torsdag 27 december 2007

Benazir Bhutto är död - leve Benazir Bhutto!

Efter att nu även Benazir Bhutto fallit offer för ett politiskt mord - vilket även hängningen av hennes far Ali Bhutto på 70-talet måste betecknas som - kan jag inte annat än önska att minnet av henne ska leva och inspirera, inte till terrordåd och hämnd, men till förnyade politiska och demokratiska ansträngningar.

Benazir Bhutto var ju nämligen lika lite som t.ex. Olof Palme eller John F Kennedy en fullkomlig människa eller ens en fullkomlig politiker. Hon var ju nämligen prövad i verkligheten, och hennes insats som premiärminister lämnade därmed säkert mycket övrigt att önska. Ingen trodde heller att hennes parti skulle få egen majoritet ens i ett fritt och demokratiskt val, så alla var uppenbarligen inte övertygade om hennes förmåga.

Men alla demokratiska krafter inom och utom Pakistan borde kunna ena sej om att kraftfullt fördöma det skedda - och har Bhutto skött sej lika bra som sin far när det gäller att ge andra utrymme att växa, så finns det andra skickliga demokratiska politiker, släkt eller inte, som är redo att ta vid där hennes liv så tragiskt slutade. (Det får gärna vara kvinnor - vad är det som gör att Asien, även muslimska länder, haft en sådan rad av starka kvinnliga ledare - "Tansu Ciller, Benazir Bhutto, Indira Gandhi, Corazon Aquino, Megawati Sukarnoputri..." - medan det kristna Västeuropa väl egentligen bara haft Margaret Thatcher och nu senast Angela Merkel på verkliga maktpositioner?)

Och som kristen vill jag även till en muslim gärna instämma i profeten Daniels önskningshälsning till Nebukadnessar: "Må du leva evinnerligen!" Inte bara som ett vackert minne, utan som det gränslösa, svindlande mirakel varje människa är. Benazir Bhutto är död - leve Benazir Bhutto!

Grön jul - men med goda isar

Nu skulle jag egentligen ord för ord kunnat upprepa min "väderrapport" i blogginlägget för den 7 dennes. Gröna gräsmattor, in med skidor och pulka, ut med trehjulingar och sandsaker o.s.v. Gumman Tö, låt bli vår snö o.s.v. Men jag nöjer mej med att påpeka att det utmärkta skridskoföret kanske räddades av tövädret (på 6-7 plusgrader), eftersom den igår nyfallna blötsnön därigenom utplånades.

Men nu måste vi få minusgrader snart igen, så att inte själva isarna förtärs.

onsdag 26 december 2007

Arn

Nu lär det väl bli rusning efter andra delen i Jan Guillous Arn-trilogi, Tempelriddaren - eftersom man inte fick veta "hur det går" i filmen. (Jodå, jag har läst alla tre (fyra) böckerna i serien).

Som premiärlejon måste jag ju säga att det var en maffig upplevelse att äntligen få se Guillous epos filmatiserat (till hälften åtminstone). Han har gjort ett storverk, inget snack om den saken.

Julmysterier

Spännande som en deckare är det att så här i juletider begrunda och jämföra följande presentationer av julevangeliet:

ETT BARN ÄR FÖTT - MEN VAR OCH NÄR? av fil. dr. Magnus Zetterholm understreckare i SvD julafton i fjol
och
MYSTERIET MED DEN FÖRSVUNNA SKATTSKRIVNINGEN OCH ANDRA MYSTERIER
av kh em Anders Brogren.

Kan Brogren verkligen ha rätt? Är det möjligt att framstående forskare har en så nonchalant attityd till ett område de framträder som experter på?

Oavsett personlig tro tycker jag texterna är enormt intressanta som julläsning och källkritisk övning.

God fortsättning på helgen!

torsdag 20 december 2007

Om juledag faller på en Tisdag

Hittade nyss en gammal vers som inte bara bådar gott för tider som kommer (Återgiven efter Julberättelser från svunnen tid, Semic 1997):

Om juledag faller på en Tisdag nu
en kall Vinter skall du komma i hug
med mycken Snö och fuktighet,
till ett blåsande väder du dig bered.
En våt Sommar skall du ock få,
Korn och Vin skall växa medelmåttigt då,
Smör, Oljo, Honung och Lin med stor båtnad;
Svin skola dö och Fåren lida nöd,
då blifver mycket fromt folk död.
Skeppen i sjön skola då fara lida.
Helsot skola då många Präster bortslita.
I detta år skall god Frid vara,
bland Konungar och Förstar på jorden ära.

