Nationaldag och midsommarafton

Vilken fin juni vi har haft! Somrig och helgrik. Det blev en riktigt lång pingsthelg i år - för sista skälvande gången - i och med att nationaldagen inföll på "tredjedag pingst" och att annandagen, som klämdag, blev ledig dag på många skolor och arbetsplatser. Själv firade jag nationaldagen med liten paltfest för "Södra Hellsinglands pastorsmannaförening" - den sista vinterpotatisen fungerade alldeles utmärkt att riva och knåda ihop med kornmjöl och salt.

Man kan dock fundera på hur klokt det var att förlägga nationaldagen till ett datum utan betydelse och förankring i folksjälen. Vem bryr sej om just 6 juni? Det är svårt att skapa ett firande ovanifrån, som man nu försöker göra på alla de möjliga håll. Bästa firandet jag hört talas om hittills är nog det på stiftsgården i Undersvik, där man gjort nationaldagen till en "barnens dag". Annars är det ju så, att diverse högerextremister tämligen lätt gör sej gällande i det glesa 6 juni-firandet. Hade man som jag och Jan Guillou (m.fl.) önskade förlagt nationaldagen till midsommarhelgen istället, hade sagda figurer inte haft stor chans att märkas i folkvimlet.

Det kan väl inte vara så illa att det är försent att ändra? Särskilt mycket krångel skulle det knappast kräva. Midsommarafton är ju (liksom julafton) ändå ledig för de flesta av oss. Och istället för 6 juni kan vi göra långhelg av pingsten igen.