tisdag 24 november 2009

Sveriges Kristna Råd skulle ha stått upp tydligare också för homosexuellas asylbehov

Det är bra att Sveriges Kristna Råd tagit fram rapporten Skilda världar som belyser de fruktansvärda missbedömningar som Migrationsverket alltför ofta gör sej skyldig till - p.g.a. otydliga politiska direktiv, måste jag erkänna. Jag har länge retat mej på, och kommenterat, den konstiga synen att just religion och sexuell läggning är mindre behjärtansvärda asylskäl än politiskt engagemang - det ena som det andra kan väl folk lägga band på och dölja så att ingen behöver förfölja dom? Just den aspekten framställs faktiskt med retorisk skärpa i rapporten:
Sverige säger till dem att ”Visst kan du få skydd i hemlandet, poliserna som torterade dig är enstaka kriminella rötägg inom polisen, du kan lugnt vända dig dit för att få hjälp, Azerbajdzjan har skrivit på deklarationen om mänskliga rättigheter och lovat att följa den, du KAN vara homosexuell i Afghanistan bara du inte lever ut din homosexualitet, eller vara kristen i Iran, bara du inte öppet går ut med din religiösa tillhörighet….” (Skilda världar, s. 8).
Men sedan, i rapporten i övrigt, faller liksom homosexualiteten som asylskäl bort. Det är synd, anser jag, rent av syndigt. För nu hade ju kristenheten i Sverige en chans att bevisa att konflikten kring det s.k. könsneutrala "äktenskapet" inte handlar om homofobi och förakt mot homosexuella. Men förutom stycket ovan är rapporten helt inriktad på förföljelse p.g.a. religiös tro.
Visst, det är på ett sätt naturligt när det nu är en "kyrklig" rapport, och man kan inte ta upp allt på en gång o.s.v. o.s.v. Ändå kommer jag inte ifrån att det hade varit ett utmärkt tillfälle att göra en insats först och främst för förföljda homosexuella som riskerar avrättning i t.ex. Iran - och samtidigt för de kristna samfundens goodwill i Sverige.
Jag hoppas verkligen att det inte var oenighet om saken som gjorde att homosexuellas asylbehov inte lyftes fram ännu mer i denna rapport. Som i övrigt är ytterst läsvärd och tänkvärd.

söndag 15 november 2009

En svältande miljard

Nu får det vara nog. Läste häromdagen i Aftonbladet att det ofta blir mycket billigare och miljövänligare att småhandla i närbutiken (de som finns kvar) än att storhandla på stormarknaderna i städernas utkanter. Kilopriset blir visserligen lägre när man handlar storpack, men om man ändå slänger upp till en tredjedel av maten har man snarast förlorat på billigheten. Förutom att man bidragit till ett gigantiskt resursslöseri och till en efterfrågehöjning som drabbar prisbilden i de fattigaste länderna, där folk inte har råd med mat för dagen.
Att en miljard nu hungrar i en värld som sannerligen inte saknar resurser, det känns verkligen inte bra inför Domssöndagen. Och Domedagen. (Undrar om man alls borde köpa ris när efterfrågan är så stor i Asien - närproducerad potatis känns betydligt mer etiskt riktig). Och att vi skär ner på biståndet till fattigare länder under lågkonjunktur (fast det borde öka då!) är ju verkligen under all kritik. Finns det inte någon Josef som inser att om vi får pengar över av 1%-budgeten under goda år kan de behöva fonderas för att vi ska kunna satsa extra - eller åtminstone hålla en jämn biståndsnivå - under dåliga år?

lördag 14 november 2009

Verklig homofobi i Litauen och Uganda

Litauens förbud mot att framställa homosexuella m.m. relationer positivt är en skamlig lag som hela EU borde reagera mot. (Torde omöjliggöra inte bara alla Pride-parader utan även åtskilligt inom litteraturen). Ännu värre är Ugandas nya lag, som förutom ett förbud liknande Litauens också stipulerar fängelsestraff eller i vissa fall rent av avrättning för utövad homosexualitet. Det är ö.h.t. inget nytt att många av världens länder, inte minst i Mellanöstern, har en liknande lagstiftning. Horribelt! En skamlig behandling av en redan utsatt grupp!

Äktenskapsbegreppet kan, menar jag och egentligen de flesta, inte tänjas hur som helst bara p.g.a. allas lika värde. Att inte kombinationen man+kvinna i Sverige idag kan framhållas som signifikant (värd ett eget begrepp) och grundläggande (det perfekt könskvoterade föräldraskapet t.ex.) utan att man misstänks för närmast rasistiska värderingar, det är för mej obegripligt. Men det har trots allt inte blivit straffbart att göra så. Sverige är ett fritt land. Litauen och Uganda är det inte. Homosexuella relationer måste få framställas positivt, lika väl som andra vuxna, frivilliga relationer. Och vuxet, frivilligt samliv ska inte staten förbjuda och bestraffa - det är en orimlig inblandning i människors privatliv.

fredag 6 november 2009

Varför tredela? Det är väl två föräldrar?

Ibland känner man sej tokkonservativ, ibland superliberal. När jag läser om hur folkpartiet tvekar inför en tredelad föräldraförsäkring (en del för kvinnan, en för mannen och en för fri disposition), som Birgitta Ohlsson förespråkar och överensstämmer med socialdemokraternas modell, så säger jag:

Varför inte dela 50/50? Det vill säga: varje förälder får lika många föräldradagar att disponera. Eftersom båda är lika mycket föräldrar. Tar pappan inte ut sina dagar är det hans och barnens problem, men det är inte samhällets fel.

Med nuvarande regler kan man fortsätta tro att barnen är mammans mer än pappans. Och visst, om föräldradagarna bara vore 150 per barn, skulle det ur amningssynvinkel vara fel att dela dem mellan båda föräldrarna. Men nu när man kan dela lika på dagarna och ändå hinna amma klart, finns det inte längre några skäl att låta mammorna ta ut det mesta av föräldraledigheten.