 2009

Litauen skämmer ut sej

Inte nog med att Pride-parader förbjuds eller trakasseras på olika sätt i stora delar av Östeuropa. Nu förbjuder Litauen positiv framställning av homosexualitet ö.h.t., tillsammans med en massa andra positiva framställningar av vad litauerna anser vara dålig moral, dålig hygien m.m. Man undrar om inte, tillsammans med Pride-paraderna, också en hel del skönlitteratur blir olaglig på det viset?
Ö.h.t. är det ett skamligt angrepp på yttrandefriheten att stifta en sån här lag. Den låter, som DN:s Håkan Boström skriver, som ett uttryck för statlig homofobi. I Sverige var Åke Green nära att buras in för en negativ framställning av homosexualitet. I Litauen ska man tydligen åka dit av motsatt skäl. I Sverige var det förr i världen straffbart att tala illa om kristendomen. I stora delar av Mellanöstern är det än idag förbjudet att göra PR för kristendomen, för att inte tala om vad man (inte) får säga om Muhammed.
Men trots att det retar och kränker en del bör man få säga det mesta som inte innebär direkt hot och uppvigling eller grovt förtal av enskild person. Både positiva och negativa saker om homosexuellt samliv eller kärnfamiljer t.ex.. Medan hatbrotten bör beivras starkt. Det är faktiskt inte säkert att de som slår sönder synagogor har inspirerats av Humanisternas utfall mot gudstro och religion eller att de som pangar rfsl-lokaler hämtar näring för sitt hat från kristdemokratisk familjepolitik.
Märkvärdigt så lätt yttrandefriheten gäller för en del när det gäller åsikter som avviker från ens egna. Men det är väl med tanke på dem vi har yttrandefrihet? Sverige måste uppenbarligen ta upp yttrandefrihetsfrågorna inom EU, och direkt med Litauen redan idag torsdag.
Och naturligtvis ska man få förneka Förintelsen. Hellre det än att hylla den och uppmana till ytterligare folkmord.

lördag 11 juli 2009

Holmberg och kantareller på G

Har ni sett Herr Kantarell bort i enebacken?

Fast nu rekommenderar Herr Holmberg i första hand att söka vid Tall, Björk och Ek. Han nämner inte ens enen (eller blev det bara en felstavning i tidningen?).
Hur som helst: Svamptiden närmar sej! Och det som är så välsignat med svampintresse är att man kan glädja sej även åt den senaste tidens ymniga regnande!
Svampplockning är verkligen jätteroligt! Rena smörgåsbordet som dukas upp av vår Herre i skogarna så här års, särskilt om man tänker på alla blåbär som också mognar och sväller.
(Giftsvampsarterna må vara många, men de ätliga fruktkropparna, ff a sopparna, brukar faktiskt dominera stort i de skogar där vi vistas). Det är möjligen det där med själva anrättandet som kan vålla komplikationer...

onsdag 8 juli 2009

Brutalt mord i rättssal borde chocka västvärlden också

Jag tror knappt mina ögon. Marwa al-Sherbini, 31, gravid med sitt andra barn, blir nedstucken i rättssalen i Dresden av sin motpart - en 28-årig rasistisk tyskryss - med 18 knivhugg. Ingen hejdar honom, och när Marwas man försöker göra det - han är i rättssalen med parets lille son - blir han skjuten i foten av tysk polis! Man förväxlade honom med angriparen, heter det.

Brutalt mord chockar arabvärlden, skriver SvD. Men nog borde västvärlden eller åtminstone Tyskland också befinna sej i chock. Är det kanske just därför reaktionerna därifrån varit så lama hittills?
Saken är verkligen fasansfull. Om min hustru anmäler en man för kränkning, hoppas jag verkligen att säkerheten i rättssalen är så pass god att hon inte blir överfallen och dödad med kniv. Och, om polis är närvarande, att polisen inte skjuter mej när jag försöker hjälpa henne.
Kom ihåg vad som hände i Dresden om något liknande händer en västerländsk kvinna i en domstol i Teheran.
Gud sej förbarme!
13,9

tisdag 7 juli 2009

Två veckors solsken har nu efterträtts av gråhet

Efter två veckor av sol - med start vid midsommar i Norrbotten - och mestadels högsommarvärme, har sommaren nu lugnat ner sej. Men gårkvällen var fantastiskt fin och vattentemperaturen förblir skönt ljummen. (Man kan nästan gå ner i vattnet för att värma sej!).

Vår AC gick sönder ifjol (reparationskostnaden på över 8000 kr kan vara, blotta kostnadsbedömningen gick på 800 kr) men med nervevade fönsterrutor på E6:an genom Norge (från Narvik till Trondheim) förra helgen fick man nästan limousinkänsla. (Man kunde ändå så sällan köra mer än 80 att fartvinden inte blev besvärande).

Lite märkligt det där hur de nervevade fönsterrutorna och utsträckta armbågarna försvann med AC:n. Liksom hur det nästan blivit ett klassmärke att ha dem nedvevade (dom där med gammal bil alt. dom som inte hade råd att byta kretskort) - samtidigt som det vräkigaste man kan tänka sej en het sommardag är en limousin med fullständigt öppna spjäll.

