måndag 30 april 2007

Cykelkärra mot växthuseffekt

En ganska underbar upplevelse var det att igår, söndag, kunna köra alla tre barnen till och från kyrkan - med cykel! Tack vare att två satt i cykelkärran och en i barnstolen på pakethållaren så gick det utmärkt, i alla fall ända tills lille Staffan somnade och lutade sitt trötta huvud mot min rygg.

Att kunna ta sej fram cyklande är en stor förmån. Det är friskvård och indirekt naturvård - det är bra att Sverige satsat så mycket som vi gjort på cykelvägar. Tyvärr känner jag mej inte välkommen på t.ex. Max eller Prix när jag kommer cyklande - det är som om man mest anpassat sej till bilisterna och deras "drive-in-behov". Cyklar och, ännu värre, cykelkärror får inte precis några egna parkeringsrutor - de får liksom klämmas in nånstans vid behov.

Något att förbättra, således! Det är väl inte så dumt med mål att sträva mot?

söndag 29 april 2007

Glad Valborg

Glad Valborg tillönskas alla. Utan alltför mycket fylla och villa. Är inte våren själv det bästa ruset? Även i kall och regnig form kommer den ju med Ljus och Doft!

onsdag 25 april 2007

Sverigedemokraterna till Karlskrona

Det meddelas nu att Karlskrona kommun tar emot sverigedemokraternas årskongress den 18-20 maj. Karlskrona, hmm... ja, skulle inte polisen klara av "antifascisterna" så har ju staden som bekant ett ovanligt stort antal aktiva inom nationalsocialistisk front som säkert gärna tar upp alla kastade handskar från extremvänsterhåll.

Måtte det nu inte bli alltför många tillresta från någondera sidan ;o/. Det kan inte hjälpas - det hade nog blivit lugnare i Bollnäs ;o) Men trots allt: principiellt bra att Karlskrona kommun ställde upp med lokaler. Trots de goodwill-risker det kan föra med sej.

Karlskrona som extremhögerfäste är väl inte precis vad kommunen vill bli känd som. Men nu slapp Sverige i alla fall bli känt som landet där Antifascistisk aktion med våldsmetoder avgör vad som får sägas och inte sägas offentligt.Och nu får vi bemöta sverigedemokraterna på vanligt hederligt vis.

Konstig avgång för Leijonborg

Det är väl OK att avgå som partiledare efter 10 år vid styret. Det är möjligt att partiledningen hursomhelst borde ha bytts ut inför valet 2010. Men att Leijonborg nu närmast tvingas bort redan i år luktar skunk.

Att som DN påstå att han "klamrade sig fast vid makten för länge" är ju enbart löjligt. När skulle han ha gått? Mitt i uppbyggnaden av den borgerliga alliansen? Strax före valet 2006 (i samband med dataintrånget?)? Strax efter valet, just vid regeringsbildningen? Sällan.

Lars Leijonborg borde ha fått sitta kvar ett tag till. Absolut. Att kalla 7,54% av rösterna för ett katastrofval är löjligt när det handlar om ett parti som endast ett par gånger i nyare tid har fått tvåsiffriga resultat.

Och den påstådda högervridningen? I stort sett medial vulgärpropaganda, möjligen med visst stöd av förre partisekreterarens utspelsstrategi. Men om tydliga krav i skolan och ett norgeinspirerat språktest för presumtiva medborgare är högeridéer, då heter jag Kalle. Leijonborg var och är en utpräglat socialliberal politiker, och den som likställer honom med Dansk Folkeparti eller våra egna sverigedemokrater kan ju med fördel studera sagda partier lite noggrannare. Liksom folkpartiet liberalerna.

Rysslands återuppväckare på lit de parade

Jeltsin död och på lit de parade inför begravningen. Ja, att hans hjärta skulle orka i hela 76 år var faktiskt mer än jag trodde. Det plockades ju ut ur kroppen i ungefär en timme för ca 10 år sedan under en avancerad bypass-operation.

