lördag 26 oktober 2013

Dags att dra på konfaläger!

Förra veckan avslutades med rena vintervädret - rimfrosten försvann inte ens mitt på dagen! Den här veckan däremot får man säga som den gamle gubben: "Det har rått rått väder, men nu har det blitt blitt. Såna här dagar kan man inte kalla kalla - dom borde hellre heta heta." Nåja, 13 grader är väl inte särskilt hett heller, men blitt i alla fall.

Nu lär det i alla fall bli kallare om öronen när jag far med konfirmanderna till Harsa (nästan 500 m.ö.h.). Men ikväll får vi bada i het badtunna, och imorgon får vi sova en timme extra p.g.a. tidsomställningen (perfekt lägerhelg!). Och efter lägret far vår familj några dagar till Vemdalsskalet och hamnar därmed nära 1000-metersnivån. Det ska bli fint vandrarväder på måndag, har jag hört, men tisdag, när vi ska hem, kan det komma snö. Spännande!

tisdag 15 oktober 2013

112 trattisar!

Igår tog jag en promenad i det fortsatt fina höstvädret (som håller i sej även idag, om än det är några grader kallare nu). Sol och 13 grader. Jag gick Sjöbyttebäcken uppströms och kastade undan en del nedblåsta småträd längs stigen. Framme vid Långtjärn tog jag den stig som går uppåt Bodberget, och på vägen upp besteg jag ett jättekast, varifrån jag kastade vatten. Framme vid Bodberget mynnade stigen ut i en traktorväg, och jag gick vidare på måfå.

Det rök om fötterna på mej - mängder av röksvampar var det, och några "nykläckta" vita exemplar nappade jag åt mej. Men plötsligt såg jag dagens fynd: 112 trattkantareller (nej, jag räknade dem inte förrän jag kommit hem)! Det var inte det största trattisställe jag sett - ett tag hoppades jag nog att hela berget skulle vara fullt av dem - men det största jag hittat själv här i Iggesund. Det tackar vi för! Egentligen är svampen godast rå - i varje fall den gula foten! - eller torkad (som att käka valnötter, tycker jag), men dietisterna rekommenderar förstås att svampen steks eller stuvas på klassiskt sätt.

Efter den glada hemkomsten fick jag ett telefonsamtal av sorgligare natur - en utländsk familj vi lärt känna, och vars barn våra barn har haft mycket roligt med, har nu fått definitivt avvisningsbesked. Medan en yngling från samma land fick permanent uppehållstillstånd i torsdags. Olika falla ödets lotter. Att få vara svensk medborgare är ett oskattbart privilegium.

Idag tänker jag återuppta cyklingen som legat nere över helgen. Först blir det en tur till S:ta Maria, där jag i övermorgon ska spela på en morgonbön och en begravning (Tears in heaven och Bridge over troubled water fick jag besked om av prästen per telefon nu under förmiddagen). Sedan blir det, precis som i onsdags, Enånger t o r, eftersom jag ska leda kyrkokören där på övningen i kväll. Väl bekomme!

Cantharellus tubaeformis 1.jpg

måndag 14 oktober 2013

Fin avslutning på härlig brittsommarvecka

Det blev barnkalas både på lördag (Staffan 7 år) och söndag (Hanna 11 år). Hannas kalas inföll dessutom på hennes verkliga födelsedag, som för första gången sedan hon föddes också var både söndag och Tacksägelsedag. Tack Gud för Hanna och Staffan!

Och Sjöbyttebäcken - där vi kunde ha spännande äventyrsvandringar - fortsätter att forsa ordentligt med 7-8 l/s. I lördags, den 12 oktober, doppade jag mej t.o.m. i den djupaste höljan. Det var 7,5 grader Celsius, uppmätte jag vetenskapligt med vattentermometer. Kylskåpskallt, alltså. Inte iskallt.

Årets finaste smörsopp blev också plockad. Inte en larv eller snigel så långt ögat nådde!

Sen blev det förstås lite si och så med cyklingen. 0 km i helgen. Tyvärr. Men jag kommer igen.

torsdag 10 oktober 2013

Den samtida novellkonstens mästare

Alice Munro teikna av Andreas Vartdal cc-by-sa ).jpg

Grattis, Alice och Kanada!

13 är ett positivt tal i vår familj; både min bror och min svärfar föddes den 13:e. Och att den 13:e kvinnan som fick Nobels litteraturpris fick det just 2013 passar väl bra?

