Det är fullt möjligt att Amazon-mannen Jeff Bezos har rätt i att många skulle blivit ännu mindre benägna att rösta "rätt" om Washington Post öppet stött Kamala Harris. Nu vet de visserligen ändå att man tänkt göra det, men att det var Bezos som stoppade artikeln.
Galet att stoppa den, menar jag, oavsett läsar- och väljarreaktion. Att just nu plötsligt bryta tidningens mångåriga tradition att rekommendera en presidentkandidat känns bara fegt. En kandidat som Trump, som öppet framträdde.som USA:s sämste och farligaste förlorare den 6 januari 2021, är en förolämpning, trots att han liksom jag inte verkar tro på att män då och då kan föda barn - eller att dessa mäns rätt till sina kroppar kan motivera aborter ända fram till födelsen. Herr Donald Trump ska bara vara glad att han inte skakar galler nu. Och då har jag egentligen ännu inte sagt ett ord till stöd för Kamala Harris och demokraterna, mer än att den som röstar på Trump är ute och seglar - i storm. Karln gör sej uppenbarligen redo för att än en gång förneka valresultatet - om han förlorar.
Men problemet är större än Donald Trump. Hade republikanerna nominerat konstitutionens hjälte Mike Pence - eller varför inte Nikki Haley - hade det varit en annan sak. Men ett helt parti som kryper för Trumpen - som jag alltså själv såg ljuga och hetsa i realtid för knappt fyra år sedan, negligera konstitutionen och utsätta sin vicepresident för livsfara i något slags försök till statskupp - ett parti som kryper för honom och nominerar honom istället för att med beslutsam självklarhet byta ut honom som partiledare, det är ett parti med mycket allvarliga problem (därmed inte sagt att Demokraterna är problemfria).
De flesta begriper fortfarande att man inte kan stödja en diktator bara för att han tycker som en själv i viktiga frågor. Trump är ingen diktator (än) men knappast demokrat heller - i någon betydelse av ordet. Det är möjligt att t ex miljöfrågan kan få vänsterfolk som Torbjörn Tännsjö att längta efter diktatur - en upplyst despoti, det har ju idealiserats förr - men just nu är det Trumphögern som mest flörtar med tanken på "den starke mannen" som ska rädda landet från oppositionen, helst för gott.
Att den skicklige journalisten och författaren Eric Metaxas, som skrivit en klart läsvärd biografi över Dietrich Bonhoeffer, gått "all in" för Trump med hänvisning till Bonhoeffers namn och Bonhoeffers kamp, är en obegriplig skam. Har Trump inte en enda slav på triumfvagnen? Annars kan den bibel som få presidentkandidater efter Carter verkar ha läst stå till tjänst också på det området:
"Jag har sagt att ni är gudar,
ni är alla den Högstes söner.
Men ni måste ändå dö som människor dör,
och falla som var furste faller." (Psalt 82:6f)
