söndag 30 mars 2008

Påskhelgen vinterns kallaste helg

Att själva "huvudpåskhelgen" var den tidigaste sedan 1913 är kanske allmänt bekant vid det här laget. Men att den också var vintersäsongens kallaste, om man ser till hela dygnen, har kanske någon missat?

Jo, så här var det - redan natten till påskdagen 23/3 hade Nikkaluokta under -30 grader, vilket innebar säsongslägsta och den senaste "kallastenoteringen" någonsin (i slutet av mars, alltså!!!). Men natten till annandagen 24/3 hade Nikkaluokta -41 grader, vilket gjorde att rekordet slogs ännu en gång.

Annandag Påsk-natten hela vinterns kallaste natt!!! Ja, nog fick farfar Gustavs uttryck "kalla mars" sin fulla tillämpning i år, alltid!

Påsken har bara börjat!

Visst har ni sett att den här dagen numera heter "Andra söndagen i påsktiden" istället för som tidigare "Första söndagen efter påsk"? D.v.s. påsken har bara börjat! Och fortsätter hela april månad. Vilket vi i vår familj markerar genom att fortsätta sjunga och lyssna på påsksånger, samt genom att fortsätta lägga ut påskägg i trädgården på helgerna. Hur länge då? Ja, till pingst i alla fall!

Lite synd, tycker jag och min fru pastorn som påpekade det, är det ju att man till påsk inte får höra några påsksånger i affärernas högtalarsystem. Jag menar, till jul får man ju höra både "Stilla natt" och "O helga natt" och en massa andra fina julpsalmer - som t.o.m. ateisten Richard Dawkins gärna sjunger med i, av affektionsskäl får man förmoda - medan åtminstone min fru och jag aldrig hört "Vad ljus över griften", "Vid gryende dag", "Livet vann", "Uppstått har Jesus, hurra, hurra", "Dina händer är fulla av blommor" och dom andra påskpsalmerna medan vi inhandlat årets påskägg, påsksill, påskmust och påskgodis.

Kyrkans påskbudskap är alltså något mindre kommersialiserat än julens - och det kan ju tyckas vara positivt. Men risken är att det också blir mindre känt, vilket ju åtminstone ur kristet perspektiv vore ledsamt. Och ur ett allmänbildningsperspektiv också, skulle jag vilja tillägga. (Nej, det är inte fel att även påminnas om uttåget ur Egypten, ifall någon skulle tro att jag missar de judiska skälen till påskfirande).

//: Nu är det påsk igen och nu är det påsk igen
och påsken varar väl till hösten? ://
//: Nej, det var inte sant,
nej, det var inte sant,
för däremellan kommer pingsten ://

lördag 29 mars 2008

Först Castro - nu Mugabe?

I Uppsala hålls idag förbön för Zimbabwes folk med anledning av dagens presidentval. Och nog är det på sin plats med en bön om att 84-årige Mugabe ska gå i pension snart - med möjlighet till nya insikter. (Så att vi inte behöver gå och önska livet ur honom, vilket man ju i nuvarande läge lätt frestas göra).

Kanske, kanske finns det en liten chans idag. Mugabe har ju två utmanare - dels Morgan Tsvangirai från den mera långvariga oppositionen, och så den "oberoende" utmanaren Simba ("Lejonet") Makoni som tidigare var finansminister i Mugabes regeringsparti ZANU-PF.

En ful misstanke slår mej dock nu i eftermiddag - kan Simba Makonis uppträdande som ny kandidat vara en komplott, ett sätt för Mugabe och ZANU-PF att splittra oppositionen genom att skapa en "skenkritisk" röst som när det kommer till kritan ändå kommer att vara lojal mot den tidigare regimen? Misstanken kommer när Simba Makoni i dagens radionyheter framställs som en "dark horse" som kan komma att stödja såväl Morgan Tsvangirai som Robert Mugabe i en andra valomgång. Har han inte bränt sina skepp mer än så?

Men samtidigt - just en finansminister borde ju om någon ha insett att det inte kan fortsätta som hittills. Zimbabwes ekonomi befinner sej ju just nu i fritt fall - vilket inte minst syns på hyperinflationen på tusentals procent och på arbetslösheten (officiellt 90% men den svarta - ursäkta! - ekonomin torde vara rätt omfattande). Detta i ett land med stora naturtillgångar som på 1960-talet hade samma BNP som Sydkorea. Idag går länderna inte ens att jämföra.

Så kanske Lejonet Makoni är en av de varelser som nu lämnar det sjunkande Mugabe-skeppet. Låt oss i varje fall för Zimbabwes skull hoppas att presidenten de kommande åren inte heter Robert Mugabe. Och att den nye presidenten inte i sin tur låter sej korrumperas av makten.

Samvetsfråga för Sverige

Alla människor är ju lika mycket värda. I alla fall får vi lära oss det i skolan. (Jag antar att det är något vetenskapligt forskningsprojekt som kommit fram till det, eftersom religiöst grundade övertygelser brukar betraktas som vidskepelse som barnen ska värnas för).

Men på vilket sätt är det då mer OK att välja ut och avliva foster för att de har Downs syndrom än att välja ut och avliva foster för att de är flickor? (Det senare brukar vi ju av någon anledning förfasa oss över, både i hem och skola).

Upplysningsvis dödas foster med Downs syndrom idag i stor utsträckning just för att de har Downs syndrom. Här i Sverige, alltså, inte bara i Kina eller något annat illa beryktat land med dålig respekt för människoliv. Dessutom dödas de ofta sent i graviditeten, vid en tidpunkt då de foster som Sverige tycks uppskatta mer har blivit fridlysta.

Och upplysningsvis är barn med Downs syndrom inga monster.

(Insänt till Ljusnan 28/3)

fredag 28 mars 2008

Framtidskontrakt

Hörde häromveckan om ett "framtidskontrakt" inom äldrevården. Det handlade om att vi, medan vi är friska och skärpta, ska skriva ner hur vi vill bli omskötta som gamla. Mycket ska handla om våra intressen: vad personalen ska välja för samtalsämnen; vilken mat, musik och livsåskådning vi gillar eller ogillar o.s.v. Vi ska helt enkelt teckna en levande bild av oss själva som människor.

Intressant uppgift! Inte fel att börja förbereda redan på gymnasiet, om än intressen och tro kan utvecklas med åren. Alla vill ju bli gamla, om än ingen vill vara det...

Jaha, så var den goda nyheten väck

Man bör inte alltför hastigt sprida goda nyheter (inte dåliga heller bevars). De dementeras ofta dagen efter. Ena dagen är Michail Gorbatjov troende kristen (bra eller dåligt - själv tyckte jag det lät bra) och andra dagen är han ateist som vanligt. Ena dagen får romersk-katolska kyrkan bygga en kyrka i Saudiarabien för landets omkring 800 000 romersk-katolska kristna (och den nyheten tyckte vi väl alla var bra?). Och andra dagen verkar kyrkbygget bli inställt.

Nåja, sakernas tillstånd i media kan ju ändras ännu en gång. Jag trodde ju att Saudiarabien var en diktatur och att kung Abdullahs ord var lag (vilket ju vanligtvis är dåligt men i det här fallet hade varit bra för religionsfriheten). Fast det är väl snarare så att landet, liksom Iran och liksom Gustav II Adolfs Sverige, är en teokratisk oligarki (ett fåtalsvälde där mullor/präster har stort inflytande).

torsdag 27 mars 2008

Klyftorna ökar men barnfattigdomen minskar

Om barnfattigdomen minskar - ska då inte det framställas som en positiv nyhet i media? Nej, tydligen inte, ty samtidigt har de rika blivit ännu mycket rikare. Och då är det som borde vara en glad nyhet plötsligt en sorglig nyhet om ökade (klass-)klyftor.

Det påminner mej om en historia som den rumänske pastorn Richard Wurmbrand berättade - en köpman fick besök av en god fé som bad honom önska sej vad han ville; enda haken var att hans värsta konkurrent skulle få dubbelt så mycket av den saken. Köpmannen grubblade både länge och väl - till slut sa han: Okej, ta mitt ena öga då!

De två dödssynder som ett samhälle lider mest av är nog girigheten och avunden. Båda delarna förekommer inom alla samhällsklasser, men man kan nog säga att girigheten ligger närmast de rika och avunden närmast de fattiga. Nåväl - om det viktigaste är att folk inte kan bli rika, då bör vi satsa som ett samhälle som Kuba, enligt Ernst Wigforss´ i och för sej alldeles sanna devis "Fattigdomen fördrages lättare om den delas lika av alla."

Men svenskarna har faktiskt, trots den "kungliga svenska avundsjukan" valt en annan väg - där både Ingvar Kamprad, Astrid Lindgren och diverse skumraskfigurer faktiskt tillåts bli rika. (När Gunnar Sträng försökte sej på att dra 102% i skatt på Astrids sist intjänade krona slog hon, trots omvittnad generositet, bakut - och det med rätta). Där vi satsar på vettiga utjämningssystem, men inte så till den milda grad utjämnande - typ "alla vinner" - att vi hämmar entreprenörskap och en meningsfull tävlings-/sportsmannaanda.