Vi har inte AC - men vi har KD! ;o)

14,3

måndag 6 juli 2009

Magnus Betnér om Almedalsveckan



En torrolig och tänkvärd kommentar till Almedalsveckan. Tack Magnus!

fredag 3 juli 2009

Rolig upphovsrättsfråga

Jag fick mej ett gott skratt när jag läste vad Sveriges kreativaste nätredaktör (som jag känner till), Dagens Emanuel Karlsten, svarade på liberala (!) Stina Morians propåer kring tidningarnas "Almedalsbloggar".

Dom tar sej ton, ungdomarna! Pirater är dom visst allihop!

(Vi såg förresten en staty av Danmark/Norges superpirat Peter Tordenskiold i Trondheim i söndags. Han frågade inte först, om man säger så.).

Underskatta inte Mona Sahlin!

Det svänger fort och starkt inom politiken. Jag tänker ibland på en fotbollsmatch - inget är så svårt som att leda med 2-0 heter det. För när det börjar svänga svänger det ofta rejält, även där.
Det har ju Mona Sahlin fått erfara - snart nog efter förra riksdagsvalet gick S upp i en opinionsmässig ledning man knappast sett maken till, mitt i en brinnande högkonjunktur som regeringen märkligt nog inte fick någon fördel av i opinionen. Förväntningarna stegrades väl och därmed besvikelserna när regeringen hade mycket pengar att röra sej med. Och Mona Sahlin kunde tiga och inkassera.
Nå, det där höll ju inte. När lågkonjunkturen, ja, världsdepressionen slog till åkte alliansens (läs: moderaternas) opinionssiffror i höjden och Socialdemokraternas dalade allteftersom samarbetet med i-själ-och-hjärta-kommunisten Lars Ohly ökade. (Den s.k. Ohlyansen). Detta fick missmodiga borgare att vädra morgonluft inför valet 2010 och kritiken mot Mona Sahlin växte internt i SAP.
Men det kan mycket väl svänga en gång till före valet. Skepsisen mot Mona Sahlin hinner bytas i entusiasm inför möjligheten att Sverige får sin första kvinnliga statsminister (jfr Angela Merkels berg-och-dal-banor i Tyskland). Hennes tal i Almedalen får mycket höga betyg av DN:s retorikexpert, i kontrast till alliansledarnas, och många av hennes poänger lär återanvändas i valrörelsen. (Liksom citaten från alliansledarna - tänk på vad ni säger, hör ni! ;o).
Och att Riksbanken med sin i och för sej positiva räntesänkning (till historiska 0,25%!!!) signalerar att lågkonjunkturen troligen fortsätter och fördjupas bådar knappast heller gott för Alliansen inför valåret 2010.
Men det finns inget skäl att kasta in handduken. En positiv insats i ledningen för EU denna höst är en viktig bit i uppladdningen för nästa val. Och Lars Ohly är Ohlyansens svagaste länk - som vi bör hamra på.
Nu ska jag njuta av den sista högsommardagen för den här gången. Mer normalt sommarväder väntas ju till helgen.

torsdag 2 juli 2009

Det går bra att kommentera nu igen!

Jag vet att inte precis hela världen följer min blogg. Men ni som tydligen ändå gör det: kommentarsfunktionen fungerar nu igen och jag vill gärna ha mothugg. Eller åtminstone medhåll ;o).

Eller en liten hälsning till en hälsing bara. Morsning korsning!

Vattenspridaren underbar

Efter en så här varm vecka fascineras jag än en gång över den underbara uppfinningen Vattenspridaren. Så enkel och så genial! Inga batterier eller sladdar. Bara ren vattenkraft!

Underbart! En rent mekanisk lösning - och så alldeles ovanligt prisvärd. Både nytta och nöje - morötterna återhämtar sej och barnen springer genom den med glädje. Stort tack till uppfinnaren!

Till helgen blir det svalare... Men nu har vi i varje fall haft högsommar. I allra högsta grad (uppåt 30 varje dag typ)! Och jag kan konstatera att vi nuförtiden inte bara har Fruntimmersveckan att beakta och referera till utan lika mycket Almedalsveckan. Länge leve politiken! Men bort med tassarna från kyrkovalet den 20 september, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt m.fl!

onsdag 1 juli 2009

Baddräkt inget för karlar?

Som vanlig enkel sommarsimmare - det blev 24 meter vid badbryggan tillsammans med 6-åringen i går kväll - kan jag inte annat än roas av diskussionerna kring simmarnas baddräkter.

14,8

Gott nytt halvår och roterande ledarskap

Förr i världen var ju detta datum starten på budgetåret. Nuförtiden passerar 1 juli utan större uppmärksamhet - bortsett från i år! För från och med i dag är Sverige ordförandeland i Europeiska Unionen och Fredrik Reinfeldt är, om man så vill uttrycka det, ledare för en halv miljard européer.
Nåja, han är det på ett halvår, ungefär som jag f.n. är anställd som kantor på ett halvår, och det gör det ju på något sätt svårt att riktigt betrakta Reinfeldt som Mr President.
Men roterande ledarskap är en intressant idé. Min lilla dotter Hannas klass har samma system - eleverna är klassvakter en dag var!
Jugoslavien hade visst också samma system - så länge det nu varade. Och antingen säger man: se där vad det ledde till! Eller också säger man: se där hur det gick när man övergick till andra typer av ledarskap.

Välkommen att läsa och kommentera!

Nu är det nytt halvår - och ny bloggadress. Jag blev vansinnig på att kommentarsfunktionen, som jag råkade eliminera helt efter ett otäckt inlägg, inte verkade gå att få tillbaka. Kommentarerna är ju halva bloggen - en blogg utan kommentarer är ingen riktig blogg.

