Motioner till Liberalernas landsmöte i Västerås 17-19 november 2017

G52. Justering av abortgränser
Andreas Holmberg, Hudiksvall

Förslag till landsmötesbeslut: 
1. att vårt parti Liberalerna ska verka för att abort pga. Downs syndrom eller gomspalt eller andra icke direkt livshotande handikapp eller missbildningar blir lika förbjudet efter v. 18 som abort av s.k. normala foster. 
2. att Liberalerna i andra hand verkar för att abortgränsen för alla slags foster höjs till v. 22 (alltså fram till den vecka då foster med Downs syndrom i dag får avlivas). 

Det är inte rimligt att som liberal att hävda allas lika värde, oavsett handikapp, kromosomer m.m., och samtidigt göra sådan skillnad på vid vilken ålder människofoster fridlyses. Fosterdiagnostik är ju i sig självt knappast värre än t.ex. 4-årskontroller, men tillsammans med vår välmenta abortlag från 1975 samt nu rådande abortpraxis (särskilt vad gäller foster som diagnosticerats med en kromosom extra) tycks den nu leda till en form av s.k. rashygien, precis som i Danmark.
  Utvecklingen är kanske svår att helt hejda politiskt, men staten borde åtminstone låta bli att peka ut foster med Downs syndrom (eller gomspalt!) som mindre skyddsvärda, vilket uppenbarligen sker när inte också dessa fridlyses efter vecka 18.



G53. Samvetsfrihet inom vården 
Andreas Holmberg, Hudiksvall 

Förslag till landsmötesbeslut: 
1. att vårt parti Liberalerna ska låta utreda förutsättningarna för större samvetsfrihet för vårdpersonal i frågor som rör liv och död, med tanke inte bara på abortfrågan utan också på aktuella förslag, också från liberalt håll, om dödshjälp. 

I Frankrike får foster med Downs syndrom (och andra handikapp) avlivas ända fram till födseln (se t.ex. P1 dokumentär 11/11 2015). I Storbritannien finns enligt uppgift en liknande praxis. Å andra sidan har personalen där samvetsfrihet och slipper medverka vid sådana ingrepp. I Norge finns en liknande abortlag som i Sverige, men där har personalen större samvetsfrihet än här och ingen behöver förutsätta att just den barnmorska som förlöser deras barn också sysslar med avlivning av foster. Som jag uppfattar det verkar flera för oss till synes motstridiga intressen där gå att förena, till fördel för alla parter. Tillgången på barnmorskor kan bli bättre även här i Sverige utan att tillgången till lagliga och säkra aborter därför behöver bli sämre.
  Nu handlar ju frågan om samvetsfrihet inom vården inte bara om aborter. Frågan om dödshjälp är aktuellare än någonsin, och en bred utredning om förutsättningarna för (och gränserna för) samvetsfrihet inom vården vore i det sammanhanget mycket lämplig. För om vi får en lag om dödshjälp – t.ex. liberalen Barbro Westerholm har ju krävt ökade möjligheter till sådan – ställs ju samma fråga som 1975 på sin spets: måste hela den aktuella vårdpersonalen vara beredd att ”ställa upp”? I förarbetena till 1975 års abortlag förutsattes tydligen en vittgående samvetsfrihet, som dock aldrig, som i t.ex. Norge, lagfästes. Men som ändå, av otaliga vittnesbörd att döma, tillämpats i decennier på många håll i Sverige. Tycks dödshjälpsfrågan (ännu) för hypotetisk, så är abortfrågan i sig själv alldeles tillräckligt viktig och aktuell för en utredning om varför den samvetsfrihet som i denna fråga tillämpas i Norge, och som i praktiken länge tillämpats även här i Sverige, nu framställs som så omöjlig och så hotfull.



J18. Återställande av könsbegrepp 
Andreas Holmberg, Hudiksvall 
Förslag till landsmötesbeslut: 
1. att Liberalerna verkar för att de subjektiva könsbegreppen från 1 juli 2013 avskaffas, så att begreppen ”man och kvinna” åter motsvarar ”hane och hona” och så att den som föder sitt barn återigen definieras som barnets mor och inget annat, oavsett vad hen subjektivt upplever sig som 
2. att om ovanstående yrkande inte går igenom, Liberalerna i så fall verkar för att alla återstående Mödravårdscentraler byter namn till Barnmorskemottagningar eller liknande, eftersom alla barn, om de queera könsbegreppen består, ju inte längre kan sägas vara födda av mödrar. 

Eftersom varje ifrågasättande av människors upplevda könstillhörighet tydligen alltid uppfattas som kränkande, och eftersom jag inte åter vill dra på mig reprimander från partistyrelsen, avstår jag den här gången från mer utförliga motiveringar. Tänkande människor torde ändå förstå varför jag som förälder återkommer med denna motion. Jag har inte gått med på att våra skolor i liberalismens namn ska avstå från att lära ut en enstaka jungfrufödelse bara för att de i stället i liberalismens namn ska lära ut att det i alla tider funnits barn som fötts av karlar (i kvinnokropp visserligen). Och jag vill inte låta Sverigedemokraterna och avgrundshögern ensamma stå för tesen att endast kvinnor kan föda barn – det vore att ge dem ett smashläge de inte gjort sig förtjänta av.



M22. Frikoppling av alla trossamfund från de politiska partierna 
Andreas Holmberg, Hudiksvall IngMarie Bohmelin, Sundbyberg Peter Sedlacek, Umeå 
Förslag till landsmötesbeslut: 
1. att vårt parti Liberalerna tydligt ska ta ställning för principen att politiska partier, och särskilt våra tilltänkta regeringspartner, inte ska vara med och styra ideella organisationer och trossamfund, som t.ex. Svenska kyrkan 

Det är bra att Liberalerna som parti nu försöker hålla sig undan inblandning i trossamfunds inre angelägenheter, även Svenska kyrkans. Trots att den urkyrkliga symbolen fisken väl för överskådlig framtid också förknippas med ”Folkpartiet”, här i Sverige åtminstone, upplever vi att viljan till uppbrott från ohemul inblandning i kyrkans styrelse varit ärlig och uppriktig. Vår allianskamrat Centerpartiet, som annars har klar blick för olämpligheten av statlig inblandning i exempelvis företagsamhet och ideell sektor, tycks dock helt sakna sinne för det ur liberal synvinkel skandalösa att politiska, ja, t.o.m. statsbä- rande och till namnet okonfessionella partier engagerar sig i ett visst kristet trossamfund. (Samtidigt som Socialdemokraterna upprörs över skolor med konfessionella inslag, saknar de uppenbart förståelse för upprördheten över icke-konfessionella partier som favoriserar, eller möjligen saboterar, ett visst samfunds kyrkliga arbete). Liberalerna borde inte bara passivt konstatera att somliga politiska partier inte följer vårt goda exempel och drar sig ut ur den s.k. kyrkopolitiken, utan öppet gå ut mot oskicket att politiska partier sysslar med sådant som politiska partie