fredag 15 december 2006

Med risk för att verka tjatig...

Badsäsongen tar aldrig slut i år! Denna dag - den 15 december - for jag med stjärngossestrut och adventsljusstake naken rakt ut i Varpen vid Vevlingestrand!

Utan attiraljer sprang jag sedan ut för andra gången, doppade mej och simmade in mot land igen. Vad jag sedan gjorde framgår av den smygtagna filmen nedan. Brrr - nu är det verkligen IS-kallt! Men vågorna var rejäla och inte minsta spår av frost eller is kunde skönjas. En solig och fin fredag. (Men bastun i simhallen satt skönt efteråt!).

torsdag 7 december 2006

Badrekord igen!

Till listan över decemberbad kan nu fogas bad i Varpen söndagen den 3 december (5 grader och solsken) och bad i Bolletjärn (igen!) torsdagen den 7 december (5 grader och solsken). Vattentemperaturen är nu ännu närmare 0 än för en vecka sedan, då vi hade några dagar med tiogradig lufttemperatur, men den positiva effekten är minst lika stor som förut. Ingen is eller snö i sikte, mossan är mjuk och fin, och man får nästan vårkänslor när man tänker på att för en månad sedan var Bolletjärn isbelagd och skidspåren på Bolleberget välpreparerade.

Länge leve vinterbaden! Fast det får gärna bli skidföre igen...

fredag 1 december 2006

Decemberbad i Bolletjärn

Nu är rekordet slaget! Jag har tidigare badat utomhus (i havet) så sent som den 8 november, i Bottenviken dessutom, men aldrig tidigare i december! I morse var jag med familjen uppe vid Bolletjärn för första gången (norr om Stora Bolleberget), och jag både doppade mej och tog några simtag. Sprang dessutom i en andra gång så att Anna-Karin skulle kunna ta kort. Kallt men uppfriskande!

Slå det om ni kan :o)

PS. Endast Norrland räknas - skåningar och araber göre sej icke besvär. DS

tisdag 28 november 2006

Vid kyrkoårets slut

Så här i domssöndagsveckan kan man ju reflektera över Nietzsches påstående: "Om Gud inte finns, är allting tillåtet". I kombination med hans påstående "Gud är död" verkar det onekligen fritt fram för Övermänniskan. Både frommisar som Dostojevski och ateistiska existensialister som Sartre har hållit med om det första påståendet. Själva premissen - att Gud inte finns eller har dött - har man ju dock fortfarande olika åsikter om. Liksom om vad det i praktiken innebär att inte vara ansvarig inför någon högre makt - man behöver väl inte bete sej som ett svin för det (eller?).

Intressant är också att i sammanhanget reflektera över rättsprincipen "Inget brott utan lag". Eller som Paulus uttrycker det: "Synd tillräknas inte där ingen lag finns." All makt utgår från folket, säger vi numera - inte "Krister är fyrst i lagum warum". Innebär det att det är vi - folket - som bestämmer vad som i grunden är rätt och fel? Eller bara vad som är brottsligt/straffvärt och inte?

I Österrike såg jag en tröja med texten "Nietzsche är död". Vilket nog alla är överens om. Han dog i augusti 1900 - och på 100-årsdagen av hans dödsdag (var det 25/8?) simmade jag tvärs över Bjännsjön väster om Umeå. Apropå ingenting...

tisdag 21 november 2006

Innerst inne är vi alla folkpartister

Det är väl bra att Fredrik Reinfeldt dämpat de värsta systemskiftesivrarna inom moderaterna. Fredrik är väl den första moderatledare som känts riktigt moderat (=måttlig). Och det är väl bra att Göran Persson övergav socialismen under sin tid som partiledare - han lär ju enligt uppgift vara den förste socialdemokratiske partiledare som i stort sett aldrig använde ord som "socialism", "socialistisk" o.s.v. utan bara "socialdemokrati" och "socialdemokratisk".

Men varför gjorde inte Fredrik och Göran en Marit? D.v.s. gick över till folkpartiet när de i själ och hjärta blev socialliberaler istället för nyliberaler resp. socialister? Varför ständigt detta populistiska gör-om-partiet-tjafset istället för att byta till ett parti som bättre stämmer med ens värderingar?

Winston Churchill talade som bekant om hur "somliga byter parti för sin övertygelses skull, medan andra byter övertygelse för sitt partis skull." Vi har tydligen en tredje kategori som försöker göra om sitt parti (total makeover) bara för att de själva vill kunna tänka om utan att överge "klubben". Jag vill nog hävda att samma tendens är klart märkbar även inom kyrkor och samfund...

måndag 20 november 2006

Höst igen

Nu har nästan all snö smält bort. Lika bra att resten försvinner också. Så att man åtminstone får njuta av den fuktiga novemberjordens tunga dofter. Och gräva ner lite extra kompost i förbifarten.

