Politiken lyser upp religionen, skriver Göran Greider i sitt försvar för socialdemokratisk styrning av Svenska kyrkan, och skolborgarrådet Olle Burell kallar honom "en profet i vår tid". Men det var då det grövsta! Så ogenerat och så avslöjande! Så fruktansvärt pinsamt för alla liberaler och socialister som trodde på en reell boskillnad mellan kyrka och stat!
"Profeten i vår tid" menar alltså att politiken lyser upp religionen när vi numera ogenerat prästviger präster (socialister?) som tror att Jesus har ruttnat och att det i varje fall inte skulle spela någon roll om hans skelett hittades - men vägrar folk från kyrkans egna väckelserörelser prästvigning! Så att samhällsstödd uppspårning och avlivning av foster med Downs syndrom (det blir knappt ens en nyhet när det nu sker ända fram till födelsen i Frankrike!) inte riskerar påtalas av en fri kyrka som verkligen tror på allas lika värde.
Greider har alldeles rätt i att det inte var bra alls när stat och kyrka gifte ihop sej förr i världen - och kyrkan via staten t.ex. kunde förbjuda folk att skiljas. Varför tycker han att det är bra att röra ihop stat och kyrka nu bara för att hans parti får bestämma, t.ex. att kyrkan måste viga om frånskilda hur många gånger som helst? Totalt principlöst. Det är ungefär som att tycka att demokrati är bra när jag får som jag vill men dåligt när jag inte får som jag vill. (Eller diktatur...).
Den ohemula politiska inblandningen utifrån "statstjänstemannaargument" har ju nu i 60 år misskrediterat kvinnliga präster (i min fru pastorns Equmeniakyrkan infördes kvinnliga pastorer redan 1950 utan några som helst politiska partier) och misskrediterar nu även det könsneutrala äktenskapet och iden att kyrkan liksom skolan ska lära identitetsosäkra och/eller bisexuella ungdomar att det inte finns någon särskild vits med att ha en pappa - inte med att ha en mamma heller - inte med man-kvinna-förbundet heller, som inte ens förtjänar ett eget namn.
Men handsken - och tärningen - är kastad. Nu blir det krig i kyrka-stat-frågan i riksdagsvalet 2018. Karin Pihls ledare i Expressen är tillämplig även på S, även om S mer än C gjort sej kända för att klampa in på den fria företagsamhetens och civilsamhällets område. Annie Lööf är ingen profet - och det är sannerligen inte Göran Greider heller.
Grundval
1 timme sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar