fredag 25 april 2008

Sista sidan på internet

Kära läsare! Det är roligt att du hittat hit och läser vad jag skriver! (Du får gärna kommentera ibland oxå!).

Nu har du bara en sida kvar att läsa ! Sedan ses vi kanske ute i vårsolen!

Dyrare mat - och billigare medicin

Att matpriserna gått upp rejält - efter en lång period av stillastående och t.o.m. sjunkande priser - har knappast undgått någon. Särskilt mjölkprishöjningarna kändes rejält för vår trebarnsfamilj, även om ekomjölkens pris relativt sett höjdes mindre än priset på övrig mjölk. När det gäller risprishöjningarna får man ju hoppas att de kommer risbönderna till godo. Annars drabbar ju matpriserna som regel världens fattiga betydligt hårdare än oss i västvärlden.

Något som åtminstone här i Sverige sjunkit dramatiskt i pris är däremot apotekets mediciner. Sedan apoteket vid 2000-talets början rekommenderade billigare kopior av mediciner vars patent gått ut, har kostnaderna för oss kunder sjunkit högst betydligt. Där ser man! Det sker framsteg ibland - allt går inte bakåt i vårt kära fosterland! Jag hoppas bara att också världens fattiga får något att välja på och kan märka prispressen på medicin. I den mån de har råd med mediciner över huvud taget.

Abortsituationen i dagens Sverige

I början av veckan kunde jag höra röster som var bekymrade över abortsituationen i Sverige. Det var inte Ja till livet eller Svenska kyrkan (som väl inte uttalat sej i frågan på evigheter) - utan läkare och annan medicinsk personal. Dock inte några barnmorskor - vars ordförande sagt att man aldrig kan säga att det görs för många aborter. Vilket var just vad som sades i Sveriges radios nyheter denna vecka.

Annars har det abortförebyggande arbetet ofta gradvis glidit över i en kamp mot "oönskade graviditeter." Och skillnaden kan vara ganska stor - eftersom inte bara preventivmedel utan även aborter kan användas mot sådana graviditeter. Men visst är det själva aborterna som är för många? Få ifrågasätter att de är för många i Ryssland, som har mer än tre gånger så många aborter per kvinna som Sverige. Men om Sverige ligger högt över grannländer som Norge och Finland - särskilt i fråga om tonårsaborter - tål väl vi också att ifrågasättas?

När abortlagen tillkom sågs provocerade - avsiktligt framkallade - aborter fortfarande som något ont, som dock ibland kunde vara ett nödvändigt ont och därför borde avkriminaliseras och lämnas åt kvinnorna att hantera på eget ansvar. (För att bl.a. undvika mansförtryck i vålds- och utpressningssituationer o.s.v.). Och enigheten är nog stor, oavsett inställning i abortfrågan, att det är lämpligare att kvinnan har sista ordet om sitt barns liv än att mannen - som för 1000 år sedan - har det. Men enigheten är också stor om att "kvinnan inte har rätt till sin egen kropp" (som det oegentligt brukar heta) under andra hälften av graviditeten, då abort faktiskt är strängt förbjudet.

Utom i några fall. Om fostret t.ex. har Downs syndrom kan tillstånd för abort ges efter den 18:e graviditetsveckan - då "normala" och "önskade" foster fridlysts. Under vecka 19-21 kan sådana foster avlivas. Borde vi inte alla kunna enas om att detta är snett? Antingen bör väl alla foster kunna avlivas fram til lvecka 21 (höjd abortgräns alltså), eller också bör alla foster fridlysas efter vecka 18. Vi kan ju inte hålla på som nu och - genom kub-tester i förening med fri abort - peka ut barn med Downs syndrom som mindre skyddsvärda än andra. "Alla människors lika värde" låter mest som en klyscha, lämplig att ta fram i äktenskapsdebatten men inte ifråga om den mycket mer grundläggande rättigheten till liv.

Vad övriga, yngre, foster beträffar är det värt att påpeka att lagen inte gillar allt som den inte straffar. Även legala aborter kan alltså vara precis hur onödiga och klandervärda som helst. Bara ett begränsat nödfallsanvändande av den fria aborten kan i längden legitimera den - d.v.s. både lagens anhängare och ifrågasättare borde ha ett gemensamt intresse av att nedbringa antalet aborter. Ett sådant gemensamt intresse kunde fortfarande skönjas 1974. Men idag märks det alltmera sällan. Därför var veckans radiokommentarer ett hoppfullt tecken.

Under alla omständigheter är det ett framsteg att vi nu även i Sverige - liksom i övriga Europa - räknar ett foster som barn från vecka 22 istället för vecka 28. Det betyder mycket för föräldrar som förlorat ett barn efter bara drygt halva graviditeten. Och för den fortsatta reflexionen kring människovärdet...

