torsdag 27 december 2007

Benazir Bhutto är död - leve Benazir Bhutto!

Efter att nu även Benazir Bhutto fallit offer för ett politiskt mord - vilket även hängningen av hennes far Ali Bhutto på 70-talet måste betecknas som - kan jag inte annat än önska att minnet av henne ska leva och inspirera, inte till terrordåd och hämnd, men till förnyade politiska och demokratiska ansträngningar.

Benazir Bhutto var ju nämligen lika lite som t.ex. Olof Palme eller John F Kennedy en fullkomlig människa eller ens en fullkomlig politiker. Hon var ju nämligen prövad i verkligheten, och hennes insats som premiärminister lämnade därmed säkert mycket övrigt att önska. Ingen trodde heller att hennes parti skulle få egen majoritet ens i ett fritt och demokratiskt val, så alla var uppenbarligen inte övertygade om hennes förmåga.

Men alla demokratiska krafter inom och utom Pakistan borde kunna ena sej om att kraftfullt fördöma det skedda - och har Bhutto skött sej lika bra som sin far när det gäller att ge andra utrymme att växa, så finns det andra skickliga demokratiska politiker, släkt eller inte, som är redo att ta vid där hennes liv så tragiskt slutade. (Det får gärna vara kvinnor - vad är det som gör att Asien, även muslimska länder, haft en sådan rad av starka kvinnliga ledare - "Tansu Ciller, Benazir Bhutto, Indira Gandhi, Corazon Aquino, Megawati Sukarnoputri..." - medan det kristna Västeuropa väl egentligen bara haft Margaret Thatcher och nu senast Angela Merkel på verkliga maktpositioner?)

Och som kristen vill jag även till en muslim gärna instämma i profeten Daniels önskningshälsning till Nebukadnessar: "Må du leva evinnerligen!" Inte bara som ett vackert minne, utan som det gränslösa, svindlande mirakel varje människa är. Benazir Bhutto är död - leve Benazir Bhutto!

Grön jul - men med goda isar

Nu skulle jag egentligen ord för ord kunnat upprepa min "väderrapport" i blogginlägget för den 7 dennes. Gröna gräsmattor, in med skidor och pulka, ut med trehjulingar och sandsaker o.s.v. Gumman Tö, låt bli vår snö o.s.v. Men jag nöjer mej med att påpeka att det utmärkta skridskoföret kanske räddades av tövädret (på 6-7 plusgrader), eftersom den igår nyfallna blötsnön därigenom utplånades.

Men nu måste vi få minusgrader snart igen, så att inte själva isarna förtärs.

onsdag 26 december 2007

Arn

Nu lär det väl bli rusning efter andra delen i Jan Guillous Arn-trilogi, Tempelriddaren - eftersom man inte fick veta "hur det går" i filmen. (Jodå, jag har läst alla tre (fyra) böckerna i serien).

Som premiärlejon måste jag ju säga att det var en maffig upplevelse att äntligen få se Guillous epos filmatiserat (till hälften åtminstone). Han har gjort ett storverk, inget snack om den saken.

Julmysterier

Spännande som en deckare är det att så här i juletider begrunda och jämföra följande presentationer av julevangeliet:

ETT BARN ÄR FÖTT - MEN VAR OCH NÄR? av fil. dr. Magnus Zetterholm understreckare i SvD julafton i fjol
och
MYSTERIET MED DEN FÖRSVUNNA SKATTSKRIVNINGEN OCH ANDRA MYSTERIER
av kh em Anders Brogren.

Kan Brogren verkligen ha rätt? Är det möjligt att framstående forskare har en så nonchalant attityd till ett område de framträder som experter på?

Oavsett personlig tro tycker jag texterna är enormt intressanta som julläsning och källkritisk övning.

God fortsättning på helgen!

torsdag 20 december 2007

Om juledag faller på en Tisdag

Hittade nyss en gammal vers som inte bara bådar gott för tider som kommer (Återgiven efter Julberättelser från svunnen tid, Semic 1997):

Om juledag faller på en Tisdag nu
en kall Vinter skall du komma i hug
med mycken Snö och fuktighet,
till ett blåsande väder du dig bered.
En våt Sommar skall du ock få,
Korn och Vin skall växa medelmåttigt då,
Smör, Oljo, Honung och Lin med stor båtnad;
Svin skola dö och Fåren lida nöd,
då blifver mycket fromt folk död.
Skeppen i sjön skola då fara lida.
Helsot skola då många Präster bortslita.
I detta år skall god Frid vara,
bland Konungar och Förstar på jorden ära.

Budskapet känns ju inte direkt entydigt, men tydligen ska svin och fromma personer drabbas värst under året som kommer. Konungar och Förstar får det däremot ganska bra, liksom bi- och linodlare. Ja ja. Om än juldagen infaller på en tisdag i år, vill jag önska alla som läser detta en riktigt God Jul! För det finns ju andra julbudskap än ovannämnda att ta till sej. Här följer slutet av Carl Michael Bellmans julpsalm "Du gjorde väl du kom":

Han som ger hjärtat rymd och lungan sammandrager
själv av den luft han gjort nu andedräkten tager.
Han i vars hand var dag är räknad, mörk och klar,
han räknar själv i dag bland mänskor sina dar.

Han som ger alla djur sin kraft att kunna föda
blir född, och själv i dag han känner livets möda.
Du gjorde väl du kom! Din kärlek frälsar oss,
det blod som i dig rörs utsläcker avgrunds bloss.

De späda ögonkast som strålar kring din linda,
de skänka världen liv och mörkrets härar binda.
Du gjorde väl du kom! Men ack, min Frälserman,
din krubba och ditt kors stå redan när varann!

(C. M. Bellman 1740-1795)

tisdag 18 december 2007

Widar och andra sympatiska socialdemokrater

Under "bloggfastan" fick jag tid och ro att skriva repliken på Widars krönika (Ljusnan 12/12). Hoppas den kommer in i Ljusnan denna vecka, så att den känns hyfsat aktuell. Innehållet är ungefär detsamma som i det blogginlägg jag gjorde för ett par dagar sedan (se nedan).

Jag har även skrivit till Widar och bifogat texten. Ifall han vill "läsa in sej" på den i förväg. Han svarade raskt och tackade.

Synd på Widar egentligen - en av alla dessa sympatiska, socialliberala socialdemokrater som för länge sedan borde ha blivit folkpartister. Om de, likt Marit Paulsen, haft någon verklig hut i kroppen.

Jag ser bara två alternativ för socialdemokrater som han: antingen överge det "socialistiska blocket" och gå över till något borgerligt parti - eller också förmå sitt parti att tydligt och offentligt ta avstånd från socialismen och därmed träda i det borgerliga blocket som vänsterliberalt mittenparti.

lördag 15 december 2007

Bloggfastehelg fr.o.m. nu

Den kristne bloggaren Mackan Andersson hade uppmanat alla kristna bloggare att bloggfasta denna helg. För att prioritera det Allra Viktigaste. Bra idé tycker jag - och jag följer den på de flesta av mina bloggar (!). Men jag kände mej nästan tvungen att skriva nåt här denna morgon, eftersom jag inte varit här på en vecka - "fastat" från denna blogg om man så vill - och eftersom den stackars bloggen kunde se lite väl ödslig och övergiven ut annars. (Fast antagligen hade jag bara abstinensbesvär ;o).

Men nu ska jag ta helg!

Widar gillar att partierna liknar varandra

Folkbladets politiske redaktör Widar Andersson skriver i en krönika (Ljusnan 12/12) något som nästan kan likna en replik på mina insändare om socialdemokratiska arbetarpartiet och folkpartiet liberalerna. Han hyllar den dragning mot mitten som märks hos såväl socialdemokrater och moderater och rubriken är: "Bra att partierna liknar varandra."

Måste nog skriva en insändare till och bemöta Widar. Jag får göra här på bloggen så länge. Naturligtvis är det bra att de flesta i praktiken har blivit socialliberaler. Men det är djupt oetiskt att, som "högervridne Widar", fortsätta verka inom ett socialistiskt parti ifall man inte längre delar dess ideologi. Lika lite som jag uppskattar socialistiska folkpartister, lika lite uppskattar jag vad som närmast måste betraktas som borgerlig infiltration i ett socialistiskt parti.

Naturligtvis är det rent partitaktiskt listigt att dra sej dit de flesta väljare befinner sej. Men politiken urartar då lätt till ett uselt spel om makten för dess egen skull, istället för en kamp om makten för att kunna förverkliga de egna idealen och visionerna. Ser inte Widar det?

Tydligen inte. Han är ju socialdemokrat. Och i enpartistaten Sverige (med kortare avbrott för proteströster på de borgerliga) är det ju socialdemokraterna som ska regera. Vilken politik som socialdemokraterns ska stå för? Ja, det folk vill ha, förstås (nu senast folkpartistisk skolpolitik). Vad ska vi med andra partier till egentligen, när vi har ett stort och fint parti som inte bara lyssnar till rörelsen utan till (i stort sett) hela folket?

Starka isar igen

Efter nästan en veckas verklig iskyla (minst 10 minusgrader både dag och natt) är ordningen återställd och de mindra sjöisarna åter säkra (Ljusnan och Varpen bör ingen lita på). Låt oss nu bara få lite skidåkarsnö igen! Men jag har ju lärt mej hur det fungerar här i Södra Sverige: när det är kallt är det också klart och nederbördsfritt - när det kommer nederbörd blir det milt och regn. Stabilt vinterväder får vi ofta först i mars (!).

fredag 7 december 2007

Barmark igen

Efter ett dygn med regn och 7-gradig värme är gräsmattorna gröna igen. In med skidor och pulka. Ut med trehjulingar och hinkar.

Ack ja. "Gumman Tö, låt bli vår snö". Men visst - hon är bra för komposten!

torsdag 6 december 2007

Folkpartiet liberalerna borde vara störst

I väntan på att någon hälsingsk socialdemokrat bekänner färg (socialistisk eller inte?) vill jag ta upp mitt eget parti och dess litenhet.

Rubriken ovan kan verka stöddig - i själva verket kan den lika gärna innebära den en fruktansvärd självanklagelse. Vad är det som gör att folkpartiet liberalerna, i en tid då nästan alla öppet eller i hemlighet är socialliberaler, fortfarande dansar omkring mellan 5 och 15 procent av valmanskåren? Vad är det, kort sagt, som gör att folkpartiet liberalerna inte lyckats bli ett verkligt folkparti? Ännu kortare: vad är det för fel på folkpartiet liberalerna?

Man kunde ju tycka att alla socialdemokrater som under 80- och 90-talen upptäckte att de inte längre var socialister, och alltså inte ville fortsätta i riktning mot det socialistiska samhället, borde ha gjort som Marit Paulsen och gått över till folkpartiet liberalerna. Och man kan ju tycka att alla moderater som under samma period insett att verklig högerpolitik inte är något för dem (Fredrik Reinfeldt t.ex.), skulle ha sett folkpartiet liberalerna som det naturliga alternativet istället för att beröva Sverige ett anständigt högerparti.

Är då vi folkpartister och socialliberaler så fruktansvärt frånstötande? Kanske det. (Tack Marit för att du var så modig!). Men jag har en annan teori.

Sir Winston Churchill sa på sin tid att somliga människor bytte parti för sina åsikters skull medan andra bytte åsikter för sitt partis skull. I vår tid har en tredje och en fjärde människotyp uppträtt. Dels en typ som av sociala skäl (familje- och vänskapsband?) försöker göra om sitt parti totalt för att man trots sina radikalt annorlunda åsikter ska kunna fortsätta tillhöra det parti man är uppvuxen med, även om det redan finns partier som bättre motsvarar dessa åsikter. Dels en typ som försöker få sitt parti att tycka som den allmänna opinionen, och alltså liksom typ nummer två själv saknar verkliga åsikter.

Och den tredje och fjärde typen, som ibland inte är helt lätta att skilja åt, härjar just nu som värst inom moderaterna och socialdemokraterna. (Men jag ska inte förneka att de dyker upp även inom mitt eget parti, den fjärde typen särskilt inför valrörelserna). Detta är ett hot mot demokratin!

Demokrati innebär inte att partierna och deras företrädare ständigt håller upp fuktiga fingrar i luften. Demokrati innebär att det finns verkliga, urskiljbara alternativ att välja mellan. Demokrati innebär att den som ställer upp till val vågar förlora.

(infört i Ljusnan, 6 december 2007)

söndag 2 december 2007

Kejsar Vladimir?

Hur ser det ut i Ryssland idag? Är det en ny Vladimir som dryga 1000 år efter Kiev-rikets grundare har stått upp som enväldig ledare?

Ja, man undrar ju. Dagens valsiffror från Tjetjenien talar om över 90 % valdeltagande, varav över 90% röstade på Enade Ryssland, Putins parti. Fan tro´t!

Siffrorna i själva Ryssland skulle väl i och för sej kunna återspegla ett faktiskt existerande folkligt stöd. Det obegripliga är ju, som jag tidigare sagt, att Putin är så oherrans feg! Att han inte vågar låta sej utmanas på rimliga villkor utan styr opinionsbildningen och media så hårt!

