fredag 29 juli 2016

Huvudet på spiken om semesterresor

Har just kommit tillbaka från Luleå. Det blev den längsta semesterresan i sommar. Men skönt var det. Jag missunnar ingen en och annan utlandsresa och har härliga minnen från mina egna. Men Birger Schlaug har alldeles rätt i att det håller på att utvecklas en del absurda "rättighetsidéer" avseende semesterresor, en del saker som väl inte kan kallas annat än "i-landsproblem". Mina - och mina barns - erfarenheter av semestrar under uppväxtåren liknar i huvudsak Birgers. Inte for jag illa av det. Inte miljön heller.

Man kan ju också tänka på hur det börjar betraktas som en rättighet eller en del av välfärdssamhället att slippa föda barn med synliga eller i fosterstadiet diagnosticerbara handikapp. Hoppas Birger tar upp det också någon gång. (Han kanske faktiskt har gjort det?).

Pride på gott och ont

Det är naturligtvis en seger för yttrandefrihet, personlig frihet och demokrati att Pride-festivalen kan hållas i Stockholm, utan förbud eller attentat (än så länge är det väl bäst att tillägga).

Men varken den politiska och mediala medvinden här eller förföljelsen och hoten på många håll i världen (jo, ibland även här) innebär ju att man behöver förhålla sej okritisk till Pride, som ju trots allt lika lite som 1 maj-tåg och Jesusmanifestationer kan reduceras till en allmän manifestation för allas lika värde. Åtskilliga värderingar i detta sammanhang - som både Storstockholms Lokaltrafik och Svenska kyrkan flaggar för - är absolut diskutabla. Det är ju också en stor spännvidd mellan att vilja förbjuda eller förhindra - som t.ex. på många håll i Afrika eller Östeuropa - och att göra hela Rfsl:s agenda till del av den samhälleliga värdegrunden. (Där är vi inte riktigt än, men att deltagande i Prideparaden anses förpliktiga klargör ju Stockholm Prides ordförande Christian Valtersson).

Årets tema, när alltså Ebba Busch Thor som första KD-ledare tänker gå i tåget, är "Vem bestämmer?" I det s.k. Kinkykvarteret kan man bl.a. erfara följande:
Club Sade har med olika arrangörer haft tält i Pride Park många år. Vårt syfte har varit att visa en bredare publik vad BDSMF är och tipsa hugade intressenter om var vi finns. Tältet har genom åren varit mycket välbesökt. Club Sade har från början deltagit i KK med ansvar för prova-på delen. På plats finns: bur, bondagestol, smiskbänk, pisktron, Andreaskors, stupstock, samt en skolbänk!

Eller seminariet (ikväll 17.30) för den som är intresserad) med Morgana på temat "Vem bestämmer över ens sexualitet?" 
En monolog av och med Morgana genom 25 år av BDSM. Morgana började sin resa genom sin egen sexualitet i tonåren, långt före internet fanns. Från att ha varit övertygad om att hon var monogam, heterosexuell, bottom har hon landat i att vara trygg med sin egen sexualitet som sapiosexuell (könsoberoende), dominant och flersam sadist. Hur gick det till? Följ med på en minnenas vandring genom svensk BDSM-historia i humoristisk och generellt raljerande självironisk ton. Varning för nervösa skratt och stor igenkänning!
På seminariet Poly för nybörjare får man information om det här:

