fredag 15 juni 2007

Amnesty och statsministern

Amnesty kritiserar statsminister Reinfeldt för att han sagt sej inte vilja ta upp enskilda fall när han diskuterar mänskliga rättigheter med ledarna för Kina och andra diktaturer.

Visst har Amnesty rätt! Nog för att de generella åsikterna om mänskliga rättigheter är viktiga. Och nog för att statsministern inte alltid kan ta upp alla aktuella fall. Men att principiellt avvisa tanken på att ta upp enskilda personärenden låter som en usel princip.

Man undrar ju om det var därför Raoul Wallenberg aldrig släpptes ur rysk fångenskap - eller om det är därför Dawit Isaac nu suttit långt över 2000 dagar i eritreanskt fängelse.

Det utrikespolitiska institutet säger om nationens intresse o.s.v. låter som en finare omskrivning för att Sverige riskerar att gå miste om feta kontrakt ifall vi talar klarspråk med kineserna. Och många tycks tro att vi automatiskt bidrar till kinsesisk demokrati genom att handla kinesiskt istället för att bojkotta.

Men usch, jag får mer och mer Berlin 1936-vibbar inför Peking 2008. Att Hitler skapade sin egen mer nationalistiska och kapitalistiska form av socialism gjorde honom ju inte precis mer demokratisk...

Ja se det regnar

I måndags var sommaren fortfarande kvar. Men från och med i tisdags började nordanvindarna blåsa och regnskurarna falla. Inga enorma regnmängder, men 13 mm på 3 dagar var i varje fall vad jordgubbarna och potatisen behövde efter den kraftiga torkan och avdunstningen.

Lite mer "normal nordisk sommar" nu, således. Tyvärr lär väl 10 dagars högsommar i början av juni inte räknas när 2007 års sommar ska summeras. Den värme som inte infaller under folks semester har nämligen inte förekommit. Och i år fick hade ju inte ens vi lärare hunnit få semester när temperaturen parkerade mellan 25 och 30 grader.

Men vilken sagolik skolavslutnings- och studentfirarvecka!

onsdag 13 juni 2007

Likvärdiga betyg?

Just när årets slutbetyg är satta kommer Skolverket med en intressant rapport om likvärdigheten i betygsättningen på landets skolor. Skillnaderna är stora mellan skolorna, men det finns enligt Skolverket ingen signifikant skillnad mellan friskolor som grupp och kommunala skolor som grupp eller mellan skolor i konkurrensutsatta områden jämfört med skolor utan större konkurrens. Läs och lär!

Att radioprogrammet Kaliber kom till en helt annan slutsats berodde på att de bara granskat de 10 mest avvikande skolorna (de "striktaste" och "slappaste"). Och där dominerade helt klart friskolorna bland de "slappaste", d.v.s. de vars slutbetyg i matematik kraftigast översteg de nationella provens resultat.

Ganska intressant hur man kan komma till så olika slutsatser utan att förfalska materialet eller avsiktligt misstyda. Kaliber satte fingret på en öm punkt - att somliga friskolor är lite väl "frifräsande - men Skolverket hyfsade debatten genom att peka på hur friskolorna har ganska precis samma avvikelser som de kommunala skolorna - totalt sett.

Maffiametoder i MC-klubbar

Till det riktigt, riktigt oroande i vårt samhälle hör, förutom t.ex. våldet mot kvinnor och HBT-personer, de rapporterna om utpressning och andra trakasserier från vissa MC-klubbars sida. Det finns ju bevars många schyssta motorcykelklubbar, men det märkliga är ju att det uppstått så pass många som medvetet ställer sej utanför lagen och alltmer liknar rena maffiaorganisationer.

För en utomstående omotoriserad cyklist - och för de flesta motorcyklister också, naturligtvis - verkar ju denna utveckling rätt besynnerlig. Vad är det som är så fantastiskt lockande med t.ex. Hells Angels och Bandidos? Är det den perverterade gemenskap som alla sekter erbjuder - med en tillsats av den förbjudna men även hos oss "vanliga" igenkännliga drömmen från t.ex. Clockwork Orange om att kunna göra precis, precis vad som helst utan att någon vågar stoppa en?