Det blir i praktiken rätt likt Musharrafs attityd i Pakistan: att kritisera ledaren är liktydigt med förräderi. Med andra ord: "staten det är jag".

onsdag 28 november 2007

S ett icke-socialistiskt parti?

Följande insändare skickade jag in till Ljusnan i helgen. Den känns rätt aktuell med tanke på de pågående diskussionerna kring "blocköverskridande" regering (c+s) här i stan.

S ETT ICKE-SOCIALISTISKT PARTI?

Det har talats mycket om "de nya moderaterna" de senaste åren. Hur nya är de egentligen? Intressant fråga. Jag befarar att moderaterna i sin maktlystnad lämnat den politiska högerflanken öppen. Att erövras av vilka lycksökare som helst.

Men vad även garvade journalister missat att på fullt allvar konstatera är socialdemokraternas ideologiska omsvängning. Det är nämligen ingen tvekan om att det partiet under Göran Persson helt upphörde att vara socialistiskt!

Detta märktes tydlligt i Perssons retorik. Han talade praktiskt taget aldrig om "socialismen" (däremot gärna om "socialdemokratin"). Och ingenting tyder på att Mona Sahlin tänker och talar annorlunda.

Jag som gymnasielärare har ju på känt manér lärt mina elever att socialdemokrater och kommunister i princip haft samma mål men olika medel. Båda strävade mot det socialistiska samhället, men socialdemokraterna ville dit genom gradvisa reformer, kommunister genom revolution. Men för mej står det klart att det idag är det gamla kommunistpartiet (alltså vänsterpartiet) som är de reformistiska socialisterna. Och socialdemokraterna har blivit ett icke-socialistiskt parti!

Det här vill s inte tala alltför högt om. Det finns ju bl.a. en del röda norrbottningar som skulle se rött i så fall. Så partiets ledning hoppas att dessa fortfarande ska tro att partiet har kvar sina mål, samtidigt som man hoppas att övriga svenska folket ändå ska förstå att man numera är ett vanligt mittenparti.

Och borgerligheten på riksnivå vill inte heller erkänna att huvudfienden skulle ha blivit rumsren. Man behöver s som ett "vänsterspöke" för att motivera behovet av den egna alliansen.

Och journalisterna har inte heller på allvar velat konstatera faktum. Media behöver två någorlunda jämnstarka block för att kunna skapa den politiska dramatik som kanske inte är så stor i sak.

Vad är då de nya socialdemokraternas idealsamhälle? Ja, mycket tyder på att det är nånting i stil med Sverige 2006. Mina elever på Torsbergsgymnasiet gjorde iakttagelsen att s i senaste valrörelsen inte verkade vilja förändra så mycket, vare sej åt höger eller åt vänster. S sa ungefär: se hur bra Sverige blivit, låt oss fortsätta ha det så här. Och det budskapet var logiskt utifrån den förändrade ideologiska kompassen, om än inte någon valvinnare direkt.

Visst är saken intressant med tanke på både de lokala regeringsförhandlingarna i Bollnäs just nu och med tanke på valet 2010? Det kanske egentligen inte finns någon vänster att tala om längre. I alla fall max 20% verkliga socialister - resten har egentligen blivit vänsterliberaler, precis som labourpartierna i Storbritannien och nu senast i Australien.

Har jag rätt? Inte minst Hälsinglands socialdemokrater välkomnas att bekänna färg!

onsdag 21 november 2007

Krossa maffian nu!

När MC-gäng och närstående kretsar försöker spränga allmänna åklagare, då vill jag med Voltaire utbrista: Krossa den skändliga! Vi kan inte låta rena maffior växa sej starka i Sverige. Ingen ska behöva vara rädd för att bli trakasserad för att man inte lyder de vuxna halloween-monstrens variant av "Trick or treat". Vi vill inte ha er! Ta era fula motorcyklar och dra till Häcklefjäll (Ja, för allt i världen, dra inte åt Hälsingland!!!

Koldioxidutsläppen ökar snarare än minskar

Klimat- och utsläppsrapporterna duggar allt tätare. Inom 7 år måste vi i västvärlden radikalt ha lagt om livsstil, sägs det från något håll. Det kategoriska imperativet (se Kant) tycks förbjuda oss att behålla våra bilar när vi alla inser vilken katastrof det vore om alla kineser och indier skaffar en. Men kommer vi att omsätta våra ökade moraliska insikter i handling?

Jag har dock länge hävdat att den ekonomiska tillväxten inte behöver minska för att konsumtionsmönstren förändras (men jag är för all del ingen nationalekonom). Företag och kommuner som är tidigt ute på miljöområdet kan t.o.m. göra stora ekonomiska vinster (miljövinsterna oräknade). Eftersom den ökade miljömedvetenheten förhoppningsvis är en attityd som kommit för att stanna och eftersom den som kan i allmänhet väljer den etiskt bästa produkten - snart i varje fall - och är villig att betala för den.

Vårdnadsbidrag per barn eller inte

Vad är det här för larv? Nu vet regeringen tydligen inte om en ska bevilja vårdnadsbidrag på 3000 kronor per barn eller bara per familj. Göran Hägglund har sagt "per barn", och något annat ingick då inte i min föreställningsvärld, men tydligen anses det inte som självklart av övriga allianspartier.

Men spelar roll gummiboll! Det är ju ändå kommunerna som ska nådigt ska tillåtas införa vårdnadsbidrag - om de vill - och då får väl kommunerna själva avgöra.

Fatta vilken läcker valfråga till kommunalvalet 2008 det här kunde ha blivit! (Inför riktiga kommunalval i Sverige, säger jag bara).

måndag 19 november 2007

Alla börjar spela innebandy

Hjälp - innebandyn tar över helt! Nu ska det visst byggas bandyhall i Bollnäs också. (Det är klart - när nu Edsbyns IF så eftertryckligt tillåtits visa att fusk lönar sej).

Dags att bilda Svenska Utebandyförbundet för oss som vill stå i 17 minusgrader med kraftig rök från näsborrarna och heja fram nystanet med dämpade tumvantsapplåder.

torsdag 15 november 2007

Om att förekomma den slutliga domen

När jag hör om somligas (inte bara politikers) ovilja att erkänna begångna misstag, tänker jag på bibelordet "om vi gick till doms med oss själva, blev vi inte dömda."

Det passar ovanligt bra med lite självrannsakan (om svartjobb, slarv, otillbörliga fraterniseringar med journalister et c) just den här årstiden, då kyrkoåret närmar sej sitt slut och "Domedagen".

lördag 10 november 2007

Inte landsförräderi att kritisera regimen

Nog är det ett märkligt resonemang general Musharraf i Pakistan för, när han kan avsätta folk i Högsta Domstolen och dessutom anklaga folk för förräderi, bara för att de behagat kritisera Musharraf själv! "Staten, det är jag"?

Lite grann - utan alla jämförelser i övrigt - tänker man ju på hur Göran Persson för 10 år sedan salvelsefullt utgöt sej mot dem som "förtalade vårt fina land" utomlands. Trots att de antagligen inte gjorde ner Sverige hälften så mycket som de gjorde ner Göran Persson...

tisdag 6 november 2007

Putin är en fegis, Putin är en fegis

Nu måste jag få säga det jag inte är säker på att ryssarna själva inser eller vågar skriva: President Putin är en politisk fegis, en löjligt rädd hare.

Hur kan det komma sej att en erkänt populär president är så fruktansvärt rädd för att möta meningsmotståndare i en fri och öppen debatt på lika villkor? Både i presidentvalet 2004 och i hela sin mediepolitik har Putin visat sej vara en otroligt mesig ledare, fullständigt livrädd för att riskera sin prestige genom levande debatter öga mot öga, utan statsmedial styrning.

Jag har absolut ingen förklaring. Jag såg George W Bush i debatt mot John Kerry 2004 och vad man än kan säga om Bushs politik, så nog hade han både hjärna och kurage tillräckligt för att klara och t.o.m. vinna en verbal duell. Är det möjligt att Putin är så underlägsen Bush både vad gäller mod och intelligens att han inte törs möta den ryska oppositionens ledande företrädare på liknande sätt?

En sak är att George W Bush och hans administration alltsedan 11 september 2001 och särskilt alltsedan Irakkrigets utbrott lagt sej i amerikanska journalisters arbete på ett mycket oroande sätt (och att amerikanska medier - liksom f.ö. de svenska - tenderar att strömlinjeforma sej själva). En annan sak är att Vladimir Putin och Ryssland inte verkar erkänna yttrandefriheten ens som princip.

Fegis, fegis, fegis!

Allhelgonamystiken

Så har då höstens stora kyrkhelg passerats - och som jag uppfattar det förkunnar Svenska kyrkan nuförtiden att alla blir evigt saliga. I den mån det nu kan tänkas finnas ett liv efter döden, förstås. Det där med evigt liv handlar väl antagligen om ett poetiskt uttryck för vår vilja att spränga gränser och vår förmåga att då och då uppleva tidlöshet.

Nu var jag ironisk. Svenska kyrkan har ju faktiskt en bekännelse som inte utger sej för att vara ren poesi - och enligt den är det kanske inte så alldeles säkert att alla kommer till himlen till slut. Att det finns ett evigt liv är däremot alldeles säkert. (Enligt Svenska kyrkans officiella bekännelse, alltså). Det kanske inte vore fel att börja ta frågan på allvar?

torsdag 1 november 2007

Minns i november den ljuva september

...brukar min far säga - fast oftare i september än i november. Nåja, bara snön kommer så ska nog även november bli njutbar. Frosten sista oktober var mäktig: solen fick lysa bra länge på förmiddagen för att rå på den. Ett rikligt ludd på väggar, bänkar och gungställningar.

fredag 26 oktober 2007

Ideologi bakom hyckleriet?

Mats Odell ställde frågan om det fanns någon ideologi bakom socialdemokraternas hyckleri när det gäller utförsäljning av statliga bolag, eftersom de själv inte hade något emot att sälja ut en del när de hade regeringsmakten.

Och svaret är väl - i motsats till vad Odell förmodade - att det inte finns någon riktig ideologisk kompass i SAP längre. Socialdemokraterna är inte längre socialistiska, även om den retoriken kan komma till heders ibland när man utgör opposition mot en "högerregering" (som inte längre är särskilt höger, för den delen). I verkligheten torde SAP ha blivit ett alltmer socialliberalt parti, om än en del gamla socialister fortfarande kryper omkring i partiet och vill vända utvecklingen.

Det ska bli spännande att se vilken socialdemokrat som blir först att medge detta. Det förvånar mej dock att ingen politisk journalist eller förutvarande ideologisk motståndare hjälpt dem på traven. Båda grupperna kanske, precis som SAP, behöver den gamla retoriken för att skapa den önskade dramatiken i politiken (oj, vad det rimmade!).

måndag 22 oktober 2007

Uthållighet i kamp för Burma och allas lika värde

Att ha en blogg kräver viss uthållighet. Starta är det många som gjort, men sen ledsnar både skrivare och eventuella läsare alltför ofta.

Att hålla liv i en debatt kräver också uthållighet, kanske särskilt i vår tid när strålkastarljuset blixtsnabbt sveper över världen. Blir vi mindre engagerade för Burma nu när även dessa demokratiseringskrav slagits ner med våld? Eller orkar vi ligga i, nu när vi som bäst behövs?

Vi i Amnesty-gruppen här i Bollnäs har faktiskt Burma som vårt särskilda "projekt". Fler medlemmar är alltid välkomna att engagera sej tillsammans. Det gör skillnad!

Debatten om Sveriges alltmer utbredda praxis att diagnosticera, särskilja och eliminera foster med Downs syndrom behöver också hållas vid liv. Nog rimmar det förskräckligt illa med tesen om "alla människors lika värde". Du kan ju tänka dej protesterna om vi sorterade bort flickfoster på samma sätt!

Upplysningsvis är barn med Downs syndrom inga monster.

torsdag 11 oktober 2007

Förbjudet förneka förintelsen?

Det är visst förbjudet att förneka Förintelsen i en hel del europeiska länder. Nu diskuteras tydligen om det också ska bli förbjudet att förneka folkmordet på armenier.

Men vad är det här för något egentligen? Varför ska det vara straffbart att göra sej dum på det här viset? Att begå folkmord bör vara straffbart. Att skämmas för sina folkmord så att man förnekar och försöker dölja dem är på alla vis klandervärt och dumt, men bör knappast vara straffbart. Det vore väl mycket värre om turkar och tyskar gick omkring och skröt över att de (nästan) utrotat vissa folkslag?

måndag 8 oktober 2007

Brummelibrum, vem lufsar där?

Så har det hänt igen: en jägare med hund har dräpts av björn (slagits heter det visst). Den här gången var det en älgjägare, vilket gör gärningen mindre försvarbar än när björnjägare dödas, då ju handlingen måste betraktas som rent självförsvar. Fast det kanske är svårt för björnen att veta vad som är vad. Gubbe som gubbe med bössa och hund...