Vad är poly? Vad är relationsanarki? Och vem bestämmer vem som är poly eller inte? Vem bestämmer om man ska leva flersamt om man redan är i en relation? Våra erfarna experter berättar hur de bestämde sig för att lämna mononormen bakom sig, och svarar på era frågor. Medverkande: Gabriel är poly sedan över tio år tillbaka. Annika är erfaren relationsanarkist.
Det finns också möjlighet att möta en Polypanel som diskuterar frågan Vem styr normen?
Det finns många sätt att leva flersamt, men hur bestämmar man vilket, om något, som passar en? Här får du råd, tips och en möjlighet att få svar på dina frågor! Vår frågepanel består av polypersoner, relationsanarkister och flersamma som har valt olika sätt att leva på utanför mononormen. Medverkande: En panel av erfarna polypersoner, relationsanarkister och andra som på olika sätt bestämt sig för att lämna mononormen bakom sig.
Hur den trista monomormen ständigt tränger sej på avslöjas under seminariet "Polyrelationer på bådas villkor - men den tredje då?"
En föreläsning om hur parnormer kan smyga sig in i polysammanhang. Hur uppmärksammar och motarbetar man det, så ingen behöver känna sig som en mindre viktig "tredje". Normen för kärleksrelationer är att vara två. Polyamorösa relationer bryter den här normen, men tvåsamhetsnormen är en väldigt stark norm, så även i polyvärlden är det lätt att samtal om relationer utgår från par. Samtal om hur "båda måste vara överens", "båda måste få säga nej" och "båda måste få sina behov tillfredställda", får lätt den som har en relationer med någon som sedan innan befinner sig i en relation, att känna sig utpekad som "den tredje" och betraktad som mindre viktig, med mindre makt och mindre rättigheter. Den här föreläsningen försöker utifrån mångårig erfarenhet ge exempel på hur parnormer kan visa sig i polysammanhang, hur man kan uppmärksamma det och lite idéer om hur det går att motverka, så alla får större chanser att känna sig trygga och viktiga. Medverkande: Karin Dunér är en av de polyaktivister som varit aktiv längst, och som har lång erfarenhet och mycket diskussioner bakom sig.
Pride Church erbjuder seminariet "Tänk om kyrkoherden är trans" med Ann-Christine Ruuth (f.d. kh Åke Roxbergh). OBS avslutas med gemensam andakt. Även "Queera bibelstudier" erbjuds, där Matteus sägs vara den queeraste av evangelisterna. (Se i övrigt Kyrkan på Pride eller Stockholms stift).  
Man kan sedan avsluta Pride-firandet med följande evenemang (men glöm inte skorna!):

Pride Naked

 Pride City, sö 31 jul 18:00–21:00
  • Medlemsklubb | Dresscode strikt naket | Insläpp 18-21 | Fri entré.
  • Medlemskap krävs och går inte att teckna eller förnya denna kväll.
    Endast kontant betalning i baren.
    En populär kväll för dig som gillar att visa upp Adamskostymen - dvs helt utan kläder (men med skor på).
    Tänk på att du måste ha ett giltigt medlemskap för att delta - det går inte att teckna eller förna medlemskap denna kvällen
  • Nå, det finns naturligtvis många fler aktiviteter under Pride, t.ex. paddling med Friluftsfrämjandet. Och åtskilliga seminarier - med bl.a. Barbro Westerholm - och åtskilliga paneldebatter är naturligtvis intressanta på ett mindre uppseendeväckande sätt än ovanstående. Men i alla fall. För kännedom.
Jag uppfattar som sagt inte alls Pridefestivalen som något slags allmän manifestation för allas lika värde. (Den innehåller ju t.ex. ingen markering mot den pågående utsorteringen av individer med Downs syndrom). Det finns en tydlig - legitim men ibland ganska kamouflerad - politisk agenda, tydlig inte minst när KD-ledaren Ebba Busch Thors deltagande debatteras (det är alltså inte bara kristdemokrater som ifrågasätter det!). Se även den intressanta krönikan om Stockholm Pride och alla människors lika värde.

Men, som sagt, det är bra att Pridefestivalen kan hållas i Stockholm - mer än på många andra håll fri från våld och hot. (Även i år, hoppas jag).

lördag 16 juli 2016

Och så Turkiet...

Mitt i det som brukar vara värsta nyhetstorkan. Men några rötmånadshistorier verkar det inte vara.

fredag 15 juli 2016

15 juli

Nya vapenlagar kan man ju diskutera. Bilar fulla med sprängämnen kan man (förhoppningsvis) spåra. Men hur hindrar man vansinnesdåd som det i Nice i går - när själva fordonet blir vapnet? (Jfr även 9/11, men där var ju "förarna" inte precis ensamma i "fordonet").

Det kan man fundera mycket på. Undantagstillstånd där alla utom polis och militär bara får cykla och gå? Tankeläsning?

Dubbel effekt på nationaldagen naturligtvis, både fysiskt (tätt packade människomassor) och psykologiskt (vilket slag mot Frankrike som just andats ut efter fotbolls-Em). Så fruktansvärt sorgligt! Så många barn skadade och döda. Så många äldre.