Klokt av honom att till slut bli pensionär vid millennieskiftet - han fick ju därmed njuta sitt otium i över 7 år. Om det var klokt att utse Putin till efterträdare är en annan femma.

Vad man än anser om Jeltsin - ryssarna lär se honom som en förlorare och den nationella stolthetens dödgrävare - står det helt klart att han gjorde en historisk insats, särskilt de där ödesdigra dagarna 1991.

Att återigen få tala om Ryssland var en befrielse, också för oss i väst. Sovjetunionen var förskräckligt, framför allt ideologiskt men också rent språkligt, som ord betraktat! ("Sovjetmänniskorna..." hu!). Men nu gäller det att inte även begreppet Ryssland fortsätter att dras i smutsen av Moskvas politik. Rädda organisations-, press- och mötesfriheten! Värna tjetjenerna!

tisdag 24 april 2007

Leijonkungen går

Måndagen den 22 april var onekligen händelserik. Lars Leijonborg kastade in handduken. Jag hakar gärna på den socialdemokratiska återvinningstrenden och föreslår Maria Leissner som partiledare.

Om det förra gången (1995-97) var hennes största svaghet att hon inte satt i riksdagen är det förstås inte bättre på den fronten nu, men hon är - liksom Mona - 10 år äldre och klokare, och partiet bör ha rimligare förväntningar på opinionssiffror nu än förra gången då hon möttes av ständiga ifrågasättanden p.g.a. siffror som faktiskt översteg vad partiet under Leijonborg fick något år senare (1998).

Fungerar det inte med Leissner, av riksdagsplatsskäl och annat, så vill jag ha Birgitta Ohlsson, Karin Pilsäter eller - OK då - Jan Björklund. Han är inte sämre för att han är karl. Däremot vore det helt klart en smula riskabelt för ett så principfeministiskt parti som folkpartiet att under 10 år till ha en man som ledare. Risken är ju då att både moderaterna och kristdemokraterna hinner före och att folkpartiet inför valet 2014 framstår som det enda parti som inte satsat ordentligt på en kvinnlig partiledare (Leissner blev ju bara en parentes ungefär som Karin Söder 10 år tidigare).

Nyamko Sabuni då? Vet för lite om henne än, men hennes engagemang mot kvinnlig könsstympning har min fulla sympati. Engagemanget mot religiösa friskolor i största allmänhet tycker jag dock är stötande - där är Maria Wetterstrands linje mer i enlighet med min. Ett val av Sabuni till partiledare skulle dock effektivt ta död på vulgärpropagandans likställande mellan Sveriges folkparti och Dansk Folkeparti. Att inte bara välja en kvinna utan därtill en s.k. "invandrare", en "blatte", skulle faktiskt vara epokgörande. Nu vill jag dock inte bara ha en symbol utan en verklig personlighet i toppen. Men det är fullt möjligt att Sabuni är en sådan.

söndag 22 april 2007

Bland rattfyllon, kleptomaner och pyromaner

Jag måste ju säga att de homosexuella ofta buntas ihop med väldigt konstigt folk. Människor som "utan alla jämförelser i övrigt" vill visa på att man kan älska alla människor utan att godkänna deras handlingar, har på något sätt fått för sej att detta visas bäst genom att prata om kleptomaner i samma andetag som homosexuella.

Den kristdemokratiske riksdagsmannen (1998-2006) Erling Wälivaara från Norrbotten gjorde det, likaså adventistpastorn i Delsbo Jerker Sjölander (Ljusnan 19/4). Om de åtminstone hade skrivit något i stil med TILL OCH MED eller INTE ENS om "kleptomanerna" (nä, det skulle ändå inte hjälpa), men när nu dessa fullt åtalbara människor nämns i samma andetag som samkönat samlevande, då luktar det onekligen homofobi (detta överutnyttjade men tyvärr ibland relevanta begrepp).

