torsdag 11 augusti 2011

Bistånd och konjunktur

Jag har skrivit det förut men det tycks tyvärr bli aktuellt igen: Sveriges bistånd till utvecklingsländerna måste värdesäkras så att biståndet INTE blir lägre i tider av lågkonjunktur, utan snarare större just då. Det MÅSTE gå att i bättre tider fondera en del pengar - istället för att bara "pytsa ut dem" till tvivelaktiga projekt - som kan bättra på vår enprocentsbudget i sämre tider. Extra stötande blir det ju att dra ner på biståndet just när en gigantisk svältkatastrof samtidigt står för dörren. Läs och begrunda vad Håkan Arenius i Dagen skriver!

Ett glädjeämne är ju dock dels att så många kenyaner i söder nu samlar in hjälp till sina nödställda landsmän i nordväst vid Somalias gräns - missnöjda med sin egen stats insatser - och dels att flera stridande krafter i Somalia nu visar vilja till försoning eller åtminstone till att avstå från krigshandlingar medan nödhjälpen kanaliseras.

onsdag 10 augusti 2011

Nu har jag ringt P1

Nu har jag ringt P1 och sagt ifrån om könsneutraliseringen av könsbegreppen. Jag tror att det behöver sägas och hoppas att det ska uppfattas som vad det är: ett angrepp på queerideologer och partielit snarare än på utsatta och hotade människor som upplever att de är "födda i fel kropp". Måste vara en hemsk känsla, både fel-kropps-syndromet och hatet och hoten. Men det är sämsta sortens "snällism" att tro att man hjälper människor genom att bekräfta alla slags tvångsföreställningar. Och nu håller vi absolut på att gå för långt ut i det rent absurda, queera. Jag är övertygad om att homofobi och queerologi delvis parasiterar på varandra och att vi bör hålla både skola och kyrka fria från knasigheter på både det ena och det andra hållet.

tisdag 2 augusti 2011

Pride and shame

Ja, jag är stolt över att Pridefestivalen kan hållas i Stockholm, när det är det är så svårt bara på andra sidan Östersjön, för att inte tala om hur det är i arabvärlden eller Afrika. Jag är stolt över att mitt Folkparti tagit tydlig ställning mot verklig homofobi. Jag är stolt över att vi inte längre ser det som ett öde värre än döden att bli adopterad av homosexuella.

Men jag skäms över att hbt-personer som flytt till Sverige fortfarande kan avvisas till länder som Iran eller Uganda med argumentet att de väl inte behöver visa att de är homosexuella (ungefär som våra myndigheter har för sej att kristna väl kan dölja sin tro för att slippa bli förföljda). Då borde man väl även begära att politiskt aktiva ska dölja sin politiska hemvist?
Och jag skäms även över att Rfsl, Folkpartiet liberalerna m.fl. i sin iver att stå på utsattas sida givit sej queerideologin i våld och på tal om att barnaföderskor i vårt land inte får registreras som män (har de "livfader" eller?) börjar ropa om tvångssteriliseringar! Vilket bara misskrediterar allt seriöst jämställdhets- och hbt-arbete (men givetvis inte ursäktar några som helst verkliga övergrepp mot utsatta grupper - eller mot trögtänkta opportunister).