Motivering till det nya namnet (se även sidhuvudet):

Ett andrag är för oss orgelspelare "en knapp som dras ut för att aktivera en stämma". Och jag vill verkligen med denna blogg medverka till att aktivera en stämma - din! Antingen du håller med mej eller ej så behövs vi båda i det offentliga samtalet, inte bara i bloggosfären. (Men gärna också där).

Välkommen att läsa och kommentera!

torsdag 18 juni 2009

En pärs att vara pers

Eller heter det perser? "En pers är att vara perser" i så fall. (Iranier säger man ju också).

En maktkamp inom den officiella, "godkända" eliten, visserligen. Men den har sitt värde ändå. Förutsatt att den inte urartar till blodbad och massfängslanden. (Redan skett?).

Varning, Ahmadinejad! (Världens mest svåruttalade statsledarnamn sedan Anneli Jäätteenmäki avgick?). Världen och Amnesty ser dej! För att inte tala om Allah.

Det är inte lätt att vara kongoles heller

Det är inte lätt att vara lett, men det är inte bäst att vara est heller. ("Jag är så glad att jag är svensk"?). Och andra länder har det ännu svårare.

Nu visar det sej att vårt 1%-mål är precis så där dumt som Gunilla Carlsson och moderaterna tyckt. Fast på ett lite annat vis än de menat.

När Gunilla under de goda åren såg att vi fick pengar över i biståndsbudgeten ville hon överge 1%-principen. (Och en del biståndsfundamentalister ville förmodligen pytsa ut pengar bara för sakens skull). Istället skulle hon/vi förstås - så lätt att vara efterklok! - likt Josef i Gamla Testamentet lagt undan pengar för de fattigas räkning under de goda åren för att kunna behålla biståndsnivån - eller rent av öka den? - under den sega, globala lågkonjunktur vi nu bevittnar.

För nu straffas ju de fattiga länderna dubbelt - de drabbas hårt av lågkonjunkturen/depressionen, men DESSUTOM minskar biståndet kraftigt, särskilt från de länder som ger en viss procent av sin BNI till bistånd! (Ingen verkar ha trott att BNI/BNP någonsin skulle kunna SJUNKA!!!).

onsdag 10 juni 2009

Inte lätt vara lett

Det är inte lätt att vara lett i dessa dagar. Men det är inte roligt att vara svensk heller och inse hur vi bidragit till krisen i Lettland. Det är inte snällt att låna ut pengar utan ordentliga säkerheter. Vill man vara snäll får man ge bort pengarna - tänker man driva in dem igen får man allt sovra mer bland kunderna.

(Lustigt att läsa Hans Bergström i DN om hur Bill Clinton-administrationen (!) bäddat för krisen genom att bestämma att bankerna måste ge en viss procent av sina lån till folk med taskig ekonomi och dålig säkerhet. En snällhet som visade sej förödande under Bushs sista år i kombination, naturligtvis, med bankernas egna girighet och konstiga "låneförsäljningar" samt Bush-administrationens dåliga kontroll).

tisdag 9 juni 2009

Ålands självstyrelsedag

Inga kommentarer till EU-valet? Nä. Men kanske i morgon, när valresultatet är riktigt, riktigt klart.

Idag vill jag fira Åland och detta lilla örikes fantastiska självstyrelse! Att Sverige utan vapenskrammel accepterade NF-domen på 20-talet (att Åland fortsatt skulle tillhöra Finland) och att Finland medgav Åland en så omfattande självstyrelse hör till 1900-talets verkligt positiva förebilder.

Själv menar ju jag att en sådan lösning borde ha varit möjlig även beträffande t.ex. Kosovo eller Tjetjenien (även om det naturligtvis finns betydande skillnader). Men alla är ju inte lika kloka som Sverige och Finland ;o). Jag skulle inte haft något emot att tillhöra Danmark - lika lite som jag har något emot att tillhöra EU - förutsatt att Sverige och dess regioner tillerkänts ett betydande mått av självbestämmande och lokalt inflytande. Det är DET som är det viktiga, inte nationalstatsidén.

Länge leve Åland!

tisdag 2 juni 2009

Hurra - vi har ett piano!

För första gången i mitt liv har jag ett eget piano! Ett riktigt! Tack Elon! Och alla glada gubbar som hjälpte mej ta hit det!

Bara att ta fram Agnestig igen och sätta igång ;o)

Betydligat kallare idag än igår (drygt 16 grader bara). Och första dan sen i torsdags som jag inte badade ute...

måndag 1 juni 2009

Myggen har kommit!

Jag ska gå och lägga mej. Måste bara få rapportera om att myggen har kommit! Jonatan var uppe och klagade på de surrande inkräktarna, och själv upptäckte jag ett per av dem på toa (surret fortsatte fast jag klämde ihjäl en mot väggen).

Första myggbettet låter dock - för min del - vänta på sej.

Tur att jag i kväll också upptäckte två utmärkta och nära badplatser i Ljusnan. (Efter 6 år vid dess strand, typ ;). Vatten är utmärkt skönt för myggplågade människor (även om det också lär vara där dom kläcks, myggen).

Första juni - Annandag Pingst

Nu har ju sommaren redan kommit - men idag den 1 juni såg jag att midsommarblomstren (skogsnävorna) slagit ut, och det är ju ett sommartecken om något. (Smörblommorna ligger också i vassen).