Hursomhelst måste polis och rättsväsen prioritera kampen mot den här typen av MC-gäng. Om något är dessa verkligen en röta i samhällskroppen som på inga villkor får sprida sej. Enskilda människor som utsätts för utpressning måste, liksom avhoppare från gängen, få allt tänkbart stöd och skydd.

Som medborgare och politiker måste vi naturligtvis också fråga oss vad vi kan göra för att motverka nyrekryteringen till så här destruktiva gäng. För bara några år sedan var ju dessa fruktade banditer barn.

tisdag 12 juni 2007

Nymoderat äktenskapssyn?

Hej Tomas Tobé m.fl! Som liberalt sinnad gävleborgare och 37-årig trebarnspappa måste jag få lämna replik på er åtta moderaters debattartikel i DN (2007-06-10). Jag har i motsats till exempelvis många kristdemokrater och t.o.m. ibland en del ”liberaler” alltid försvarat partnerskapslagen, samkönade pars möjlighet att adoptera, utökad asylrätt för homo- och bisexuella, skydd mot våld och diskriminering o.s.v. Jag uppskattar också att ni gick i svaromål mot den bitvis grumligt tänkta debattartikeln från Thorbjörn Fälldin m.fl. i DN 1 juni.

Men det verkar allt mer som om debatten kring äktenskapsbegreppet håller på att spåra ur från båda håll. Fälldin & co:s debattartikel var inte precis någon argumentationsteknisk höjdare (äktenskap=reproduktion?). Men er var faktiskt inte så mycket bättre som jag hade hoppats.

Jag lämnar några kommentarer till valda citat ur "8 moderaters" debattartikel och hoppas att ni kan ha nytta av responsen i den fortsatta diskussionen. Behåller ni er åsikt bör åtminstone argumenten slipas en hel del.


CITAT: En modern familjepolitik ska utgå från att familjer numera är väldigt olika, med olika önskemål och olika behov - men samma grundläggande värde.

SVAR: Liberalt och vettigt om man med ”värde” menar något i stil med människovärde och rätt till respekt. Men förvirrande - och t.o.m. direkt osant! - om ni menar att det därför måste vara lika bra och eftersträvansvärt med t.ex. ensamstående föräldrar som med tvåsamma. Ensamstående föräldrar är naturligtvis värda allt stöd, men nog är det ganska märkligt om man skulle se den (ofta erkänt jättejobbiga) situationen som lika eftersträvansvärd för barnen som en situation med två föräldrar i en intakt relation. Separationer eller ensamadoptioner bör naturligtvis förbli nödfallsmöjligheter, undantag som ibland är det enda möjliga eller det bästa av två mindre ideala alternativ. Att ett föräldralöst barn – som ju utan undantag har sitt upphov i 1 man och 1 kvinna – gärna erbjuds både en mamma och en pappa, behöver inte heller i sej ses som något konstigt eller fobiskt förstahandsalternativ (särskilt inte i dessa 50/50-strävandenas tidevarv). Även om man bör kunna stödja och respektera även andra familjebildningar – samkönade t.ex. – och absolut inte se t.ex. ensamadoptioner eller "homoadoptioner" som ett öde värre än döden (DET vore verkligen fobiskt!).

CITAT: I samma handlingsprogram tas det därför tydlig ställning för allas rätt att gifta sig med den man älskar oavsett läggning.

SVAR: Intressant! Men ytterst, ytterst förvirrat. Har moderaterna i sitt handlingsprogram redan tagit ställning för könsneutrala äktenskap (att få ”gifta sig” oavsett läggning)? Eller kallar ni även ingående av partnerskap för att ”gifta sig” – i så fall är vi ju (nästan) alla överens om att homosexuella bör få gifta sig, och dessutom om att de redan får det! Avses med ”gifta sig” att ”ingå äktenskap enligt ny fri definition” innebär utsagan om ”allas rätt att gifta sig med den man älskar” en alldeles ny princip, ett paradigmskifte som absolut måste konsekvensanalyseras innan den knäsätts. Alla vuxnas rätt att i ömsesidig frivillighet leva ihop med vem man vill är en sak. Men er tolkning av ”allas rätt att gifta sig med den man älskar” verkar vara en dramatisk om- och övertolkning av både begreppet ”gifta sig” och principen om mänskliga rättigheter. För observera följande:

