fredag 24 april 2009

Hushållen förvärrar krisen

Fick just en aha-upplevelse när jag läste tidningen i eftermiddag. Jag läste om hur hushållen börjar spara - nu, mitt i krisen! Och hur hushållen under värsta högkonjukturen köpte en massa saker på avbetalning, alltså omvänd Keynesianism eller Josefianism eller vad man nu vill kalla det!

Anne Wibble sa under förra lågkonjunkturen på 90-talet att varje svensk borde ha en årslön på banken. För det fick hon en massa skit, men hon hade så klart rätt! Det kändes förstås inte så lägligt att börja spara när arbetslöshet och dålig ekonomi bredde ut sej, men det var naturligtvis under det glada 80-talet som en månadslön per år borde ha satts in på banken.

På samma sätt kunde många av oss ha sparat mer under detta millenniums första decennium. Då hade vi kunnat sätta sprätt på en del av pengarna NU när det krisar och därmed hjälpa staten med att jämna ut konjunktursvängningarna. Men så länge vi beter oss som en fock skår (citat en kapten vid S3 i Boden) och handlar för lånade pengar i högkonjunkturer och sparar för glatta livet i lågkonjunkturer, så lär vi få leva med dessa eländiga "vallningar" eller vad man ska kalla kriserna för.

Alltså: staten har ett ansvar att (som Josef i Egypten och Keynes i England (USA?) lärde oss) samla i ladorna under goda tider för att ha något även i dåliga tider. Men som socialliberal vill jag betona den för mej senkomna insikten att vi själva också har detta ansvar! Inte bara för vår egen skull, utan för att kunna lämna ett positivt bidrag till hela samhällsekonomin!

Och - jag erkänner - bufferten borde även i mitt fall ha varit större...

F.ö. har det varit 16 grader, sol och bikinibrudar här i Mellansel idag.

Sveriges blinda fläck

Jättebra att Sveriges radio nu, med start idag, både i Morgon-P1 och Kaliber, under kommande vecka ska granska det man kallar "Sveriges blinda fläck" - alkoholens roll för våldsbrottsligheten.

Fast egentligen vet vi det ju redan - att de flesta vansinnesdåd begås under inflytande av droger, och att det allt som oftast handlar aom alkohol (som ju också är en drog). Knarkproblemet diskuteras ofta, knarkande är ju dessutom kriminaliserat och handlar "om någon annan", men alkoholproblemet är svårare att få upp på agendan: att dricka är ju lagligt och till en viss gräns socialt accepterat; det handlar plötsligt om oss vanliga Svenssöner och hur vi beter oss.

Men OK - om vi inte vill införa generella alkoholförbud p.g.a. smugglings- och maffiakonsekvenser, eller p.g.a. att en mycket begränsad konsumtion faktiskt kan vara till glädje, så borde vi i varje fall kunna jobba med attityderna. Det gick ju bra när det gäller rökning! (Feströkning någotsånär accepterat, vardagsrökning på väg ut). Både absolutister och vanliga nykterister (som kan ta sej ett glas) och de som faktiskt dricker för att bli berusade borde kunna enas om att det är bra om totalkonsumtionen av alkohol går ner rejält. Bra för både anhöriga vuxna - framför allt kvinnor som ofta misshandlas och inte helt sällan dödas av berusade män - och för våra barn och unga. Precis som i fallet med rökning handlar det nog om att skapa så många alkoholfria miljöer och årstider som möjligt.

(Å vad jag skulle vilja ha kommentarsfunktionen tillbaka! HUR i all världen bar jag mej åt för att få bort den - och ännu mer: varför kommer den inte tillbaka fast jag under "Settings" har angett att den ska finnas????)

torsdag 23 april 2009

Verkar jag försvunnen så träffs jag i Mellansel

Vill bara meddela att jag sedan en vecka är här i Mellansel och studerar. Ikväll hade baslinjen en kvällskonsert 19-20, och det var verkligen en upplevelse! Ett 10-tal ungdomar som utifrån sina förutsättningar gjorde en rejält underhållande och vederbörligen bejublad insats (på bl.a. låtar som "Jag blir så avundsjuk", "Diggilo diggiley", "Sommartider hej hej" mm.mm. - och avslutad med "We are the champions").

Ja, vilket tryck! Tack för en suverän underhållning! Mellansels folkhögskola GESTALTAR verkligen idén om alla människors lika värde, inte bara informerar om den.

måndag 13 april 2009

Slår du mej?

77 words

Typingtest

Fortsatt Glad Påsk!

Vill bara önska er en fortsatt Glad Påsk! Annandagen är också påsk, och förr hade vi både Tredjedag och Fjärdedag Påsk. Fast så helgledigt har förstås även de barn och lärare som har påsklov den här veckan (faktiskt har de även Femtedag och Sjättedag och, om man räknar kommande lördag, Sjundedag Påsk!).