Badade idag för fjärde dagen i rad - den här gången i Ljusnan på vägen hem. Missade middan så det var ju dumt, men jag hann i alla fall följa med Hanna till förskoleklassens sång- och vernissageafton. Inget dumt sätt att markera Annandag Pingst! Vi köpte en tavla för 20 kr (självporträtt på duk).

Ledde tidigare idag en 11-gudstjänst i sångens tecken för "daglediga" - och jag tycker fortfarande att Nationaldagen gott kunde flyttas till midsommarafton, då ultranationalisterna inte har någon chans att sticka upp. Det här året och den här veckan förväntas vi ju jobba på den gamla helgdagen Annandag Pingst utan att få någon kompensation, eftersom Nationaldagen äger rum på lördag, då vi ändå skulle vara lediga. Nu har jag hört att facken förhandlat till sej en extra ledig dag, men det är 6 juni som är problemet. Jag gör vad jag kan, men folkfest? Knappast. Kampdag för högerextremister? Inte enbart, men i alltför stor utsträckning.

Nollställde temperaturmätaren på kvällen. Max 32.3, Min -2,5. Jag tror det är en glädjemätning, men igår hade vi i alla fall 29 grader på eftermiddagen. Idag omkring 25, kyligare luft mot kvällen. I morgon får vi exaktare värden på nattens minimum, men jag tror jag ska flytta termometern till hörnet vid rhododendronbusken istället (säkrare skuggplats).
16,1/2150100

söndag 31 maj 2009

Susan Boyle - du är en vinnare!

Visserligen förlorade hon pingstaftonens talangfinal. En gatdansgrupp blev för svår. Och det är alltid svårt att tävla mot en grupp och dess speciella samspel och dynamik - och i det här fallet kanske fortfarande mot jantelagen. Det var ju tittarna som röstade och Boyle har varit svårt (över-?)exponerad den senaste månaden, efter det världsberömda förstaframträdandet.

Men visst borde Susan Boyle ändå få uppträda inför drottning Elisabeth! (Vilket hon väl borde ha fått redan för 14 år sedan istället för att bara trackas och förlöjligas av en knäpp "komiker"...) (spola förbi reklamen, så får du se).

Glad Pingst!

En underbar högsommarhelg redan i slutet av maj! Kommer ihåg att vi t.o.m. hade det i Lule för omkring 20 år sedan, när den 31 maj var en dag med 30 graders värme och bad i Boden (Aldersjön). Dagen efter - den 1 juni - var det 20 grader kallare ;o).

Vi får se hur det blir nu. Men dagen idag är en förunderlig sak, som Alf Henrikson konstaterade. (Tänk, evighet fram - och evighet bak!).

fredag 29 maj 2009

Klipp gräsmattan bensinfritt!

Jag har hittills i vår klippt den lilla allmänningen bortom gatuförrådet med min lilla fotdrivna gröna gräsklippare. Och OK - snitten blir inte lika snygga och alltsammans en smula ojämnt, men det blir inga långa strån som kräver lieslåtter och jag har i snart 6 år klippt familjens egna gräsmatta utan en droppe bensin! Men nu är det nån som klippt allmänningen med bensinklippare, nån som förmodligen tyckte att min senaste klippning för några dagar sedan inte tog med sej tillräckligt många maskrosor eller tedde sej alltför ojämn.

Frågan är då om de estetiska synpunkter man kan ha gör den enorma samlade bensinförbrukningen i Sveriges trädgårdar motiverad. Mitt svar är ett blankt NEJ. Jag dömer visserligen inte äldre och svaga personer eller folk med riktigt stora gräsmattor om de klipper med bensinklippare. Men alla vi som - liksom jag - behöver fysisk träning och har måttligt stora villaträdgårdar har en moralisk plikt (ja, plikt!!!) att undvika koldioxidutsläpp. (För att nu inte tala om de ännu mycket skadligare gaser som en gräsklippare ger ifrån sej). Som liberal vill jag också förebygga onödig lagstiftning - och lagstiftning måste det helt enkelt bli om vi fortsätter missbruka bensingräsklipparna så som vi i allmänhet gör.

Tack vare att vi inte heller kört någon trimmer på flera år (utan bara dragit upp störande kantväxtlighet för hand!) har vi också kunnat glädjas åt mängder av smultron som sprider sej längs staket och kantslipers.

En Glad Pingst utan onödiga avgaser tillönskas er alla!

måndag 25 maj 2009

Nu får C och S lämna kyrkomötet!

De politiska partiernas (eller statens, om man så vill) styre i kyrkan börjar te sej mer och mer absurt. I en liten informationsfolder om Svenska kyrkans internationella verksamhet (det där som förut hette Svenska Kyrkans Mission + Lutherhjälpen) anges de tre högst prioriterade uppgifterna vara 1) LANDSBYGDSUTVECKLING  2) KLIMAT OCH MILJÖ  3) EKONOMISK RÄTTVISA.

Snacka om att det luktar C och S!

Visst - vi i Rengsjö församling (där jag jobbar halvtid som kantor) sysslar absolut med landsbygdsutveckling, men vi skulle väl aldrig - i Svenska kyrkans nationella arbete - komma på tanken att nämna det som kyrkans uppgift nummer 1??? 