Vårbruk i trädgårdslandet

Om det blivit lite dåligt med bloggandet på sistone, så beror det på att jag och barnen mest varit ute. Vilken solskensvecka! Och vilken möjlighet att äntligen få gräva ner komposten i trädgårdslandet och röra om! Samt utvidga sandlådan, klippa ner ölandstoken och i förbifarten en syrénbuske som hustrun hade velat ha kvar. (Vilken rishög det blev förresten - i år kan vi fira valborg hemma på tomten!).

Snart är den värsta vårvärmen slut för den här gången - men våren fortsätter och sommaren närmar sej. Såna här dagar tror man alltid att själva sommaren ska bli idel solsken och minst 25 grader varm. Även om förnuft och erfarenhet säger annat...

lördag 19 april 2008

Valen i Paraguay - och Zimbabwe

En 60-årig f.d. biskop i katolska kyrkan mot en duktig kvinnlig politiker i ett presidentval. Visst riktigt känner man att man vill stå emot de reaktionära högerkrafterna och stödja den progressiva vänster-mitten-kandidaten!

Jaså, var det biskopen som var progressiv mitten-vänster och kvinnan som var höger??? Ojdå! Alla våra medelsvenska begrepp ställdes visst på huvudet i det här valet!

Och så till Zimbabwe: Nu måste Mugabe lägga av! Och nu måste fler reagera. Vill vi ha ett nytt Kenya eller något ännu värre?

Lillebror ser dej

Jag läste med stor förtjusning de senaste stripparna i serien "ZITS". Det handlar om hur sonen i familjen halkat i en tappad matportion och hur detta missöde någon minut senare går att betitta på Youtube.

Jag har sedan länge undrat om inte Orwells storebrorssamhälle i själva verket blir ett "lillebrorssamhälle" - där vi dokumenterar oss själva och varandra på ett sätt som ingen statsmakt i världen skulle orka hinna med. Våra förehavanden - i bild och text - börjar nu ligga ute på nätet i diverse bloggposter och videosnuttar i en allt ökande omfattning.

Knepigt. För det är ju skoj! Och samtidigt läskigt på något sätt. Jag brukar i varje fall försöka att omnämna icke-offentliga personer med enbart förnamn här på bloggen och annorstädes på nätet. För att andra inte ska få en alldeles för detaljerad totalbild av deras privatliv genom att söka på det fullständiga namnet.

Fast apropå det här med namn: Andreas Holmberg är tillräckligt vanligt för att det inte ska vara så lätt att spåra just mej på nätet. (Det finns t.o.m. fler bara här i Bollnäs). Å andra sidan ökar ju risken för att någon med mitt namn ska göra något verkligt skurkaktigt och skämma ut oss Andreas Holmbergare. Jag tänker med stor medkänsla på Ljusnans redaktör här i stan, Anders Eklund, som ju i dagarna fått se sitt fina namn uthängt på landets löpsedlar i ett ofattbart bedrövligt sammanhang.

Ta det kallt nu, Reinfeldt!

Som om mitt beröm i förra bloggposten var för kraftigt, börjar Reinfeldt nu yra lite i mössan om Kinas större öppenhet. Jodå, jag vet att det hör till det diplomatiska spelet att strö in lite beröm här och där - var det inte Göran Persson som berömde Kinas "stabilitet"? - men jag hoppas att Reinfeldt inte förstör det goda intryck han nyss gav genom att nu hemfalla åt typisk svensk blåögdhet. Bara för att han - förståeligt nog - är lättad över att Sveriges synpunkter mottagits någorlunda lugnt och att han själv lyckats framstå som en modig företrädare för mänskliga rättigheter.

För Reinfeldt och Sverige kan ju inte vara nöjda med att Kina utan större protester tagit emot en lista på 13 dissidenter som vi vill ska friges. Vi vill ju att Kina också ska släppa dem fria, eller hur? Och inte förrän åtminstone några verkligen har frigivits kan vi börja prata om en något ökad öppenhet. I världens alltfort största diktatur.

lördag 12 april 2008

Riktigt bra jobbat, Reinfeldt!

Det känns riktigt roligt att få berömma statsminister Reinfeldt! Alltför ofta har han känts undfallande och luddig under halvtannat år vid regeringsrodret. Och hans vägran att lova ta upp enskilda personer i mötet med Kinas president Hu Jintao, samt hans kategoriskt avvisande hållning till alla tankar på bojkott av OS-invigningen, fick mej att befara ett mer än lovligt mesigt samtal med Kinas ledare.

