onsdag 28 november 2007

S ett icke-socialistiskt parti?

Följande insändare skickade jag in till Ljusnan i helgen. Den känns rätt aktuell med tanke på de pågående diskussionerna kring "blocköverskridande" regering (c+s) här i stan.

S ETT ICKE-SOCIALISTISKT PARTI?

Det har talats mycket om "de nya moderaterna" de senaste åren. Hur nya är de egentligen? Intressant fråga. Jag befarar att moderaterna i sin maktlystnad lämnat den politiska högerflanken öppen. Att erövras av vilka lycksökare som helst.

Men vad även garvade journalister missat att på fullt allvar konstatera är socialdemokraternas ideologiska omsvängning. Det är nämligen ingen tvekan om att det partiet under Göran Persson helt upphörde att vara socialistiskt!

Detta märktes tydlligt i Perssons retorik. Han talade praktiskt taget aldrig om "socialismen" (däremot gärna om "socialdemokratin"). Och ingenting tyder på att Mona Sahlin tänker och talar annorlunda.

Jag som gymnasielärare har ju på känt manér lärt mina elever att socialdemokrater och kommunister i princip haft samma mål men olika medel. Båda strävade mot det socialistiska samhället, men socialdemokraterna ville dit genom gradvisa reformer, kommunister genom revolution. Men för mej står det klart att det idag är det gamla kommunistpartiet (alltså vänsterpartiet) som är de reformistiska socialisterna. Och socialdemokraterna har blivit ett icke-socialistiskt parti!

Det här vill s inte tala alltför högt om. Det finns ju bl.a. en del röda norrbottningar som skulle se rött i så fall. Så partiets ledning hoppas att dessa fortfarande ska tro att partiet har kvar sina mål, samtidigt som man hoppas att övriga svenska folket ändå ska förstå att man numera är ett vanligt mittenparti.

Och borgerligheten på riksnivå vill inte heller erkänna att huvudfienden skulle ha blivit rumsren. Man behöver s som ett "vänsterspöke" för att motivera behovet av den egna alliansen.

Och journalisterna har inte heller på allvar velat konstatera faktum. Media behöver två någorlunda jämnstarka block för att kunna skapa den politiska dramatik som kanske inte är så stor i sak.

Vad är då de nya socialdemokraternas idealsamhälle? Ja, mycket tyder på att det är nånting i stil med Sverige 2006. Mina elever på Torsbergsgymnasiet gjorde iakttagelsen att s i senaste valrörelsen inte verkade vilja förändra så mycket, vare sej åt höger eller åt vänster. S sa ungefär: se hur bra Sverige blivit, låt oss fortsätta ha det så här. Och det budskapet var logiskt utifrån den förändrade ideologiska kompassen, om än inte någon valvinnare direkt.

Visst är saken intressant med tanke på både de lokala regeringsförhandlingarna i Bollnäs just nu och med tanke på valet 2010? Det kanske egentligen inte finns någon vänster att tala om längre. I alla fall max 20% verkliga socialister - resten har egentligen blivit vänsterliberaler, precis som labourpartierna i Storbritannien och nu senast i Australien.

Har jag rätt? Inte minst Hälsinglands socialdemokrater välkomnas att bekänna färg!

onsdag 21 november 2007

Krossa maffian nu!

När MC-gäng och närstående kretsar försöker spränga allmänna åklagare, då vill jag med Voltaire utbrista: Krossa den skändliga! Vi kan inte låta rena maffior växa sej starka i Sverige. Ingen ska behöva vara rädd för att bli trakasserad för att man inte lyder de vuxna halloween-monstrens variant av "Trick or treat". Vi vill inte ha er! Ta era fula motorcyklar och dra till Häcklefjäll (Ja, för allt i världen, dra inte åt Hälsingland!!!

Koldioxidutsläppen ökar snarare än minskar

Klimat- och utsläppsrapporterna duggar allt tätare. Inom 7 år måste vi i västvärlden radikalt ha lagt om livsstil, sägs det från något håll. Det kategoriska imperativet (se Kant) tycks förbjuda oss att behålla våra bilar när vi alla inser vilken katastrof det vore om alla kineser och indier skaffar en. Men kommer vi att omsätta våra ökade moraliska insikter i handling?

Jag har dock länge hävdat att den ekonomiska tillväxten inte behöver minska för att konsumtionsmönstren förändras (men jag är för all del ingen nationalekonom). Företag och kommuner som är tidigt ute på miljöområdet kan t.o.m. göra stora ekonomiska vinster (miljövinsterna oräknade). Eftersom den ökade miljömedvetenheten förhoppningsvis är en attityd som kommit för att stanna och eftersom den som kan i allmänhet väljer den etiskt bästa produkten - snart i varje fall - och är villig att betala för den.