Klimat, miljö, ekonomisk rättvisa är allesammans jätteviktiga frågor som kyrkan och vi alla aldrig kommer undan och som ingår i allas vårt skapelseuppdrag som människor, men att nämna dylikt som kyrkans högst prioriterade uppgifter är ju lika dumt som om de religiösa inom de politiska partierna skulle lyckas få med 1) GUDSTJÄNSTER  2) BÖN OCH MEDITATION samt 3) EVANGELISATION inskrivna i informationsbroschyrerna som partiernas prioriterade frågor.

Gudstjänst och andlighet är viktigt, om ni frågar mej och många andra, och det finns massor av centerpartister och socialdemokrater som ägnar sej åt sådant, men om sånt började stå i partimaterialet skulle många, med all rätt, protestera. Varför sker det då inte nu?

C och S (eller M) kan bevars rimligen inte som partier sträva efter att "göra Kristus känd, trodd, älskad och efterföljd", som en kristen missionsslogan lyder. Eller efter att "gå ut och göra alla folk till Jesus´ lärjungar". Frågan är bara: Varför i fridens dar engagerar sej då politiska partier i en kristen kyrka?

Skicka gärna kommentarer till andreas.holmberg@skutan.smf.se  - gärna oxå med tips på hur jag får tillbaka kommentarsfunktionen. Snart får jag väl starta en ny blogg...

lördag 16 maj 2009

Min mobiltelefon nu inne på fjärde året

Vill bara rekommendera min SonyEricsson T-nånting som jag köpte våren 2006 (hopfällbar, då nytt, nu urgammalt ;). Den har, som den första av mina fem mobiltelefoner genom tiderna, hållit i mer än två år och går nu in på sitt fjärde i orubbat skick. Det mest fantastiska är att den legat en stund på Ljusnans botten (i Orbaden), visserligen en kort stund, men ändå - och sedan den torkat upp ordentligt fungerade allt klockrent igen, även kameran.

Det kallar jag kvalitet! Tack till Sony Eriksson och alla i olika länder som arbetat med telefonen i tillverkningsprocessens många olika steg!

Jag vill jättegärna ha kommentarer

...men jag begriper inte hur jag ska få tillbaka kommentarsfunktionen utan att starta om hela bloggen. Jag tycker jag har fyllt i allt jag kan fylla i om kommentarer i "Settings" men det hjälper inte. 

Ni som vill kommentera - eller tipsa om hur jag får tillbaka kommentarsfunktionen - skriv till andreas.holmberg@skutan.smf.se

tisdag 12 maj 2009

Har vi fri abort så har vi fri abort

Fast det har vi ju inte. Man får inte utan vidare ta livet av ett foster i exempelvis 30:e veckan. Faktum är att abort normalt är förbjudet under mer än halva graviditeten. Så abortmotståndare är (nästan) alla. Och totala abortmotståndare är ytterst få (som inte ens vill tillåta abort när moderns liv är i fara).

I vilket fall som helst har jag svårt att förstå varför det skulle vara särskilt upprörande att välja bort flickfoster. När vi numera närmast regelmässigt väljer bort foster med t.ex. Downs syndrom. Hur var det nu egentligen med alla människors lika värde?

Jag TYCKER ju att det är upprörande att göra abort bara för att fostret har fel kön. Men också för att fostret t.ex. har en kromosom för mycket. (Eller för att det inte är älskat - sånt kan ju verkligen inte ha någon betydelse för om någon ska anses ha ett människovärde eller inte!).

Torbjörn Tännsjö har ju rätt i att om vi väl godkänner provocerade aborter, blir det rätt konstigt att uppröras mer över att flickfoster dödas än över att foster med Downs syndrom dödas. Det ger ju verkligen en signal om att vissa är mer värda än andra.

Men att vissa skäl till abort är klart sämre än andra, står ju alldeles klart. Om någon inte visste det förut. Vill vi inte ändra en lagstiftning - som ju faktiskt tillåter könsselektiva aborter - så måste vi jobba med attityder och opinionsbildning. Det finns faktiskt inte andra alternativ. Det ska vara skämmigt att abortera flickfoster, även om lagen tillåter det.

torsdag 7 maj 2009

Och ändå händer det...

Unescos pressfrihetspris 2009 går posthumt till den mördade lankesiske journalisten Lasantha Wickramatunga. 

Den mördade journalisten hade vid sin död en ledarartikel opublicerad, avsedd att publiceras just efter hans (av honom själv väntade) död. Läs och begrunda den.

Läs.

Och begrunda.

Sånt här får bara inte hända

Nej nu! 

Inga religiösa hänsyn i världen ska få oss att tiga om den franske filosofen Robert Redekes situation. Då kan den bli vår egen snabbare än vi anar. Genom hot, ja rena maffiametoder, kan extremister av olika slag kväva yttrandefriheten även där den formellt och juridiskt lever i högönsklig välmåga. Jämförelsen mellan undfallenheten inför kommunismen och undfallenheten inför islamismen är träffande. Min fiendes fiende ska aldrig automatiskt vara min vän.

Jag blir djupt bekymrad över människor, även somliga kristna, som vill gräva fram gamla hädelseparagrafer igen. Låt folk spotta på Jesus - det är han van - och allt vi håller heligt! Det är helt OK att i sin tur protestera verbalt - men inte att ropa på polis! Vill vi själva ha frihet att utmana ateister och muslimer och det de (inte) tror på, måste vi vara konsekventa och tåla bra mycket skit.

Mest skrämmande är hur människor drar sej ifrån dem som står på dödslistan istället för att sluta upp kring dem. Hur den som hotas blir mer anklagad för sin attityd än de som hotar.

måndag 4 maj 2009

Sjättemaj-demonstration i Svenska kyrkan?