Nu tycks dock Reinfeldt istället ha varit föredömligt tydlig i mötet med Hu Jintao. Han tog upp både människorättskämpen Hu Jia och 12 andra samvetsfångar, samt situationen för de mänskliga rättigheterna i Tibet. Och därmed har han lagt sej i "Kinas inre angelägenheter" på ett positivt sätt, utan att lösa hot om bojkott av OS-invigningar och annat fått störa själva sakdiskussionen. Det verkar faktiskt som om Kina så sakteliga börjar få vänja sej vid att besökande regeringschefer har synpunkter på hur landet hanterar sina medborgare - Australiens premiärminister gjorde det ju också häromveckan när han tog upp tibetfrågan i ett tal inför kinesiska studenter.

Förhoppningsvis märker kineserna att kritiken inte är aggressiv och fientlig, utan att vi uppriktigt önskar en fredlig och demokratisk utveckling för både kineser och tibetaner. Om alla EU-staters ledare har samma tydliga budskap till Kinas ledare, så minskar också risken för att Kina spelar ut oss mot varandra och belönar fjäsk och undfallenhet ekonomiskt. Just Sverige klarar sej Kina förstås utan, men Kina vill knappast avbryta kontakten med hela EU, oavsett hur frispråkiga vi blir. Så det är bra att t.ex. Angela Merkel, Gordon Brown och Fredrik Reinfeldt gör gemensam front och åtminstone antyder vad vi faktiskt tycker om ockupation, diktatur och förtryck.

fredag 11 april 2008

Höga matpriser?

Helt klart känns det lite jobbigt att maten blivit dyrare. Å andra sidan har matpriserna legat stilla eller t.o.m. pressats ner under en lång följd av år. Troligen har vi råd att äta oss mätta ändå, och kan bönderna få mer betalt för mjölken är det bara bra för landsbygdens överlevnad. Matpriserna är nog inte orimligt höga. För oss, i alla fall.

För människor i andra länder, som lever ännu mer på marginalen än någon av oss, kan dock matprisökningarna bli förödande. Utvecklingen ställer drivmedelsfrågan på sin spets - är det vettigt att ersätta oljan med etanol som utvunnits ur mat? Ska våra "miljöbilar" konkurrera med de fattiga om spannmålen?

För mej är svaret givet: Det viktigaste ur miljö- och rättvisesynvinkel måste vara att dra ner på bilåkandet. Inte att byta ett bränsle mot ett annat.

torsdag 10 april 2008

Ge dej, Robert!

Som någon påpekade: ZANU-PF måste ju ha tjuvtittat på valresultaten för att komma fram till att de är felräknade. Och resultaten måste utvisa att ZANU-PF har förlorat, annars skulle partiet inte ha klagat. Indirekt har ZANU-PF alltså erkänt sej besegrat. Ska det vara så svårt att göra det direkt och offentligt också? Nu har vi väntat länge nog!

Sydafrikanska ANC:s nye ledare Jakob Zuma har inte precis gjort ett genomsympatiskt intryck. Men dels är det faktiskt en styrka att han valdes till partiledare för ANC i öppen konkurrens med president Thabo Mbeki (som också accepterade valresultatet), dels är det en styrka att han nu öppet kritiserat hemlighetsmakeriet i Zimbabwe. Annars har ju Mugabe alltför länge hållits om ryggen av grannländerna. Zuma kräver korten på bordet och konstaterar att det inte bådar gott att valresultaten fortfarande inte offentliggörs. Det är bara att hålla med.

Peking 2008 och Berlin 1936

Det ligger helt klart mycket i statsminister Reinfeldts påpekande att Kinas brott mot mänskliga rättigheter var väl kända redan då Peking fick OS 2008. Det luktar antingen hyckleri eller bottenlös naivitet att först nu, p.g.a. några demonstrationer i Lhasa med omnejd, kräva bojkott av OS. Vi har gett diktaturen Kina OS, och det verkar bara taskigt mot kineserna att sedan inte åka dit.

Men alla vi som känner obehag inför propagandamaskineriet kan ju enkelt bojkotta spelen i alla fall. Om ingen utanför Kina vill titta på invigningen och tävlingarna blir ju propagandavinsten liten. Är det verkligen så otroligt viktigt att slå på TV:n under OS? Jag räknar mej som hyfsat idrottsintresserad, men inte ser jag det som nån större uppoffring att hoppa över Kina-OS. Det kommer fler tävlingar under trevligare omständigheter.