Nåväl, händelsen är förstås för tragisk för att behandlas raljant. Men man kan undra över varför björnar ofta skildras så positivt i barnkammarlitteraturen medan vargen ständigt ska behöva stå för allt ont. När nu verkligheten är den att björnen verkligen dödat 3 svenskar på 100 år ca medan vargen inte dödat någon person alls under samma tid.

Är det Teddybjörnen Fredriksson, Bamse, Mors lilla Olle m.fl. som är orsaken? Kan vi inte få någon serie om vargen Valle snart, så att vi i varg- och björnmarkerna vågar fortsätta vistas ute i skogen?

onsdag 26 september 2007

Himmelska Fridens torg i repris?

Apropå torg - ska vi nu i Burma få se en repris av det våld som skakade oss för 18 år sedan på Himmelska Fridens (läs Helvetiska Ofridens) torg i Peking? Att Kina nu tydligen uttalat sej om att man hoppas att de burmesiska ledarna ska lösa konflikten på ett acceptabelt sätt, gör mej inte det minsta imponerad. Vad Kina tycker är helt i sin ordning är sällan vad jag tycker är OK.

Vi håller tummarna för Burmas folk och för Aung San Su Ki (ajaj, hur stavar hon egentligen? - jag har fortfarande problem även med FN:s nye generalsekreterare).

Det räcker med blod och våld nu.

Kul debatt om Brotorget

En vecka senare kom det in en mer positiv insändare av undertecknad, med rubrik som ovan, där jag rosade debatten och önskade en konstruktiv diskussion om torgrestens framtid, utifrån det beslut som kommunfullmäktige dock oåterkalleligen har tagit.

torsdag 13 september 2007

Bättre ett torg i mitten än tio i kanten

I ett betydligt mindre angeläget men lokalpolitiskt aktuellt ämne skrev jag följande insändare som infördes i dagens tidning:

Värst vad Bollnäs har många torg nu plötsligt! Byråkrattorget, Stadshustorget, Krokanentorget och, om man tror som Henrik Olofsson (svp), snart även ett som heter Odenplan på nuvarande bioparkeringen. Nog är det väl i ljuset av detta rätt märkligt att somliga ändå verkar sakna Brotorget?

Nej, låt oss se sanningen i vitögat: När man bygger på Brotorget har Bollnäs inte något riktigt torg kvar. Man kan faktiskt inte både äta kakan och behålla den. (Eller som mormor sa: Man kan inte både skita och hålla igen).

Den nya byggnaden blir både nyttig, välbesökt och fin. Men detta ändrar inte det enkla faktum att staden inte längre kommer att ha kvar sitt torg! Öppet för medborgerlig aktivitet och kreativitet, t.ex. lek, schackspel, torghandel, artisteri, grillnatta, valmöten eller allsång nu på lördag. Brotorget skulle absolut kunna göras vackrare, men det är dock ett torg!

Redaktör Anders Eklund tycker visst att försäljningen av torget vittnar om beslutskraft och storslagna visioner. Men är det inte tvärtom höjden av vankelmod att avsätta ett centralt kvarter till torg för att efter ett par decennier bygga igen det? Det ärevördiga torget i grannstaden – som söderhamnaren Eklund uttrycker så stor respekt för – skulle aldrig ha kunnat bli 400 år med en sådan hugskottspolitik. Bara för att Bollnäs är en mycket yngre stad behöver vi väl inte ha mindre långsiktiga visioner?

Det är oftast positivt med marknadskrafter och investeringsvilja. (För mej skulle t.ex. någon entreprenör gärna få riva eller renovera både Åhléns- och Lindexhusen och bygga hur många nya snygga gallerior som helst). Men har vi reserverat mark till öppna, gemensamma ytor brukar vi väl vara rädda om dem?

Inte ens de marknadsliberala New York-borna brukar få för sej att fylla Central Park med gallerior och campingplatser. Och att svenska politiker snabbt började bygga kraftverksdammar mitt i ett naturområde man just avsatt för kommande generationer (Stora Sjöfallet) brukar ju sällan hyllas som exempel på mod och beslutsförmåga. Även om det utan tvivel var betydligt mer vågat än att bygga gallerior på Brotorget.

Anna Lindh, en 5-åring och Södra Råda gamla kyrka

På vägen hem från lillasysters bröllop på Hönö kom vi ganska nära Södra Råda gamla kyrkplats i sydöstra Värmland. Jag kommer att gräma mej till döddagar över att jag inte cyklade förbi den sommaren 1990, när jag var lika nära och när gamla träkyrkan (från 1200-talet) fortfarande stod kvar! Med sina oskattbara tak- och väggmålningar från medeltiden.

Men en psykiskt störd man brände ner den 2001. Två år senare, den 11 september 2003, mördade han en 5-årig flicka i nordvästra Värmland (samma dag som utrikesminister Anna Lindh avled).

Vår människosyn ställs på sin spets när vi begrundar vilken av mannens ogärningar som var värst. Min lilla dotter fyller 5 år senare i höst. Och hur det än är: Södra Råda gamla kyrka var dock, med alla sina kulturvärden, en samling bemålade plankor. Människovärdet måste sättas först.

måndag 10 september 2007

Härlig badhusvecka

Den gångna veckan var vi på badhuset två gånger (jag och de tre små barnen). Första gången fick minstingen Staffan sitta i bilbarnstolen och vagga medan vi andra badade. Han verkade rätt nöjd med det också. Men andra gången, i fredags morse, fick även han vara med och bada. Och faktiskt: han lyckades hålla sej upprätt i plaskdammen, och när han plurrade hävde han sej upp snabbt på egen hand. Givetvis kräver han ständig tillsyn, men jag kunde stå i stora bassängen bredvid och hålla den uppsikten, vilket var skönt för min något mer vattenkrävande kropp.

Att Hanna, stora damen, numera kan hoppa eller åka rutschkana ner i simdammen utan att någon tar emot, underlättar ju också mitt pappa-arbete betydligt. Jag trodde annars att jag aldrig skulle våga bada med alla tre barnen på en gång, men det verkar faktiskt gå!

Och badhus ligger mej verkligen varmt om hjärtat! De har ju historiska anor som arenor och mötesplatser för fattiga och rika, unga och gamla, smala och feta. Jag hoppas att det planerade s.k. familjebadet här i Bollnäs kan bli av någon gång. Just nu verkar projektet ha gått i stå p.g.a. felaktiga kostnadsberäkningar. Jaja, det är väl bra att man räknar en gång till. Men måtte man snart kunna börja bygga!

fredag 7 september 2007

Intressant fråga vart frisinnet tog vägen

Det enkla svaret på Roland Utbults fråga på Svenska Dagbladets brännpunkt är väl att frisinnet sedan 90-talet hamnat i kristdemokratin. Sedan kristdemokraterna gjorde sin "omgörning" och tedde sej mindre konservativt teokratiskt än tidigare, kunde många uppriktiga kristna liberaler känna sej hemma där. En typisk "pull"-faktor, alltså, för att tala med migrationsforskarna.

Roland Utbult själv betonar mer en "push-faktor" när han kritiserar folkpartiet för vissa drastiska utspel i abort- resp. heteronormsdebatten. Jag kan delvis hålla med honom, men det vore intressant att veta var han själv står i sak - om det bara är tillspetsade formuleringar eller delar av själva politiken han vill åt. Formuleringar är lätta att kritisera, och nästan lika lätta att be om ursäkt för, men det verkligt intressanta är förstås om folkpartiet de senaste decennierna intagit sakpolitiska ståndpunkter som gjort det svårare än tidigare för kristna att stödja partiet.

Det är verkligen värt att fundera över, och jag återkommer gärna i frågan när jag tänkt färdigt.

Folkpartiet borde vara Sveriges största parti

Grattis, Jan Björklund! Du blir ny partiledare för ett parti som har en ideologi som numera alla utom vänsterpartisterna bekänner sej till. Kunde du krossa fördomarna mot partiet och den nostalgiska bundenheten vid socialdemokratin (och f.ö. även en del andra partibeteckningar) skulle du kunna samla minst 50% av Sveriges befolkning.

För det är väl ändå ingen vettig mänska som tror att socialdemokraterna är socialister längre? Nya moderaterna är socialliberaler, centerpartisterna är socialliberaler (eller möjligen bara liberaler?), kristdemokraterna är socialliberaler, miljöpartisterna är socialliberaler (fast ibland socialister) och socialdemokraterna skäms för socialismen och är i praktiken numera Sveriges största socialliberala parti. Om än tyvärr med starka socialistiska "återfallstendenser".

Det konstiga är ju att "originalet", folkpartiet liberalerna, i mandat räknat knappast vunnit något alls på den största ideologiska seger något svenskt parti vunnit någonsin. Marit Paulsen gick över från socialdemokraterna, men var är alla andra konvertiter? Naturligtvis är de kul att alla andra partier (utom Lars Ohlys ståndaktiga socialister) i stora drag anammar folkpartiets hållning, men det trots allt i stort sett intakta partisystemet vittnar samtidigt om monumental feghet och ovilja att öppet bekänna de ideologiska omvändelser som skett.

Winston Churchill kände till två sorters människor: dels de som bytte parti för sin övertygelses skull, och dels de som bytte övertygelse för sitt partis skull. Fast jag vet inte om någon av kategorierna stämmer på det vi nu ser: folk som gör om hela sitt parti ideologiskt bara för att själva kunna stanna kvar och fortsätta kalla sej "moderater" eller "socialdemokrater". Men om inte högerpartiet vågar vara "höger" och socialdemokraterna vågar vara "socialistiska" utarmas ju den ideologiska spännvidden och den politiska debatten.

Nej, alla ni som i själ och hjärta blivit socialliberaler, gör som Marit Paulsen: kom till folkpartiet liberalerna! Och låt de reformistiska socialisterna återerövra socialdemokratin, de revolutionära socialisterna (kommunisterna, alltså) få tillbaka vänsterpartiet, de kristligt konservativa få tillbaka kristdemokraterna, övriga konservativa få tillbaka moderaterna, landsbygds- och miljöprofilerna få tillbaka centerpartiet o.s.v.

Men dessa partier skulle ju bli så små då? Javisst! Folkpartiet liberalerna skulle så klart bli Sveriges största parti. Och det är faktiskt inte mer än rättvist. Hade gammalt höger- och vänsterfolk, de ideologiska förlorarna, haft vett att bita huvudet av skammen skulle det ha skett för länge sen.

Socialliberaler från alla partier: förenen eder!

torsdag 6 september 2007

Pappaarbetande går på skiftet

I förrgår, den 4 september, gick jag in i en ny period som "pappaarbetande" (ja, ordet pappaledig säger inte vad det är fråga om). Den här gången är det 3 barn att ta hand om, och äldsta barnet, snart 5-åriga Hanna, föreslog namnet FÖRSKOLAN APAN.

Jag är tacksam för den utbyggda föräldraförsäkring som gör det möjligt för mej och min fru att dela lika på föräldradagarna. Men jag är också tacksam för att kommunala vårdnadsbidrag blir tillåtna från den 1 juli 2008 - det är typiskt socialistiskt att vägra erkänna det arbete som hemarbetande föräldrar faktiskt utför. Man må säga vad man vill om vårdnadsbidraget ur jämställdshetssynpunkt - men, som jämställdhetsminmister Nyamko Sabuni också påpekar, det är en valfrihetsreform, och, skulle jag själv vilja tillägga, en rättvisereform. Att ta hand om barn är både jobbigt och vällovligt, alldeles oavsett om det är egna eller andras.

Bra också med jämställdhetsbonusen - synd bara att den inte gäller retroaktivt. Omkring den 1 juli 2008 har min fru och jag gjort slut på alla våra föräldradagar. (Om vi nu inte får ett barn till förstås ;o)

Michael Odenberg lämnar politiken

På ett mer dramatiskt sätt än Ulrica Messing lämnar nu Michael Odenberg politiken. Som demonstration betraktad är avgången från försvarsdepartementet och regeringen särdeles effektfull. Den kan bara jämföras med dåvarande finansminister Erik Åsbrinks avgång i slutet av 1990-talet. Den här gången segrade finansministerns linje inom regeringen - vilket måste kännas särskilt bittert för Odenberg som själv var påtänkt som finansminister.

Utan att ta ställning i själva sakfrågan eller till hur mycket prestige som var inblandad, kan jag bara konstatera att det naturligtvis är hedervärt att vägra administrera en politik man själv finner osund och farlig. Att döma av Kjell-Olof Feldts memoarer borde t.ex. denne själv ha avgått långt tidigare än han gjorde.

Vad själva sakfrågan beträffar kan jag inte komma ifrån att Odenbergs liknelse vid 20-talets försvarspolitiska klimat verkar kusligt riktig. Och Mona Sahlins reflektion om att säkerhetspolitiken aldrig får reduceras till finanspolitik är naturligtvis också alldeles sann. Även om hon själv knappast vill satsa mer på försvaret än regeringen och Anders Borg.

tisdag 28 augusti 2007

Lämnar Ulrica Messing politiken?