Överger man nuvarande hyggligt överskådliga och igenkännbara definition av äktenskap – som kan ses som ett socialt uttryck för den tvåkönade bakgrund som vi alla har rent biologiskt – så är man intellektuellt skyldig att förklara varför man inte samtidigt rakt och ärligt lobbar (eller i förekommande fall varför man faktiskt lobbar) för bl.a. polygami och syskonäktenskap. Som naturligtvis skulle kunna vara lika kärleksfulla som några andra relationer; att förneka det är ju bara fördomsfullt. Och alla har ju rätt att gifta sig med dem man älskar, eller hur var det nu? (Om vi tvångssteriliserar syskonen, kanske? (OBS ironi)).


CITAT: På DN Debatt den 1 juni argumenterade några nuvarande och före detta riksdagsledamöter emot allt detta. Huvudargumentet som artikelförfattarna använder sig av är det biologiska - att äktenskapet ska vara förbehållet man och kvinna eftersom äktenskapet syftar till att föra livet vidare till nya generationer och att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion.

SVAR: Instämmer helt i att denna argumentation blev för snäv och skruvad. Äktenskapets enda funktion kan inte vara reproduktionen, även om denna i ärlighetens namn antagligen är det viktigaste skälet till att äktenskapet någonsin blev till som samhällsinstitution. Men infertila tvåkönade par har ju alltid fått gifta sej ändå, det stämmer.


CITAT: Resonemang där äktenskapsbegreppet utgår från fortplantning [---] är dessutom ett direkt påhopp på ensamstående och/eller ogifta föräldrar.

SVAR: Que??? Här resonerar ni minst lika besynnerligt som någonsin Thorbjörn Fälldin o c:o. På vilket sätt skulle ensamstående eller ogifta föräldrar i allmänhet bli påhoppade av hans resonemang? Vi snackar ju faktiskt äktenskap och inte vad ensamstående föräldrar ska kallas. Och att man kan föröka sej även utanför äktenskapet är ju inget argument mot att reproduktion eller barnuppfostran i allmänhet brukar vara en viktig del i äktenskapet som institution.


CITAT: Argumentet att äktenskapet är en institution som syftar till reproduktion är grundat på religiösa traditioner, men det är inte rimligt att sådana ligger till grund för lagstiftning i dagens svenska riksdag.

SVAR: Nej, det argumentet behöver inte alls vara grundat på särskilt religiösa traditioner. Särskilt som dessa ju vanligen medger äktenskap även för infertila par. Det argument ni kritiserar är ett ganska svagt och icke heltäckande argument, som dock har viss relevans för varför äktenskaps ingående alls blivit en samhällelig – inte bara en religiös - angelägenhet.

CITAT: Eller (tror ni) att ni, kyrkan eller staten vet bäst hur människor vill leva tillsammans?

SVAR: Retorisk fint. Hur människor vill leva tillsammans avgör de givetvis själva. Men naturligtvis tror vi alla att vi vet hur människor bör leva tillsammans som familj. Där har du Tomas också säkert dina gränser (även vad gäller vuxna frivilliga relationer) som det bara blir hyckleri att inte låtsas om. Man kan faktiskt medge människor all frihet i världen utan att fördenskull vilja uppmuntra eller likställa alla val (som t.ex. polygami eller brorsbarns- eller syskonäktenskap).

CITAT: Sverige är i många avseenden ett föregångsland vad gäller mänskliga rättigheter. Det är vi stolta över. Kommer man från en kultur som inte tillåter samkönade par ska man vara välkommen, inte förhindrad, att leva i vårt samhälle inom vår lagstiftning. Det är en mycket viktig princip - vi skulle ju till exempel aldrig acceptera att människor från länder som tillåter aga eller dödsstraff tillämpar sitt lands lagstiftning här.

SVAR: Mycket bra skrivet. Här håller jag med helt och fullt. Inte bara svag utan t.o.m. farlig argumentation från Fälldin & c:o.