In med skidorna i förrådet igen. Fram med krattan.

söndag 12 november 2006

Det brukar vara två som får barn

Häromdagen påstod en viss Monica Bodling i Norrköping att de mest radikala feministerna ”enligt obekräftade rykten” vill förbjuda kvinnorna att vårda sina barn. För att arbetsgivarna inte ska se kvinnorna som mer frånvarande än männen.

Jag vet inte vilka feminister Bodling syftar på. Men feminismen i folkpartiets tappning har i alla fall ett annat förslag till lösning än både hemmafruriddaren Bodling och hennes skuggmotståndare. Nämligen att männen är hemma mer med barnen. På så sätt får barnen gott om tid med båda sina föräldrar, samtidigt som kvinnorna känns mindre ”besvärliga” att anställa.

För visst har vi ett problem, som man inte behöver vara särskilt radikal för att inse. I dagsläget upplever nämligen både arbetsgivare och andra att det mest är kvinnor som får barn. Trots att det vanligtvis också är en man inblandad. Även sympatiskt inställda arbetsgivare kan knappast undvika att se unga kvinnor som mer ”riskabla” än unga män, så länge kvinnor tar ut flerdubbelt så många föräldradagar som män gör.

Detta var naturligtvis mer biologiskt rimligt så länge dagarna i föräldraförsäkringen var få. Att pappan skulle amma dygnet runt kunde inte ses som den optimala lösningen för ett litet barn, även om många barn av olika skäl måste flaskmatas i tidig ålder och klarar sej bra ändå. Bara en extrem feminism av ”rättvisa Gudruns” typ (se Sagor för barn över 18 år av Tage Danielsson) kunde på den tiden hävda att föräldradagarna borde fördelas jämnare.

Men med en mer utbyggd föräldraförsäkring har läget förändrats. Det är svårt att hävda att barn i 1-årsåldern inte kan både matas (de vill ju dessutom helst äta själva!), bytas blöja på eller lekas med av en pappa likaväl som av en mamma.

Tyvärr har inte de senaste utbyggnaderna av föräldraförsäkringen öronmärkts åt pappan, varför en jämnare fördelning idag framstår som att man tar dagar från mamman. Eller t.o.m. från familjen och barnet, i de fall pappan av olika skäl inte kan tänka sej att ta hand om barn mer än idag.

Skälen till motståndet är ofta ekonomiska. Paradoxalt är det som vanligt att ju rikare man är, desto mindre tycks man ha råd. Men även t.ex. många ensamstående och/eller småföretagande vårdnadshavare hyser begriplig oro för vad en individualiserad föräldraförsäkring skulle innebära för dem. Många dagar i föräldraförsäkringen skulle kanske aldrig komma att tas ut – vilket ju knappast är till barnets fördel.

Därför vill folkpartiet inte lagstiftningsvägen tvinga fram en jämnare fördelning av föräldraledigheten. Utan framför allt genom opinionsbildning uppmuntra män och kvinnor att dela ”ledigheten” (åja!) så jämnt som möjligt. Men partiet vill även införa en ekonomisk morot i form av en bonus, som innebär högre ersättning (90%) under den tid som delas lika mellan mamman och pappan.

Oavsett hur man vill att föräldraförsäkringen ska utformas, tror jag att de flesta av oss (utom möjligen Monica Bodling) tycker att en jämnare fördelning av tiden med barnet är önskvärd. Både kvinnor och män kan bidra till att unga kvinnor inte ses som mer riskabla än män på arbetsmarknaden.. Både kvinnor och män kan bidra till att mamman och pappa i framtiden i lika hög grad betraktas som barnets förälder. Av sej själv, av omgivningen och - inte minst – av barnet.







Ska bara politiskt aktiva få skydd i Sverige?

I höstens tidningar (30/9) berättades om en man från Iran som enligt Migrationsdomstolen i Stockholm ska utvisas. Han är öppet homosexuell och hotas som sådan av dödsstraff enligt Irans lagar. I ett år har vi haft avvisningsstopp för homosexuella asylsökande från Iran, men nu har det alltså brutits. Och anledningen? Jo, enligt Migrationsdomstolen undgår de flesta homosexuella iranier fara "om de lever diskret och tillbakadraget." Sant! Detta gäller ju även t.ex. politiskt oppositionella, att "om de bara lever mer diskret och tillbakadraget" så undgår de regimens misshag. Men politiskt avvikande bemöts av någon anledning oftast med betydligt mer respekt hos svenska myndigheter än religiöst och/eller sexuellt avvikande. Märkligt nog. För vad är skillnaden egentligen?

Visst kan man ifrågasätta bakgrunden till religiösa upplevelser, och mena att det bakom en djupt troendes gudsupplevelse och ivriga vittnande ligger både en abnorm fadersfixering och ett abnormt självhävdelsebehov. Och visst kan man ifrågasätta bakgrunden till viss s.k. sexuell läggning, och mena att det rör sej om ett rent psykiskt funktionshinder (ur reproduktionssynvinkel) eller - i fallet med bisexuella – avsaknad av specifik läggning . Men so what? Man kan såklart även ifrågasätta varför socialister i högerdiktaturer, eller liberaler i Kina eller på Cuba, måste vara så motvalls istället för att leva "mer diskret och tillbakadraget". Kan det månne röra sej om ett sjukligt självhävdelsebehov?