Hej mitt vinterland

Sitter och tittar ut genom arbetsrumsfönstret. Ute är träden och marken vita, skinande vita. Den 10 april. Inte konstigt alls, om ni frågar mej. Dels är jag uppvuxen mycket längre norrut än så här, där man verkligen fick vänta till valborgsmässoafton med att sjunga "Vintern rasat ut bland våra fjällar." Dels har vintern här i Hälsingland inte brukat stabilisera sej förrän i mars-april de snart fem år vi har bott här. Riktigt kalla mars-april-helger med sena skidutflykter har snarast varit regel. Så årets iskalla påsk kändes inte alls särskilt överraskande (bortsett nu från att den var rekordtidig).

Lika bra att snön ligger kvar tills våren och grönskan kommer på allvar. Har jag alltid tyckt. "Aprilsnö är fåragö" (aprilsnö är fårgödsel) sa man i min barndom.

söndag 6 april 2008

Jag har träffat Jan Björklund - men jag handhälsade inte

Nu har jag varit i Gävle på länsårsmöte och lyssnat till Jan Björklund. Jag stod nästan lika länge som han - så många sittplatser var upptagna! - men mådde inte illa av det. (Inte han heller). Väl använda trekvart - den lika långa frågestunden efteråt gav dock mindre, tyckte jag. (Annars är jag en stor vän av frågestunder). Det var så många som ville ställa frågor, och svaren blev ofta alltför korthuggna och förenklade. (Då syftar jag inte på svaren "ja" och "nej" på ja/nej-frågor).

Men Jan B. är absolut en skicklig politiker som ska vara så mycket som möjligt bland folk. En folklig folkpartist - inte fel alls! Det är inte alls samma sak som "populistisk". Jan företräder vissa populära och vissa impopulära åsikter. Med samma varma själ.

Till min kritik av hans och folkpartiets ställningstaganden i vissa frågor ska jag dock be att få återkomma.

lördag 5 april 2008

Instämmer i Körbergs fråga

Kan inte låta bli att instämma i Tommy Körbergs fråga: "Vad trodde idioten som anmälde?"

Så lättkränkt som pastor Allan får man bara inte vara som kristen och pastor. I varje fall inte om man själv tänker få fortsätta stämpla oomvända människor med den vokabulär bibeln använder (t.ex. i Psaltaren 14: Dårarna tänker i sina hjärtan o.s.v.). Utan att bli ett polisärende.

En annan sak är att rättsstaten nog i rättvisans namn bör sluta betrakta troende kristna som någon sorts majoritet här i landet, som av den anledningen ska tåla vad som helst från den lilla minoriteten vantroende. Jag tror nog att kristna ungdomar runt om i vårt lands skolor idag ofta känner sej lika udda som många andra minoritetsgrupper.

Det var ju patetiskt när t.ex. Reinfeldt apropå Muhammedkarikatyrerna försökte påstå att "vi kristna" ju inte reagerade på samma sätt (som muslimerna) när någon karikerade Jesus. Nä det var ju bra. Men betraktar Reinfeldt verkligen Jesus som sin och världens Frälsare, sitt enda hopp inför evigheten, den som bär Namnet över alla andra namn?

Om ja - så intressant! En kristen statsminister! Om inte - är det inte då rätt besynnerligt att gå omkring och räkna sej som kristen och dra några som helst slutsatser av sina egna lama reaktioner de många gånger som Jesus hånas?

(Till sådär upphöjt likgiltiga sekularister eller kulturkristna på vänsterkanten: jämför hur ni skulle reagera om kristna sänkte ner en bild av Olof Palme i urin eller avbildade honom med en djävul som bajsar honom i huvudet. Minst så verklig och närvarande som Olof P. är Jesus för varje troende kristen. Minst. Schizofrent eller ej.)

fredag 4 april 2008

Ge upp!

Nej, nu får han väl ändå snart ge sej!

Mugabe, alltså.

Mellan två politiska höjdpunkter

Mellan onsdagens intressanta sammanträde på Barn-, utbildnings- och kulturnämnden (BUK:en!) och morgondagens länsårsmöte i Gävle har jag lyckats klämma in ett par dagar med rejäl feber. Den var på väg redan på mötet i onsdags, men jag trodde att besvärande host och harkel var återstående symptom på en tidigare förkylning, inte första tecknet på en ny. Hursomhelst hade jag feber vid hemkomsten, feber som blev rejält hög (över 39 grader alltså) under kvällen och som låg kvar på den nivån under större delen torsdagen.

Natten till idag gick dock febern ner rejält (med åtföljande kallsvettningar), så jag har gott hopp om att kunna vara med i Gävle imorgon. Det är kanske inte idealiskt att fara iväg så pass snart, men jag kan bara inte missa chansen att få höra Björklund, nu när min fru (som har ledig helg) har gett mej ledigt från förskoleverksamheten!

Och jag ska låta bli att hosta.