fredag 30 januari 2015

En solskenshistoria - eller en fasansfull mardröm?

Jag kan fortfarande inte riktigt bestämma mej för vilket, när jag läser om Rune. Bra att ha anhöriga i alla fall, verkar det som.

(Man kanske skulle göra som H C Andersen och ha en lapp bredvid sängen där det står: "Jag är inte död, jag är inte död!").

måndag 26 januari 2015

Taktiserande republikaner visar att även svensk abortlag kan stämplas som kvinnofientlig

Ser man på! I USA är man så fångad av retoriken om "kvinnans rätt till sin egen kropp" (visst, men barnet hon väntar då?) att det inte ens går att föreslå ett abortförbud under andra hälften av graviditeten, då abort är förbjudet t.o.m. i Sverige. (Utom i några speciella fall - har t.ex. fostret någon form av handikapp, typ gomspalt eller Downs syndrom går det bra att avliva det någon vecka till...). Observera taktiserandet - republikanerna är egentligen för ett förbud liknande det Sverige har, men de vågar inte driva det av rädsla för hur det kan uppfattas eller beskrivas av motståndarna. Typiskt politiker, måste jag tyvärr säga. Jag känner igen det både från kristdemokraterna och mitt folkparti. Välgrundade åsikter och förslag som råkar vara politiskt obekväma smusslas undan eller t.o.m. skrivs om för att maximera väljarstödet - och till slut står man där när vinden vänder igen och får "bära åsnan" (allusion på berättelsen om pappan och pojken som köpt en åsna och får kritik hur de än gör). Istället för att i längden vinna respekt för sin linje.

Jojo. Där får man höra. Det är alltså så att vi i Sverige som moraliserar kring förslag att sätta gränsen för fosterfördrivningar till vecka 12 som gäller i många andra europeiska länder (det skulle ju stämpla många av de semaste decenniernas aborter som oetiska och allvarligt försvåra utsorteringen av foster med Downs), vi blir själva stämplade som kvinnofientliga och lite bakom av det "liberala" USA. Ja, för argumentationen om "kvinnans rätt till sin egen kropp" bör väl gälla HELA graviditeten (eller?). Och "man kan ju inte tvinga en kvinna att föda" (som det brukar heta). Även om vi faktiskt gör det. (Tänk bara på dem som inte velat ta in att de är gravida, om inte ända fram till födelsen så åtminstone över halva graviditeten!).

Jag har faktiskt frågat Amnesty, som börjat räkna rätten till fosterfördrivningar till de mänskliga rättigheter organisationen ska kämpa för, om de också tänker kämpa för att Sverige utvidgar "rätten" till abort att gälla  också andra hälften av graviditeten. Eller är just vår gräns vid vecka 18 (eller vecka 21 vid särskilt "ömmande" fall, gomspalt t.ex.) särskilt sakrosankt och oantastlig?

F.ö. måste vi officiellt och tydligt införa samvetsfrihet för barnmorskor. Annars blir det snart omöjligt för troende kristna - och för den delen muslimer - att arbeta som barnmorskor. Och annars börjar man snart tänka att alla som fortfarande får arbeta som barnmorskor är ganska avtrubbade människor, som utan att blinka medverkar även vid t.ex. utsortering och avlivning av handikappade individer. Fosterfördrivning tillhör faktiskt inte yrkets raison d´etre.

onsdag 21 januari 2015

Det där med Pakistan

Nej, Joel Samuel, vi förstår nog faktiskt inte. Men tack för att du skrev.

måndag 19 januari 2015

Det där med Niamey

Visst - jag tycker man ska ha rätt att bränna Koranen, eller för den delen Bibeln, som min kristne lumparkompis regelbundet gjorde när han nött ut den istället för att slänga den i soporna. (Här i Iggesund bränner vi dessutom kors utanför kyrkan på Askonsdag). Man ska ha rätt att sänka krucifix i urin och att avbilda profeten Muhammed mer eller mindre naturtroget.

Men det börjar likna ett gisslandrama det här: håna islam i Frankrike så bränner vi kyrkor i Niger. Nu har ju de kristna i Niger vad jag vet inte spridit några som helst karikatyrer av Muhammed. Men det är absolut förföljelsetider, vad Svenska kyrkans internationelle chef än har att anmärka på statistiken.

F.ö. var jag inne i Gävle-moskén igår i samband med firandet av svärmors 78 år. F.d. metodistkyrkan alltså, som byggts om med stöd från Saudi. Fredliga familjer vällde ut, banantuggande barn satt innanför entrén - och jag tog av mej skorna och beträdde de mysigt mjuka heltäckningsmattorna.