Vårdnadsbidrag per barn eller inte

Vad är det här för larv? Nu vet regeringen tydligen inte om en ska bevilja vårdnadsbidrag på 3000 kronor per barn eller bara per familj. Göran Hägglund har sagt "per barn", och något annat ingick då inte i min föreställningsvärld, men tydligen anses det inte som självklart av övriga allianspartier.

Men spelar roll gummiboll! Det är ju ändå kommunerna som ska nådigt ska tillåtas införa vårdnadsbidrag - om de vill - och då får väl kommunerna själva avgöra.

Fatta vilken läcker valfråga till kommunalvalet 2008 det här kunde ha blivit! (Inför riktiga kommunalval i Sverige, säger jag bara).

måndag 19 november 2007

Alla börjar spela innebandy

Hjälp - innebandyn tar över helt! Nu ska det visst byggas bandyhall i Bollnäs också. (Det är klart - när nu Edsbyns IF så eftertryckligt tillåtits visa att fusk lönar sej).

Dags att bilda Svenska Utebandyförbundet för oss som vill stå i 17 minusgrader med kraftig rök från näsborrarna och heja fram nystanet med dämpade tumvantsapplåder.

torsdag 15 november 2007

Om att förekomma den slutliga domen

När jag hör om somligas (inte bara politikers) ovilja att erkänna begångna misstag, tänker jag på bibelordet "om vi gick till doms med oss själva, blev vi inte dömda."

Det passar ovanligt bra med lite självrannsakan (om svartjobb, slarv, otillbörliga fraterniseringar med journalister et c) just den här årstiden, då kyrkoåret närmar sej sitt slut och "Domedagen".

lördag 10 november 2007

Inte landsförräderi att kritisera regimen

Nog är det ett märkligt resonemang general Musharraf i Pakistan för, när han kan avsätta folk i Högsta Domstolen och dessutom anklaga folk för förräderi, bara för att de behagat kritisera Musharraf själv! "Staten, det är jag"?

Lite grann - utan alla jämförelser i övrigt - tänker man ju på hur Göran Persson för 10 år sedan salvelsefullt utgöt sej mot dem som "förtalade vårt fina land" utomlands. Trots att de antagligen inte gjorde ner Sverige hälften så mycket som de gjorde ner Göran Persson...

tisdag 6 november 2007

Putin är en fegis, Putin är en fegis

Nu måste jag få säga det jag inte är säker på att ryssarna själva inser eller vågar skriva: President Putin är en politisk fegis, en löjligt rädd hare.

Hur kan det komma sej att en erkänt populär president är så fruktansvärt rädd för att möta meningsmotståndare i en fri och öppen debatt på lika villkor? Både i presidentvalet 2004 och i hela sin mediepolitik har Putin visat sej vara en otroligt mesig ledare, fullständigt livrädd för att riskera sin prestige genom levande debatter öga mot öga, utan statsmedial styrning.

Jag har absolut ingen förklaring. Jag såg George W Bush i debatt mot John Kerry 2004 och vad man än kan säga om Bushs politik, så nog hade han både hjärna och kurage tillräckligt för att klara och t.o.m. vinna en verbal duell. Är det möjligt att Putin är så underlägsen Bush både vad gäller mod och intelligens att han inte törs möta den ryska oppositionens ledande företrädare på liknande sätt?

En sak är att George W Bush och hans administration alltsedan 11 september 2001 och särskilt alltsedan Irakkrigets utbrott lagt sej i amerikanska journalisters arbete på ett mycket oroande sätt (och att amerikanska medier - liksom f.ö. de svenska - tenderar att strömlinjeforma sej själva). En annan sak är att Vladimir Putin och Ryssland inte verkar erkänna yttrandefriheten ens som princip.

Fegis, fegis, fegis!

Allhelgonamystiken

Så har då höstens stora kyrkhelg passerats - och som jag uppfattar det förkunnar Svenska kyrkan nuförtiden att alla blir evigt saliga. I den mån det nu kan tänkas finnas ett liv efter döden, förstås. Det där med evigt liv handlar väl antagligen om ett poetiskt uttryck för vår vilja att spränga gränser och vår förmåga att då och då uppleva tidlöshet.

Nu var jag ironisk. Svenska kyrkan har ju faktiskt en bekännelse som inte utger sej för att vara ren poesi - och enligt den är det kanske inte så alldeles säkert att alla kommer till himlen till slut. Att det finns ett evigt liv är däremot alldeles säkert. (Enligt Svenska kyrkans officiella bekännelse, alltså). Det kanske inte vore fel att börja ta frågan på allvar?

torsdag 1 november 2007

Minns i november den ljuva september

...brukar min far säga - fast oftare i september än i november. Nåja, bara snön kommer så ska nog även november bli njutbar. Frosten sista oktober var mäktig: solen fick lysa bra länge på förmiddagen för att rå på den. Ett rikligt ludd på väggar, bänkar och gungställningar.