onsdag 28 december 2016

Värnlösa barns dag

Som förälder har jag alltid velat veta allt som vården vet om mina barn. Varför skulle vården ha rätt att undanhålla mig som förälder information om mitt barn?

Men det är klart att det i vår tid går bra att förstå sjukvårdspersonal som inför ett högst reellt hot om avlivning undanhåller föräldrar information om t.ex. barnets kön. Eller om barnets kromosomantal. Eller - om det skulle bli möjligt att konstatera - anlag för exempelvis homosexualitet.

F.ö. har jag efter viss tvekan skrivit på Juluppropet. Såväl flykting- som fosterfördrivningsfrågan kräver enligt min mening stringenta uppropsformuleringar. (Krav av typen "Ge barn och ungdomar rätt till trygghet och framtidstro" - juluppropets punkt 1 - eller "Ge alla barn rätt att födas" riskerar att uppfattas som snömos).

Men intentionen är ju riktig, inte minst vad familjeåterföreningar beträffar, och tydligen behöver uppropet inte tolkas som att alla som får stanna måste få permanenta uppehållstillstånd (längre perioder åt gången är dock högst rimligt).

Jag stämplar dock inte alla som inte skriver på som självklart okristliga eller ohumana. Hur själva lagstiftningen ska gestaltas på detta område - och hur vi hjälper världens flyktingar på bästa sätt - är verkligen lika knepigt som när det gäller abortfrågan (samvetsfrihet för barnmorskor anser jag dock ur kristen synvinkel vara absolut självklar).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar