lördag 23 juli 2011

Och det skulle då inte vara terrorism?

Jag tror inte mina ögons vittnesbörd. HUR många högg inte i sten igår i sina famlande kommentarer till ohyggligheterna i Oslo och Utöya? "Det här kommer Fremskrittspartiet att tjäna på" - jo tjena... En del morgontidningar som inte hann få in gärningsmannens identitet gör bort sej grovt idag. Kommentarerna måste arkiveras för framtida fördomsforskning. Det är som när Yitzak Rabin blev mördad på 90-talet, då det ju "skulle" vara en palestinsk terrorist, och så var det en av hans egna, en tvättäkta judisk israel...

En ursäkt kan väl vara att en grupp som kallar sej Ansar al-Jihad al-Alami ("Globala Jihads understödjare") faktiskt tog på sej dådet och hänvisade till Norges engagemang i Afghanistan. Men det tog man tillbaka senare på kvällen. ("Äras den som äras bör", typ...).

Nu är det här värsta terrordådet i Norge sedan andra världskriget, och så får man läsa kommentarer av typen att det visst ändå inte var nån terrorist utan en etnisk norrman som heter Anders. Men vaf...alls? Är det bara muslimer som kan vara terrorister? (Jfr den svenske dåren som pricksköt invandrare i Malmö). Måste terrorism vara "internationell"? När muslimska socialdemokrater (bland andra) blir beskjutna av en antiislamistisk högernationell blondin, vad kallar vi det då?
Terrorist, javisst!
Men allt känns som en mardröm. Hoppas att jag vaknar snart.

2 kommentarer:

  1. Visst måste detta kallas för ett terrordåd. Självklart. Även de djupare motiven är dunkla.
    Samtidigt verkar det vara alltför lätt idag att sätta terroriststämpel på politiskt obekväma motståndare.
    En del är faktiskt rena galningar, om än med en politisk stämpel i pannan.
    Men frågan är vad ANC i Sydafrika skulle kallats idag... etc.
    Och det verkar, av Europols statistik att döma, som att tämligen oskyldiga saker får samma tyngd i deras statistik som de grövsta massmorden.
    Så, inte är det lätt detta med "terrorism"

    SvaraRadera
  2. Nej, någon sa ju att krig är de rikas terrorism och terrorism de fattigas krig. En irländsk upprorsman/frihetskämpe grät enligt Churchills memoarer av rörelse när Churchill sa sej ha viss förståelse för det (då det gällde Dublin-Irlands frihet, troligen inte när det gällde Nordirlands anknytning till resten av Irland och IRA:s fortsatta aktiviteter...).

    Men nu handlar det som du skriver om en solklar terrorist, om än aldrig så blond och blåögd.

    SvaraRadera