Därför var häromdagens nyhet en GLAD nyhet: barnfattigdomen minskar! Om alla får det bättre gör det faktiskt mindre om "klyftorna ökar".

En annan sak är att t.ex. skolan verkligen får se upp så att man inte slentrianmässigt börjar ta ut en massa extra avgifter för utflykter et c bara för att "de flesta har råd". Jag och min fru som vuxit upp i familjer med bara en yrkesarbetande (och fått avstå från TV resp bil under en stor del av vår uppväxt) vet hur det är att leva på marginalen. Det är inte synd om oss - vi har fått njuta av mycket föräldratid istället - men vi vet att man inte alltid kan snyta fram diverse femti- och hundralappar hur som helst. Och DEN saken är det bra att media lyfter fram.

tisdag 25 mars 2008

Se det snöar, se det snöar...

...det var väl roligt, hurra! Eller har ni satt på sommardäcken?

Lugna er, gott folk - det är ju fortfarande mars! För en norrbottning och ett marsbarn som jag har det aldrig varit fråga om annat än att mars är en vintermånad. (Och det går faktiskt bra att byta tillbaka till vinterdäck!).

måndag 24 mars 2008

Kungen får inte sitta kvar 8 år till!

Min hustru hobbyrojalisten påpekade just att konung Karl XVI Gustav (OK då, Carl XVI Gustaf) håller på att tangera och passera konung Oscar II i antal "regeringsår" (35). Får kungen leva två år till slår han även gamle kung Gösta (37). Det är väl OK. Men om 8 år passerar han även sin farfarsfar Gustav V, och det vore synnerligen olyckligt. För med sin begränsade kroppslängd skulle han fördärva det utmärkta sammanhang som länge rått mellan kroppslängd och regeringslängd, nämligen följande:

* Sveriges längste kung genom tiderna, Gustav V, är också den som regerat längst (om man nu inte räknar "gossekonungen" Magnus Eriksson, men det tycker jag inte man behöver göra).

* Sveriges längste statsminister genom tiderna, Tage Erlander, är också den som regerat längst. (Om nu inte Carl Bildt var längre till kroppen, men jag tror inte det).

Bollnäs kallare än Kiruna

Nåja, visserligen hade vi i Bollnäs bara -18 och Kiruna -21 nu på morgonen. Men enligt MSN:s väderservice KÄNNS våra 18 minusgrader som 24 minusgrader (p.g.a. fuktighet och vindförhållanden), medan Kirunas 21 minusgrader känns som just 21 minusgrader. 24-21 till Bollnäs, alltså!

Detta är inte bara den tidigaste utan också den kallaste påskhelg jag tror mej ha upplevat. Med reservation för att påsknätterna kan vara rejält kyliga även i min barndoms Norr -och Västerbotten. Farfar brukade prata om "kalla mars" - inte för att mars statistiskt sett är kallare än övriga vintermånader (det är som bekant tvärtom) utan just för att mars kan vara så ohyggligt kall i relation till den vårvärme man så smått börjar förvänta sej och ofta upplever mitt på dagen.

Skillnaderna mellan dag- och nattemperatur är verkligen oerhörd ibland den här tiden på året - kvicksilvret (eller spriten) skjutsar i höjden inemot 20 grader på bara några morgontimmar.

torsdag 20 mars 2008

Tibets historia

Läs Bengt Terners utmärkta redogörelse för Tibets historia! Skrämmande men också fascinerande läsning. Kan någon begripa varför världsopinionen varit och är så likgiltiga inför tibetanernas lidande? Eller varför FN var så undfallande mot den kinesiska aggressionen 1950?

Enligt Bra böckers lexikon förstördes under Maos kulturrevolution på 50- och 60-talen nästan alla 1700 tibetanska kloster! Även för den som knappast sympatiserar med lamaismen ter det sej som ett kulturellt/religiöst övergrepp av gigantiska proportioner. (Jämför med om någon ockupationsmakt skulle få för sej att riva alla Sveriges kyrkor - det rör sej om ungefär samma antal...).

Men byggnader i all ära - upp till 100 000 dödade tibetaner är betydligt värre...

Yrvaket om Kina

Jag måste ju säga att många låter mer än lovligt naiva i sina kommentarer till utvecklingen i Tibet och Kina. På somliga låter det som om de först nu insett att Kina är en vedervärdig diktatur och ockupationsmakt. Men kära nån, det har väl stått klart i många Herrans år nu? Åtminstone för alla tänkande och medkännande människor. När Peking fick OS var det väl känt att Kommunistkina sedan ett drygt halvsekel ockuperar Tibet och styr både tibetaner och kineser med järnhand.

De som låter dupera sej av den vid kusten blomstrande ekonomin skulle antagligen av samma skäl ha trott att Nazityskland var på väg mot demokrati. (Hur är det nu? Gör ökad handel verkligen automatiskt folk och länder mer vänligt sinnade mot varandra?).

De ibland lite yrvakna reaktionerna på Kinas brutala metoder (vad då - kommer de inte ihåg Himmelska fridens torg 1989?) påminner lite grann om när LO:s förre ordförande Stig Malm, i och för sej helt förståeligt, fick svårt att tro på en god Gud i samband med hans barnbarns insjuknande och död. Reaktionen är mänskligt begriplig, men man måste ju samtidigt fråga sej om karln inte känt till att "världen är en sorgeö / bäst man andas ska man dö / och bli mull tillbaka." Säga vad man vill om kristendomen - men den företräder som bekant INTE läran att denna värld är den bästa av världar.

onsdag 19 mars 2008

Lars Ohly har rätt

Förre kommunisten Lars Ohly gjorde en stark och intressant insats i P1 i morse när han kritiserade storföretagen (jodå, även politiker) för undfallenhet gentemot det kommunistiska Kina. Han hade givetvis helt rätt i att även elementära mänskliga rättigheter måste anses ingå i det företagsklimat som företagens representant såg som sin enda uppgift att diskutera med kineserna.

Ohly hade även en poäng i att storföretagen sannerligen inte brukar tveka inför att blanda sej i politiken här hemma. Och varför rätten att organisera sej, debattera fritt m.m. inte skulle vara nog så viktiga förutsättningar för en blomstrande handel som sänkta företagsskatter eller bevarad kärnkraft måste man nog vara rätt enfaldig för att begripa.

Tibet mer än den autonoma provinsen

Till alla oss som undrat över de tibetanska protesterna i "övriga Kina" kan jag ju meddela att även de protesterna ägt rum i Tibet. Det är bara det att det endast är ungefär hälften av Dalai Lamas Tibet, alltså det urgamla land som senast var självständigt 1912-1950, som ingår i den s.k. autonoma provinsen Tibet, skapad av Kina 1965 och inte autonom ett endaste dugg.

Snyggt av Dalai Lama att erbjuda sej avgå som ledare för Tibets exilregering. Men jag tror knappast att det skulle ändra någonting i positiv riktning. De protester som ägt rum i Lhasa m.fl. platser tycks ju ha Tibets självständighet som mål, och att en moderat tibetansk ledare - som endast kräver att det görs allvar av den utlovade "autonomin" i halva Tibet - avgår från sin politiska position skulle knappast öka utsikterna till en fredlig lösning av konflikten.

tisdag 18 mars 2008

Andlig ledare eller exilregeringens högste företrädare?

Säga vad man vill om Dalai Lama som andlig ledare - där har jag mina invändningar - men som politiker har han min fulla respekt. Hans ytterst modesta begäran att Tibet också i praktiken ska erhålla det självstyre inom Kinas ram som området enligt konstitutionen ska ha känns ytterst sympatisk. Det är självklart att Kina ska stå för vad man har utlovat.

Att då som Kina gör skylla oroligheterna och, tyvärr, bitvis våldsamheterna i Tibet (och på sina håll i själva Kina) på Dalai Lama känns ytterst orättvist. En man som förespråkat ickevåld och förklarat sej beredd att avstå från kraven på självständighet för sitt ockupearde land är naturligtvis en man Kina tacksamt bör diskutera och förhandla med, inte en man som ska behandlas som en kriminell.

Men är det verkligen rätt att i det här sammanhanget presentera Dalai Lama som "Tibets andlige ledare"? (Som det stått i de dagstidningar jag läst). I det här fallet är det väl inte som buddhist eller andlig ledare han framträder i första hand? Eller är det med Tibet som med t.ex. Vatikanstaten och Iran - utan alla jämförelser i övrigt - att det tycks omöjligt att göra någon som helst distinktion mellan religion och politik?

söndag 16 mars 2008

Tillbaka på banan - glad Stilla Vecka!

Efter ett uppehåll i skrivandet p.g.a. sportlovsresa - i Lule var det Vinter! - och vissa bredbandsproblem kommer nu ett litet livstecken här igen. Men riktig sprutt på bloggandet utlovas inte förrän efter fastetidens slut, d.v.s. efter påsk.

Nu börjar Stilla veckan - alltså den tid på året då man i kristen tradition särskilt uppmärksammar vad Jesus gjorde och led veckan före sin död. Inga lagar påbjuder längre stillhet under Långfredagen - men inga lagar hindrar oss heller från att vara lite mer stilla och "existensiellt fokuserade" än till vardags. Oavsett om vi personligen har en kristen tro eller ej.