Att praktisera sin tro och att öppet visa sin kärlek är självklara följder av djupa existensiella upplevelser och borde också vara en självklar rättighet. Lika självklart som att man ska få stå upp för en djup politisk övertygelse. Nu måste partier och kyrkor göra gemensam sak med RFSL i denna fråga. Avvisningsbeslutet av den homosexuelle iraniern "är en skam för svensk flyktingpolitik", säger Sören Andersson, ordförande i RFSL. Jag håller med.

torsdag 9 november 2006

Bra rutet, Anders Borg!

Vad roligt att få höra moderate finansministern Anders Borg gå emot sina partibröders spritskattesänkarplaner med det självklara argumentet: "Svenskarna ska jobba, inte supa!"

Om det vore så att skattesänkningar på sprit minskade supandet, eller i varje fall inte innebar ökat supande, borde man förstås kunna diskutera dem (för att hålla alkoholinköpen inom Systembolagets hyllor).

Men om de - som exemplet Finland med all tydlighet visar - faktiskt bidrar till en markant höjd alkoholkonsumtion, då är det inte mycket att snacka om: Svenskarna - och finnarna med för den delen - borde jobba mer, inte supa mer.

Bra rutet, Anders!

onsdag 8 november 2006

Riksväg 50 är ingen riksväg än

(Insänt till Ljusnan 7 november 2006. En mer lokalpolitisk fråga än den förra, men skyltning är nu en gång ett ämne som intresserar mej alltsedan vägbyggena i Tunastigens sandlådor).


Roligt att se att den s.k. riksväg 50 ska rustas upp mellan Alfta och Falun. Älvkarhed-Skräddrabo-sträckan står tydligen på tur nu. Sedan blir det Skräddrabo-Svabensverk och därpå vidare in i Dalarna. Mycket positivt alltsammans, även om det handlar om ett flerårigt projekt med långa långsamma vägarbetssträckor. Den somväntar på något gott...

Men borde inte denna breddning och allmänna upprustning ha skett INNAN vägen basunerats ut och skyltats som en riksväg, med fet röd färg i våra bilkartor och med skyltning mot Falun ända från E4 i Söderhamn? Som läget nu är blir man ju bara lurad som bilist och/eller turist.
Kommer man norrifrån under halkig vintertid ochska till Falun, så är man ju bara dum om man följer skyltningen från Söderhamn. Mycket bättre, trots någon mil längre väg, är det ju att köra över Gävle och Sandviken. Åtminstone med nuvarande smala, krokiga och guppiga väg över Hälsingeskogen.

Jag har i behåll upplagor av Kungliga Automobilklubbens kartor från början av 80-talet, från början av 90-talet och från början av 2000-talet. I den förstnämnda kartan är vägen mellan Alfta och Falun gul och smal, i den andra röd och något bredare (fast där ser den ut att gå från Edsbyn), och slutligen i den tredje är denröd och lika bred som E4:an. Men jag har en känsla av att själva vägen varit ungefär likadan hela tiden.

Detta liknar ju lurendrejeri. Ska det inte finnas något som helst samband mellan vägars kart- och skyltstatus och deras verkliga kvalitet? Finns det inga minimimått och beläggningskrav för att en väg ska få kallas riksväg? Och för att intet ont anande resande ska skickas ut på dem? I somras upptäckte vi t.ex. att vägenRättvik-Lamborn över Bingsjö var långt bättre än riksväg 50 Alfta-Lamborn, trots att bingsjövägen var smal och gul och den s.k. riksvägen fet och röd.

Jag kräver att skylten mot Falun i Söderhamn tas bort fram till att de största vägarbetena är färdigställda. Skylta mot Bollnäs, det räcker! Ska det anges någon ytterligare ort vid västersvängen i Söderhamn, så borde det väl vara Edsbyn snarare än Falun?

Andreas Holmberg
Bollnäs

När förnekar man allas lika värde?

(Insändare i Ljusnan 8 november 2006)

Får jag lägga mej i debatten mellan KDU och SSU, fast jag är liberal? Jag uppskattar SSU:s vilja att försvara principen om alla människors lika värde. (Liksom KDU faktiskt vill). Jag delar kritiken mot den kristdemokratiske riksdagsmannen som faktiskt sagt värre saker än SSU valde att citera. Och det känns fortfarande som om kristdemokraterna accepterat partnerskapslagen mer motvilligt än förtjust. Visst finns det allvarliga frågor att ställa till kristdemokraterna.

Men själva sättet SSU går till angrepp mot kristdemokraterna på väcker också allvarliga frågor, som jag skulle vilja att SSU försökte besvara.

Förnekar man principen om alla människors lika värde för att man anser att 100%-igt homosexuella är funktionshindrade? (I reproduktionshänseende alltså).

Förnekar man principen om alla människors lika värde för att man anser att små föräldralösa barn i första hand ska erbjudas en mamma OCH en pappa i någorlunda fertil ålder? (Alltså i normala fall inte samkönade par eller ensamstående och/eller pensionärer).

Förnekar man principen om alla människors lika värde för att man anser att själva ordet "äktenskap" PER DEFINITION handlar om en - könsgränsöverskridande - relation mellan män och kvinnor?

Förnekar man principen om alla människors - även polygamt lagdas - lika värde för att man anser att "kärlek är något mellan två personer", som den tidigare socialdemokratiske partisekreteraren Lars Stjernkvist (och många med honom) hävdat?

Även KDU behöver förtydliga sej i de frågor som SSU tar upp. Men jag kan bara konstatera att det av SSU:s ton att döma blir nästan lika lätt att stänga ute kristdemokraterna från våra skolor inför valet 2010 som det var att stänga ute sverigedemokraterna inför valet 2006. I alla fall sedan vi i mars i år fick en regel som tydligen säger att om det finns elever som känner sej kränkta av ett parti - och kan ange varför - så får sagda parti portas från skolan.

I år sverigedemokraterna. År 2010 KDU. Vilka står på tur 2014 - det kan väl aldrig vara SSU?

Andreas Holmberg
Bollnäs

onsdag 1 november 2006

November

Första november - full vinter! Underbart med flera decimeter snö, mer än 5 minusgrader och så sol ovanpå alltihop. Klar februarikänsla! Den 1 november motsvarar ju faktiskt ungefär den 10 februari ljusmässigt, så...

Idag var vi på barnavårdscentralen med barnen - Staffan vägdes och mättes och storasyster Hanna fick visa sina alfabetskunskaper i syntestet. Jonatan tittade andäktigt på. Sedan blev det lek ute i snön igen.

"Nej se det snöar, nej se det snöar, det var väl roligt, hurra!
Nu blir det vinter, nu blir det vinter som vi har önskat, hurra!"

måndag 30 oktober 2006

Ny familjemedlem

Det har hänt en del annat också sedan i somras. Bl.a. har vi i familjen Holmberg begåvats med en liten son, en liten Staffan. Nåja, så liten var han inte precis - han vägde 4112 g och mätte 55 cm i strumplästen. Så hade han också gått nästan 2 veckor över tiden.

Storasyskonen Hanna och Jonatan (storebror, tänk!) har omfattat Staffan med nära nog odelad förtjusning. Och sedan lillpojken fått en någotsånär mänsklig dygnsrytm har även hans föräldrar blivit odelat förtjusta över hans närvaro i vårt hem. (Jodå, vi älskade honom redan från första början, men kom inte och säg att man bara fördenskull behöver vara förtjust i barnskrik mellan 02.00 och 04.00).

Ny regering?

Det har ju hänt en del sen i somras. Bl.a. har vi fått en ny regering. På riksnivå i varje fall. (Hur det blir här i Bollnäs kan man undra. Men mer om det en annan gång). Och för första gången tycks Moderata Samlingspartiet göra skäl för sitt namn - den gamla högern gick under Fredrik Reinfeldt ut i ett ytterst måttfullt tonläge, och gjorde allt för att samla oppositionen under begreppet "alliansen". Detta lyckades.

Men för det första lyckades det alldeles för bra för just moderaterna. (Jag är alltså folkpartist). Att (m) blev större än alla sina koalitionspartier tillsammans, var sannerligen inte något att glädja sej åt (även om Lars Leijonborg höll mer än lovligt god min). Det är nämligen inte alldeles styrkt att moderaterna ändrat sina politiska mål, bara för att de alldeles uppenbart ändrat sina medel och sin politiska framtoning.

Fredrik Reinfeldt må ha gjort en Gudrun Schyman, och han (liksom hon) kan möjligen helt uppriktigt ha distanserat sej även från sitt partis ideologi. Men hur uppriktig är "omvändelsen" på partinivå? Sitter inte en massa medvetna högermän ute i landet (likaväl som vänsterpartikommunister) och betraktar "nya moderaterna" som intet annat än en rent taktisk reträtt? För att på sikt få desto större inflytande och förändringsmöjigheter?

Jag bara frågar.

Nu kom den första frosten

Kära vänner och övriga läsare! Det har gått bra lång tid sen sist. Men så har vi också fått vänta länge på att sommaren 2006 skulle ta slut. Och frosten blev rekordsen - inte förrän under den gångna veckan gick temperaturen under fryspunkten. För en gammal norrbottning är detta ju fullständigt häpnadsväckande, men jag bor ju numera i södra Sverige (Bollnäs). Tydligen är dock även gamla hälsingar lite tagna av denna milda och långvariga höst. Att den första frosten kom med mindre än två månader kvar till julafton måste alltså noteras ordentligt. Till sist kunde jag alltså plocka fram gamle von Heidenstam och som seden bjuder deklamera några strofer ur hans "Höstsång":

Nu kom den första frosten.
Den stålgrå vikens låga strand
blev som en fallen lies rand
som färgats röd av rosten.
Nu stå de sövda träden
i höstens kalla, gula sken
med färg av lik och mull och ben
och lump och multna bräden.
---
Och likväl! Varför sänka
min rullgardin? Hur färgrikt grant
tänds solens sken på uddens brant,
där brustna svallar stänka.
Bland nät som torra hänga
står fiskarbåten stjälpt på hälln,
och tröskverk surra intill kvälln
vid bondens ladulänga.
---
Som formade i drivet
och blårött guld stå land och stad;
jag vill bland höstens döda blad
bedårad prisa livet.

fredag 30 juni 2006

Nationaldag och midsommarafton

Vilken fin juni vi har haft! Somrig och helgrik. Det blev en riktigt lång pingsthelg i år - för sista skälvande gången - i och med att nationaldagen inföll på "tredjedag pingst" och att annandagen, som klämdag, blev ledig dag på många skolor och arbetsplatser. Själv firade jag nationaldagen med liten paltfest för "Södra Hellsinglands pastorsmannaförening" - den sista vinterpotatisen fungerade alldeles utmärkt att riva och knåda ihop med kornmjöl och salt.

Man kan dock fundera på hur klokt det var att förlägga nationaldagen till ett datum utan betydelse och förankring i folksjälen. Vem bryr sej om just 6 juni? Det är svårt att skapa ett firande ovanifrån, som man nu försöker göra på alla de möjliga håll. Bästa firandet jag hört talas om hittills är nog det på stiftsgården i Undersvik, där man gjort nationaldagen till en "barnens dag". Annars är det ju så, att diverse högerextremister tämligen lätt gör sej gällande i det glesa 6 juni-firandet. Hade man som jag och Jan Guillou (m.fl.) önskade förlagt nationaldagen till midsommarhelgen istället, hade sagda figurer inte haft stor chans att märkas i folkvimlet.

Det kan väl inte vara så illa att det är försent att ändra? Särskilt mycket krångel skulle det knappast kräva. Midsommarafton är ju (liksom julafton) ändå ledig för de flesta av oss. Och istället för 6 juni kan vi göra långhelg av pingsten igen.

söndag 28 maj 2006

Stig Dagerman och Dawit Isaak

Finaste radioprogrammet under långhelgen var helt klart det om Stig Dagerman (var det i fredags?), där minnen blandades med upplästa texter av författaren - särskilt hans sista livskamrat, Anita Björk, framförde hans dikter med stor inlevelse. En märklig man med en märklig dödsdrift. Underligt att höra hur han sista tiden sökt sej mot Gud och en tro och tyckt sej finna ett motgift mot ångesten. Som ändå skördade hans liv och tycktes räcka lång näsa åt oss alla. Men vem som till slut drog längsta strået? Jag lägger min röst på vår Herre. "Gud är inte en Gud för döda - utan för levande. Ty för honom är alla levande." (Jesus).

Ett annat bra program var som vanligt "Vår grundade mening", som denna vecka handlade just om bloggar och blogosfären. Intressant diskussion om PUL (person- och uppgiftslagen) och dess tillämpning på nätet. Och - suveränt! - den veckliga påminnelsen om hur länge Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea. Fortsätt räkna dagarna! Bra! Han ska ut - så är det bara!!!

måndag 22 maj 2006

Sverige vs Finland

De vidriga monstren från Finland tog visst hem schlager-EM, säger de som tittade. Och det är klart: vilka andra skulle en rockdiggare rösta på? Det blev liksom ingen konkurrens inom genren. Smart satsning.

Så öststatstrenden håller i sej: efter gamla sovjetstater som Lettland, Estland och Ukraina, samt nog så östliga länder som Turkiet och Grekland, kommer turen till Finland/Helsinki. Som nu får arrangera ett mästerskap där man inte behöver oroa sej för vädret!

Men i hockey-VM hade inga monsterfinnar skuggan av en chans. Grattis Tre Kronor till ännu ett guld! (Undrar om det egentligen inte är Sverige som är den nya sovjetstaten?)

Ur maj månads familjealbum

Några fler bilder kan jag allt tänka mej att publicera när jag ändå är i farten! Jag har ju varit i Göteborg med barnen första veckan i maj, och Hanna red på en häst för första gången.

Även Jonatan njöt av vårvärmen och killingarna på Barnens Zoo i Slottsskogen. Måste få rapportera att man tar sej fram bra med cykel och kärra mitt i självaste Götet! (Tack, syster Helena, för gästfriheten!) Vid hemkomsten till Bollnäs gjorde vi genast iordning trädgårdslandet och spanade ivrigt efter nykomna fåglar.

måndag 15 maj 2006

Prinsessan på ärten


Måste bara få visa en bild på min dotter Hanna, när hon i fjol låg som prinsessan på ärten i stadsbiblioteket i Bollnäs. Det var ju Andersen-jubileum kantänka! Även om Hanna inte kände ärten, är hon en Riktig prinsessa!

Släpp in sverigedemokrater och fi:are i skolorna!

Så här under ett valår brukar man ju bli upprörd över både det ena och det andra. Men "arglistan" toppas så här långt av morgonens nyhet att många gymnasier tydligen inte vågar släppa in sverigedemokraterna i klassrummen. Vad är det här för trams? Så länge dom inte hetsar till mord och våld är det väl bara intressant att höra vad dom tycker? Från dem själva, alltså - inte från blott alltför välartade och tillrättaläggande lärare.

Sen ska naturligtvis debatten tas - med verktyg som både lärare och andra partier förhoppningsvis tillhandahåller! Och om man är lite mer försiktig på grundskolan kan jag förstå det - men är gymnasieelever inte mogna att självständigt ta ställning till sverigedemokraterna förstår jag inte vad de ska ha vid valurnorna att göra i höst!

För att slippa pinsamma gäster finns tydligen ofta en policy om att bara nuvarande riksdagspartier bjuds in till skolorna. Därmed ryker även fi och junilistan - intressanta uppstickare som gärna kan uppmärksammas och diskuteras.

Nä, låt de partier som vill och orkar hälsa på i skolorna! I varje fall i gymnasierna. För mer spännande och aktuell samhällskunskap går knappast att få.

måndag 3 april 2006

Gudomligt aprilskämt

Så var det april, men snön ligger djup - och ny snö kommer fortfarande mest varje dag. Ett gudomligt aprilskämt, som bara den surmulne kan ogilla.

För att fortsätta filosoferandet kring det absoluta favoritsnackobjektet, så är det väl märkligt att vi inte kan njuta av det väder som ÄR, bara för att det enligt almanackan "ska" vara annorlunda? Jag vet människor som far till fjällen en vecka för att njuta av snö och sol, och som alltså inte kan ha något emot snö och sol i sej, men som klagar och nästan gråter bara för att det är lika fint även hemmavid. Kan någon förklara detta? I lördags var jag och barnen ute i stadsnära landsbygd och solbadade som snöänglar på marken. Det var faktiskt ljusare än det är till midsommar. Rena terapin, förutom pulk- och pulsarglädjen i sej.

Saken har även en regionalpolitisk sida: hur ska vi få människor att känna glädje och ro i Norrland, om vi ständigt ska jämföras med södra Sveriges "normalvädermåttstock"? Där det suttit programledare i nu över en månad och sagt saker som "tar det då aldrig slut?" eller "synd att man inte kan bli passionerad över vädret" o dyl. Jag har inga problem alls med att människor har olika favoritväder, inte mer än med att folk har olika favoritfärger. De är de menande blinkningarna som driver mej till vansinne, den underförstådda tron att vi alla alltid uppskattar plusgrader mer än minusgrader (så snart drömmen om "White Christmas" blivit infriad).

Jag har en favoritgåta från Skåne som mer och mer erövrat mitt hjärta: "Vad gör dom i Trelleborg när det regnar? Låter det regna!" Och jag kan bara önska att vi i framtiden skulle kunna göra likadant när det snöar.

söndag 12 mars 2006

Underbara mars

Så här exakt en månad efter senaste blogg-inlägget kan det vara dags för en come-back! Tänker vistas oftare här i fortsättningen. Men det har ju varit en så underbar vinter i år (inkl. sportlov)! Sedan vi flyttade hit till Bollnäs och Hälsingland har vi inte haft en så stabil och underbar kyla. Den tackar vi för - den är ju liksom själva förutsättningen för den gnistrande ljusterapi vi kan få så här års. Det töade visserligen sista veckan i januari, liksom veckan före sportlovet, men snabbt kom snön tillbaka. När familjen varit i Norrbotten och åkt bil på breda havsvägar trodde vi att gråhet och slask skulle möta oss vid återkomsten - men istället hade även Hälsingland fått mer nederbörd av den vita sorten. Hoppas den håller sej ett par veckor till! Så här mycket snögrottor har jag inte grävt sen jag var liten mellanstadiegrabb!

