Otydligheten om kyrkans målsättning spelar extrema krafter i händerna

Det är lätt att sympatisera med Antje Jackelén, både på grund av hennes trevliga och resonerande sätt och på grund av de avskyvärda hat- och rent av hotutgjutelser som hon möts av på internet och annorstädes. Och naturligtvis är det ren och skär okunskap att hennes valspråk "Gud är större" skulle vara specifikt muslimskt eller att man inte skulle kunna använda ett uttryck som används även inom islam ("Allah" som arabiskt ord för "Gud" är ju det klassiska exemplet).

Men jag tror likväl att hon har fel i mycket grundläggande frågor. (Se även Håkan Sunnlidens kritik) Som t.ex. att det skulle spela främlingsfientliga krafter i händerna att vara kritisk till islam och öppet deklarera att Jesus ger en riktigare bild av Gud än Muhammed (han är ju enligt kristen tro Guds härlighets återsken och hans väsens avbild!!!) eller att kyrkan nu som alltid arbetar för att alla, sverigedemokrater, ateister och muslimer, ska bli Jesu lärjungar, d.v.s. kristna!

Den passiviserande synen är orimlig. Snarare är det tvärtom, att när kyrkans ledning inte är tydlig med att Svenska kyrkan arbetar för att svenskarna - och människor utomlands, det var ju därför vi en gång hade Svenska kyrkans mission - på ett fredligt och frivilligt sätt ska bli kristna, spelar den sverigedemokratiska och ännu värre extremister i händerna. De verkar ju då ha rätt i sin kritik av kyrkan, även när de själva är mycket lindrigt kristna. Svenska kyrkans ledning bidrar alltså själv, genom sin extrema liberalteologi, till den polarisering som spelar extrema krafter i händerna!

Detta sagt: Jag stödjer gärna Antje Jackelén som människa, och jag vill gärna ta avstånd från näthot och näthat så starkt jag bara kan. Men jag kan omöjligt stödja henne som biskop och blivande ärkebiskop (därför är det här uppropet omöjligt för mej att stödja). Precis som K-G Hammar (som betonar att Kristus är en tankekonstruktion och att vad han verkligen gjorde spelar mindre roll) är både hon intellektuell och på många sätt sympatisk, men hon bedriver delvis strid mot halmgubbar (som om alla hennes kritiker vore lika naiva och enögda som vissa) och verkar ur sitt liberalteologiska perspektiv betrakta vanlig klassisk kristen tro, inklusive mission bland muslimer, som något slags extremism. (Ungefär som att vi som tror att bara kvinnor kan föda barn - vilket ingen vet om Jackelén tror - numera anses vilja tvångssterilisera folk).