Jag kan bara vädja: sluta med dylika jämförelser! Ni skadar både dem ni angriper och i tänkande människors ögon den sak ni säger er företräda. Även om ni inte jämför rakt av, så är det kränkande att jämförelser med kriminella grupper alls kommer upp! Ska det jämföras, så jämför åtminstone med någotsånär jämförbara företeelser inom området frivillig sexuell samlevnad.

tisdag 17 april 2007

Rädda Sverigedemokraternas årskonferens!

"Jag hatar dina åsikter, men är beredd att dö för att du ska få ha dem!" Vare sej det nu var Voltaire eller någon annan som sa detta, så är det väldigt tjusigt sagt. Svårare att praktisera för såväl Voltaire som oss andra, dock.

Igår höll jag på att sätta kvällsmackan i vrångstrupen när jag såg på Aktuellts 21-sändning. Att Sverigedemokraterna inte kunde hålla sin årskonferens (landsmöte?) i Sverige utan var tvungna att boka plats i Danmark är ju en ren och skär skandal! Nu tycker jag det borde vara varje kommuns plikt att erbjuda Sverigedemokraterna en bra lokal, skyddad från stenkastande "anti-fascister".

För bara i några enstaka fall handlade det om aversion mot Sverigedemokraternas egna åsikter. Det vanligaste skälet till att partiet nobbades var säkerhetsskäl - p.g.a. stenkastande anti-(Sverige)demokrater ville man inte riskera övriga gäster eller kommande bokningar.

Jag säger som Errold Westman i Skarvsjöby: SKÄMMES! Framför allt ni s.k. anti-fascister som använder fascismens metoder, men också ni/vi "demokrater" som inte ställer upp och garanterar Sverigedemokraterna möjligheten att hålla fredliga sammankomster i vårt eget land.

Vart ska detta bära hän? Överlåter vi till våldsamma anarkister att värna allas lika värde och till Sverigedemokraterna att värna yttrandefriheten, ja, då är vi illa ute. Djävulskt illa ute (OBS ingen svordom utan bara värdering/konstaterande).

torsdag 12 april 2007

Vadå jobbgaranti?

Jag måste instämma i oppositionens funderingar kring begreppet "jobbgaranti" som regeringen och arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin lanserat. Vad är det man garanterar? Är det jobb åt alla ungdomar, som man kan frestas tro? Eller är det något i stil med Ingela Thaléns vallöften - ett löfte att det är en målsättning som man lovar att göra allt för att uppfylla?

Hursomhelst är satsningen på ungdomar bra och viktig. Synd bara om en dum språkanvändning ska få dölja det.

Med cykel i skärgården

En sällsynt möjlighet fick jag i går, den 11 april 2007, när jag i strålande sol cyklade rakt ut i Bottenviken! Jag körde bil till Lövskär längst ut på Hertsölandet i Luleå, parkerade bilen och cyklade österut.

Varje år brukar flera mil vintervägar plogas upp på havet utanför Luleå, och fortfarande bär isen både bilar och traktorer, men det här året och den här tiden spelar det inte så stor roll var man kör. Isen är ungefär lika välsopad utanför som innanför plogvallarna från i januari.

På mammas fräscha cykel trampade jag med solen i ansiktet. Nästan till den stora luleskärgårdens yttersta gräns. När jag kommit ca 20 km från fastlandet såg jag slutligen hur horisonten liksom blev någon centimeter bred och dessutom blå och glittrande. Även om det väl var flera kilometer kvar till öppet vatten kände jag att jag nått "världens ände" och svängde av innanför Småskär för att åka tillbaka en delvis annan väg.

En fantastisk upplevelse! (Inte minst den smått otroliga skylten om att eldning och fiske på vägen är förbjudet!)

tisdag 10 april 2007

Glad Påsk!

