torsdag 1 april 2010

Brott och straff - hur ska det vara?

Inte dumt alls att Göran Hägglund (KD) försöker reda ut varför vi alls straffar människor som brutit mot lagen. Ibland när man hör somliga vänstermänniskor och/eller mycket "religiösa" kan man få uppfattningen att ett humant samhälle helst inte borde straffa någon över huvud taget. I varje fall inte så att det känns.

En annan sak är att straff inte ensamma är brottsförebyggande, och att ett gott samhälle behöver både ramar och kramar. Men att ett samhälle skulle bli humanare om alla straff sänktes för att till slut bli närmast obefintliga (10 kronor i böter för ett mord t.ex.) - den föreställningen måste vi göra upp med. Och kan straff bli för låga (liksom de kan bli för höga) måste de ibland höjas (eller sänkas). Ett offentligt samtal behövs - tack Göran Hägglund för att du tog upp ämnet ur ett så principiellt viktigt perspektiv!

4 kommentarer:

  1. Först. Nätverket LIBERATI verkar numera vara det viktigaste socialliberala debattforument.
    En mängd intressanta inlägg på senare tid. Inte minst av Jan Rejdnell.
    Och nu tar de Johan Pehrson i kragen ordentligt!

    http://www.liberati.se/2010/04/01/liberati-svarar-johan-pehrson-om-folkpartiets-rattspolitik-respektera-landsmotets-beslut/

    Du kan läsa om det på min blogg också.
    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/04/en-orfil-till-johan-batong-pehrson.html

    Sedan. Jag tycker nog att Göran H mest snackar snömos. Självklarheter blandat med konservativt tugg, som tydligt visar att han inte är speciellt klar över den rättspolitiksa debatten eller verkligheten.
    Nu finns här inte plats att utreda hur jag ser på detta, men jag har en hel del inlägg på min blogg om det under senare tid.

    Dock. Jag har inget till övers för ngt slag vänsterflum betr brott o straff. Men syftet med straff kan inte vara samhällets hämnd. Alltför många verkar anse det, inte minst inom regeringen och den yttersta högern (sd). Självfallet borde den moraliska riktlinjen vara respekt för individen. Lagar ska vara klara och tydliga. Med respekt för integritet.
    10-kronor-exemplet var dåligt, skäms på dig.
    Självfallet ska samhället genom straff ge en signal om att brott inte ska förekomma. En signal, inte en hämnd. En signal också till brottsoffret att samhället tar itu med brottslingen - och att brotts ska förebyggas. Men inte hämnd. Hämndtänkandet bygger på samma tankegångar som de gamla blodshämnden, som kan leda till hela samhällens undergång.

    Straffets främsta syfte ska vara att återföra den brottslige till samhället. Det ger bättre resultat för alla parter än hämnd-motivet.

    Och vem förespråkar ett system utan varje straff? Men varför ha straff som visat sig kontraproduktiva, ineffektiva??? Är hämnden så viktig?

    Ex-vis, jag har råkat ut för ett par inbrott, cykelstölder etc. Inte känner jag att jag vill hämnas på den som stulit, däremot vill jag ha tillbaka grejerna (vilket ju aldrig sker, polisen är för dålig på att klara upp brott!) och att det inte händer fler stölder.

    Slutligen. Läs min text om den svenska tanten.
    http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/03/finns-riktiga-tanter-idag.html

    Texterna både före och efter handlar främst och brott och straff .. och om politiker med samvete eller utan. Om folkmordet i Armenien.

    SvaraRadera
  2. Kan inte undanhålla detta, apropå Göran Hägglund om brott o straff.
    Det är en kommentar till en bloggpost på Badlands hyena, den förmodligen främsta satirsajten. Kommentaren är till en text om Hanne Kjöller (DN)och att koncentrationsfångar kan må bra.
    Citat:
    "Herr von Papperscroona // 1 april 2010 vid 2:41 e m | Svara

    Det är kanske först med koncentrationsläger som folk får känna bot och bättring.
    Den gode Göran Hägglund:
    Åt brottsoffret som får se omvärlden reagera och brottslingen ta ansvar för sina gärningar. Men straffet betyder också en upprättelse för brottslingen.”
    Jag tror faktiskt att 95% av befolkningen skulle må bra av lite koncentrationsläger. Det kanske går att ha som behandling i framtiden tillsammans med grönt te?
    Sedan får man inte glömma att kommunister är utan moral, och då ska man straffas. För det är enbart med straff man känner en moral.
    Och inte att förglömma vad GH också har sagt:
    ”Frånvaron av straff blir i den meningen det grymmaste straffet av alla”
    Vi ska inte vara grymma mot folk och bestraffa dom, därför kan vi sätta dom i koncentrationsläger så att alla blir nöjda och glada.
    Tänk tyskt – Tänk framåt!"
    Slut citat. Men läs gärna Badland i original.
    Länk: http://badlandshyena.wordpress.com/2010/04/01/glad-trots-koncentrationslager/#comments

    Mördande satir. Inklusive en del kommentarer, lika bra.

    SvaraRadera
  3. Hej Lars-Erick! Tack för intressant respons! Fast om 10-kronors-exemplet var dåligt (hurså?), måste jag ju säga att koncentrationslägerexemplet verkar minst lika skruvat ;).

    Hämnd, straff och påföljd har olika klang, men helt klart ingår det ett element av straff eller vedergällning också i varje rättsstatlig påföljd (t.o.m. rättspsykiatrisk vård), kalla det "hämnd" eller ej. Ur individens synvinkel är ju varje tvångsåtgärd ett övergrepp, och att motivera detta "övergrepp" är svårt utan att i något enda avseende kunna se det som en "vedergällning" för själva brottet. (Just ordet "hämnd" implicerar dock för mej ett känsloläge som inte gör det möjligt att tänka klart - och därmed inte hör hemma i en domstol).

    Det ska, menar jag, märkas på straffet att någon begått ett allvarligt fel, oavsett om brottslingen förbättras av straffet eller ej. Men jag håller med Olaus Petri om att allt straff bör vara till förbättring (ett av många argument mot dödsstraff).

    Ändå kan ett straff vara helt legitimt även om det inte skulle leda till någon bot och bättring alls. Göran Hägglund har alldeles rätt i att respekten mot både offer och gärningsman (som moraliskt ansvarigt subjekt) kan kräva ett kännbart straff utöver rena terapi- eller återanpassningskriterier. (Men det ska stå i rimlig relation till brottet - inga koncentrationsläger alltså! - och vara föreskrivet/fastlagt i förväg, inte "ad hoc").

    Det viktiga är att vi inte tar rätten i egna händer eller låter rent primitiva/affektiva hämndkänslor styra domsluten. Eller, ve och fasa, stämplar människor som skyldiga innan det är bevisat (jfr justitie(?)-ministern).

    Vi håller visst inte med varandra riktigt här, men jag är tacksam för responsen.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera