fredag 29 augusti 2008

Long time no see

Det är lite tungt att snart ha varit hemifrån i två veckor. Barnen låter nästan som främlingar i mobiltelefonen - men det är ruskigt spännande att få möta dem på det viset! (Man borde kanske prata mer med dem i telefon?).

Och hustrun - ja, det är som att rita en skinksmörgås när man är hungrig.

Jaja, nu är det bara en kantorsdistanshelg som återstår. Sen får jag fara hem. Måndagkväll mmm...

Det ser verkligen ut som en riktigt låg konjunktur

Ja, tecknen hopar sej och förstärker varandra. För tredje gången i rad får borgarna alltså ta över regeringsmakten först när landet står inför en rejäl kristid. Enda skillnaden är att man den här gången först kunnat "samla i ladorna" under några goda år.

En mindre konjunkturnedgång får visserligen varje regering vara beredd att tackla, men det är ganska hårt att borgarna är så till den milda grad ur fas att de bara får "komma till" när det är dags att ta godiset från barnen och bilda den mörka bakgrunden till den socialdemokratiska filantropin.

Delvis är nu allianspartierna fångar i sin egen retorik - eftersom de så ivrigt tagit åt sej äran för de goda åren (undantag: Anders Borg som generöst delade med sej av berömmet till både (s) och världsekonomin) måste folk rimligen uppfatta det som att alliansen har ett stort ansvar också för lågkonjunkturen. Och så går man tillbaka till socialdemokraterna, som ju efter långvarig övning vet hur ett land ska styras. (Eller?).

Men väl bekomme. Socialdemokraterna är idag utan minsta tvekan ett borgerligt, vänsterliberalt parti. Skada bara att SAP inte kan erkänna det. Det ökar risken för återfall i socialism. Liksom det ökar risken för att borgarna ska dra sej för långt åt höger för att markera gränsen mot det påstått "socialistiska" blocket...

lördag 23 augusti 2008

Höger och vänster och sånt...

Ja, regnet och blåsten gjorde att jag bara cyklade till Sundsvall och sparade in andra dagens cykling genom att ta Norrlandskusten-bussen till Övik - och ännu en buss till Mellansel.

Jag har en fin vecka här. Ikväll ska vi åka 3 mil och hälsa på en av lärarna som bor mitt ute i skogen.

Vill bara dela med mej av en reflektion kring begreppen höger och vänster i politik och privatliv. Jag kan inte förstå dem som vill kalla sej höger eller vänster i absolut mening. Det säger ju sej självt att om man bara svänger höger (eller vänster) så hamnar man till slut i höger (eller vänster) dike. Eller hur?

Om man tycker att samhället gått för långt åt höger, så blir man alltså vänster. Ett tag - tills vi är på mitten av banan igen. En "vänstermänniska" måste t.o.m. vara beredd att svänga åt höger, precis som en "högermänniska" måste vara beredd att svänga åt vänster. Om man nämligen kommit för nära diket.

Det här framgår alltför dåligt i debatten, tycker jag.

söndag 17 augusti 2008

Dags att åka på distanskurs!

Distanskurser innebär inte bara att sitta hemma och studera, om någon trodde det! I två intensiva veckor ska jag nu vara i Mellansel (utanför Örnsköldsvik) och vara med om starten på dels Svenska kyrkans grundkurs, dels kantorsutbildningen.

Och jag tänkte försöka cykla till Mellansel (över 30 mil) idag och imorgon. Dagens väder verkar lovande, men i natt kommer det tydligen regn och nordostvindar (motvind hmm...)

Nåja - jag behöver träningen! Vi ses i Mellansel!

PS. Är det någon mer än jag som tycker att det låter lite lustigt när George Bush förmanar ryssarna att respektera länders territoriella integritet, inte lösa konflikter med våld utan vänta på FN-resolutioner bla bla bla bla. DS.

(13,3)

lördag 16 augusti 2008

En vettig annonskampanj från Svenska kyrkan

Konfirmationsstatistiken är ingen rolig läsning för Svenska kyrkans företrädare. För första gången sedan konfirmation på bred front infördes i Sverige är det nu mindre än hälften av ungdomarna som konfirmerar sej, i Stockholms stift bara en tredjedel (vilket visserligen till stor del beror på att där bor fler ungdomar med rötter i andra religioner än kristendomen).