En lite nedslående erfarenhet dock: det verkar vara kutym att programledare o dylika ska uttrycka längtan efter plusgrader redan i januari. Beklagande småleenden, murriga grymtningar, menande blinkningar kommer som brev på posten efter väderpresentatörernas framtidsprognoser. Just som man gläder sej åt ännu en kall, snörik och solig helg, får man (som ett slag i ansiktet) programledarens kommentar: "Tar det då aldrig slut?" Det outhärdliga är inte personens privata åsikt - sådana finns ju som bekant av alla de slag - utan det förväntade samförståndet, den iluftenliggande konsensustanken. Idén att alla, inte bara skåningar och stockholmare, helst skulle vilja ha plusgrader och barmark så fort julafton passerat, tycks vara mycket utbredd. Jag som bodde i Skåne fyra år på 90-talet vet att det inte blir grönt och fint där heller före april, hur lite snö det än må vara. Uttrycket "grön vinter" är fullkomligt missvisande (om det nu inte används skämtsamt om vissa somrar ;o). Det finns bara två alternativ: grå eller vit. Och då föredrar jag absolut det senare, åtminstone 1 november - 1 april.

Detta kan tyckas som en petitess. Men jag misstänker starkt att vädervärderingarna får regionalpolitiska följder. Dock: mer om detta en annan gång. Nu passar vi på att njuta av vinterljuset!

söndag 12 februari 2006

Förtroendeuppdragen haglar!

Efter en intensiv vecka börjar jag reflektera en smula kring förtroendeuppdragen jag fått. I söndags blev jag vald till ordförande i Bollnäs SMU (Svenska Missionskyrkans ungdom), vilket jag nog egentligen är lite för gammal för. Men avgående ordförande var betydligt yngre, och jag hade ställt upp som garant för att ordförandeperioden inte skulle bli mer än 1 år. Så jag får ta konsekvenserna av mitt löfte, men garanterar samtidigt att jag åter ställer platsen till förfogande om 1 år. Jag tycker mycket om roterande ordförandeskap - en av finesserna med den gamla grekiska demokratin som vi nuförtiden mest fått se i EU-sammanhang.

Det andra uppdraget blev att stå som åttonde namn på folkpartiet liberalernas kommunlista här i Bollnäs. Hedersamt värre, tycker en som hittills mest varit suppleant i div. styrelser och nämnder. Men partiet måste gå fram ytterligare jämfört med 2002 för att jag ska få en ordinarie plats i fullmäktige, så här gäller det att ligga i! Mest troligt är kanske att jag får hoppa in som - suppleant. Vilket jag tycker är en mycket viktig post. Att "täcka upp" och "vikariera" kräver ju i princip samma kunskap och engagemang som hos ordinarie ledamöter.

Just ordinarie ledamot är jag fr.o.m. detta år i Kultur-och fritidsnämnden här i stan. Fast den ska tydligen läggas ner, bl.a. på mitt eget partis förslag. Så det blir väl svårt att argumentera emot. (Fast "Kultur- och fritidsnämnd" låter väldigt trevligt, håll med om det!).

Ja se det snöar

Finns det något underbarare en februaridag än när snön faller, faller, faller - i det oändliga? Det skulle möjligen vara när solen lyser på alltsammans efteråt och man äter semla med varm mjölk efter en svettig skidtur...

lördag 11 februari 2006

Orörd natur - jo hejsan

Under veckan har vi nåtts av nyheten om det "paradisiska", "jungfruliga" m.m. området på Nya Guineas västra (indonesiska) del. Men i det fallet gäller väl snarast ordspråket om att "inga nyheter är goda nyheter". För området var ju orört av människor precis så länge som det inte började utforskas och bli till nyheter. Och nu har vi redan fått höra om "fyra nya grodarter", "en oväntat icke-utdöd fågel" och förmodligen omkring trettielva skalbaggar. Fantastiskt att vi nu klampat in även där! Naturligtvis i de bästa avsikter, som t.ex. att dokumentera arterna innan vi lyckats utrota dem.

Hela historien påminner mej om en gammal Spurgeon-anekdot (Spurgeon var 1800-talets främste baptistpredikant, hemmahörande i London). Det berättas att en lite väl högtflygande dam från annan ort sökte upp Spurgeon och bad om tips på någon "ren" församling i hennes hembygd. "Jag känner inte till nån", sa Spurgeon, "och skulle jag veta om nån skulle jag inte berätta det för Er - för om ni ginge med där, skulle den inte vara ren längre."

torsdag 9 februari 2006

Ärkebiskopsvalet

Provvalet till ärkebiskop i Svenska Kyrkan vanns av Anders Wejryd. Personligen minns jag honom mest som helgsmålsbönshållare i radion 2001-2003. Vad han gjort som biskop har jag inte hört något om; i riksmedia hamnade han väl bara i samband med "Sandahl-affären". (För den oinitierade: nej den handlade inte om sandaler).

Ärkebiskopens syster har också gått vidare som en av fem huvudkandidater. Vad man än tycker om henne, är hon absolut inte diskvalificerad på grund av släktskapen. Som gammal lulebo har jag värsta prejudikatet: bensbysonen Erik Benzelius d.ä. och hans tre söner Erik, Henrik och Jakob blev ALLESAMMANS ärkebiskopar i tur och ordning. Så i princip skulle både A-K och brodern H B kunnat efterträda K-G utan att ge anledning till ramaskrin.