Budskapet känns ju inte direkt entydigt, men tydligen ska svin och fromma personer drabbas värst under året som kommer. Konungar och Förstar får det däremot ganska bra, liksom bi- och linodlare. Ja ja. Om än juldagen infaller på en tisdag i år, vill jag önska alla som läser detta en riktigt God Jul! För det finns ju andra julbudskap än ovannämnda att ta till sej. Här följer slutet av Carl Michael Bellmans julpsalm "Du gjorde väl du kom":

Han som ger hjärtat rymd och lungan sammandrager
själv av den luft han gjort nu andedräkten tager.
Han i vars hand var dag är räknad, mörk och klar,
han räknar själv i dag bland mänskor sina dar.

Han som ger alla djur sin kraft att kunna föda
blir född, och själv i dag han känner livets möda.
Du gjorde väl du kom! Din kärlek frälsar oss,
det blod som i dig rörs utsläcker avgrunds bloss.

De späda ögonkast som strålar kring din linda,
de skänka världen liv och mörkrets härar binda.
Du gjorde väl du kom! Men ack, min Frälserman,
din krubba och ditt kors stå redan när varann!

(C. M. Bellman 1740-1795)

tisdag 18 december 2007

Widar och andra sympatiska socialdemokrater

Under "bloggfastan" fick jag tid och ro att skriva repliken på Widars krönika (Ljusnan 12/12). Hoppas den kommer in i Ljusnan denna vecka, så att den känns hyfsat aktuell. Innehållet är ungefär detsamma som i det blogginlägg jag gjorde för ett par dagar sedan (se nedan).

Jag har även skrivit till Widar och bifogat texten. Ifall han vill "läsa in sej" på den i förväg. Han svarade raskt och tackade.

Synd på Widar egentligen - en av alla dessa sympatiska, socialliberala socialdemokrater som för länge sedan borde ha blivit folkpartister. Om de, likt Marit Paulsen, haft någon verklig hut i kroppen.

Jag ser bara två alternativ för socialdemokrater som han: antingen överge det "socialistiska blocket" och gå över till något borgerligt parti - eller också förmå sitt parti att tydligt och offentligt ta avstånd från socialismen och därmed träda i det borgerliga blocket som vänsterliberalt mittenparti.

lördag 15 december 2007

Bloggfastehelg fr.o.m. nu

Den kristne bloggaren Mackan Andersson hade uppmanat alla kristna bloggare att bloggfasta denna helg. För att prioritera det Allra Viktigaste. Bra idé tycker jag - och jag följer den på de flesta av mina bloggar (!). Men jag kände mej nästan tvungen att skriva nåt här denna morgon, eftersom jag inte varit här på en vecka - "fastat" från denna blogg om man så vill - och eftersom den stackars bloggen kunde se lite väl ödslig och övergiven ut annars. (Fast antagligen hade jag bara abstinensbesvär ;o).

Men nu ska jag ta helg!

Widar gillar att partierna liknar varandra

Folkbladets politiske redaktör Widar Andersson skriver i en krönika (Ljusnan 12/12) något som nästan kan likna en replik på mina insändare om socialdemokratiska arbetarpartiet och folkpartiet liberalerna. Han hyllar den dragning mot mitten som märks hos såväl socialdemokrater och moderater och rubriken är: "Bra att partierna liknar varandra."

Måste nog skriva en insändare till och bemöta Widar. Jag får göra här på bloggen så länge. Naturligtvis är det bra att de flesta i praktiken har blivit socialliberaler. Men det är djupt oetiskt att, som "högervridne Widar", fortsätta verka inom ett socialistiskt parti ifall man inte längre delar dess ideologi. Lika lite som jag uppskattar socialistiska folkpartister, lika lite uppskattar jag vad som närmast måste betraktas som borgerlig infiltration i ett socialistiskt parti.

Naturligtvis är det rent partitaktiskt listigt att dra sej dit de flesta väljare befinner sej. Men politiken urartar då lätt till ett uselt spel om makten för dess egen skull, istället för en kamp om makten för att kunna förverkliga de egna idealen och visionerna. Ser inte Widar det?

Tydligen inte. Han är ju socialdemokrat. Och i enpartistaten Sverige (med kortare avbrott för proteströster på de borgerliga) är det ju socialdemokraterna som ska regera. Vilken politik som socialdemokraterns ska stå för? Ja, det folk vill ha, förstås (nu senast folkpartistisk skolpolitik). Vad ska vi med andra partier till egentligen, när vi har ett stort och fint parti som inte bara lyssnar till rörelsen utan till (i stort sett) hela folket?