I dagarna har media trumpetat ut nyheten om Ulrica Messings påstådda avhopp från politiken. Men snälla nån, en människa som stannar kvar i det största politiska partiets verkställande utskott har väl i all sin dar inte precis lämnat det politiska livet? För att uttrycka det milt.

torsdag 23 augusti 2007

Minilandsmötet på Bollnäs folkhögskola

Vill bara tacka för den mest inspirerande politiska upplevelsen på flera år (fjolårets valrörelse och -vaka inräknad)! Minilandsmötet på Bollnäs folkhögskola i tisdags kväll var otroligt skojigt, med en ombudspanel på hugget och många ideologiskt laddade diskussionsämnen. Sen var vi nog lagom många för att diskussionen skulle bli öppen och dynamisk - ungefär som en inte alltför stor skolklass. Ombudsman Lena Åberg hade antagligen hoppats på fler, men det här formatet gav oss alla en möjlighet att komma till tals och lyssna in varann. En riktig "peak experience" för mej personligen.

Diskussionsämnen? Ja, bl.a. buggning, visumregler, betyg, biblioteks- och museiavgifter et c. Får säkert anledning att återkomma till några av dem. Särskilt det alltmer lössläppta tjuvlyssnandet tycker jag är mycket intressant att diskutera ur ett integritetsperspektiv.

Tyvärr blev det inte utrymme att ta upp synen på fosterdiagnostik och abort i samband med Downs syndrom, inte mer än i enskilda samtal. Men jag återkommer till den frågan också, absolut. Frågan är väl om jag inte borde ha brutit mot konvenansens regler för att tvinga upp den på dagordningen. Man vill ju inte låta som någon sorts extremist, men frågan - och okunnigheten om vad som faktiskt sker - tycks mej akut.

söndag 19 augusti 2007

En puss, en kram och en klapp på kinden

Det måste vara min fru som skapat ritualen, men jag njuter av den jag också: varsin puss, kram och klapp på kinden önskar de båda äldsta barnen innan kvällens nattare lämnar dem.

Så puss, kram och klapp på er alla! Sov gott när ni surfat färdigt! Go´natt önskar Andreas

lördag 18 augusti 2007

Jessica Steje om barn med Downs syndrom

Vill hänvisa till en artikel från Borås Tidning av Jessica Steje. Hennes text är mer tänkvärd än mina fattiga ord. Notera även kommentaren efteråt av en mamma i Söderhamn. Vad har vi egentligen fått för syn på funktionshinder i detta s.k. välfärdsland?

Jag har inte själv något barn med Downs syndrom - men i både lågstadiet och mellanstadiet gick jag på skolor med särskola, och det har präglat min inställning till utvecklingsstörning på ett avgörande sätt. Ett handikapp är ett handikapp och inte något positivt i sej, men en människa är en människa och ska alltid respekteras för den hon är, med både styrkor och svagheter.

Vår kramgoe lärare föregick med gott exempel och bjöd in elever från särskoleklasserna till både lektioner och rastaktiviteter. Och jag minns t.ex. skolkamraterna Anssi och Rickard (båda med Downs syndrom) med glädje. Också mer än ett kvartssekel efteråt...

"Sluta att utrota foster med Downs syndrom...
...låt dem få leva - de är ju så sköna!"
(Taube/Holmberg).

fredag 17 augusti 2007

Allas lika värde gäller även barn med Downs syndrom

Hörde ni på Studio 1 i P1 efter klockan 16 igår den 16 augusti? Det gjorde vår familj under bilresan hem från ett besök hos Onkel Erik i Härnösand.

Efter ett kortare reportage om Mugabes Zimbabwe riktades strålkastarljuset mot våra egna lik i garderoben. Den fosterdiagnostik som utvecklats på ett i och för sej positivt sätt (från fostervattensprov till mindre farliga blodprov) har nu, enligt medverkande läkare, fått till följd att antalet födda med Downs syndrom halverats. Inte på grund av att syndromet blivit ovanligare i sej eller "botats", utan eftersom nära 100% av de svenska föräldrar som får veta att fostret har Downs syndrom väljer att avliva det. I Danmark är siffran tydligen ännu närmare 100%, medan av någon anledning långt fler norska föräldrar än danska och svenska väljer att trots allt låta barnet födas och leva.

Vad är nu detta? Finns det någon fras som brukas intill intetsägeriets rand i den svenska debatten, så är det ju det om "allas lika värde". Men det finns väl ingen rim och reson i att hävda allas lika värde, och samtidigt närmast uppmuntra jakt på foster med Downs syndrom? P1-journalisten bad om ursäkt för att hon använde ordet "utrotning", men det är ju precis det saken handlar om. Det handlar inte om att bota eller lindra en utvecklingsstörning - om det skulle gå vore väl ingen ledsen - utan det handlar om att eliminera redan existerande varelser, ofta i ett sent skede av graviditeten, där mera "normala" barn redan blivit fridlysta (efter vecka 18, alltså).

Det är fullt möjligt att försvara svensk abortlagstiftning av pragmatiska skäl. Men det borde inte vara möjligt att av detta dra slutsatsen att aborter är moraliskt och principiellt OK även när det inte handlar om absoluta nödfall och verkliga moraliska dilemman. Tydligen dras ändå den slutsatsen i vårt land, och jag är rädd att abortlagstiftningen uppfattats som moralisk klarsignal att abortera av ungefär vilka skäl som helst. Dagens samhällsklimat och diagnostikinformation får tydligen vanliga föräldrar att tro att det normala sättet att bemöta kromosomförändringar hos ett foster är att ha ihjäl det. Men det är väl normalt inget moraliskt dilemma att få ett utvecklingsstört barn? Eller tycker vi att dom som föder "mongon" gör fel och belastar sina medmänniskor på något vis?

Illamående knappade jag bort bilradion till förmån för ungarnas favoritskiva just nu: "Låt Kongo leva". Genast dånade "Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord" genom hela bilkupén. Själv ville jag ropa: Låt "Mongo" leva! För "Jesus älskar alla barnen, / alla barnen på vår jord. / Även barn med Downs syndrom, / med en extra kromosom. / Jesus älskar alla barnen på vår jord."

Ömsesidig religionsfrihet

Det är enormt glädjande att stormuftin i Kairo tydligen står på sej i sin åsikt att man inte får förfölja muslimer som övergår till kristen tro. Men det är ju förfärligt att andra muslimer i både Egypten och angränsande länder verkar vilja distansera sej från hans alltför "liberala" attityd. Det med det s.k. kristna USA lierade Saudiarabien verkar vara rena skräckexemplet på religiös ofrihet, med liknande inställning till annan tro och religionsutövning som Sveriges kungahus och prästvälde visade på 1600-talet!

Olof Djurfelt i Dagen tar upp den här saken på ett föredömligt sätt, utan att skyla över de historiska övergreppen från den kristna sidan. Han försvarar klart och ovillkorligt friheten för muslimer att både missionera och bygga moskéer här i Sverige. "Man kan inte vara sann demokrat och förvägra andra den rätt man själv har", skriver Djurfelt. Men det är i det sammanhanget också helt riktigt att som Djurfelt kräva att de kristna minoriteterna i Mellanöstern måste få samma rättigheter att manifestera sin tro på plats, utan att behöva fly sitt land. Ja, den rätten ska inte bara gälla för dem som fötts i en kristen familj, utan också dem som lämnat islam för kristendomen. (Eller judendomen, ateismen eller vad som helst, naturligtvis).

Men det verkar sannerligen inte så lätt att tillämpa ömsesidighetens gyllene regel på detta område. Både kristna, muslimer och ateister vill ofta gärna ha friheter som man inte riktigt unnar "de andra". Jag läste nyligen Paul Peter Waldenströms (1838-1917) motion i kyrkomötet 1910, där han ville att amerikanska mormoner skulle förbjudas att komma hit till Sverige och missionera. Att infödda svenskar ville sprida olika läror till sina landsmän, det fick man acceptera, menade Waldenström. Men det var i hans ögon mycket olämpligt och klandervärt att främmande folks trosbekännare skulle komma hit och försöka värva proselyter!

Detta sagt av ledaren för en dåförtiden mycket stark och aktiv missionsorganisation (Svenska Missionsförbundet) med massor av utlandsmissionärer...

Den sommar vissa kallar höst

Man får väl acceptera att den skoltermin som tar sin början nu i dagarna har det ödesmättade namnet hösttermin. Den är ju tänkt att pågå ända fram till jul.

Men varför förra veckans marknad här i Bollnäs kallades höstmarknad övergår mitt ringa förstånd! Är inte höstmarknader något som brukar äga rum vid Mikaeli eller däromkring? Till yttermera visso var förra veckan sommarens varmaste fram tills att själva marknaden började - men inte blir det väl höst bara för att temperaturen går under 25-30 grader?

Det är som när Filadelfiaförsamlingen i Barsele hade höstmöten med John Hedlund den fina första augustiveckan 1998. Inte ens i södra Lappland är det tillnärmelsevis höst då.

Ja, det är som om sommaren inte tillåts existera ibland - som om det vore vår fram till midsommar och höst därefter. (Kan det vara postorderfirmornas klädkataloger som spökar? Där blev det ju "autumn" redan i juli). Nej, låt vår korta men underbara sommar få fortsätta kallas sommar och låt badbryggorna stanna i vattnet fram till september åtminstone!

måndag 13 augusti 2007

Offren som skadegörare

Nä, nu tar Per Jönsson verkligen priset! Det är verkligen höjden! Får man skriva så urbota dumt på en liberal ledarsida?

Visst - det kan vara korkat att gå hem ensam mitt i natten, eller lämna bilen och huset olarmade eller missionera i stridsområden eller vad ni vill. Brottslingar kan se sitt tillfälle och tredje man kan drabbas av den utlösta brottsligheten o.s.v. o.s.v. Man kan diskutera uppföranden av de mest skilda slag, och alltför aningslös idealitet kan ibland leda vilse.

Men smaka bara på Per Jönssons rubrik: "Kidnappade koreaner har skadat afghanerna." Inklusive talibanerna, då alltså? Jag tror jag dånar. Det finns säkert ett och annat sanningens ord som koreanerna kan behöva höra i enrum, men hur man kan välja att offentligt lägga hela fokus, själva skuldbeläggningen på de kidnappade är mer än jag kan fatta. Det liknar alltför mycket talet om hur somliga provocerar till våld genom att vara fel klädda eller hur somliga provocerar till våld genom att visa sina läggning öppet eller hur andra provocerar till våld genom att, just det, försöka sprida sina åsikter.

Kan inte låta bli att länka till Daniel Astgårds kommentar på bloggen Tro och Tänk. Jag kanske inte skulle tala om Per Jönssons "hål i huvudet" eller göra Daniels dagisjämförelse, men Per Jönsson förtjänar tyvärr det mesta av den bitande ironin.

Ingmar Bergman in memoriam

Maria-Pia Boethius skriver i Svenska Dagbladet att nekrologerna över Ingmar Bergman borde innehålla mer om hans hitlersympatier 1936-46(sic!). Men jag håller inte med. Hans pronazistiska period ligger inte tillräckligt långt fram i tiden för att kännas relevant vid sammanfattningen av hans liv. Om än den kanske inte heller hör till kategorin "lättförlåtliga ungdomssynder" (han var dock så mycket som 28 år innan han övergav Hitler som förebild), så har den trots allt föga samband med hans konstnärliga skapande och mogna livsinsats. Att Bergman dessutom öppet och ärligt vidgått sitt misstag gör att jag inte finner det speciellt angeläget att betona det i eftermälet.

Eller menar Boethius att alla vänsterintellektuella 20-åringar som beundrade Mao på 60- och 70-talen men omprövade sitt ställningstagande före 30 ska hängas ut för det när de dör vid 90? Att en sådan som Jan Myrdal, som hållit fast vid nästan alla sina galenskaper, däremot hängs ut både före och efter sin död finner jag på ett helt annat sätt naturligt.

Om Ingmar Bergman som ledare handlar en intressant, mera positiv artikel i Göteborgs-Posten. Undrar just vad av detta som är tillämpbart på ledarskap i skolmiljö, både rektors- och lärarskap alltså? Eller uppvisade Bergman en Hitler-inspirerad ledarstil som vi borde akta oss för i alla sammanhang? (Jfr filmen Hets!). Får kanske tillfälle att återkomma till detta.

söndag 12 augusti 2007

Opinionsundersökningar och partiutspel

Det är helt OK att Demoskop gör opinionsundersökningar nu och då. Det är t.o.m. helt OK att andra institut också sysslar med den säkert ganska skojiga övningen att månadsvis fråga ut en mer eller mindre slumpvis vald grupp om deras aktuella partisympatier. Men varför i fridens dar anses detta ha något som helst nyhetsvärde?

Förväntas jag som väljare vilja veta vilka partier som är "inne" eller "ute" just nu, augusti 2007? Så att jag ska veta vad jag själv bör tycka och välja? Eller är det de olika partiernas företrädare som förväntas vilja veta om de ska behålla sina åsikter eller skaffa nya för att så många som möjligt ska nämna just deras parti när Demoskop ringer och frågar?