Snart dags för ny ärkebiskop alltså, och som vanligt söks det efter någon "som kan ena kyrkan". Den givna frågan blir som vanligt: Kring vad?

lördag 4 februari 2006

Vinterkyla och Jokkmokks marknad

Fint - nu börjar man känna igen första februariveckan! Den är i snitt årets kallaste, och just den här helgen hålls Jokkmokks marknad (alltid i -35 graders kyla). Det har ju varit värsta vårvärmen här i Hälsingland några dagar, och det goda med det är ju att jag och Hanna har kunnat tvätta bilen. Men skidspåren har krupit ner i backen och gräsmattan har blivit en enda halkbana.

Själv har jag äntligen kommit mej till doktorn för att få penicillin mot mina halstomtar. Igår var det fyra veckor sedan jag fick ont i halsen, och de senaste dagarna har rösten försvunnit. Jag som skulle leda en "liten kyrkokör" i morgon och ha lektioner i Edsbyn på måndag! Nånå, nu har jag käkat fyra piller, så det kanske hinner hända nåt till i morgon?

onsdag 1 februari 2006

Bilder, bojkott m.m.

Ja vad säger man om veckans stornyhet? Det är väl helt OK att demonstrationsvägen protestera mot fula bilder på Muhammed eller att bojkotta dansk ost för den delen (konsumentmakt heter det), bara man inte hotar folk med våld eller kräver att danska regeringen ska straffa tidningar och dra in tryckfriheten. Vi i väst använder ju också vår plånboksmakt gentemot t.ex. palestinierna, när vi hotar med att dra in våra bidrag om de väljer Hamas resp. om Hamas inte blir demokratiskt och våldsfritt. Så demonstrera gärna, välj gärna bort danska eller dansksvenska varor, protestera, vädja, argumentera. Men vänta er inte att Fough Rasmussen därför ska spärra in Jyllandspostens chefredaktör eller att nordborna ska förbjudas häda Muhammed - eller för den delen Jesus.

God ny månad!

Får önska dej som läser detta en god februari! Normalt skall detta vara årets kallaste vecka, men siste januari blev ju en riktig vårdag med sol och smältvatten. Skojigt i och för sej att bygga årets första snögumma med Hanna och Jonatan. Men morotsnäsan ramlade snart ner i plaskvätan (7-8 grader i skuggan).

Måtte det komma någon meter nysnö snart. Gumman Tö är nog bra, bara hon kunde lära sej att passa tiden. Eller är det mesigt att skylla på henne om man faktiskt tror på Gud? Vår Herre har ju per definition makt att ändra väderförloppet - om han faktiskt brukar göra är ju en annan sak. Själv tror jag nog att det mesta inom astronomi och meteorologi är konstruerat som en sinnrik apparat som får snurra på egen hand. På samma sätt som mänskligheten - vilket ju både är tjusningen och tragiken - fått rätt fria händer att forma tillvaron här på jorden, kanske delvis även vädret, genom det gigantiska rollspel vi alla deltar i. Vilket förstås inte hindrar att Konstruktören i princip kan gripa in när och hur han vill. För att avsluta pjäsen, t.ex.

Dagens blidväder ser jag dock inte som ett sådant specialingripande. Men vem vet?

måndag 30 januari 2006

Måndag förmiddag

Nu är det lunch! Har inte med mej någon matlåda, så det blir pizzeria Bandys kebabrulle idag. Men först måste jag skapa lite fler grubbelfrågor till historielektionen jag ska ha i eftermiddag.

söndag 29 januari 2006

Hamas och demokratins dilemma

Hamas´ storseger i det palestinska valet aktualiserar det jag brukar kalla demokratins "algerietdilemma" efter en liknande händelse i Algeriet i början av 90-talet. Om folket nämligen väljer en odemokratisk regim, vad gör då en sann demokrat? Griper till vapen för att störta den folkvalda diktaturen - alltså blir diktator själv? En måhända upplyst, men ännu mindre legitim diktator än den folkvalde. Eller erkänner folkets rätt att förslava sej själv och går i exil. Eller i fängelse.

För mej är endast det senare alternativet en möjlighet för en demokrat. Militärens maktövertagande i Algeriet kan inte ursäktas med att demokrati är något annat än majoritetens bestämmanderätt (typ yttrandefrihet, tolerans m.m.). Enligt min mening ÄR demokrati just något så skört och obestämt som majoritetens bestämmanderätt. För alla andra definitioner är ohållbara - så länge de inte delas av folkmajoriteten.

lördag 28 januari 2006

En loggboks födelse

Det är på kvällen till den fjärde söndagen efter Trettondedagen. En ny period i mitt liv tar sin början. "Till mitten hunnen av min levnads vandring" (cit. 35-årige Dante) ska jag nu börja formulera mej offentligt mer regelbundet än hittills. Tja, offentligt och offentligt - i skrivande stund är jag min ende läsare. Frånsett vår Herre, förstås.