Så visst verkar det vettigt att just Stockholms stift nu satsar på en annonskampanj för att få fler konfirmander. Dessutom med en oväntad vettig slogan: "Kan man tro? - Vi har något att berätta."

En annan sak är förstås vad Stockholms stift väljer att berätta. Personligen hoppas jag i varje fall att det handlar ganska mycket om Jesus. Eftersom det väl är honom kyrkan liksom handlar om. Egentligen.

fredag 15 augusti 2008

Toppen och botten i fråga om språkbehandling

DN:s rubricering av den senaste kyrkoanslutningsstatistiken innebär väl ändå något slags språkligt bottenrekord? Så här står det ordagrant:

DN listar de församlingar med flest antal medlemmar i Svenska kyrkan, samt de med minst antal.

Förutom att ordet "antal" är fullständigt överflödigt åtminstone första gången ("flest"="störst antal"), är begreppet fullständigt inadekvat här. Störst andel handlar det givetvis om eftersom mestadels små församlingar ligger i toppen av den lista DN redovisar (församlingar där anslutningsgraden är exakt eller omkring 100%). Det råder t.o.m. ofta en omvänd proportion mellan antal medlemmar och andel medlemmar i ett församlingsområde. Intressant i sej!

F.ö. borde orden "minst antal" så ofta som möjligt ersättas av "färst", detta utmärkta ord som finns i Svenska Akademiens Ordbok men som många människor idag inte vågar använda (senast i bruk på 1800-talet). Finns ordet? Klart det finns! Ni läste det ju här!

Mormors 100-årsdag

Idag, den 15 augusti 2008, skulle mormor Adelia ha fyllt 100 år. Om hon hade levat. Men hon dog för snart 12 år sedan vid 88 års ålder.

Jag minns när hon fyllde 85 och den närmaste släkten var samlad på födelsedagsfika i Anna-stugan i Kasamark. Jag minns också att jag föreslog att hennes 88-årsdag skulle firas med 88-ans pinnglass (själv var jag dock inte med då eftersom läsåret just börjat vid Luspengymnasiet i Storuman). Men framför allt minns jag hennes händer när hon under 70-talet tog mått på oss barn och skulle sy något plagg åt oss, gammal sömmerska som hon var. Det kittlades så skönt.

Jag minns det än.

Jag minns mycket annat, så klart - hennes humor, hennes tro, hennes sätt att gräla på oss barnbarn. "Om ni inte är tyst nu så kom jag och spök för je när jag är död."

Nänä, mormor. Inte spökar du. Men ibland känns det faktiskt som om du vore här.

(12,5)

onsdag 13 augusti 2008

Lekskola eller skolplikt?

Den här veckan präglas av inskolning på dagis, f´låt förskola. Eller skola - för vad snart 6-åriga Hannas skolgång egentligen ska kallas blir jag inte klok på. Förskola är det inte, hon har börjat i Björktjära skola med de "riktiga" skolbarnen, men heller inte obligatorisk grundskola, så då kallas det "förskoleklass". Eller mera folkligt "0:an".

Pojkarna har börjat i Börktjära förskola, och Jonatan har verkligen sett fram emot det och hade inga problem att vara där (i "Stugan") 1 timme utan mej idag. Staffan tror väl fortfarande att vi går och hälsar på en familj med ovanligt många barn, och vi har ännu inte börjat lämna lokalen ("Gröna") så länge han är där.

Inget ont om dagis eller förskola eller vad det nu heter (borde det inte få heta lekskola?) - men särskilt när det gäller Staffan som inte ens är 2 år känns det tungt att lämna bort honom. Vi ska försöka hitta en mänsklig lösning nu i höst, som förenar arbete och heltidsstudier med rejäl hänsyn till barnens behov och våra egna grundvärderingar. Livspusslet är inte alltid lätt. Men Gud nåde den som inför skolplikt för 3-åringar, vilket både socialdemokrater och moderater börjat glunka om.

Femdagarskriget slut - eller?

Om det skulle visa sej stämma att Ossetien-kriget är över, så vore det ett överraskande snabbt krig. (Ni vet, "krig är lätta att starta, men..."). Ett "femdagarskrig", alltså. Det återstår dock att se om det inte är som sexdagarskriget eller USA:s invasion av Bagdad: en snabb historia som klassisk krigshandling betraktad men ytterst segdragen till sina följdverkningar.

Jag noterar också att Ryssland - som väntat - hänvisar till prejudikatet Kosovo. Som man ju dock motsatte sej, eftersom det naturligtvis lika gärna kan utnyttjas av tjetjenerna...

Nej, som sagt: världen behöver fler ålandslösningar. Och nej, jag skulle inte protestera våldsamt mot att styras från Köpenhamn (Kalmarunionen) eller från Bryssel (Europas federerade stater), om jag bara fick leva i fred och frihet. Gustav Vasas uppror mot Danmark och Karl X Gustavs erövringar är enormt överskattade. Däremot är jag tacksam för att vi inte kom under ryskt välde på 1700-talet eller senare.

söndag 10 augusti 2008

Tsvangirai utnämnd till premiärminister

Sent på lördagskvällen meddelades att Morgan Tsvangirai blir ny premiärminister i Zimbabwe.

Det är logiskt eftersom hans parti MDC har majoritet i parlamentet. Och det låter hoppfullt efter månader av hot och våld - och ekonomiskt fritt fall. Samtidigt var det ju president Tsvangirai ville bli. (Och antagligen skulle ha blivit om valproceduren gått rätt till). Nu hänger allt på om han också får reell politisk makt eller bara en titel. Mugabe måste de facto avstå makt för att det här ska fungera på riktigt. Kommer han att göra det?

Det blir lite grann som i Ryssland, Ukraina eller Kenya där utvecklingen får visa vem som egentligen är landets ledare: presidenten eller premiärministern. En alldeles jämnt fördelad makt torde vara svår att uppnå (även om maktdelningsprinciper av olika slag sedan länge med framgång tillämpas i alla demokratier). Det måste dock synas vem som bär det yttersta ansvaret för politiska beslut om t.ex. den ekonomi som i Zimbabwe idag befinner sej i fritt fall.

Det bästa hade varit om Mugabe avgått. Det näst bästa vore om den 84-årige Mugabe nöjde sej med att den tid han har kvar inta en position som symbolisk galjonsfigur - det enda som hans frihetskamp på 70-talet möjligen skulle kunna berättiga honom till. (Även om hans diktatorsfasoner på 2000-talet egentligen borde diskvalificera honom även för detta).

lördag 9 augusti 2008

Är det Kosovo som spökar i Georgien?

Nog har jag länge känt att full självständighet för Kosovo var en olycklig lösning med farliga följdverkningar. (Är det något område som borde ha full självständighet är det i så fall Kurdistan - kurderna är som bekant (?) världens största folk utan egen stat).

När nu Sydossetien och Abchasien försöker frigöra sej från Georgien, och Georgien svarar med militärt våld för att "hävda sin territoriella integritet" (som det heter), och Ryssland svarar med militärt våld för att "försvara sina fredsbevarande styrkor" och "förhindra folkmord" (som det heter) - ja, då har vi en utveckling som milt sagt är oroande. Men det moraliska problemet för oss i väst är ju att när vi väl har godkänt att Serbien helt förlorar Kosovo får vi svårt att förklara varför det vore så fel om Georgien helt förlorade Abchasien.

OK, Serbien skulle "straffas" för sin (Milosevicregimens) elakhet under 1990-talet. Kosovo påstods vara ett unikt fall som förtjänade unik behandling av världssamfundet.

Men jag undrar jag. Efter veckans ålandsvistelse undrar jag närmare bestämt om en ålandslösning verkligen varit så omöjlig i kosovofallet. Kosovo tillhörde - liksom Åland - en större stat i öster men var kulturellt närmare förbundet med ett land i väster. Men när Nationernas Förbund slutligen avgjorde frågan blev lösningen ett för oss "storsvenskar" helt fascinerande självstyre för Åland inom den finländska statens ram.

Så här snart 90 år efteråt känns kompromissen otroligt lyckad. Visst finns det fortfarande ålänningar som vill ha total självständighet, och visst finns det säkert en del i "kärn-Finland" som grumsar över det åländska självstyret. Men det fungerar - och det blev inte krig!