Vi håller ju p.g.a. opinionsfixeringen att få en urlöjlig situation i Sverige - där alla misstänks agera utifrån opinionsundersökningar (och kanske också gör det?). Där partiutspel som råkar vara populära kallas populistiska och där andra partiutspel kallas desperata försök att synas. Jag tänker särskilt på folkpartiets och Cecilia Malmströms förslag om en ny EMU-omröstning. Reaktionerna handlade ju inte hälften så mycket om själva förslaget, som om de påstådda anledningarna till att förslaget kom just nu, om spänningar i regeringen blablabla.

Men det är väl för hundra gubbar politikernas och partiernas uppgift att ha åsikter - populära eller ej - och försöka bilda opinion för dem? Och väljarnas uppgift att välja partier. Det brukar vi göra vart fjärde år, vilket räcker mer än väl för mej. Nu har vi dessutom den fantastiska möjligheten att justera tyngdpunkten i den borgerliga regeringen - som jag verkligen hoppas blir omvald 2010 - genom att ha 4 partier att välja mellan. Socialdemokratiska arbetarpartiets enpartiregering inrymde precis lika många åsiktsskillnader som den här, men det var svårare för oss väljare att påverka regeringssammansättningen då (socialister/kanslihushöger). Det ska f.ö. bli intressant att följa regeringsalternativet s/v/mp ju närmare vi kommer 2010 - det är en demokratisk vinst att minoritetsregerandets tid verkar vara förbi.

PS. Nej, min åsikt om opinionsundersökningar beror inte på att regeringspartierna för närvarande ligger pyrt till i de flesta av dem. Jag tyckte att undersökningarna var precis lika ointressanta för ett år sedan, men satt däremot uppe länge under valvakan. Skarpa siffror - det ni! Vi ses 2010! DS.

David och Goliat

Intressant att läsa om världens längste man. Ungefär lika gammal som jag själv, men omkring 70 cm längre! Man känner sej ju som David mot Goliat. Han kanske har möjligheten att gå om hittillsvarande rekordhållaren i modern tid, Robert Wadlow (bara 2 dm kvar!), ifall han fortsätter växa så där. Och då är han nära den längd som Bibeln uppger att Goliat hade.

Frågan är hur stark man egentligen är om man måste släpa omkring på en sådan väldig kropp. Det verkar ju dock som om den aktuelle ukrainaren arbetar som bonde, så då är han väl inte helt lealös.

Min son Jonatan, 3 år, har snart blivit 100. (Han går alltså nu att använda som meterstock ett tag framöver). Måtte han växa och bli stor - men helst också stanna i växten nån gång!

lördag 11 augusti 2007

Mänsklig kedja längs trädgränsen

Intressant manifestation på Åreskutan! Nu ska 2007 års trädgräns markeras för kommande jämförelser. Ett icke alltför vågat tips är väl att träden kryper uppåt. Sälenfjällen i Dalarna är troligen snart inga fjäll, om man definierar fjäll som kalfjäll. (Stöttingfjället i Lappland och Hovfjället i Värmland har dock alltid varit skogbevuxna).

Oron för att den fjällnära skogen inte skulle repa sej efter avverkningar hörde visst 80-talet till. Dagens miljöhot verkar istället innebära att det blir gynnsammare växtförhållanden längs fjällsluttningarna. Men i ett globalt, solidariskt perspektiv är det ju helt rätt att arbeta för måttligare mänsklig klimatpåverkan även i den "fjällhöga Nord".

Det som stör mej är dock att somliga verkar vänta på och önska sej att staten ska avgöra miljöfrågorna genom att t.ex. fördubbla bensinpriset skattevägen. Det är ju faktiskt inget som hindrar oss att IDAG agera som om bensinpriset faktiskt låg på 25 kronor litern. Om vi nu är så kloka och insiktsfulla att vi får välja regering, behöver vi väl inte först välja kloka politiker som sedan tvingar oss att vara rädda om miljön? Vi kan väl vara rädda om den direkt, utan tvång?

Eller också behövs (som vanligt) både och: både enskilt, frivilligt engagemang och regeländringar som uppmuntrar/tvingar oss att ändra destruktiva beteenden. Att anropa statsministern om en god miljö, och/eller den Store Anden som biskop Tony Guldbrandzén, utesluter ju heller inte att vi också helt konkret arbetar för den på det personliga planet. Tvärtom, det kan och bör hjälpa oss att själva hålla fokus. "Ora et labora", bed och arbeta, tycks mej vara en bra devis även för 2000-talet.

tisdag 24 juli 2007

Väder och vind

Nu har tre dagars sommarsol med 21-22 grader förbytts i mulet väder och blåst. Nåja, bären fortsätter väl att mogna, och det är rätt mysigt med inomhusaktiviteter också. Som att läsa böcker och blogga!

Så blött som i Småland är det i varje fall inte. Där föll det på sina håll 70 mm under söndagen. Hydromanen i mej skulle vilja åka ner och titta på smålandsåarna, men jag håller mej i skinnet.

Folkets röst

Valet i Turkiet ställer oss återigen inför frågan vad demokrati är. Handlar demokrati helt enkelt om folkmajoritetens beslutanderätt, eller handlar det om vissa åsikter och ståndpunkter som folkmajoriteten helst bör omfatta (men inte nödvändigtvis omfattar)? Både valen i Algeriet och i Palestina har illustrerat frågan närmast övertydligt, men diskussionen inför valet i Turkiet har också berört den.

Systemet med militären som konstitutionens väktare ter sej ur alla aspekter fullkomligt bisarrt.
Vill folket ändra konstitutionen eller välja en usel regering (eller t.o.m. diktatur!) måste det väl ändå i all demokratis namn få göra det! Eller ska en minoritet - upplyst despot? - ha rätt att undertrycka majoritetsviljan i demokratins namn? Hur skulle det se ut?

Nej, skulle folkviljan paradoxalt nog urarta i totalitär och antidemokratisk riktning - vilket dagens turkiska regering dock inte är något exempel på - måste minoriteten med beklagande lämna ifrån sej makten och kämpa underjordiskt om så skulle behövas. Det vore naturligtvis illa, men det är bara att bita i det sura äpplet och minnas Churchills ord: "Demokrati är det sämsta av alla styrelseskick - om man bortser från alla andra."

Det finns nämligen inga som helst garantier för att folkmajoriteten alltid väljer det goda. Men vanligtvis är majoritetsstyre det bästa värnet mot människors korruption och storhetsvansinne.

söndag 22 juli 2007

Doktor Luther och Mr Hyde

I radions "Människor och tro" (P1) hörde jag Expressen-journalisten Per Svensson berätta om sin nya bok Dr Luther och Mr Hyde. Det var på många sätt intressant, särskilt som Svensson trots sin skrämmande allusion på Stevensons skräckroman betonade Luthers positiva insats - i radioprogrammet åtminstone. Det har annars varit rätt jobbigt att Luther i nyare tid antingen svartmålats å det grövsta (t.ex. Jan Guillou och Göran Hägg har inte mycket till övers för honom) eller idealiserats in absurdum (förutom av diverse "ärkelutheraner" även av t.ex. Birgit Stolt eller Per Ragnar). Varför kan han inte få vara den sammansatta, bristfulla och samtidigt sällsynt helgjutna människa som han verkligen var?

Att Luther hade svarta "Mr Hyde-sidor" skulle han ju själv ha varit den förste att medge. Simul justus et peccator - på en gång rättfärdig och syndare - var ju ett av hans och reformationens stora tänkespråk. Även självrättfärdigheten hör, paradoxalt nog, just till de nattsidor som ständigt smyger sej in i kristenheten, men ingen kan dock påstå att insikten om även de heligas syndafördärv saknats i kyrkoläran (tänk bara på Kay Pollacks attack på syndabekännelsen i filmen Så som i himmelen). Så ifall t.ex. Lars Leijonborg och folkpartiet blev aningen för självgoda under förra mandatperioden, borde det rimligen inte bero på Leijonborgs kristna övertygelse, utan snarare på en överoptimistisk människosyn med andra förtecken.

Dikena är som alltid minst två - att odla sina synder och nattsidor för att nåden ska framstå som desto större och rikare är knappast heller riktigt. Det är rätt och även "lutherskt" att kämpa mot sina egna brister - och att göra upp med Luthers. Att ge sej hän åt det även man själv uppfattar som förbjudet är däremot att rasa ner i Rasputins ruttna evangelium, där synden närmast blir en frälsningsväg. Sedan är steget kortare än man tror till rena laVey-satanismen, där vi blir av med samvetskvalen genom att hävda att inget är orätt. Men var det inte just denna uppenbara absurditet Kay Pollack lät framföra? Att det inte finns någon synd, eftersom Gud aldrig fördömt?

Fenomenet Harry Potter

Helt klart - lördagen den 21 juli nådde ett storverk ut till den breda publiken. "All is well that ends well" - och utan ett ordentligt, vattentätt slut riskerade hela den storslaget upplagda sviten om Harry Potters kamp mot lord Voldemort att bli en hopsjunken sufflé, en punkterad ballong.

Utan att ha hunnit läsa hela den sjunde och sista boken i serien - frugan kom hem med den efter en inköpsrunda på stan - kan jag konstatera att J K Rowling verkar hålla ångan uppe ända in i mål. Och om intrycket visar sej stämma även efter noggrannare läsning är det bara att kapitulera: hon har lyckats med att både planera och genomföra ett verkligt litterärt storverk.

För det handlar inte bara om reklam: böckerna och berättarkonsten är verkligen säljande i sej själva. Och J K Rowling har därmed själv lyckats göra den bästa reklam för läsning som går att göra. Filmerna i all ära - men vill man veta hur det "verkligen" var, måste man gå till böckerna. Och skapa sin egen film inuti sitt eget huvud. Vilket Rowling verkligen gjort allt för att uppmuntra och underlätta.

lördag 21 juli 2007

Harry Potter-fenomenet

Idag den 21 juli kom den sjunde och sista Harry Potter-boken. Eftersom den för historien ända fram till Harry Potter som 36-årig familjefar, torde den verkligen bli hennes sista i serien (oräknat eventuella sidoskrifter om Harrys värld och om författandet och filmerna et c).

Temat "Kärlekens seger" finns med även här i avslutningsboken, men jag vill gärna läsa den ordentligt för att kunna diskutera vilken sorts kärlek det handlar om, och hur mycket hämndlystnad och äregirighet som också driver sitt spel. I vilket fall som helst erbjuds även lord Voldemort (alias Tom Riddler/Dolder) en möjlighet till ånger och försoning, och det tycker jag är mycket positivt.

Jag ska inte avslöja mer än så här. Harry Potter överlever alltså slutstriden, men vilka som dör får ni själva se efter. Helt klart är dock att J K Rowling lyckats föra bautaverket till slut, vilket hon ska ha en stor eloge för, förutom alla massor av miljoner som hon kan fortsätta inkassera. Visst är försäljningen delvis reklamdriven, men faktum är att själva produkten är säljande. Både ungdomar och gubbar som jag kan ta del av den med nöje.

Däremot såg jag inte senaste filmen - det gjorde frugan och det får räcka.

torsdag 19 juli 2007

I blåbärsskogen

Denna hyfsat soliga men lite blåsiga sommartorsdag runt 20 grader gjorde familjen en ny räd i blåbärsskogen. (Den första var för en dryg vecka sedan, då pappa Andreas och de två äldsta barnen skulle samla blåbär till 3-åringens födelsedagstårta).

Det blev inte så mycket bär idag heller - många är fortfarande på kartstadiet - men i alla fall så att det räckte till 8 blåbärskakor, några rent av "tryfferade" med hallon, s.k. drottningkakor. Där fick vi vårt lyxiga kvällsfika, som ni förstår. Ungefär samma känsla som att äta pinfärsk fisk som man själv fångat.

Till dagens skogsupplevelse hörde också att få grilla lunchkorven vid "Gammel-Hults", en härlig glänta i skogen längs elljusspåret mot Bolleberget. Lite fotboll med en klättersten som mål samt den klassiska leken Sista paret ut förgyllde också tiden i skogen. Liksom lekparken med långa rutschbanan på vägen hem.

lördag 14 juli 2007

Revolutionär nationaldag och vår kronprinsessas födelsedag

Idag flaggade vi för kronprinsessan Viktoria på hennes 30 årsdag den 14 juli 2007. Inte som fransmännen för den blodiga franska revolution som - med början i stormningen av Bastiljen den 14 juli 1789 - till slut både störtade och halshögg Louis XVI och hans maka Marie Antoinette. Jämlikheten och broderskapet skenade ju iväg där ett tag och blev till sist ett giljotinens broderskap, där såväl kung som arbetare nackades av samma maskin. Själva idén om jämlikhet och broderskap (även i livet) därmed icke att förringa.

Som folkpartist/liberal ska jag ju egentligen vara republikan. Men jag har inget emot dagens representationsinriktade svenska kungahus - så länge det har ett folkligt stöd. Och det har det ju! Mellan 70 och 80% stöder kungen som statschef, och så starkt stöd har ju varken någon borgerlig eller socialistisk regeringschef haft. Skada bara att det inte får komma till uttryck i en folkomröstning. Både jag och Kulturnytts Gunnar Brolin har länge krävt en sådan.