Jag erkänner dock att jag inte läst en rad av Alice Munro än. Men jag tänker snarast göra plats för henne i min nobelpristagarbokhylla (som jag ännu inte packat upp ur alla flyttkartonger ;o).

Noveller (inkl. sagor) är f.ö. den bästa berättarformen - vem har ork att läsa romaner?

onsdag 9 oktober 2013

Och hur går det med cyklingen?

Jodå, det blev en del cykling i går också. Faktiskt mer än premiärdagen. Men det blev mest turer till Iggesund centrum fram och åter (eller av och an som vi också säger här på vischan). Fast eftersom det är 2 km till församlingshemmet enkel väg så behövs det bara tre turer för att komma upp i över en mil - och igår blev det sammanlagt 14 kilometer. Kul!

Det regnade en del på förmiddagen, men på kvällen var det soligt och fortsatt milt - omkring 10 grader vid läggdags och omkring 10 grader nu på morgonen när barnen skulle till skolan. Långt ifrån nattfrost m.a.o.

Katitzi

Katarina Taikons bok Zigenare kom tydligen för 50 år sedan. Den har jag inte läst - däremot en del böcker om Katitzi som jag tyckte var spännande när jag gick på mellanstadiet. Lite av en annan värld mitt i Sverige. Hoppas att de fortfarande finns tillgängliga i nytryck (bibliotek brukar rensa ut böcker lite väl fort ibland, och trycks de inte om så...).

Och nog är det som Gunno Gunnmo säger för bedrövligt att man "måste" registrera 5000 romer för att utreda en släktfejd i en skånsk by. Jag har själv lekt med tanken att jag och mina kusiner med familjer vore de enda svenskarna i säg, Somalia. Om vi ägnade oss åt brottslig verksamhet och/eller hotade varandra till livet vore det kanske inte så konstigt om 50 svenskar eller 100% av svenskarna i Somalia varit registrerade av den somaliska polisen. Men 5000? Varav de flesta inte på något sätt brottsmisstänkta. Varav t.ex. ett 50-tal 2-åringar. Hur orimligt, hur sjukt är inte detta? Tack DN och Niklas Orrenius för god journalistik.

Läs gärna DN:s artikelserie och gärna boken "Zigenare" - men glöm inte Katitzi-böckerna! S.k. barnböcker är ofta mest drabbande. Det är f.ö. glädjande för en relativt nybliven hälsing att konstatera att Katarina Taikon liksom systern och silversmeden Rosa Taikon bosatte sej i Ytterhogdal, som ju egentligen hör till Hälsingland (om än till Härjedalens kommun och Jämtlands län ;o).


måndag 7 oktober 2013

300 000 besök har det varit på psalmbloggen

Idag kom förresten det 300 000:e besöket på min största psalmblogg, den om och med 1986 års psalmbok. Tack till både döda och levande författare och kompositörer, som bidragit till vår psalmskatt! Eller kanske ett alldeles särskilt tack till de ännu levande som medgivit nätpublicering av sina texter, t.ex. Margareta Melin, Rune Pär Olofsson, Bengt Pleijel och Vännernas samfund (som förvaltar Jeanna Oterdahls psalmer). Tack!

Och tack till de besökare som berikat sidan med kommentarer, personliga berättelser och/eller sakupplysningar! Gärna mer sånt!

Cykling på brittsommardagen

En god bloggarkollega skriver då och då om sina motorcykelbravader. Jag tror att jag från och med nu ska försöka bräcka honom genom att skriva om riktig cykling, alltså den där man tar sej fram utan hjälpmotor.

Idag inhandlade jag en Crescent 28-tummare på cykelrea i stan (40% rabatt!) och cyklade hem i det solvarma brittsommarvädret (över 18 grader Celsius!). Till min besvikelse blev det bara 11 kilometer sammanlagt (plus en kilometer till JYSK t o r!) eftersom cykelvägen över Vi är 1 km kortare än den officiella landsvägen. Men i alla fall! Det tog bara en halvtimme ungefär.

(Dessutom cyklade jag 500 meter på Berggatan här bredvid under kvällen - barfota så de taggiga järnpedalerna gav mej en rejäl akupressur).

Konstaterade dessutom att flödet i Sjöbyttebäcken fortfarande är hyfsat - ca 7 liter/sekund! Det friska bruset när man öppnar dörren på morgonen vill jag inte vara utan!