Det blev ju ingen handelsstrejk i påsk. Och det var ju trevligt. Fast som Anders Eklund i Ljusnan 5/4 påpekade kan man ju undra varför det framställdes som så fasansfullt att några affärer ev. skulle ha stängt över påskhelgen. Om prästerna skulle ha hotat med strejk hade reaktionen enligt Eklund inte varit tillnärmelsevis lika kraftig.

Fast jag vet inte jag. Även de som inte går i kyrkorna under påskhelgen hade troligen både uppmärksammat och reagerat på inställda gudstjänster under kristenhetens viktigaste högtid.

Medan vi funderar på om Eklund har rätt eller inte vill jag önska alla en fortsatt Glad påsk! För påskdagens glädjebudskap har - om det är sant, vilket jag tror - oerhörda konsekvenser även efter långhelgen. Jag citerar den engelske journalisten G. K. Chesterton (1874-1936):

Ingen mänsklig varelse var någonsin så onaturlig att hon dyrkade Naturen. Ingen människa, hur anlagd hon än (liksom jag) må vara för fetma, dyrkade någonsin en man så rund som solen eller en kvinna så rund som månen. Ingen människa, hur attraherad hon än må vara av konstnärlig besjälning, trodde någonsin verkligen att dryaden var lika mager och stel som trädet.

Vi människor har aldrig dyrkat Naturen, och skälet är verkligen mycket enkelt. Skälet är att alla människor är övermänniskor. Vi har tecknat vår egen bild på Naturen, liksom Gud har tecknat sin bild på oss. Vi har sagt åt den enorma solen att stå stilla; vi har fixerat den på våra sköldar. Och när det fanns stora naturkrafter vi för tillfället inte kunde kontrollera, har vi tänkt oss storslagna varelser i mänsklig gestalt som kontrollerar dem.

Jupiter betyder inte dunder. Dunder betyder Jupiters marsch och seger. Neptunus betyder inte havet; havet är hans, och han gjorde det. Med andra ord, vad hedningen verkligen sa om havet var “Endast min fetish Mumbo kunde resa sådana berg ur blotta vattnet.” Vad hedningen verkligen sa om solen var: “Endast min farfarsfar Jumbo kunde förtjäna en så strålande krona.”

Angående alla dessa myter är min egen position ytterligt och även sorgligt enkel. Jag säger att du inte kan förstå en enda myt förrän du har funnit att en av dem inte är en myt. Pumpspöken betyder ingenting om det inte finns riktiga spöken. Förfalskade sedlar betyder ingenting om det inte finns riktiga sedlar. Hedniska gudar betyder ingenting, och kommer aldrig att betyda någonting, för dem av oss som förnekar den kristne Guden. När väl en gud erkänns, om än en falsk gud, börjar Kosmos veta sin plats, som är andrahandsplatsen. När det väl är den verklige Guden faller Kosmos ner inför Honom, och erbjuder blommor i vårens tid liksom eldar i vinterns.

“Min älskling är som en ros” innebär inte att poeten prisar rosor under bilden av en ung flicka. “Vem är månen och kungen på min himmel” betyder inte att Julia uppfann Romeo för att göra månens rundhet rättvisa. “Kristus är Påskens Sol” betyder inte att bedjaren prisar solen under emblemet Kristus. Gudinna eller gud kan klä sej i vår eller sommar; men kroppen är mer än draperingen. Religionen tar nästan vanvördigt på sej naturens dräkt, och kristendomen har verkligen gjort det lika bra med snön till jul som med snödropparna på våren.

Och när jag ser över de solbelysta fälten vet jag i mitt innersta att min glädje inte bara är en glädje över våren, för våren ensam, som alltid försvinner, vore alltid vemodig. Det finns någon eller något som går där, för att bli krönt med blommor. Och min glädje ligger i ett löfte som ännu är en möjlighet - och i de dödas uppståndelse.

G.K.Chesterton ur “A Miscellany of Man”, råöversatt 2001 A.H. - men läs originalet om ni får tag i det