Jag tycker definitivt inte att man bör bränna moskéer - heller. Vare sej de är f.d. kyrkor eller vanliga källarlokaler.

onsdag 14 januari 2015

Det där med Baga

Ja, visst kan man med den nigerianske ärkebiskopen Ignatius undra varför massakern i Baga kom i sådan grotesk medieskugga förra veckan. Nå, den rapporterades i alla fall, men inte blev det några extrasändningar eller jättedemonstrationer precis.

Bryr sej världens ledare - och journalister - så lite när terrorister mördar flera tusen nigerianer om något eller några dussin fransmän stryker med ungefär samtidigt? Hade de döda i Nigeria inte tillräckligt medialt symbolvärde eller vad är felet? Att de är s.k. negrer?

Vi är då inte Baga-bor. Det är då alldeles tydligt.

söndag 11 januari 2015

Det där med Charlie Hebdo

Låt det bli sagt: Charlie Hebdo verkar tillsammans med fullkomligt träffsäkra satirbilder också ha publicerat en del stereotypiserad antimuslimsk dynga, även om jag inte vill jämföra tidningen med Der Stürmer, vars utgivare Julius Streicher ju dömdes till döden i Nürnrättegångarna alldeles oavsett den fria världens positiva syn på ordets och bildens frihet och satirens uppreklamerade oåtkomlighet. Inte ens skämtare kan alltså få någon fullständig moralisk carte blanche. Kanske inte ens alltid juridisk carte blanche, även om tryckfriheten och yttrandefriheten bör vara så stor som möjligt.

Men låt det också bli sagt: Charlie Hebdos teckningar har inte bara sårat och retat upp muslimer, utan även kristna - mej t.ex. (Vilket faktiskt i detta sammanhang talar till tidningens fördel!) Och att brutalt ha ihjäl journalister och tecknare - eller i mildare form ropa på polis! - för att dom sårar och retat upp en är hur som helst att göra sej själv till en grotesk karikatyr av sin livsåskådning, värre än något som någon fransk tecknare skulle kunna komma på, ja, det är att grundligast möjligt skämma ut både sej själv och allt man tror på. Jag lider med de mördades familjer, men också med muslimen i Iggesunds badhus som igår kväll förtvivlat konstaterade att terroristerna "förstör för allihop".

lördag 10 januari 2015

Det där med födelsedagar

Idag fyller min fru 43. Och Lars Levi Laestadius (lappmarksprästen alltså, inte släktingen/teaterchefen) skulle ha fyllt 215.

Nu är det lite lustigt: vid den av festföremålet beställda tacomiddagen med marängsvissefterrätt vände jag mej till Den Svenska Högtidsboken för att få något vackert ord till min hustru på födelsedagen. Jag har nämligen hört och nästan själv trott på att sanna kristna (inte bara Jehovas vittnen) mest bara hyllat dödsdagen men snarast misstrott och beklagat födelsedagen (Job förbannade den, kantänka), så att man liksom nästan måste vara ateist för att på just det sättet fira livet.

Och vad hittar jag då i denna fina men sekulär-humanistiska festbok? Nada. Jag kan ha missat något, men i varje fall är då födelsedagarna inte framträdande i denna bok. Jag kan inte hitta någon rubrik med detta innehåll vare sej i innehålls- eller sakregistret. (Ska kolla mer imorgon).

Däremot finns i En liten bönbok i psalmboken en fin liten bön på födelsedagen.

Och i 1819 års psalmbok fanns J O Wallins psalm "En äldre kristens tackoffer på sin födelsedag". (Nå, jag föreslog inte min hustru att sjunga den, men min far kunde gott ha fått den som hälsning på 70-årskalaset i höstas).

Än mer: i sin vitt spridda sångbok Andelig Dufwo-röst skaldar redan 1700-talspoeten Olof Kolmodin så här:

Min födelsedag
förtjänar, att jag
ett tacksamhetsljud
till himmelen sänder
att prisa min Gud
som skapat mig väl,
att jag av hans händer
fått lemmar och själ.

Kanske något för etnologer och seklärhumanister m.fl. att anteckna trots allt?

torsdag 8 januari 2015

Plurr i Sjöbyttebäcken

Redan före jul kunde jag konstatera att när min badsäsong i Sjöbyttebäcken var över (sista doppet i november nån gång) började barnens. Jag vet inte om det handlar om något slags hållfasthetstest av isen, men faktum kvarstår: det plurras oväntat mycket nu. Ska strax somna in till bäckens brus och skotorkens sus.

söndag 4 januari 2015

Gott Nytt 2015!

Gott Nytt År - efter en intensiv men också vilsam vecka i Lule med barnen är jag nu tillbaka i Hälsingland och landar långsamt, långsamt.

Som sagt: Gott Nytt År!

Och God Fortsättning!

Och - varför inte önska det redan nu - Gott Slut På Det Nya Året!