Vad säger domprost Burstrand om det här? Stöder man socialdemokaterna genom att gå i Skene kyrka den 6 maj? Hur ska då en vanlig enkel folkpartist våga gå och lyssna till domprosten? Och vad säger ateister och agnostiker i Socialdemokratiska arbetarpartiet?

fredag 1 maj 2009

Glad Valborg!

Ja, det är ju idag hon har namnsdag, klosterdamen från 700-talet. (Walpurgis?). Att sedan solen skiner och fåglarna kvittrar och den ljusa grönskan skimrar gör inte dagen sämre. Och många röda fanor behöver man ju inte se nuförtiden - i och för sej är de inte särskilt fula, men vem vill fortsätta marschen mot det socialistiska samhället nuförtiden? Inte särskilt många. Vissa smärre vänstersvängar, möjligen, men inte käpprätt åt skogen. Och Reinfeldt & c:o har i alla fall gjort vad de hann - före lågkonjunkturen - för att Internationalens ord "vi under skatter dignar ner" inte skulle kännas alltför aktuella.

Så: Glad Valborg! I morse var det 0,6 grader klockan 6 (troligen har det väl varit lite frost i natt). Men nu lär temperaturen stiga snabbt. / 15,8

fredag 24 april 2009

Hushållen förvärrar krisen

Fick just en aha-upplevelse när jag läste tidningen i eftermiddag. Jag läste om hur hushållen börjar spara - nu, mitt i krisen! Och hur hushållen under värsta högkonjukturen köpte en massa saker på avbetalning, alltså omvänd Keynesianism eller Josefianism eller vad man nu vill kalla det!

Anne Wibble sa under förra lågkonjunkturen på 90-talet att varje svensk borde ha en årslön på banken. För det fick hon en massa skit, men hon hade så klart rätt! Det kändes förstås inte så lägligt att börja spara när arbetslöshet och dålig ekonomi bredde ut sej, men det var naturligtvis under det glada 80-talet som en månadslön per år borde ha satts in på banken.

På samma sätt kunde många av oss ha sparat mer under detta millenniums första decennium. Då hade vi kunnat sätta sprätt på en del av pengarna NU när det krisar och därmed hjälpa staten med att jämna ut konjunktursvängningarna. Men så länge vi beter oss som en fock skår (citat en kapten vid S3 i Boden) och handlar för lånade pengar i högkonjunkturer och sparar för glatta livet i lågkonjunkturer, så lär vi få leva med dessa eländiga "vallningar" eller vad man ska kalla kriserna för.

Alltså: staten har ett ansvar att (som Josef i Egypten och Keynes i England (USA?) lärde oss) samla i ladorna under goda tider för att ha något även i dåliga tider. Men som socialliberal vill jag betona den för mej senkomna insikten att vi själva också har detta ansvar! Inte bara för vår egen skull, utan för att kunna lämna ett positivt bidrag till hela samhällsekonomin!

Och - jag erkänner - bufferten borde även i mitt fall ha varit större...

F.ö. har det varit 16 grader, sol och bikinibrudar här i Mellansel idag.

Sveriges blinda fläck

Jättebra att Sveriges radio nu, med start idag, både i Morgon-P1 och Kaliber, under kommande vecka ska granska det man kallar "Sveriges blinda fläck" - alkoholens roll för våldsbrottsligheten.

Fast egentligen vet vi det ju redan - att de flesta vansinnesdåd begås under inflytande av droger, och att det allt som oftast handlar aom alkohol (som ju också är en drog). Knarkproblemet diskuteras ofta, knarkande är ju dessutom kriminaliserat och handlar "om någon annan", men alkoholproblemet är svårare att få upp på agendan: att dricka är ju lagligt och till en viss gräns socialt accepterat; det handlar plötsligt om oss vanliga Svenssöner och hur vi beter oss.

Men OK - om vi inte vill införa generella alkoholförbud p.g.a. smugglings- och maffiakonsekvenser, eller p.g.a. att en mycket begränsad konsumtion faktiskt kan vara till glädje, så borde vi i varje fall kunna jobba med attityderna. Det gick ju bra när det gäller rökning! (Feströkning någotsånär accepterat, vardagsrökning på väg ut). Både absolutister och vanliga nykterister (som kan ta sej ett glas) och de som faktiskt dricker för att bli berusade borde kunna enas om att det är bra om totalkonsumtionen av alkohol går ner rejält. Bra för både anhöriga vuxna - framför allt kvinnor som ofta misshandlas och inte helt sällan dödas av berusade män - och för våra barn och unga. Precis som i fallet med rökning handlar det nog om att skapa så många alkoholfria miljöer och årstider som möjligt.

(Å vad jag skulle vilja ha kommentarsfunktionen tillbaka! HUR i all världen bar jag mej åt för att få bort den - och ännu mer: varför kommer den inte tillbaka fast jag under "Settings" har angett att den ska finnas????)

torsdag 23 april 2009

Verkar jag försvunnen så träffs jag i Mellansel

Vill bara meddela att jag sedan en vecka är här i Mellansel och studerar. Ikväll hade baslinjen en kvällskonsert 19-20, och det var verkligen en upplevelse! Ett 10-tal ungdomar som utifrån sina förutsättningar gjorde en rejält underhållande och vederbörligen bejublad insats (på bl.a. låtar som "Jag blir så avundsjuk", "Diggilo diggiley", "Sommartider hej hej" mm.mm. - och avslutad med "We are the champions").