CITAT: ”Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter."Så lyder artikel 1 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Stora och mycket viktiga ord som förpliktigar. Det borde vara en självklarhet att alla människor får leva sitt liv som hon eller han vill utan att staten pekar ut vad som är rätt eller diskriminerar vissa människor genom särlagstiftningar.

SVAR: Återigen oroväckande förvirrat. Ytterst få försöker hindra människor att leva sina liv som de vill. Er definition på ”diskriminering” och ”särlagstiftningar” verkar mycket besynnerlig och rent oroväckande, när vi nu faktiskt inte pratar om mänskliga rättigheter utan om äktenskapsbegreppet. Ett äktenskap kan mycket väl fortsätta definieras som ett könsgränsöverskridande förbund utan att övriga konstellationer därigenom i någon rimlig mening behöver vara ”diskriminerade”. Vore så icke fallet skulle det ju leda till oändligt besynnerliga slutsatser i fråga om många andra kända ord och begrepp. (Varför får A inte kallas B när båda är C o.s.v.).


CITAT: Det självklara enligt moderata värderingar är att säga ja till en könsneutral äktenskapsbalk som innefattar alla familjer. Människor i vårt samhälle ska inte diskrimineras på grund av kön, hudfärg, religion, etniskt ursprung eller sexuell läggning. Allas lika värde och individens frihet till sina livsval är grundstenar i moderat politik. Med det som utgångspunkt är det också självklart för moderater att säga ja till samkönade äktenskap, oavsett hur man lever eller vill leva hemma hos sig.

SVAR: Det är ju detta som är så pinsamt enkelspårigt! Att ”allas lika värde” och ”individens frihet” i sej skulle kunna göra omdefinitionen av äktenskapsbegreppet självklar! Om ni hade rätt skulle ju diskussion egentligen vara överflödig och alla kritiker av förslaget rasister eller motsvarande. Men så är det ju inte. Det är pinsamt – direkt pinsamt - när diskussionen hamnar på den låga nivån.


CITAT: Det är viktigt att vi som moderater och största regeringsparti nu visar ledarskap, visar vad vi står för och börjar agera i frågan. Annars är vi riksdagsledamöter beredda att i riksdagen ta ett initiativ för att få till stånd en könsneutral äktenskapsbalk under mandatperioden. Ett modernt samhälle är ett öppet samhälle som omsluter alla oavsett det individuella valet av livspartner. I det samhället har alla rätt till en trygg familj.

SVAR: Och det menar ni alltså att partnerskapslagen inte gav? Menar ni på fullt allvar att samhället idag inte omsluter vissa människor för att det t.ex. inte kallar sambor för gifta eller inte kallar alla familjebildningar för äktenskapliga?

Nej, Tomas m.fl. Det här är för skämmigt. Jag kan respektera intentionerna bakom er kamp för ett förändrat äktenskapsbegrepp – samma kamp för ju mitt parti folkpartiet liberalerna - men på inga villkor den grova och rent förolämpande argumentationen att människovärdesprincipen på något sätt gör förändringen självklar, och att den som står upp för partnerskapslagstiftningen (som vi alla gjorde för 10 år sedan) därmed måste förneka allas lika värde och alltså är någon slags rasistliknande högerextremist. Förskräckligt. Snacka om guilt by association!

Det är förvisso många hemska typer som är mot homoäktenskap. Men det finns ingen åsikt som är så klok att inte en massa idioter delar den. Det går inte ens att vara oenig med nazister eller stalinister i precis alla frågor. Förr eller senare måste vi alla inse den läxan. Därför avstår jag också från att göra er eller mina egna partikamrater ansvariga för vad extremare åsiktsfränder kommer att ytterligare vilja lägga in i äktenskapsbegreppet. Med argument sådana som det om ”allas lika värde”. För jag utgår från att ni själva inte är sådana idioter. Även om jag alltså tycker att själva argumentationen i er debattartikel – trots det vällovliga syftet - i långa stycken var mer än lovligt enfaldig och i det avseendet inte skilde sej särskilt fördelaktigt från Fälldin & compani.