Min vana trogen önskar jag Glad Påsk med en liten vår- och påskbetraktelse av den bekante engelske författaren och aforistikern Gilbert K Chesterton (1874-1936). Det är troligt att religionsvetenskapen ändrat sej något sen hans tid, men det evigt mänskliga - och gudomliga - har det knappast. Och orden om luftens mjukhet passar ovanligt bra nu i år - i fjol var ju den ovanligt tidiga påsken ovanligt kall, här i Hälsingland faktiskt vinterns kallaste helg! Håll nu till godo med min egen råöversättning (men får du tag i Chesterton på originalspråket engelska så slå till direkt!):

VÅRENS PRÄST

Solen har stärkts och luften mjuknat just före påskdagen. Men det är en kryptisk klarhet med en anda inte bara av nyhet utan av revolution. Det finns två stora arméer i det mänskliga intellektet som kommer att kämpa intill slutet om denna vitala punkt, huruvida påsken bör gratuleras för att den infaller under våren - eller våren för att den infaller under påsken.

De enda två saker som kan tillfredsställa själen är en person och en berättelse - och t.o.m. en berättelse måste handla om en person. Det finns förvisso mycket mäktiga retelser och nöjen att finna i rena abstraktioner som matematik, logik - eller schack. Men dessa rent intellektuella nöjen liknar de rent kroppsliga nöjena.D.v.s., de är rena nöjen, även om de kan vara gigantiska; de kan aldrig genom en ren ökning av sej själva bilda lycka.

En människa som just ska hängas kan njuta av sin frukost, särskilt om det är hennes favoritfrukost, och på samma sätt kan hon njuta av en diskussion med prästen om kätteri, särskilt om det är hennesfavoritkätteri. Men huruvida hon kan njuta av någondera beror inte på någondera - det beror på hennes andliga attityd till den följande händelsen. Och denna händelse är verkligen intressant för själen, eftersom den är slutet på en berättelse och (som vissa anser) slutet på en person.

Nu är detta en enkel sanning som, likt många andra, är alltför enkel för att våra vetenskapsmän ska se den. Och det är här de tar fel, inte bara om den sanna religionen utan om falska religioner också, så att deras uppfattning om mytologi är mer mytisk än myten själv.

Jag drar mej inte för att säga att de tar helt fel när de t.ex. påstår att Kristus var en legend om döende och återupplivad vegetation, likt Adonis eller Persephone. Jag säger att även om Adonis var växtlighetens gud, har de fått hela idén om honom om bakfoten. Till att börja med är ingen tillräckligt intresserad av vissnande grönsaker som sådana, för att göra någon särskild mystik eller maskerad av dem, och alldeles säkert inte tillräckligt för att förklä dem till bilden av en mycket vacker ung man, som är något enormt mycket intressantare.

Om Adonis förknippades med lövfällningen på hösten och vårblommornas återkomst, var tankeprocessen helt annorlunda. Det är en tankeprocess som uppträder helt spontant hos alla barn och unga konstnärer; den uppträder spontant i alla friska samhällen. Det är mycket svårt att förklara den i ett sjukt samhälle.

Människans hjärna utsätts för korta och märkliga tupplurar. Ett moln döljer förnuftets stad eller vilar på fantasins hav; en dröm som mörklägger lika mycket om den är ateismens mardröm eller avguderiets dagdröm. Och precis som vi alla har rest oss upp från sömnen med ett ryck och funnit oss själva säga någon mening utan mening, förutom i midnattens galna språk, så rycker den mänskliga tanken upp sej från sin dåraktiga trance med någon fullständig fras på sina läppar; en komplett fras som är komplett idioti. Olyckligtvis är det inte som med drömmeningen som vanligen glöms medan man tar på sej skorna eller sätter i sej frukosten. Denna meningslösa aforism, som uppfanns medan tanken sov, hänger fortfarande vid människans tunga och påverkar alla hennes relationer till förnuftiga dagsljusföreteelser.

Alla våra kontroverser förvirras av vissa frastyper som inte bara är osanna utan alltid meningslösa - som inte bara är inadekvata utan alltid och genomgående oanvändbara. Vi känner igen dem överallt där en människa talar om “de starkastes överlevnad”, när hon bara menar “de överlevandes överlevnad” eller överallt där någon talar om att de rika “har sina insatser i landet”, som om de fattiga inte kunde lida av vanstyre eller militära nederlag, eller när någon talar om att “fortsätta mot framsteg och progression”, vilket bara betyder att fortsätta att fortsätta, eller när någon talar om “en regering bestående av det visa fåtalet” som om de visa kunde plockas ut genom sina pantalonger. “Det visa fåtalet” måste betyda antingen de få som dårarna anser visa eller de stora dårar som själva tror att de är visa.