PS. Man kan läsa Heliga Birgittas pilgrimsfärd av Heidenstam på Google Books nu - och t.o.m. bläddra ganska hyggligt naturtroget ;o) DS.

lördag 5 oktober 2013

Trattisarna godast färska eller torkade

Mitt i all världens bedrövelser växer trattkantarellerna fortfarande i våra skogar. Jag tycker de är godast färska - mot all inrådan tuggar jag gula kantarellfötter med god aptit - eller torkade. Just nu har jag en låda torkade trattisar, och de smakar också mumsmums.

Inte riktigt lika gott blir det att återfukta dem och stuva och/eller steka dem, men ihop med köttfärs är även den varianten helt OK. Antagligen är den dessutom skonsammast mot magen ;o).

Cantharellus tubaeformis 1.jpg

fredag 4 oktober 2013

En tyst minut räcker inte... inte landssorg heller...

Tragedin med de drunknade båtflyktingarna från bl.a. Eritrea och Somalia ligger tung över Europa. Så fruktansvärt det är att människor packas som sillar i små båtar (hur kan man få in nästan 500 personer i en 15 meter lång båt?). Och samtidigt tycker de uppenbarligen att en framtid i Europa är värd allt detta - plus smärre förmögenheter som går till människosmugglarna. Vad har de då inte varit med om innan?

Igår kväll var det språkkurs med fika i församlingsgården i Iggesund, där jag satt en stund mellan musikalrepetitionerna i kyrkan. Flera som bor här i Iggesund är just från Eritrea och Somalia. Jag tänker på en familj som har det svårt men som fått ett avvisningsbesked.

Enligt UNHCR har ca 30 000 flyktingar tagit sej båtvägen till Italien bara i år. Det blir över 100 om dagen. Det gäller tydligen att bli "insmugglad" på det här viset för att ha en chans att söka asyl. Finns det inget humanare system?

[Tillägg 20131010: Tydligen var båten 50 m lång snarare än 10-15 m som det stod i den första tidningsuppgift jag såg. Då blir ju passagerarantalet något rimligare, men tragedin inte mindre].

Skandal att en fredlig Pride-parad inte kunde genomföras i Belgrad

Förra fredagskvällen kom beskedet - det blev ingen Pride-parad i Belgrad i år heller. Heder åt Birgitta Ohlsson och andra som protesterar; jag vill på mitt detta enkla sätt få instämma, även om serbiska myndigheter knappast uppmärksammar det. Det är helt enkelt skandalöst att man viker sej för de extremistgrupper som år 2010 attackerade och skadade 100 poliser i samband med den enda Pride-parad som kunnat genomföras. Det är extremistgrupperna som ska bestraffas, inte fredliga medborgare.

Ett demokratiskt land måste kunna skydda 1 maj-demonstrationer, Jesusmanifestationer, Pride-parader m.m. utan att vika sej för hot från militanta högerextremister, ateister eller homofober - och det är alla medborgares ansvar, inte bara polisens, att se till att också grupper vi inte själva tillhör har möjlighet att manifestera sej. Vem ska annars stå upp för oss när det är vår tur att bli drabbade av intoleransen?

Jag har länge stört mej på att det i Sverige alltmer anses som självklart att alla människovänliga medborgare ska gå med i de Pride-parader som nu sprider sej över landet. Jag anser inte att en Pride-parad i regel är en allmän manifestation för mänskliga rättigheter. Lika lite som 1 maj-demonstrationer eller Jesusmanifestationer - där det ju också finns en agenda utöver den allmänmänskliga: i Pride-fallet ganska utrerade queer- och normkritikläror, i 1 maj-fallet olika former av socialism och i Jesus-fallet kristen evangelisation.

Det utesluter inte att man kan dela en hel del gemensamma värderingar och vid vissa tillfällen både kan och bör sympatigå för att skydda övriga deltagare och visa solidaritet - precis som jag hoppas att en vanlig borgarbracka skulle kunna ansluta sej till ett av högerextremister attackerat 1 maj-tåg och att en ateist till en av ateistextremister bombhotad Jesusmanifestation.

Efter några frostnätter...

...trodde jag att svampsäsongen var över. (Bortsett från trattisarna förstås - de rackarna växer ju ända in i november!). Men icke - först nu kunde jag plocka maskfria smörsoppar och björksoppar! Toppentoppen!

Smörsopp

onsdag 2 oktober 2013

Om Cervenka har rätt...

så är vi illa ute. Bor vi i ett luftslott?