F.ö. känns det som att det rapporteras om nästan ett terrordåd i veckan nu. Orkar vi engagera oss? I dåd i EU-länder, möjligen. Bangladesh, Indonesien, Kenya och t.o.m. Turkiet känns liksom...

Ja, jag vet inte. Hoppas i alla fall att våra barn känner sej trygga och kan njuta av sitt sommarlov trots alla hemska nyheter. Vi vuxna bör väl bry oss mer, men t.o.m. vi måste få "slå av" en stund.

Magda Gads reportage från den verkliga fronten känns viktigt att följa. En enormt modig människa. Måtte hon få behålla livet länge än!

torsdag 14 juli 2016

14 juli

Har alltid tyckt lite synd om fransmännen som måste sjunga den gräsliga texten till sin nationalsång Marseljäsen (om än originaltexten i Frankrike omarbetats lite för nationalbruk). Nånånå. Finalförlusten i hemma-EM i söndags sved väl, så nu får man försöka fira lite ändå.

Men den hemska nyheten från 11/11 2015 - två dagar före terrorattentatet i Paris - som aldrig uppmärksammades stort - man hade som sagt haft ett par dagar på sej före terrorattentatet - bränner mej fortfarande. Tänk om det gällt foster med anlag för homosexualitet? Då hade - hoppas jag i alla fall - reaktionerna varit starka.

Varför är de inte det nu? P.g.a. en förryckt uttydning av "kvinnans rätt till sin kropp"? P.g.a. att vår övertalningsdefinition av barn som "ett livsdugligt foster" i bemärkelsen "även utanför mammas mage överlevande" (även ett 15 veckors foster är ju i allmänhet fullt livsdugligt om det inte avlivas!) aldrig varit annat än en "ad hoc-definition", avsedd att legitimera praxis: att även vår avkomma fritt får avlivas under graviditetens första hälft (och lite till om det gäller så av samhället oönskade foster som de med Downs syndrom)?

Ja, varför blev inte reaktionerna starka nu? Trots att varje kristen kyrka och många andra ideella organisationer påstår sej kämpa för allas lika värde. Trots att varje deltagande i varje Pride-festival brukar tolkas som ett ställningstagande för alla människors lika värde.

Dock, skona denna arma skara,
som ej sitt ödes skam förstått!
Låt högsint glömska straffet vara,
som drabbar legohjonens brott.
Men slå till jorden utan skoning
de blodsmän, som dem driva fram,
som skända, sölande i skam,
sin egen moders helga boning.

onsdag 13 juli 2016

Skepparkurs och flygmuseum

I söndags blev det en havstur till Kråkön för mej och pojkarna i strålande solsken. Vi blev upplockade vid Borka brygga kl 9 och resan tog väl halvannan timme. Gudstjänst på Kristi Förklarings dag i Kråköns kapell och sedan gofika, havsbad m.m. Underbart! Staffan fick en liten skepparkurs på vägen hem (om styrbord, babord, grön och röd boj, trianglar som skulle passas ihop, djupradar m.m.) och fick även prova styra ganska långa sträckor. Det gick finfint!

I förrgår kom damerna hem (2 på morgonen!) och vi fick besök av min moster Anita och hennes Börje. Igår fyllde Jonatan 12 år (och 12*12 månader!) och gratulerades med presenter och ägg & bacon. Sedan for vi på flygmuseet på gamla F15 i Söderhamn. Intressant! Natten till igår och under resan till Söderhamn skvalade regnet, men sen blev det riktigt fint och på Jonatans önskemål - han hade f.ö. önskat ägg och bacon till frukost! - for jag och barnen till Malnbaden för ett skönt kvällsdopp.

Får se vad denna dag bär i sitt sköte!

fredag 8 juli 2016

Igår blev det långpaddling!

Enligt Sördala camping-värden paddlade vi 20 km igår längs Svågaälven (Hälsinglands tredje största). Själv tyckte jag nog mer att det såg ut som 15 km på kartan, trots alla meanderslingor, men man får väl lita på honom som skjutsade oss 7 km (!) till utgångsläget vid Ängebo.

Själv plurrade jag vid ett tillfälle och hade klara balansproblem vid två urstigningar. Vi gjorde nämligen div. strandhugg på de små sandstränder som då och då bildades vid "innerkurvorna" (jfr Frostkilen i Voxnan). Solen sken och fåglarna kvittrade. Underbart och spännande - i varje fall i början och vid de fåtaliga forsarna. Pojkarna klagade på enformighet i slutet och började leka 20 frågor - och vips så var vi framme i Sördala igen!