Men om inte förr, borde en folkomröstning om monarkin komma till stånd den dag kungen lämnar in (varför inte på 65-årsdagen, det vore väl verkligen "i tiden"?). Viktoria förtjänar att få ta över med ett starkt folkligt mandat i ryggen. Och så klart att hon får det! V

fredag 15 juni 2007

Amnesty och statsministern

Amnesty kritiserar statsminister Reinfeldt för att han sagt sej inte vilja ta upp enskilda fall när han diskuterar mänskliga rättigheter med ledarna för Kina och andra diktaturer.

Visst har Amnesty rätt! Nog för att de generella åsikterna om mänskliga rättigheter är viktiga. Och nog för att statsministern inte alltid kan ta upp alla aktuella fall. Men att principiellt avvisa tanken på att ta upp enskilda personärenden låter som en usel princip.

Man undrar ju om det var därför Raoul Wallenberg aldrig släpptes ur rysk fångenskap - eller om det är därför Dawit Isaac nu suttit långt över 2000 dagar i eritreanskt fängelse.

Det utrikespolitiska institutet säger om nationens intresse o.s.v. låter som en finare omskrivning för att Sverige riskerar att gå miste om feta kontrakt ifall vi talar klarspråk med kineserna. Och många tycks tro att vi automatiskt bidrar till kinsesisk demokrati genom att handla kinesiskt istället för att bojkotta.

Men usch, jag får mer och mer Berlin 1936-vibbar inför Peking 2008. Att Hitler skapade sin egen mer nationalistiska och kapitalistiska form av socialism gjorde honom ju inte precis mer demokratisk...

Ja se det regnar

I måndags var sommaren fortfarande kvar. Men från och med i tisdags började nordanvindarna blåsa och regnskurarna falla. Inga enorma regnmängder, men 13 mm på 3 dagar var i varje fall vad jordgubbarna och potatisen behövde efter den kraftiga torkan och avdunstningen.

Lite mer "normal nordisk sommar" nu, således. Tyvärr lär väl 10 dagars högsommar i början av juni inte räknas när 2007 års sommar ska summeras. Den värme som inte infaller under folks semester har nämligen inte förekommit. Och i år fick hade ju inte ens vi lärare hunnit få semester när temperaturen parkerade mellan 25 och 30 grader.

Men vilken sagolik skolavslutnings- och studentfirarvecka!

onsdag 13 juni 2007

Likvärdiga betyg?

Just när årets slutbetyg är satta kommer Skolverket med en intressant rapport om likvärdigheten i betygsättningen på landets skolor. Skillnaderna är stora mellan skolorna, men det finns enligt Skolverket ingen signifikant skillnad mellan friskolor som grupp och kommunala skolor som grupp eller mellan skolor i konkurrensutsatta områden jämfört med skolor utan större konkurrens. Läs och lär!

Att radioprogrammet Kaliber kom till en helt annan slutsats berodde på att de bara granskat de 10 mest avvikande skolorna (de "striktaste" och "slappaste"). Och där dominerade helt klart friskolorna bland de "slappaste", d.v.s. de vars slutbetyg i matematik kraftigast översteg de nationella provens resultat.

Ganska intressant hur man kan komma till så olika slutsatser utan att förfalska materialet eller avsiktligt misstyda. Kaliber satte fingret på en öm punkt - att somliga friskolor är lite väl "frifräsande - men Skolverket hyfsade debatten genom att peka på hur friskolorna har ganska precis samma avvikelser som de kommunala skolorna - totalt sett.

Maffiametoder i MC-klubbar

Till det riktigt, riktigt oroande i vårt samhälle hör, förutom t.ex. våldet mot kvinnor och HBT-personer, de rapporterna om utpressning och andra trakasserier från vissa MC-klubbars sida. Det finns ju bevars många schyssta motorcykelklubbar, men det märkliga är ju att det uppstått så pass många som medvetet ställer sej utanför lagen och alltmer liknar rena maffiaorganisationer.

För en utomstående omotoriserad cyklist - och för de flesta motorcyklister också, naturligtvis - verkar ju denna utveckling rätt besynnerlig. Vad är det som är så fantastiskt lockande med t.ex. Hells Angels och Bandidos? Är det den perverterade gemenskap som alla sekter erbjuder - med en tillsats av den förbjudna men även hos oss "vanliga" igenkännliga drömmen från t.ex. Clockwork Orange om att kunna göra precis, precis vad som helst utan att någon vågar stoppa en?

Hursomhelst måste polis och rättsväsen prioritera kampen mot den här typen av MC-gäng. Om något är dessa verkligen en röta i samhällskroppen som på inga villkor får sprida sej. Enskilda människor som utsätts för utpressning måste, liksom avhoppare från gängen, få allt tänkbart stöd och skydd.

Som medborgare och politiker måste vi naturligtvis också fråga oss vad vi kan göra för att motverka nyrekryteringen till så här destruktiva gäng. För bara några år sedan var ju dessa fruktade banditer barn.

tisdag 12 juni 2007

Nymoderat äktenskapssyn?

Hej Tomas Tobé m.fl! Som liberalt sinnad gävleborgare och 37-årig trebarnspappa måste jag få lämna replik på er åtta moderaters debattartikel i DN (2007-06-10). Jag har i motsats till exempelvis många kristdemokrater och t.o.m. ibland en del ”liberaler” alltid försvarat partnerskapslagen, samkönade pars möjlighet att adoptera, utökad asylrätt för homo- och bisexuella, skydd mot våld och diskriminering o.s.v. Jag uppskattar också att ni gick i svaromål mot den bitvis grumligt tänkta debattartikeln från Thorbjörn Fälldin m.fl. i DN 1 juni.

Men det verkar allt mer som om debatten kring äktenskapsbegreppet håller på att spåra ur från båda håll. Fälldin & co:s debattartikel var inte precis någon argumentationsteknisk höjdare (äktenskap=reproduktion?). Men er var faktiskt inte så mycket bättre som jag hade hoppats.

Jag lämnar några kommentarer till valda citat ur "8 moderaters" debattartikel och hoppas att ni kan ha nytta av responsen i den fortsatta diskussionen. Behåller ni er åsikt bör åtminstone argumenten slipas en hel del.


CITAT: En modern familjepolitik ska utgå från att familjer numera är väldigt olika, med olika önskemål och olika behov - men samma grundläggande värde.

SVAR: Liberalt och vettigt om man med ”värde” menar något i stil med människovärde och rätt till respekt. Men förvirrande - och t.o.m. direkt osant! - om ni menar att det därför måste vara lika bra och eftersträvansvärt med t.ex. ensamstående föräldrar som med tvåsamma. Ensamstående föräldrar är naturligtvis värda allt stöd, men nog är det ganska märkligt om man skulle se den (ofta erkänt jättejobbiga) situationen som lika eftersträvansvärd för barnen som en situation med två föräldrar i en intakt relation. Separationer eller ensamadoptioner bör naturligtvis förbli nödfallsmöjligheter, undantag som ibland är det enda möjliga eller det bästa av två mindre ideala alternativ. Att ett föräldralöst barn – som ju utan undantag har sitt upphov i 1 man och 1 kvinna – gärna erbjuds både en mamma och en pappa, behöver inte heller i sej ses som något konstigt eller fobiskt förstahandsalternativ (särskilt inte i dessa 50/50-strävandenas tidevarv). Även om man bör kunna stödja och respektera även andra familjebildningar – samkönade t.ex. – och absolut inte se t.ex. ensamadoptioner eller "homoadoptioner" som ett öde värre än döden (DET vore verkligen fobiskt!).

CITAT: I samma handlingsprogram tas det därför tydlig ställning för allas rätt att gifta sig med den man älskar oavsett läggning.

SVAR: Intressant! Men ytterst, ytterst förvirrat. Har moderaterna i sitt handlingsprogram redan tagit ställning för könsneutrala äktenskap (att få ”gifta sig” oavsett läggning)? Eller kallar ni även ingående av partnerskap för att ”gifta sig” – i så fall är vi ju (nästan) alla överens om att homosexuella bör få gifta sig, och dessutom om att de redan får det! Avses med ”gifta sig” att ”ingå äktenskap enligt ny fri definition” innebär utsagan om ”allas rätt att gifta sig med den man älskar” en alldeles ny princip, ett paradigmskifte som absolut måste konsekvensanalyseras innan den knäsätts. Alla vuxnas rätt att i ömsesidig frivillighet leva ihop med vem man vill är en sak. Men er tolkning av ”allas rätt att gifta sig med den man älskar” verkar vara en dramatisk om- och övertolkning av både begreppet ”gifta sig” och principen om mänskliga rättigheter. För observera följande:

Överger man nuvarande hyggligt överskådliga och igenkännbara definition av äktenskap – som kan ses som ett socialt uttryck för den tvåkönade bakgrund som vi alla har rent biologiskt – så är man intellektuellt skyldig att förklara varför man inte samtidigt rakt och ärligt lobbar (eller i förekommande fall varför man faktiskt lobbar) för bl.a. polygami och syskonäktenskap. Som naturligtvis skulle kunna vara lika kärleksfulla som några andra relationer; att förneka det är ju bara fördomsfullt. Och alla har ju rätt att gifta sig med dem man älskar, eller hur var det nu? (Om vi tvångssteriliserar syskonen, kanske? (OBS ironi)).


CITAT: På DN Debatt den 1 juni argumenterade några nuvarande och före detta riksdagsledamöter emot allt detta. Huvudargumentet som artikelförfattarna använder sig av är det biologiska - att äktenskapet ska vara förbehållet man och kvinna eftersom äktenskapet syftar till att föra livet vidare till nya generationer och att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion.

SVAR: Instämmer helt i att denna argumentation blev för snäv och skruvad. Äktenskapets enda funktion kan inte vara reproduktionen, även om denna i ärlighetens namn antagligen är det viktigaste skälet till att äktenskapet någonsin blev till som samhällsinstitution. Men infertila tvåkönade par har ju alltid fått gifta sej ändå, det stämmer.


CITAT: Resonemang där äktenskapsbegreppet utgår från fortplantning [---] är dessutom ett direkt påhopp på ensamstående och/eller ogifta föräldrar.

SVAR: Que??? Här resonerar ni minst lika besynnerligt som någonsin Thorbjörn Fälldin o c:o. På vilket sätt skulle ensamstående eller ogifta föräldrar i allmänhet bli påhoppade av hans resonemang? Vi snackar ju faktiskt äktenskap och inte vad ensamstående föräldrar ska kallas. Och att man kan föröka sej även utanför äktenskapet är ju inget argument mot att reproduktion eller barnuppfostran i allmänhet brukar vara en viktig del i äktenskapet som institution.


CITAT: Argumentet att äktenskapet är en institution som syftar till reproduktion är grundat på religiösa traditioner, men det är inte rimligt att sådana ligger till grund för lagstiftning i dagens svenska riksdag.

SVAR: Nej, det argumentet behöver inte alls vara grundat på särskilt religiösa traditioner. Särskilt som dessa ju vanligen medger äktenskap även för infertila par. Det argument ni kritiserar är ett ganska svagt och icke heltäckande argument, som dock har viss relevans för varför äktenskaps ingående alls blivit en samhällelig – inte bara en religiös - angelägenhet.

CITAT: Eller (tror ni) att ni, kyrkan eller staten vet bäst hur människor vill leva tillsammans?

SVAR: Retorisk fint. Hur människor vill leva tillsammans avgör de givetvis själva. Men naturligtvis tror vi alla att vi vet hur människor bör leva tillsammans som familj. Där har du Tomas också säkert dina gränser (även vad gäller vuxna frivilliga relationer) som det bara blir hyckleri att inte låtsas om. Man kan faktiskt medge människor all frihet i världen utan att fördenskull vilja uppmuntra eller likställa alla val (som t.ex. polygami eller brorsbarns- eller syskonäktenskap).

CITAT: Sverige är i många avseenden ett föregångsland vad gäller mänskliga rättigheter. Det är vi stolta över. Kommer man från en kultur som inte tillåter samkönade par ska man vara välkommen, inte förhindrad, att leva i vårt samhälle inom vår lagstiftning. Det är en mycket viktig princip - vi skulle ju till exempel aldrig acceptera att människor från länder som tillåter aga eller dödsstraff tillämpar sitt lands lagstiftning här.

SVAR: Mycket bra skrivet. Här håller jag med helt och fullt. Inte bara svag utan t.o.m. farlig argumentation från Fälldin & c:o.


CITAT: ”Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter."Så lyder artikel 1 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Stora och mycket viktiga ord som förpliktigar. Det borde vara en självklarhet att alla människor får leva sitt liv som hon eller han vill utan att staten pekar ut vad som är rätt eller diskriminerar vissa människor genom särlagstiftningar.

SVAR: Återigen oroväckande förvirrat. Ytterst få försöker hindra människor att leva sina liv som de vill. Er definition på ”diskriminering” och ”särlagstiftningar” verkar mycket besynnerlig och rent oroväckande, när vi nu faktiskt inte pratar om mänskliga rättigheter utan om äktenskapsbegreppet. Ett äktenskap kan mycket väl fortsätta definieras som ett könsgränsöverskridande förbund utan att övriga konstellationer därigenom i någon rimlig mening behöver vara ”diskriminerade”. Vore så icke fallet skulle det ju leda till oändligt besynnerliga slutsatser i fråga om många andra kända ord och begrepp. (Varför får A inte kallas B när båda är C o.s.v.).