Ja, vilket tryck! Tack för en suverän underhållning! Mellansels folkhögskola GESTALTAR verkligen idén om alla människors lika värde, inte bara informerar om den.

måndag 13 april 2009

Slår du mej?

77 words

Typingtest

Fortsatt Glad Påsk!

Vill bara önska er en fortsatt Glad Påsk! Annandagen är också påsk, och förr hade vi både Tredjedag och Fjärdedag Påsk. Fast så helgledigt har förstås även de barn och lärare som har påsklov den här veckan (faktiskt har de även Femtedag och Sjättedag och, om man räknar kommande lördag, Sjundedag Påsk!).

Min vana trogen önskar jag Glad Påsk med en liten vår- och påskbetraktelse av den bekante engelske författaren och aforistikern Gilbert K Chesterton (1874-1936). Det är troligt att religionsvetenskapen ändrat sej något sen hans tid, men det evigt mänskliga - och gudomliga - har det knappast. Och orden om luftens mjukhet passar ovanligt bra nu i år - i fjol var ju den ovanligt tidiga påsken ovanligt kall, här i Hälsingland faktiskt vinterns kallaste helg! Håll nu till godo med min egen råöversättning (men får du tag i Chesterton på originalspråket engelska så slå till direkt!):

VÅRENS PRÄST

Solen har stärkts och luften mjuknat just före påskdagen. Men det är en kryptisk klarhet med en anda inte bara av nyhet utan av revolution. Det finns två stora arméer i det mänskliga intellektet som kommer att kämpa intill slutet om denna vitala punkt, huruvida påsken bör gratuleras för att den infaller under våren - eller våren för att den infaller under påsken.

De enda två saker som kan tillfredsställa själen är en person och en berättelse - och t.o.m. en berättelse måste handla om en person. Det finns förvisso mycket mäktiga retelser och nöjen att finna i rena abstraktioner som matematik, logik - eller schack. Men dessa rent intellektuella nöjen liknar de rent kroppsliga nöjena.D.v.s., de är rena nöjen, även om de kan vara gigantiska; de kan aldrig genom en ren ökning av sej själva bilda lycka.

En människa som just ska hängas kan njuta av sin frukost, särskilt om det är hennes favoritfrukost, och på samma sätt kan hon njuta av en diskussion med prästen om kätteri, särskilt om det är hennesfavoritkätteri. Men huruvida hon kan njuta av någondera beror inte på någondera - det beror på hennes andliga attityd till den följande händelsen. Och denna händelse är verkligen intressant för själen, eftersom den är slutet på en berättelse och (som vissa anser) slutet på en person.

Nu är detta en enkel sanning som, likt många andra, är alltför enkel för att våra vetenskapsmän ska se den. Och det är här de tar fel, inte bara om den sanna religionen utan om falska religioner också, så att deras uppfattning om mytologi är mer mytisk än myten själv.

Jag drar mej inte för att säga att de tar helt fel när de t.ex. påstår att Kristus var en legend om döende och återupplivad vegetation, likt Adonis eller Persephone. Jag säger att även om Adonis var växtlighetens gud, har de fått hela idén om honom om bakfoten. Till att börja med är ingen tillräckligt intresserad av vissnande grönsaker som sådana, för att göra någon särskild mystik eller maskerad av dem, och alldeles säkert inte tillräckligt för att förklä dem till bilden av en mycket vacker ung man, som är något enormt mycket intressantare.

Om Adonis förknippades med lövfällningen på hösten och vårblommornas återkomst, var tankeprocessen helt annorlunda. Det är en tankeprocess som uppträder helt spontant hos alla barn och unga konstnärer; den uppträder spontant i alla friska samhällen. Det är mycket svårt att förklara den i ett sjukt samhälle.

Människans hjärna utsätts för korta och märkliga tupplurar. Ett moln döljer förnuftets stad eller vilar på fantasins hav; en dröm som mörklägger lika mycket om den är ateismens mardröm eller avguderiets dagdröm. Och precis som vi alla har rest oss upp från sömnen med ett ryck och funnit oss själva säga någon mening utan mening, förutom i midnattens galna språk, så rycker den mänskliga tanken upp sej från sin dåraktiga trance med någon fullständig fras på sina läppar; en komplett fras som är komplett idioti. Olyckligtvis är det inte som med drömmeningen som vanligen glöms medan man tar på sej skorna eller sätter i sej frukosten. Denna meningslösa aforism, som uppfanns medan tanken sov, hänger fortfarande vid människans tunga och påverkar alla hennes relationer till förnuftiga dagsljusföreteelser.

Alla våra kontroverser förvirras av vissa frastyper som inte bara är osanna utan alltid meningslösa - som inte bara är inadekvata utan alltid och genomgående oanvändbara. Vi känner igen dem överallt där en människa talar om “de starkastes överlevnad”, när hon bara menar “de överlevandes överlevnad” eller överallt där någon talar om att de rika “har sina insatser i landet”, som om de fattiga inte kunde lida av vanstyre eller militära nederlag, eller när någon talar om att “fortsätta mot framsteg och progression”, vilket bara betyder att fortsätta att fortsätta, eller när någon talar om “en regering bestående av det visa fåtalet” som om de visa kunde plockas ut genom sina pantalonger. “Det visa fåtalet” måste betyda antingen de få som dårarna anser visa eller de stora dårar som själva tror att de är visa.