Det finns ett stycke nonsens som moderna människor alltid finner sej själva säga, t.o.m. sedan de är mer eller mindre vakna, och som alltid irriterar mej speciellt. Det uppkom inom 1800-talets populärvetenskap och särskilt i förbindelse med studiet av myter och religioner. De brottstycken av svammel som jag syftar på yttrar sej ofta i formen “denne gud eller hjälte föreställer solen.” Eller “Apollo som dödar Python betyder att sommaren fördriver vintern.” Eller “Kungen som dör i slaget västerut är en symbol för solnedgången i väst.”

Nu skulle jag verkligen ha trott att t.o.m. de skeptiska professorerna, vars skallar är lika grunda som stekpannor, hade insett att mänskliga varelser aldrig tänker eller känner så. Betrakta vad som förutsätts i detta påstående. Det förutsätter att urmannen gick ut på en promenad och med stort intresse såg en storbrinnande fläck på himlen. Han sa då till urkvinnan: “Min kära, vi bör hålla tyst om detta. Vi får inte sprida detta. Barnen och trälarna är så smarta. De kanske upptäcker solen endera dagen om vi inte är väldigt försiktiga. Så vi kallar den inte ‘solen’, men jag ska rita en bild av en man som dödar en orm, och när jag gördet så vet du vad jag menar. Solen ser inte alls ut som en man som dödar en orm, så ingen kan rimligen förstå. Det kommer att bli en liten hemlighet mellan oss, och medan trälarna och barnen tror att jag är upphetsad av en storslagen saga om en slingrande drake och en brottande halvgud, kommer jag i verkligheten att avse denna fantastiska lilla upptäckt att det finns en rund gul skiva uppe i luften.”

Man behöver inte känna till mycket mytologi för att inse att detta är en myt. Det kallas vanligen “solmyten.” Naturligtvis var det alldeles tvärtom. Guden var aldrig en symbol eller hieroglyf som föreställde solen. Solen var en hieroglyf som föreställde guden. Den primitiva människan gick ut med sitt huvud fullt av gudar och hjältar, eftersom det är huvudets huvudsakliga användningsområde. Sedan såg han solen i middagens herravälde och i skymningens nöd, och han sa: “Det här är hur gudens ansikte skulle se ut när han hade slagit draken” eller “Det här är hur hela världen skulle blöda västerut om guden besegrades till sist.”

Ingen mänsklig varelse var någonsin så onaturlig att hon dyrkade Naturen. Ingen människa, hur anlagd hon än (liksom jag) må vara för fetma, dyrkade någonsin en man så rund som solen eller en kvinna så rund som månen. Ingen människa, hur attraherad hon än må vara av konstnärlig besjälning, trodde någonsin verkligen att dryaden var lika mager och stel som trädet. Vi människor har aldrig dyrkat Naturen, och skälet är verkligen mycket enkelt. Skälet är att alla människor är övermänniskor. Vi har tecknat vår egen bild på Naturen, liksom Gud har tecknat sin bild på oss. Vi har sagt åt den enorma solen att stå stilla; vi har fixerat den på våra sköldar. Och när det fanns stora naturkrafter vi för tillfället inte kunde kontrollera, har vi tänkt oss storslagna varelser i mänsklig gestalt som kontrollerar dem.

Jupiter betyder inte dunder. Dunder betyder Jupiters marsch och seger. Neptunus betyder inte havet; havet är hans, och han gjorde det. Med andra ord, vad hedningen verkligen sa om havet var “Endast min fetish Mumbo kunde resa sådana berg ur blotta vattnet.” Vad hedningen verkligen sa om solen var: “Endast min farfarsfar Jumbo kunde förtjäna en så strålande krona.”

Angående alla dessa myter är min egen position ytterligt och även sorgligt enkel. Jag säger att du inte kan förstå en enda myt förrän du har funnit att en av dem inte är en myt. Pumpspöken betyder ingenting om det inte finns riktiga spöken. Förfalskade sedlar betyder ingenting om det inte finns riktiga sedlar. Hedniska gudar betyder ingenting, och kommer aldrig att betyda någonting, för dem av oss som förnekar den kristne Guden. När väl en gud erkänns, om än en falsk gud, börjar Kosmos veta sin plats, som är andrahandsplatsen. När det väl är den verklige Guden faller Kosmos ner inför Honom, och erbjuder blommor i vårens tid liksom eldar i vinterns.

