Skellefteå stads förste borgmästare Arvid Hörnell dog vid 32 års ålder år 1885. Hade han inte fått förtroendet redan vid 26 - när den unga staden 1879 fick helt egen jurisdiktion - hade han ju inte hunnit uträtta något "livsverk". Nu hann han. Och Hörnellgatan står kvar till hans minne.
På den andra kanten är ju Konrad der Unsterbliche helt underbar. Också han borgmästare, 1917 rekordung för en tysk storstad(Köln), avskedad av nazisterna när han -33 vägrade skaka hand. Men när de yngre gått bort sej i Hitlerträsket kunde den gamle kristdemokraten leda det västtyska undret under hela 50-talet.
Och jag tycker man kan lägga till svenska namn som Hans Blix och Barbro Westerholm.
SvaraRaderaOch givetvis Nelson Mandela i Sydafrika. Som ännu fler exempel på intellektuellt skarpa trots passerade 65, med råge. Ser att Ola nämnde t ex Fridolin som skärpt ungdom. Och Bertil Ohlin blev professor vid 25.
Sannerligen, dugliga politiker (och andra!) finns inte bara i åldersskiktet mellan 35 till 45.
Precis! Och Colin McLaurin blev professor i matematik vid Aberdeens universitet vid 17 års ålder - kul tycker jag som läst en del McLaurin-teorem i min högskolematte. Fast han var i o f s inte politiker, vad jag vet.
SvaraRaderaVad jag funderar lite mer på än på själva åldern är frågan huruvida det är bra eller dåligt om en politiker håller på länge eller inte. Jag menar, onekligen blev Alf Svensson bättre politiker med åren, och jag saknar ibland även Birger Schlaug och Maria Leissner och undrar om de inte kunde ha blivit verkliga pangföreträdare för sina partier om de fått hållas lite längre (jo jag vet att Leissner blev änka men hon hade ju redan innan så förb. dålig support). Ska verkligen Maria Wetterstrand betraktas som förbrukad vid 35????? (Och det blir väl likadant med Fridolin). Å andra sidan är det förstås genuint sympatiskt att våga undvika "broilerindustrin".