Visst, Helsingfors hade inte varit så taskiga mot Åland som Belgrad mot Kosovo (eller Peking mot Tibet). Men vore en åländsk lösning verkligen så orimlig och omöjlig fördenskull? Efter vederbörliga förhandlingar under internationell medling - nu när Serbien blivit en europavänlig demokrati och allt. Så hade man dessutom skapat en god förebild för Abchasien och Sydossetien (+ Georgien/Ryssland). Nu har man istället skapat ett farligt prejudikat.

fredag 8 augusti 2008

OS-invigning med stank från Berlin 1936

Hemma från närdemokratins Åland ska jag i eftermiddag kl 14-16, under samma tid som OS-invigningen, delta i en Amnesty-manifestation mot centraldiktaturens Kina (inte mot kineserna).
Jag fattar egentligen inte vad vårt TV-tittande folk håller på med. Varför tycker så många att idrottsmän, politiker m.fl. borde ha bojkottat OS när de själva samvetslöst tittar och lyssnar på tävlingarna?

Låt idrottsmännen tävla och träna - det är bra för deras form. Heder också åt de idrottare som protesterat mot Kinas behandling av Tibet. Men låt oss nu inte slött konsumera det kinesiska propagandajippot under resten av augusti, låt oss medvetet avstå från att gynna OS-sponsorer (som gynnar den kinesiska diktaturen) och låt oss använda den frigjorda tiden till eget idrottande istället.

Härmed har jag ingenting sagt om beslutet att ge Kina OS. Många pekingbor och andra kineser har behandlats hänsynslöst under förberedelsearbetet, men det är inte fel att strålkastarljuset på ett särskilt sätt riktats mot Kina - och Tibet och Turkistan.

F.ö.: hur är det nu - har någon av det tiotal dissidenter Reinfeldt vädjade för under sitt kinabesök verkligen släppts fri? Och vad tänker Reinfeldt göra för att följa upp deras öde?

lördag 2 augusti 2008

Cykelsemester på Åland

Nu blir det troligen ett blogguppehåll på ca 1 vecka, eftersom familjen imorgon far på cykelsemester till Åland. Kommer tillbaka lagom till OS-invigningen som jag inte tänker titta på. Istället ska jag försöka närvara vid en Amnesty-manifestation mot Kinas regim (inte mot det kinesiska folket). Det luktar Berlin 1936 om hela evenemanget.

Hoppas ni och vi får en fin vecka trots de nordanvindar som svept ner över Norden. Det är ju trots allt augusti, så sommaren lär repa sej. Och under ålandsresan ska jag, förutom att njuta av skärgårdsluften, fundera en del kring varför man på Åland kan ha kommuner med bara några hundra invånare, medan vi i Sverige tycks tro att en kommun måste ha minst 10 000 invånare för att fungera.

Ha det gott!

(15,8/15,3)

fredag 1 augusti 2008

Augusti - ännu en kejserlig månad

A happy new month! Liksom Augustus (eg. Octavianus) en gång efterträdde Julius (Caesar) så kommer augusti efter juli. Och högsommarvärmen från juli blir visst kvar även denna Per-dag - imorgon på Karin-dagen når nordanvindarnas kyla ända hit ner i södra Sverige. (Jodå, Bollnäs befinner sej i södra rikshalvan, kolla på vilken karta du vill).

Det ÄR utan tvekan synd om många barn med trassliga hemförhållanden, som nu under sommaren inte får det stöd som skolan trots allt är för många. Samtidigt innebär sommaren en massa gratisnöjen för s.k. fattiga familjer och nyckelbarn: utebad i varenda buske (jodå, även höljor och forsar i bäckar och åar kan vara riktigt skojiga) och den här årstiden en massa bär i varenda buske. ("Kolla! Det växer lösgodis!"). Plockade i förrgår hallon med barnen längs älven. Frossade gratiskörsbär igår på en hyreshusgård i Gävle. Mmmmm...

Allemansrätt och allmänningar är en utjämningspolitisk resurs, tillgänglig för alla som vill njuta kungligt eller rent av kejserligt av vad naturen har att erbjuda. Politiker: glöm inte att värna strandskyddet!

(16,2/17,4)