Vänliga hälsningar från gävleborgaren Andreas Holmberg

http://www.twingly.se/Ping.aspx

söndag 10 juni 2007

Första solbrännan

Så satt den där! Efter 10 dagars ymnigt solsken har jag fått årets första rödbränna - på magen! Som jag trodde var ofarlig att sola eftersom den ändå alltid brukar vara så vit. Här har man kletat ungarna fulla med solkräm men inte smort in sej själv ett enda dugg i falskt förlitande på sin rutin och sitt mogna bruk av solen.

Jaja, till veckan kommer det mer ostadig väderlek, har jag hört. Så huden lär få chansen att ta igen sej.

Om att skylta upp Gävleborg

Det känns som lite av en gammal käpphäst - men jag kan inte låta bli att föreslå mej själv som projektledare för ett stort skyltningsprojekt i mitt nya hemlän Gävleborg. Det är nämligen påfallande hur ofta man vid ankomsten till en by i Hälsingland måste vänta någon kilometer för att få reda på var man egentligen hamnat: skylten står ofta mitt i byn med plåtar åt bägge hållen.

Visst, man sparar stolpar. Men vägbeskrivningarna - till företag och privatpersoner - blir krångligare när man inte kan säga t.ex. "kör tills du kommer till Röstebo och ta första avtagsvägen till höger". För hur ska man veta att man kommit till Röstebo om det inte finns en skylt om detta i början av byn?

För att se det hela positivt: här finns ett jätteroligt projekt att sätta tänderna i! Inte minst för turistbranschens skull har vi inte råd att ligga efter t.ex. Dalarna (som är utmärkt skyltat) på något enda område som går att åtgärda!

onsdag 6 juni 2007

Sveriges nationaldag - svenska flaggans dag

"Flamma stolt mot klarblå himlar", får vi sjunga i år. Åtminstone här i Hälsingland har juni hittills inneburit en oavbruten ström av solljus.

Trots mina invändningar mot valet av nationaldagsdatum, önskar jag att så många som möjligt går ut och firar aktivt idag. Detta för att minska högerextremisternas möjligheter att beslagta flaggan och dagen, vilket hade varit oändligt mycket svårare för dem om vi lagt firandet på midsommarafton. Som jag och många andra föreslog att vi skulle göra. Men nu är det som det är.

Leve Sverige och både dess äldre och nyare invånare! Leve Sverige - mitt i världen!

tisdag 5 juni 2007

Nytt liv i äktenskapsdebatten

Ett gäng politiska veteraner skrev i fredagens DN en debattartikel till försvar för det nuvarande äktenskapsbegreppet. De gjorde väldigt stort nummer av reproduktiv förmåga, och svagheten i argumentationen är naturligtvis att vi utan att blinka tillåter uppenbart infertila äldre personer att gifta sej redan idag, liksom vi heller inte ifrågasätter giltigheten i yngre infertilas äktenskap. Visst: det är ett biologiskt faktum att vi alla har vårt ursprung i 1 man + 1 kvinna, och äktenskapet i hittillsvarande mening är ett socialt uttryck för detta biologiska faktum, men det är naturligtvis inget biologiskt faktum att äktenskapet måste definieras just så. (Fast jag undrar, jag, vem som gjorde rubriken och ingressen i Dagens Nyheter).

Jag tycker nog att de som likt mej vill värna dagens äktenskapsbegrepp utan att ifrågasätta homosexuellas och andras mänskliga rättigheter gör klokast i att argumentera utifrån rent språkliga skäl. Framför allt utifrån skälet att äktenskapet visserligen kunnat se ut på olika sätt genom historien men att den gemensamma nämnaren (kanske den enda?) varit, inte tvåsamheten, inte åldern, inte graden av släktskap, inte jämliketen eller något sådant - utan just att relationen varit könsgränsöverskridande.

När vi pratar om äktenskap kan vi prata om relationer av väldigt olika slag - men gemensamt har dessa de glädjeämnen och problem som följer med att två olika kön är involverade ("sova med fienden" ni vet...). Ska ordet "äktenskap" omfatta även andra förhållanden måste vi av praktiska skäl uppfinna en ny term för "det heterosexuella äktenskapet". Ska vi kanske börja kalla det "partnerskap"? Ifall nu det begreppet blir ledigt.