CITAT: Det självklara enligt moderata värderingar är att säga ja till en könsneutral äktenskapsbalk som innefattar alla familjer. Människor i vårt samhälle ska inte diskrimineras på grund av kön, hudfärg, religion, etniskt ursprung eller sexuell läggning. Allas lika värde och individens frihet till sina livsval är grundstenar i moderat politik. Med det som utgångspunkt är det också självklart för moderater att säga ja till samkönade äktenskap, oavsett hur man lever eller vill leva hemma hos sig.

SVAR: Det är ju detta som är så pinsamt enkelspårigt! Att ”allas lika värde” och ”individens frihet” i sej skulle kunna göra omdefinitionen av äktenskapsbegreppet självklar! Om ni hade rätt skulle ju diskussion egentligen vara överflödig och alla kritiker av förslaget rasister eller motsvarande. Men så är det ju inte. Det är pinsamt – direkt pinsamt - när diskussionen hamnar på den låga nivån.


CITAT: Det är viktigt att vi som moderater och största regeringsparti nu visar ledarskap, visar vad vi står för och börjar agera i frågan. Annars är vi riksdagsledamöter beredda att i riksdagen ta ett initiativ för att få till stånd en könsneutral äktenskapsbalk under mandatperioden. Ett modernt samhälle är ett öppet samhälle som omsluter alla oavsett det individuella valet av livspartner. I det samhället har alla rätt till en trygg familj.

SVAR: Och det menar ni alltså att partnerskapslagen inte gav? Menar ni på fullt allvar att samhället idag inte omsluter vissa människor för att det t.ex. inte kallar sambor för gifta eller inte kallar alla familjebildningar för äktenskapliga?

Nej, Tomas m.fl. Det här är för skämmigt. Jag kan respektera intentionerna bakom er kamp för ett förändrat äktenskapsbegrepp – samma kamp för ju mitt parti folkpartiet liberalerna - men på inga villkor den grova och rent förolämpande argumentationen att människovärdesprincipen på något sätt gör förändringen självklar, och att den som står upp för partnerskapslagstiftningen (som vi alla gjorde för 10 år sedan) därmed måste förneka allas lika värde och alltså är någon slags rasistliknande högerextremist. Förskräckligt. Snacka om guilt by association!

Det är förvisso många hemska typer som är mot homoäktenskap. Men det finns ingen åsikt som är så klok att inte en massa idioter delar den. Det går inte ens att vara oenig med nazister eller stalinister i precis alla frågor. Förr eller senare måste vi alla inse den läxan. Därför avstår jag också från att göra er eller mina egna partikamrater ansvariga för vad extremare åsiktsfränder kommer att ytterligare vilja lägga in i äktenskapsbegreppet. Med argument sådana som det om ”allas lika värde”. För jag utgår från att ni själva inte är sådana idioter. Även om jag alltså tycker att själva argumentationen i er debattartikel – trots det vällovliga syftet - i långa stycken var mer än lovligt enfaldig och i det avseendet inte skilde sej särskilt fördelaktigt från Fälldin & compani.


Vänliga hälsningar från gävleborgaren Andreas Holmberg

http://www.twingly.se/Ping.aspx

söndag 10 juni 2007

Första solbrännan

Så satt den där! Efter 10 dagars ymnigt solsken har jag fått årets första rödbränna - på magen! Som jag trodde var ofarlig att sola eftersom den ändå alltid brukar vara så vit. Här har man kletat ungarna fulla med solkräm men inte smort in sej själv ett enda dugg i falskt förlitande på sin rutin och sitt mogna bruk av solen.

Jaja, till veckan kommer det mer ostadig väderlek, har jag hört. Så huden lär få chansen att ta igen sej.

Om att skylta upp Gävleborg

Det känns som lite av en gammal käpphäst - men jag kan inte låta bli att föreslå mej själv som projektledare för ett stort skyltningsprojekt i mitt nya hemlän Gävleborg. Det är nämligen påfallande hur ofta man vid ankomsten till en by i Hälsingland måste vänta någon kilometer för att få reda på var man egentligen hamnat: skylten står ofta mitt i byn med plåtar åt bägge hållen.

Visst, man sparar stolpar. Men vägbeskrivningarna - till företag och privatpersoner - blir krångligare när man inte kan säga t.ex. "kör tills du kommer till Röstebo och ta första avtagsvägen till höger". För hur ska man veta att man kommit till Röstebo om det inte finns en skylt om detta i början av byn?

För att se det hela positivt: här finns ett jätteroligt projekt att sätta tänderna i! Inte minst för turistbranschens skull har vi inte råd att ligga efter t.ex. Dalarna (som är utmärkt skyltat) på något enda område som går att åtgärda!

onsdag 6 juni 2007

Sveriges nationaldag - svenska flaggans dag

"Flamma stolt mot klarblå himlar", får vi sjunga i år. Åtminstone här i Hälsingland har juni hittills inneburit en oavbruten ström av solljus.

Trots mina invändningar mot valet av nationaldagsdatum, önskar jag att så många som möjligt går ut och firar aktivt idag. Detta för att minska högerextremisternas möjligheter att beslagta flaggan och dagen, vilket hade varit oändligt mycket svårare för dem om vi lagt firandet på midsommarafton. Som jag och många andra föreslog att vi skulle göra. Men nu är det som det är.

Leve Sverige och både dess äldre och nyare invånare! Leve Sverige - mitt i världen!

tisdag 5 juni 2007

Nytt liv i äktenskapsdebatten

Ett gäng politiska veteraner skrev i fredagens DN en debattartikel till försvar för det nuvarande äktenskapsbegreppet. De gjorde väldigt stort nummer av reproduktiv förmåga, och svagheten i argumentationen är naturligtvis att vi utan att blinka tillåter uppenbart infertila äldre personer att gifta sej redan idag, liksom vi heller inte ifrågasätter giltigheten i yngre infertilas äktenskap. Visst: det är ett biologiskt faktum att vi alla har vårt ursprung i 1 man + 1 kvinna, och äktenskapet i hittillsvarande mening är ett socialt uttryck för detta biologiska faktum, men det är naturligtvis inget biologiskt faktum att äktenskapet måste definieras just så. (Fast jag undrar, jag, vem som gjorde rubriken och ingressen i Dagens Nyheter).

Jag tycker nog att de som likt mej vill värna dagens äktenskapsbegrepp utan att ifrågasätta homosexuellas och andras mänskliga rättigheter gör klokast i att argumentera utifrån rent språkliga skäl. Framför allt utifrån skälet att äktenskapet visserligen kunnat se ut på olika sätt genom historien men att den gemensamma nämnaren (kanske den enda?) varit, inte tvåsamheten, inte åldern, inte graden av släktskap, inte jämliketen eller något sådant - utan just att relationen varit könsgränsöverskridande.

När vi pratar om äktenskap kan vi prata om relationer av väldigt olika slag - men gemensamt har dessa de glädjeämnen och problem som följer med att två olika kön är involverade ("sova med fienden" ni vet...). Ska ordet "äktenskap" omfatta även andra förhållanden måste vi av praktiska skäl uppfinna en ny term för "det heterosexuella äktenskapet". Ska vi kanske börja kalla det "partnerskap"? Ifall nu det begreppet blir ledigt.

Jag tycker personligen att den rimligaste linjen är att fortsätta använda begreppet äktenskap om just relationen mellan man och kvinna. Inte för att det är ett biologiskt faktum utan för att det är ett språkligt faktum. Inte för att äktenskapsbegreppet inte använts om väldigt olika slags relationer även tidigare, men för att det könsgränsöverskridande i relationerna varit den bärande, gemensamma nämnaren.

Kom inte och säg att detta skulle vara "oliberalt" eller "homofobiskt". Ett äpple är ett äpple och ett päron är ett päron, även om man förvisso kan kalla alltsammans för frukt. Alla ska ha rätt att göra sina livsval, men det som faktiskt är signifikant olika ska också kunna betecknas på olika sätt. Könet är inte självklart lika irrelevant i könslivet som t.ex. hudfärg är. Det är faktiskt inte per definition(!) självklart att alla vuxna, frivilliga sexuella relationer ska kunna kallas "äktenskap". Å andra sidan kan man knappast heller "av biologiska skäl" utesluta sådana förslag till definition. Diskussionen bör vara fri.

Kanske vi skulle ha en "samlevnadsbalk" istället för en äktenskapsbalk?

Strålande juni

Juni har verkligen börjat bra! Idel soltimmar hela tiden och bara varmare och varmare. Det tackar vi för - är det sommar så är det, även om jag som gammal lulebo tycker att den riktiga sommaren ska börja precis på dagen för skolavslutningen.

Fast det har ju varit "uppochnedvända Sverige" några dagar nu - varmare ju längre norrut man kommer. Inte alltför ovanligt sommartid, faktiskt. Min fru som varit i Blekinge i helgen hos en gammal kompis har inte alls haft några sol- och värmeupplevelser. Däremot en massa mysiga filmupplevelser, tydligen.

När hon kom hem kunde jag inte låta bli det gamla skämtet: "Har du solat i blekinge eller?"

lördag 2 juni 2007

Nattis en positiv utveckling?

Jag sitter här och skriver med frun i Blekinge och två sovande barn i rummet intill. Och jag tänker på hur Bollnäs kommun ställer upp med barnomsorg för behövande kommuninvånare t.o.m. på nätterna.

Nog blir min reaktion synnerligen dubbel över detta. Jag är tacksam över att det fortfarande föds och flyttar in barn i vår kommun. Och jag är stolt över de möjligheter till barnpassning som erbjuds deras föräldrar både dag och natt. Att vissa ensamstående föräldrar - oftast mammor - som faktiskt måste kunna arbeta kvällar och nätter för att försörja sej får sina barn väl omhändertagna även nattetid, det är naturligtvis bara som sej bör. Visserligen kräver lagtexten inte nattis av kommunerna - men det är en rättvisesak att kommunen ställer upp ändå.

Och samtidigt: vad i denna samhällsutveckling är i grunden positivt och vad är endast nödlösningar vars orsaker bör arbetas bort så bra det går? När nu förskolan byggs ut i aldrig tidigare skådad omfattning innebär det naturligtvis samtidigt en motsvarande minskning av barnens tid med någon förälder. Det innebär inte bara en positiv socialisation av barnen i sociologisk mening - att barnen lär sej umgås med andra barn - utan även en sorts förstatligande (eller kommunalisering) av barnen som alla vi som tvivlar på Alva Myrdals visioner ser med oro. Det är inte kvinnans rätt till yrkesarbete som är problemet - själv har jag delat lika på föräldradagarna med min fru - utan männens ointresse (eller ekonomiska oförmåga?) att fylla på med tid till barnen och hemmet när kvinnornas tid för dessa minskar. Och naturligtvis de många splittrade familjerna, där vi alla, hur viktig och positiv rätten till skilsmässa än är, självklart måste beklaga de privata och strukturella orsaker som drivit fram separationerna. För få bildar väl familj med ambitionen att bli ensam med barnen och måsta lämna in dem på nattis?

Nu ska jag ställa fram pottan åt Hanna innan jag själv går och knyter mej. God natt och god sömn vill jag önska alla barn, oavsett om ni sover hemma eller lämnats in på nattis!

torsdag 31 maj 2007

Yxmän och andra böghatare

När en galning går in på RFSL:s kontor i Stockholm och knackar en människa i huvudet med en yxa, eller när homosexuella i Moskva förvägras rätten till demonstrationsfrihet för att borgmästaren tycker att de är sataniska - då måste vi både som enskilda och nation ropa: RÖR INTE MIN KOMPIS!

Det är fullt möjligt och acceptabelt att se homosexualitet som ett funktionshinder. Det är fullt möjligt och acceptabelt att anse heterosexuella relationer som det mest eftersträvansvärda för dem som kan välja (bisexuella, alltså). Likaväl som man kan ha högst artikulerade synpunkter på lämplig grad av släktskap eller åldersskillnad utan att fördenskull odla fobier och förakt - eller förmena människor att til syvende og sidst själva bestämma vem de vill ha en relation med.

Men det är inte acceptabelt att förakta och förfölja människor för att man ser dem som funktionshindrade eller anser att de skulle ha valt partner annorlunda. Och det är inte acceptabelt att förhålla sej passiv när andra förföljer eller uttrycker förakt.

Att yxmannen i Stockholm bör fällas för hatbrott förefaller uppenbart med ledning av hans egna medgivanden. Och att Ryssland värnar de mänskliga rättigheterna uselt har sedan tidigare varit blott alltför tydligt. Nu läggs ännu ett skrämmande fall till raden. Vi protesterar!

onsdag 30 maj 2007

Leve det kalla majvädret

Vad skönt att det är mulet och kallt! Säger jag, läraren, som försöker tvinga eleverna och sej själv att komma till några lektioner till. Hade det fortsatt som i söndags (22 grader och syrendoft...) hade det närmat sej tortyrstadiet - nu har dom ju ändå inget annat för sej!

