Nu börjar jag bli less på hur Hillary Clintons s.k. förlust analyseras. Senast kritiserade Åsa Linderborg henne för att ha spelat "kvinnokortet". Må vara - men det lyckades ju! Hon fick ju flest röster, om än på något besynnerligt vis i "fel" stater! (Att vinna röster i Kalifornien är tydligen meningslöst för en demokrat, liksom i Texas för en republikan. Det är den tredje största staten Florida en måste vinna!).
Att sedan det märkliga amerikanska valsystemet gör att Donald Trump ändå blir president, det måste väl i varje fall demokraterna försöka se till att få ändring på! Nu har ju två klimathotsförnekare, Bush 2000 och Trump 2016, vunnit presidentvalet p.g.a. det otidsenliga elektorssystemet. Och vilka följder det kan få för vår globala miljö att amerikanarna inte kan räkna röster på vanligt hederligt vis, det går väl knappt att överskåda. Särskilt Al Gore hade definitivt varit till fördel för vår gemensamma miljö.
Tänk er att Clinton och Trump bytt väljare! Då hade Clinton fått några 100 000 färre röster, men blivit president p.g.a. "rätt" delstatsfördelning. Oj oj oj vilket liv Trump och hans supportrar då hade fört om att ha blivit bestulen på segern, om etablissemangets riggning o.s.v.! Och så hade analyserna handlat om Clintons taktiska skicklighet, hur bra det var att betona sin kvinnlighet o.s.v. - trots att hon misslyckats att få en majoritet av rösterna!
Hade Trump velat visa att han trots allt är en gentleman skulle han dagen efter valet ha sagt: "OK, Hillary, du vann! Jag skiter väl i det här elektorssystemet som upprör mej oavsett om jag tjänar på det eller inte." (Kan man tacka nej till 300 000 kr i månadslön kan man väl säga så också,
särskilt om man egentligen inte vill bli president utan kung).