Jag tycker personligen att den rimligaste linjen är att fortsätta använda begreppet äktenskap om just relationen mellan man och kvinna. Inte för att det är ett biologiskt faktum utan för att det är ett språkligt faktum. Inte för att äktenskapsbegreppet inte använts om väldigt olika slags relationer även tidigare, men för att det könsgränsöverskridande i relationerna varit den bärande, gemensamma nämnaren.

Kom inte och säg att detta skulle vara "oliberalt" eller "homofobiskt". Ett äpple är ett äpple och ett päron är ett päron, även om man förvisso kan kalla alltsammans för frukt. Alla ska ha rätt att göra sina livsval, men det som faktiskt är signifikant olika ska också kunna betecknas på olika sätt. Könet är inte självklart lika irrelevant i könslivet som t.ex. hudfärg är. Det är faktiskt inte per definition(!) självklart att alla vuxna, frivilliga sexuella relationer ska kunna kallas "äktenskap". Å andra sidan kan man knappast heller "av biologiska skäl" utesluta sådana förslag till definition. Diskussionen bör vara fri.

Kanske vi skulle ha en "samlevnadsbalk" istället för en äktenskapsbalk?

Strålande juni

Juni har verkligen börjat bra! Idel soltimmar hela tiden och bara varmare och varmare. Det tackar vi för - är det sommar så är det, även om jag som gammal lulebo tycker att den riktiga sommaren ska börja precis på dagen för skolavslutningen.

Fast det har ju varit "uppochnedvända Sverige" några dagar nu - varmare ju längre norrut man kommer. Inte alltför ovanligt sommartid, faktiskt. Min fru som varit i Blekinge i helgen hos en gammal kompis har inte alls haft några sol- och värmeupplevelser. Däremot en massa mysiga filmupplevelser, tydligen.

När hon kom hem kunde jag inte låta bli det gamla skämtet: "Har du solat i blekinge eller?"

lördag 2 juni 2007

Nattis en positiv utveckling?

Jag sitter här och skriver med frun i Blekinge och två sovande barn i rummet intill. Och jag tänker på hur Bollnäs kommun ställer upp med barnomsorg för behövande kommuninvånare t.o.m. på nätterna.

Nog blir min reaktion synnerligen dubbel över detta. Jag är tacksam över att det fortfarande föds och flyttar in barn i vår kommun. Och jag är stolt över de möjligheter till barnpassning som erbjuds deras föräldrar både dag och natt. Att vissa ensamstående föräldrar - oftast mammor - som faktiskt måste kunna arbeta kvällar och nätter för att försörja sej får sina barn väl omhändertagna även nattetid, det är naturligtvis bara som sej bör. Visserligen kräver lagtexten inte nattis av kommunerna - men det är en rättvisesak att kommunen ställer upp ändå.

Och samtidigt: vad i denna samhällsutveckling är i grunden positivt och vad är endast nödlösningar vars orsaker bör arbetas bort så bra det går? När nu förskolan byggs ut i aldrig tidigare skådad omfattning innebär det naturligtvis samtidigt en motsvarande minskning av barnens tid med någon förälder. Det innebär inte bara en positiv socialisation av barnen i sociologisk mening - att barnen lär sej umgås med andra barn - utan även en sorts förstatligande (eller kommunalisering) av barnen som alla vi som tvivlar på Alva Myrdals visioner ser med oro. Det är inte kvinnans rätt till yrkesarbete som är problemet - själv har jag delat lika på föräldradagarna med min fru - utan männens ointresse (eller ekonomiska oförmåga?) att fylla på med tid till barnen och hemmet när kvinnornas tid för dessa minskar. Och naturligtvis de många splittrade familjerna, där vi alla, hur viktig och positiv rätten till skilsmässa än är, självklart måste beklaga de privata och strukturella orsaker som drivit fram separationerna. För få bildar väl familj med ambitionen att bli ensam med barnen och måsta lämna in dem på nattis?

Nu ska jag ställa fram pottan åt Hanna innan jag själv går och knyter mej. God natt och god sömn vill jag önska alla barn, oavsett om ni sover hemma eller lämnats in på nattis!