Att jobba på Annandag Pingst är i alla händelser bedrövligt (se förra inlägget), men när man nu ändå gör det lindras eländet helt klart av att regnet strilar mot fönsterrutorna.

OK då, i morgon är det bal för 3:orna. Så vi släpper några lektioner ur schemat och önskar dom vackert väder till kvällen åtminstone. Vi fortsätter väl med bara 1:orna på fredag...

Och lagom till skolavslutningen - då må SOMMAREN komma! Det brukar vara så tajmat och bra i Lule, så varför inte även här i Bollnäs?

söndag 27 maj 2007

Glad Pingst!

Och låt oss få tillbaka Annandagen fr.o.m. 2008. Lägg nationaldagsfirandet på midsommarafton istället.

fredag 25 maj 2007

Tack, Karlskrona!

Det är inte kul att det finns en del högerextremister i Karlskrona till vardags. Men Karlskrona ska ha all heder av att man - trots kritik från lokalt socialdemokratiskt håll - lät sverigedemokraterna ha sin kongress i stan.

Hur skulle det annars ha sett ut? Sd bortjagade till Danmark av hot- och stenkastarvänstern?Ja, inte vore det precis bättre än det omvända: att sd hotat bort ultravänstern till Danmark!

Som sagt: "Jag avskyr dina åsikter men är beredd att dö för att du ska få framföra dem." Var det nån som sa. Voltaire typ. Fast det är ju lätt att säga - och hylla - men svårare att praktisera.

Nä, nu tar vi sverigedemokraterna enligt vanlig hederlig icke-vålds-metod. De hade ju ärligt talat inte särskilt mycket substans att visa upp i Karlskrona. En partikongress som utnyttjar debattiden så dåligt har jag sällan läst om...

Samvetsröstning i riksdagen?

För någon vecka sedan diskuterade några medlemmar i mitt parti, Barbro Westerholm och Birgitta Ohlsson, möjligheten av att tillåta s.k. "samvetsröstning" i svåra etiska frågor, vare sej det gäller vapenexport eller äktenskapslagstiftning.

Min replik till detta är: vi har redan möjlighet till samvetsröstning. I oktober 1980 röstade Tore Nilsson (m) mot den borgerliga regeringen. Han hade då nyligen bott hemma hos oss i Luleå och frågan om utbyggnaden av Sölvbacka strömmar i Ljungans älvdal berörde honom starkt. Att rösta med oppositionen var ett svek mot både partiet och regeringen, och partiledaren Gösta Bohman m.fl. vredgades. Men älvräddaren Tore Nilsson kunde inte rösta bort älvsträckan för sitt samvetes skull.

Och för det ställdes han till svars av sitt parti. Med rätta. Det kan inte vara rätt att "tillåta" samvetsröstning hit och dit, lika lite som det är rimligt att tillåta s.k. civil olydnad i andra sammanhang. Regler måste finnas, liksom påföljder när man bryter dem. De som för sitt samvetes skull verkligen måste bryta mot reglerna gör det ändå, men förhoppningsvis bara de. Blir de "samvetsömma" tillräckligt många kanske vi till slut får en opinion för att ändra reglerna och legalisera de hittillsvarande övertrampen. Bra eller dåligt? Ja, det beror ju på vilken regel det gäller och vilka värderingar vi själva har.

Dilemmat är att just i samvetsfrågor kan partierna sällan glatt bevilja fri röstning, eftersom frågorna ofta är så betydelsefulla och ideologiskt "tunga". Däremot borde, tycker även jag, riksdagsledamöter kunna uppmanas att rösta lite friare i lite smålarviga och ideologiskt betydelselösa frågor, som t.ex. huruvida Annandag Pingst eller 6 juni ska vara helgdag. Ett regeringsförslag som faller i en sådan bifråga kan knappast ge verklig anledning till några misstroendeomröstningar.

torsdag 24 maj 2007

I farten igen

Magsjuka är inte kul. Staffan och jag har lidit svårt.

Men blåbärssoppa och buljong är faktiskt ganska gott. Längtar dock häftigt till palt och annat tuggmotstånd...

fredag 18 maj 2007

Folknykterhetens dag

...är ju även Kristi Himmelsfärds dag. Kan man då vara riktigt nykter om man tror att Jesus faktiskt dels uppstod efter korsfästelsen, dels ändå till slut "försvann" på ett märkligare sätt än någon annan?

Jag tror det. Men jag tror inte heller att man behöver vara aspackad för att förundras över vårens återkomst och livets mysterium. Eller tankens och viljans mysterium - att min blotta vilja kan styra handens senor och kött så att handen vinkar. (Om man nu inte på allvar tror att det egentligen är handen och diverse elektroner som viftar på sin ägare). Att Gud som världens Skapare skulle kunna transformera sej mellan den himmelska världen och vår fysiska är naturligtvis ingen omöjlighet i sej, vi bara vet för lite om hur det går till och vad det innebär.

Och vi behöver naturligtvis inte tro på det alls. Man äger ej snille för det man är galen - det ena stora, allmänna miraklet gör inte att vi måste tro på och acceptera alla andra föregivna, mer eller mindre enstaka, underverk. Men en viss öppenhet för en eventuell Skapares eventuella förmågor kan nog ändå vara på sin plats. Om universum inte är en av slumpen "uralstrad" parentes mellan två intigheter kan mycket mer än vi tror vara tänkt och planerat. Och tvärtom: om universum verkligen är en slumpartat "uralstrad" parentes mellan två intigheter kan ju tydligen precis vad som helst inträffa - t.o.m. nya världar ibland!

söndag 13 maj 2007

Grattis, Serbien!

Jag hörde endast ett par bidrag i gårdagens "schlagerfinal" - men ett av dem var faktiskt det som senare visade sej bli vinnarlåten! En skön brud med Helle Klein-look och Sahlene-röst gjorde en insats så långt från strippshow eller Lordi-vrål man gärna kan tänka sej. Kul att man fortfarande kan vinna genom att helt enkelt - sjunga!

Så grattis, Serbien! Sight-seeingen genom Östeuropa fortsätter. Mej stör det inte att Västeuropa får "vila på lagrarna" några år. Öst har mycket kul att ta igen. Och jag tror att melodifestivalen betyder väl så mycket för den europeiska integrationen som allsköns beskäftiga EU-projekt.

Serbien kan dessutom behöva lite positiv uppmärksamhet efter allt 1900-talselände. Belgrad nästa, alltså!

Apropå det där med porr och biblar på hotellrummen

Kanske det trots allt finns en likhet mellan bibelläsning och porrtittande på Scandics hotellrum. Nämligen att bådadera troligen ofta sker lite i smyg. Och att bådadera antagligen skulle minska om man måste gå ner till receptionen för att bekänna sina behov...

Utan alla jämförelser i övrigt.

lördag 12 maj 2007

Lär dej krypa, lär dej gå

I går, den 11 maj, lärde sej vår yngste son Staffan, 7 månader, att krypa. Tidigare har han mest ålat sej fram, alternativt "kastat" sej fram, men ständigt hamnat på mage. Nu använder han verkligen "alla fyra", och det är ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Staffan.

Vilken frihet! Vilken upptäckarglädje! Precis som när Jonatan dagen dessförinnan för första gången klarade av att ta sej upp i vår oxel ("klätterträdet") utan stege, alldeles på egen hand. Till det skojigaste med att vara förälder hör det medupptäckande som förunnas oss, den medglädje och det medintresse som barnen väcker.

Och - så här inför Bönsöndagen - den gemenskap i bön och sång som vi får ha tillsammans med de små. Den lilla stunden med gemensamma bön- och tackämnen på sängkanten efter en lång dag. Stillheten (nåja!) vid helgmålsbönens tända ljus. Och Lars-Åke Lundbergs klassiker "Uppstått har Jesus, hurra, hurra!" på hög volym i bilstereon!

onsdag 9 maj 2007

Europahymnen i olika varianter

Vid en invingning av en internationell ungdomsgård på Usedom i Tyskland i mars 2005 sjöng vi Europahymnen på olika språk. Jag och medföljande elever från Edsbyn kunde ingen svensk text, så jag försökte mej på en liten översättning från tyska. Det blev så här:

Glädje, du vår gudaflamma,
himladotter, skön och klar,
eld och lågor vi tillsammans
når din boning underbar.
Öster, väster, norr och söder
nås av din förtrollning här,
alla människor blir bröder,
när din mjuka vinge bär.

Sjungs den här sången på svenska någonstans i Sverige någon gång under året? Den 9 maj vore ju annars ett lämpligt tillfälle, kan man tycka.

För ett decennium sedan, när det blev klart att Sverige skulle gå med i EU, skrev jag högtidlig till mods följande vers till samma "An die Freude"-melodi och satte upp på kylskåpet i studentkorridoren. Det patetiska har också sin plats här i livet...

Vi är födda till Europa,
härjat sköna aftonland,
men nu vill vi allihopa
trotsa mörkret hand i hand!
Ljuder klar och stark den sången
från Atlanten till Ural,
ser vi efter solnedgången
stjärnor le i tusental!

söndag 6 maj 2007

Fisketur med barnen

Nu har jag och barnen provat meta med räkor på kroken. Vi fick dock lika lite fisk som i höstas. I somras fick pappa men inte Hanna fisk på kroken, vilket kändes lite fel med tanke på vem som blev mest förtjust.

Men det är mysigt att stå på en brygga vid Björktjärn och se ankorna simma omkring. Nästan kontemplativt, om det inte vore för att bryggan vickade så fort någon rörde sej. Närmast andaktsfullt betraktade barnen det guppande flötet. Vi kom nära skapelsen och Skaparen på ett särskilt sätt, även om han aldrig är långt borta från någon enda av oss.

Efter en halvtimme ungefär skuttade vi iväg till lekparken och lämnade fiskarna ifred för den här gången.

Gravskändning i Tallinn?

Jag vill med kraft instämma i utrikesministerns och hela EU:s stöd till Estland i den påkomna konflikten med Ryssland. Estland har rätt till självbestämmande och får flytta vilka monument och gravar de vill. Estland ockuperades, inte befriades, av en Sovjetunion som på ett förskräckligt sätt gjorde upp med Hitlertyskland om Östeuropas delning. Att Hitler bröt överenskommelsen gör inte Stalin ädlare.

En annan sak är förstås vad som är moraliskt lämpligt att flytta. Monument är väl en sak för sej - dessa kan ju t.o.m. skrotas, även om jag som historiskt intresserad gärna vill ha dem kvar någonstans, inte minst de "värsta". Men gravar är dock en lite annan sak, och jag har faktiskt viss förståelse för ryssarnas upprörda känslor (däremot inte för vissa reaktioner på både gatugängs- och regeringsnivå). Det är faktiskt inte självklart vist och klokt att bryta gravfriden på det sätt som nu skett, även om en krigskyrkogård onekligen låter som en ganska lämplig slutdestination för de ryska soldatkropparna.

Ockupanter? Javisst. Men också unga, beklagansvärda offer för kriget mot Hitlertyskland - och allierade till Storbritannien och USA...

fredag 4 maj 2007

Plikt och rätt - lag och evangelium

I samband med debatten kring folkpartiet förvånas jag över alla överord om "kravhöger" m.m. Varje vettig människa, och särskilt varje förälder, vet väl att alla utan undantag behöver både kärlek och tydliga regler, både kram och krav. I kristna sammanhang talar man ofta om lag och evangelium, och det diskuteras ofta, just nu inom EFS (Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen) hur proportionerna bör vara. Det är närmast komiskt att jämföra med diskussionen inom folkpartiet liberalerna, där ledarskiktet också anklagats för att vara alltför "lagiskt".

Evangelium i egentlig mening är ju det glada budskapet om Jesus och frälsningen genom tron på honom. Och det ligger i den meningen utanför politikens område. Men i överförd bemärkelse kan man nog tala om ett "politiskt evangelium" - där man försöker hjälpa människor främst genom gåvor och förmåner av olika slag, och en "politisk lagiskhet", där man försöker hjälpa människor främst genom tydliga krav och gränssättningar. I bästa fall har de båda sidorna kombinerats på ett hälsosamt sätt, där man betonat både "rättigheter och plikter".

Även jag vill nog hävda kärlekens, de goda gåvornas och "evangeliets" primat. Det är där vi har själva växtkraften, glädjen och energin - både i andlighet och samhälle. Men just politiken handlar ju mycket om lagar och regler. Och vi kommer aldrig undan nödvändigheten av krav - och t.o.m. ibland straff (eller "påföljder" om man vill använda ett mindre laddat ord). För att tukta och beskära sådant som växt in på andras utrymme, eller med andra ord rikta om energi som kanaliserats fel. Människan är nog bättre skapt än den "svarta pedagogiken" tänkte sej, men delar av oss behöver absolut hållas efter på olika sätt. I kombination med kärlekens förtroenden, från både vår Herre och från våra medmänniskor.

Ja, vem har sagt att det skulle vara lätt? (Somliga folkpartikritiker, möjligen...)