Starka isar igen

Efter nästan en veckas verklig iskyla (minst 10 minusgrader både dag och natt) är ordningen återställd och de mindra sjöisarna åter säkra (Ljusnan och Varpen bör ingen lita på). Låt oss nu bara få lite skidåkarsnö igen! Men jag har ju lärt mej hur det fungerar här i Södra Sverige: när det är kallt är det också klart och nederbördsfritt - när det kommer nederbörd blir det milt och regn. Stabilt vinterväder får vi ofta först i mars (!).

fredag 7 december 2007

Barmark igen

Efter ett dygn med regn och 7-gradig värme är gräsmattorna gröna igen. In med skidor och pulka. Ut med trehjulingar och hinkar.

Ack ja. "Gumman Tö, låt bli vår snö". Men visst - hon är bra för komposten!

torsdag 6 december 2007

Folkpartiet liberalerna borde vara störst

I väntan på att någon hälsingsk socialdemokrat bekänner färg (socialistisk eller inte?) vill jag ta upp mitt eget parti och dess litenhet.

Rubriken ovan kan verka stöddig - i själva verket kan den lika gärna innebära den en fruktansvärd självanklagelse. Vad är det som gör att folkpartiet liberalerna, i en tid då nästan alla öppet eller i hemlighet är socialliberaler, fortfarande dansar omkring mellan 5 och 15 procent av valmanskåren? Vad är det, kort sagt, som gör att folkpartiet liberalerna inte lyckats bli ett verkligt folkparti? Ännu kortare: vad är det för fel på folkpartiet liberalerna?

Man kunde ju tycka att alla socialdemokrater som under 80- och 90-talen upptäckte att de inte längre var socialister, och alltså inte ville fortsätta i riktning mot det socialistiska samhället, borde ha gjort som Marit Paulsen och gått över till folkpartiet liberalerna. Och man kan ju tycka att alla moderater som under samma period insett att verklig högerpolitik inte är något för dem (Fredrik Reinfeldt t.ex.), skulle ha sett folkpartiet liberalerna som det naturliga alternativet istället för att beröva Sverige ett anständigt högerparti.

Är då vi folkpartister och socialliberaler så fruktansvärt frånstötande? Kanske det. (Tack Marit för att du var så modig!). Men jag har en annan teori.

Sir Winston Churchill sa på sin tid att somliga människor bytte parti för sina åsikters skull medan andra bytte åsikter för sitt partis skull. I vår tid har en tredje och en fjärde människotyp uppträtt. Dels en typ som av sociala skäl (familje- och vänskapsband?) försöker göra om sitt parti totalt för att man trots sina radikalt annorlunda åsikter ska kunna fortsätta tillhöra det parti man är uppvuxen med, även om det redan finns partier som bättre motsvarar dessa åsikter. Dels en typ som försöker få sitt parti att tycka som den allmänna opinionen, och alltså liksom typ nummer två själv saknar verkliga åsikter.

Och den tredje och fjärde typen, som ibland inte är helt lätta att skilja åt, härjar just nu som värst inom moderaterna och socialdemokraterna. (Men jag ska inte förneka att de dyker upp även inom mitt eget parti, den fjärde typen särskilt inför valrörelserna). Detta är ett hot mot demokratin!

Demokrati innebär inte att partierna och deras företrädare ständigt håller upp fuktiga fingrar i luften. Demokrati innebär att det finns verkliga, urskiljbara alternativ att välja mellan. Demokrati innebär att den som ställer upp till val vågar förlora.

(infört i Ljusnan, 6 december 2007)

söndag 2 december 2007

Kejsar Vladimir?

Hur ser det ut i Ryssland idag? Är det en ny Vladimir som dryga 1000 år efter Kiev-rikets grundare har stått upp som enväldig ledare?

Ja, man undrar ju. Dagens valsiffror från Tjetjenien talar om över 90 % valdeltagande, varav över 90% röstade på Enade Ryssland, Putins parti. Fan tro´t!

Siffrorna i själva Ryssland skulle väl i och för sej kunna återspegla ett faktiskt existerande folkligt stöd. Det obegripliga är ju, som jag tidigare sagt, att Putin är så oherrans feg! Att han inte vågar låta sej utmanas på rimliga villkor utan styr opinionsbildningen och media så hårt!

Det blir i praktiken rätt likt Musharrafs attityd i Pakistan: att kritisera ledaren är liktydigt med förräderi. Med andra ord: "staten det är jag".