“Min älskling är som en ros” innebär inte att poeten prisar rosor under bilden av en ung flicka. “Vem är månen och kungen på min himmel” betyder inte att Julia uppfann Romeo för att göra månens rundhet rättvisa. “Kristus är Påskens Sol” betyder inte att bedjaren prisar solen under emblemet Kristus.

Gudinna eller gud kan klä sej i vår eller sommar; men kroppen är mer än draperingen. Religionen tar nästan vanvördigt på sej naturens dräkt, och kristendomen har verkligen gjort det lika bra med snön till jul som med snödropparna på våren.

Och när jag ser över de solbelysta fälten vet jag i mitt innersta att min glädje inte bara är en glädje över våren, för våren ensam, som alltid försvinner, vore alltid vemodig. Det finns någon eller något som går där, för att bli krönt med blommor. Och min glädje ligger i ett löfte som ännu är en möjlighet - och i de dödas uppståndelse.


GILBERT K CHESTERTON (Ur "The Miscellany of Man")

lördag 4 april 2009

OK att ratta lite vänster ibland

Ljusnans ledarsida den 1 april pryds av en förbjuden vänstersväng-skylt och ledarskribenten Fredrik Jarl (C) avvisar varje skattehöjning och dylikt i krisens spår. Som av en händelse tar Widar Andersson (S) i sin krönika samma dag upp frågan om den borgerliga alliansens långsiktiga mål. Skulle alliansen om den fick ständigt förnyat förtroende sänka skatterna i all oändlighet, som Widar tycks tro?

Det tror inte jag. Men det är bra att frågan ställs. Det har varit för lite diskussion om regeringsalternativens mål på sikt. Ohlyansens vänsterparti står fortfarande öppet för socialismen. Små steg åt vänster varje år ska till slut leda oss in i en helt ny riktning, käpprätt mot det socialistiska samhället. (Eller det kommunistiska, Ohly?). Socialdemokratin har, hävdat jag, i praktiken sedan 80-talet lämnat vägen mot socialismen men inte vågat erkänna det öppet. Och miljöpartiet har aldrig bekänt sej till socialismen utan bara till sin egen gröna småskalighet.

På den borgerliga allianssidan är det fortfarande oklart om "nya moderaterna" har samma ideologi som förut men av taktiska skäl vill köra långsammare. Eller om partiet verkligen gjort upp med sitt förflutna ute på högra vägrenen, och - liksom socialdemokratin - i praktiken blivit ett socialliberalt parti med en stark välfärdsstat på programmet.

Under en enstaka mandatperiod spelar det kanske inte så stor roll vad som är fallet - allianspartierna ju var överens om att ta en "moderat" rattning åt höger med några skattesänkningar och utförsäljningar av statliga företag. På samma sätt är det inte så svårt att förutspå ett måttfullt steg åt vänster nästa mandatperiod ifall det blir maktskifte 2010 - socialdemokraterna tackar nog Gud för den lilla "högervridning" som skett, så att de kan låtsas vara socialister några år till. Men det förändrar inte nämnvärt bilden av Sverige som en blandekonomi där det totala skatteuttaget ligger på runt 50% och där våra inkomster till stor del disponeras enskilt, och till stor del tillsammans med andra.

Min tes är att majoriteten av svenskarna vill att det ska förbli ungefär så. Och jag hävdar, trots att yttersta vänstern vädrar morgonluft när kapitalismen krisar, att en stor majoritet av svenskarna accepterar en modifierad marknadsekonomi, med vissa ofrånkomliga konjunktursvängningar, hellre än socialismen och dess jämna plågor. En en så djup ekonomisk depression som den vi ser nu tror vi borde vara möjlig att förebygga i framtiden och att tackla någotsånär konstruktivt i nutiden. Intressant nog argumenterade både Aftonbladet och Expressen den 2 april för rejälare statliga satsningar framöver.

Varje bilförare vet ju att man, om man vill komma någonstans, måste hålla lite åt höger ibland och lite åt vänster ibland. Men tvära höger- eller vänstersvängar är definitivt inte bra, särskilt inte om väglaget är halt. Risken är att man hamnar i diket, i fel körfält eller rentav på fel väg.

Jag vill inför valet 2010 få tydligare besked om moderater och socialdemokrater, som jag tror och hoppas, definitivt anslutit sej till en i huvudsak socialliberal mittenideologi. Annars, Widar Andersson, beror ju skatteuttaget i framtiden på hur långt åt höger - eller vänster - väljarna går vid valurnorna.

Vill man ha en marknadsvänlig politik med socialt ansvarstagande även på sikt är det nog nu som tidigare säkrast att rösta på folkpartiet liberalerna. Det finns fortfarande skillnader mellan partierna och man måste ju inte rösta på Reinfeldt bara för att han - just nu - är statsminister.

ANDREAS HOLMBERG (FP)