Det finns ett stycke nonsens som moderna människor alltid finner sej själva säga, t.o.m. sedan de är mer eller mindre vakna, och som alltid irriterar mej speciellt. Det uppkom inom 1800-talets populärvetenskap och särskilt i förbindelse med studiet av myter och religioner. De brottstycken av svammel som jag syftar på yttrar sej ofta i formen “denne gud eller hjälte föreställer solen.” Eller “Apollo som dödar Python betyder att sommaren fördriver vintern.” Eller “Kungen som dör i slaget västerut är en symbol för solnedgången i väst.”

Nu skulle jag verkligen ha trott att t.o.m. de skeptiska professorerna, vars skallar är lika grunda som stekpannor, hade insett att mänskliga varelser aldrig tänker eller känner så. Betrakta vad som förutsätts i detta påstående. Det förutsätter att urmannen gick ut på en promenad och med stort intresse såg en storbrinnande fläck på himlen. Han sa då till urkvinnan: “Min kära, vi bör hålla tyst om detta. Vi får inte sprida detta. Barnen och trälarna är så smarta. De kanske upptäcker solen endera dagen om vi inte är väldigt försiktiga. Så vi kallar den inte ‘solen’, men jag ska rita en bild av en man som dödar en orm, och när jag gördet så vet du vad jag menar. Solen ser inte alls ut som en man som dödar en orm, så ingen kan rimligen förstå. Det kommer att bli en liten hemlighet mellan oss, och medan trälarna och barnen tror att jag är upphetsad av en storslagen saga om en slingrande drake och en brottande halvgud, kommer jag i verkligheten att avse denna fantastiska lilla upptäckt att det finns en rund gul skiva uppe i luften.”

Man behöver inte känna till mycket mytologi för att inse att detta är en myt. Det kallas vanligen “solmyten.” Naturligtvis var det alldeles tvärtom. Guden var aldrig en symbol eller hieroglyf som föreställde solen. Solen var en hieroglyf som föreställde guden. Den primitiva människan gick ut med sitt huvud fullt av gudar och hjältar, eftersom det är huvudets huvudsakliga användningsområde. Sedan såg han solen i middagens herravälde och i skymningens nöd, och han sa: “Det här är hur gudens ansikte skulle se ut när han hade slagit draken” eller “Det här är hur hela världen skulle blöda västerut om guden besegrades till sist.”

Ingen mänsklig varelse var någonsin så onaturlig att hon dyrkade Naturen. Ingen människa, hur anlagd hon än (liksom jag) må vara för fetma, dyrkade någonsin en man så rund som solen eller en kvinna så rund som månen. Ingen människa, hur attraherad hon än må vara av konstnärlig besjälning, trodde någonsin verkligen att dryaden var lika mager och stel som trädet. Vi människor har aldrig dyrkat Naturen, och skälet är verkligen mycket enkelt. Skälet är att alla människor är övermänniskor. Vi har tecknat vår egen bild på Naturen, liksom Gud har tecknat sin bild på oss. Vi har sagt åt den enorma solen att stå stilla; vi har fixerat den på våra sköldar. Och när det fanns stora naturkrafter vi för tillfället inte kunde kontrollera, har vi tänkt oss storslagna varelser i mänsklig gestalt som kontrollerar dem.

Jupiter betyder inte dunder. Dunder betyder Jupiters marsch och seger. Neptunus betyder inte havet; havet är hans, och han gjorde det. Med andra ord, vad hedningen verkligen sa om havet var “Endast min fetish Mumbo kunde resa sådana berg ur blotta vattnet.” Vad hedningen verkligen sa om solen var: “Endast min farfarsfar Jumbo kunde förtjäna en så strålande krona.”

Angående alla dessa myter är min egen position ytterligt och även sorgligt enkel. Jag säger att du inte kan förstå en enda myt förrän du har funnit att en av dem inte är en myt. Pumpspöken betyder ingenting om det inte finns riktiga spöken. Förfalskade sedlar betyder ingenting om det inte finns riktiga sedlar. Hedniska gudar betyder ingenting, och kommer aldrig att betyda någonting, för dem av oss som förnekar den kristne Guden. När väl en gud erkänns, om än en falsk gud, börjar Kosmos veta sin plats, som är andrahandsplatsen. När det väl är den verklige Guden faller Kosmos ner inför Honom, och erbjuder blommor i vårens tid liksom eldar i vinterns.

“Min älskling är som en ros” innebär inte att poeten prisar rosor under bilden av en ung flicka. “Vem är månen och kungen på min himmel” betyder inte att Julia uppfann Romeo för att göra månens rundhet rättvisa. “Kristus är Påskens Sol” betyder inte att bedjaren prisar solen under emblemet Kristus.

Gudinna eller gud kan klä sej i vår eller sommar; men kroppen är mer än draperingen. Religionen tar nästan vanvördigt på sej naturens dräkt, och kristendomen har verkligen gjort det lika bra med snön till jul som med snödropparna på våren.

Och när jag ser över de solbelysta fälten vet jag i mitt innersta att min glädje inte bara är en glädje över våren, för våren ensam, som alltid försvinner, vore alltid vemodig. Det finns någon eller något som går där, för att bli krönt med blommor. Och min glädje ligger i ett löfte som ännu är en möjlighet - och i de dödas uppståndelse.


GILBERT K CHESTERTON (Ur "The Miscellany of Man")