F.ö. har jag noterat att Storbritannien nu tycks få sin första kvinnliga premiärminister sedan Margaret Thatcher. Grabbarnas rävspel föll inte tories på läppen. Grattis Theresa - eller Andrea! Och jag har noterat att Statens medicinsk-etiska råd under Almedalsveckan verkade bra mycket mer bekymrade över den accelererande rashygienen i vårt land än självaste Kristdemokraterna.

onsdag 6 juli 2016

Otroligt vad det har svängt

Joel Halldorf har rätt i att det är alldeles otroligt vad Sverige har svängt när det gäller flyktingmottagandet. Jag hörde till dem som uppskattade flerpartiöverenskommelsen i oktober och kunde acceptera tillfälliga uppehållstillstånd (typ 4 år i taget) snarare än permanenta - hade inte själv blivit arg och otacksam om jag i händelse av krig i Sverige fått asyl för 4 år i taget i Finland eller Turkiet (möjligen hade jag blivit något mindre motiverad att lära mej finska eller turkiska, i varje fall om det verkade finnas utsikter att kriget i Sverige skulle ta slut under perioden). Jag har också tyckt att den sedan lång tid ådagalagda oförmågan att avvisa alla dem som fått avslag på sin asylansökan - vilket visserligen i vissa fall beror på att inget land vill ta emot dem - har rubbat förtroendet för Sveriges flyktingpolitik ö.h.t., vilket nu i hög grad skadar dem som verkligen har asylskäl och möter vår "uppstramade flyktingpolitik". Och den relativt stora mängden flyktingar som kom hit just i höstas motiverade säkert vissa regeländringar med syfte att även långsiktigt kunna stå upp för asylrätten och inte göra just Sverige till målet för alla flyktingar som tog sej till i Europa (vilket det väl aldrig var, men i alla fall). Professor Martin Kroon behöver inte resonera alldeles galet, lite beroende på utifrån vilket läge det är han talar om "åtstramning" (dagens eller höstens?) och att mera "hänvisa flyktingar till andra länder". Flera viktiga allmänna synpunkter att ha i minne oavsett syn på "mottagningsnivåer" för han ju absolut fram. Integration och bevarade samhällsfunktioner är onekligen viktiga.

Men vart har Sverige - och Europa - egentligen hamnat nu? Har vi permanentat något som först framställdes som en tillfällig "andningspaus"? Som Halldorf själv påpekar - som om det behövdes - kan vi förstås inte ta emot alla flyktingar. Men måste vi gå från en ytterlighet - om vi nu var där i höstas - till en annan? Det känns verkligen inte bra om inte ens "kärnfamiljer" ska kunna återförenas framöver. Bara 13 månaders (!) uppehållstillstånd i taget och ingen familjeåterförening för "alternativt skyddsbehövande" typ folk från Syrien? (Katarina Mazettis tankar för dagen i kvällst gav också en del att bita i...).

Däremot tycker jag - bortsett från stötande retorik om "godhetshyckleri" som t.o.m. partiledaren reagerar på - att KDU-ordföranden Sara Skyttedals tankar faktiskt kan vara värda att resonera kring. Om man inte, som Liberalerna önskat, kan få en vettig möjlighet att söka asyl i Sverige från en tillvaro utanför Europa (utan måste ta en chansning som båtflykting), vore det kanske rättvisast att vi bygger ut kvotflyktingsystemet snarare än "asylrätten" som onekligen gynnar dem som orkar/har råd att ta sej hit. Bara hela idén nu inte blir en variant av "den obotfärdiges förhinder" så att vi i praktiken varken tar emot ordentligt med flyktingar på det ena eller det andra viset.

lördag 2 juli 2016

Ingvar Carlsson sommarpratar om fjällvandring och annat

F.d. statsminister Ingvar Carlsson är en intressant sommarpratare, sin sträva röst och sitt rykte om tråkighet till trots. Särskilt avsnittet om fjällvandringens skönhet och klarhet skriver jag helt och hållet under på. Men alltihop är intressant - ett slags lättillgängliga memoarer ju!

Kolla in dagens sommarprat i efterhand om du missade det! Fin musik också.